Hur ska EU-länder i framtiden kunna förlita sig på att det sker gasleveranser i de ledningar som kommer från Ryssland?
Att ryssarna gärna skulle bygga upp ett ännu större beroende av rysk gas i många europeiska stater kan det inte råda något tvivel om. Syftet framstår som mer och mer klart, inte minst med tanke på de så kallade förhandlingar som nu pågår med Ukraina. Kombinationen att få rejäla intäkter samtidigt som man skapar beroende i sin intressesfär framstår möjligen som en oemotståndlig option i Moskva. De minskade gasleveransererna ska, enligt en artikel i Svenska Dagbladets nätupplaga i går, ha beordrats av Vladimir Putin.
Det finns olika sätt att kontrollera och utöva inflytande i sitt intresseområde. Går det inte med ekonomiska medel och gas finns det ju som bekant också andra alternativ som IT-attacker och militära markoperationer, nu senast i Georgien.
Frågan om utökade gasleveranser till andra EU-länder berör Sverige genom dragningen av gasledningen i Östersjön. De miljöeffekter som gasledningen får i Östersjöns havsmiljö kan vi inte överblicka för närvarande. En ökad gasanvändning bidrar dessutom inte till minskad klimatpåverkan utan tvärtom. Att naturgas skulle vara någon form av övergångslösning till alternativa mer miljöanpassade energiformer kan man argumentera för i Moskva, om man har intressen i gasförsäljning eller inte har satt sig in i frågan. Att investera i en omfattande infrastruktur för gasleveranser innebär naturligtvis att investeringen måste betala sig, dessutom sannolikt med råge.
Enligt TT-AFP har man från Tysklands, Österrikes och Tjeckiens sida sagt att man upplever sig som gisslan när Ryssland och Ukraina inte kan göra upp om gaspriset. Det finns naturligtvis mycket starka skäl för alla stater som redan är beroende av rysk gas, eller som fortfarande har planer på att ytterligare utöka sitt gasberoende, eller möjligen står i begrepp att bli beroende av rysk gas, att överväga om man inte redan nu ska satsa på framtidens energilösningar.
Frågan är dock vilken logik som styr i Moskva? Förväntar man sig hjälp med påtryckningar mot Ukraina från andra berörda länder? Nej, jag tror nog att man i andra sammanhang skulle kunna säga att man har skjutit sig själv i foten, eller i detta sammanhang möjligen att man strypt sin egen möjlighet till utökade gasleveranser i framtiden.
I Svenska Dagbladets nätversion (näringslivsdelen) finns i dag två artiklar om problematiken. Den första behandlar larmrapporterna om gasbrist och den andra ”spelet om energin”.
tisdag 6 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar