Även poliser har rätt till nödvärn

I fredags bemötte jag på Brännpunktssidan i Svenska Dagbladet en del påståenden, synpunkter och förslag från två företrädare för Civil Rights Defenders. Replikens slutkläm ser ut på följande sätt:

"En polis har samma rätt som var och en att tillgripa våld i en nödvärnssituation. Att på något sätt inskränka denna nödvärnsrätt för poliser framstår som ett dåligt genomtänkt förslag."

Viktigt i sammanhanget är att polisen inte står för någon form av institutionaliserat våldsutövande i egentlig mening utan att det är enskilda polismän som - i likhet med många andra - har getts rätt att på individnivå använda våld. Det enda som faller utanför denna ram är egenligen det som kallas förmans befallning, men inte heller i sådana fall är den enskilde polismannen helt fråntagen ett eget ansvar.

Nödvärnsrätten är en personlig rättighet alldeles oavsett om man är "vem som helst" eller om man är polis. Att inte få värna sitt eget liv om man arbetar i ett riskfyllt yrke som polis är i någon mening som att bli det som i militära sammanhang kallats för kanonmat. Om enskilda polisers nödvärnsrätt skulle inskränkas skulle det också drabba personer som har anledning att påräkna hjälp från polisen när de själva befinner sig i en nödvärnssituation. Rätt till samma nödvärn som den som befinner sig i en nödvärnssituation har nämligen var och som kommer denne till hjälp. Situationen skulle bli mycket märklig om poliser som kommer till hjälp i sådana situationer skulle ha mer begränsade möjligheter att använda våld än den som själv befinner sig i en nödvärnssituation. Ett exempel kan vara om personen i fråga är gisslan och inte ens har möjlighet att själv använda våld för att vederbörande är betagen sin rörelsefrihet.

Viktigt att farmhålla i detta sammanhang är att polisingripnaden under alla förhållanden ska ske så professionellt som möjligt vilket i sin tur innebär att våld ska undvikas så långt det är möjligt.