Nästa år är det förutom allmänna val i Sverige även val till Europaparlamentet. Det finns därför skäl att redan nu stanna upp och fundera lite kring hur situationen i Europasamarbetet ser ut och kanske ge en och annan kommentar till det jag själv tycker känns angeläget.
Under min tid i riksdagen har arbetet med Europafrågorna utvecklats en hel del. Europafrågorna har blivit en naturlig del av det dagliga arbetet och sakfrågorna hanteras i riksdagens fackutskott. Därmed blir kopplingen till svensk lagstiftning tydligare och förståelsen för konfliktytorna större. Det som föreslås på EU-nivå är inte alltid det som är bäst för Sverige. Förutom ett aktivt arbete med EU-frågorna i Sveriges riksdag krävs det därför ett aktivt arbete också inom EU och i Europaparlamentet för vi ska kunna ta tillvara våra intressen.
Europapolitikens bas måste alltid vara i Sverige. Grunden för att medborgarna i EU:s medlemsländer ska känna tilltro till Europapolitiken måste vara att det som regeleras på Europanivå verkligen leder till förbättringar för medborgarna lokalt. Övergripande regleringar som innebär försämringar i enskilda medlemsländer kommer därför alltid att uppfattas som negativa. Regleringsivern när det gäller många vardagsnära frågor i medlemsländerna måste därför begränsas. Olika nationella lösningar måste accepteras.
På EU-nivå ska större viktiga frågor lösas som verkligen medför förbättringar för den inre marknadens funktionssätt eller i något annat viktigt avseende. Den EU-rättsliga regleringen på inre marknadsområdet fungerar inte alltid i praktiken, vilket bland annat analyserades under en inremarknadskonferens där jag medverkade, i Krakow i Polen hösten 2011. Det finns forfarande uppenbara hinder för både företag och privatpersoner inom många områden. Lösningen är att se till att regelverken fungerar i praktiken och inte att lägga på lager med lager av ny EU-rättslig lagstiftning. Detta är en fråga av helt avgörande betydelse för framtiden.
Vi ska naturligtvis bidra till ett bättre Europa med utgångspunkt från det vi har varit lyckosamma med i Sverige. Ett sådant exempel är arbetslinjen. Det ska löna sig att arbeta och det är viktigt att fler jobb tillskapas i samtliga EU:s medlemsländer. När det gäller ekonomiskt ansvarstagande finns det också mycket att göra i många av EU:s medlemsländer. Det är inte utan anledning Anders Borg (M) ligger i det absoluta toppskiktet när EU-ländernas finansministrar rankas sinsemellan.
torsdag 2 maj 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar