Narkotikabrotten

Handel med narkotika är ett allvarligt hot mot både samhället i stort och mot många enskilda människors hälsa. Indirekt hotar följdverkningarna av sådan brottslighet även andra människors liv och hälsa. Sådan brottslighet hänger därutöver intimt samman med annan, ofta grov, brottslighet och bildar en bas för organiserad brottslighet.

I kampen mot illegal narkotikahantering har den straffrättsliga regleringen en central roll. För att på ett trovärdigt sätt kunna möta de problem som narkotikabrottslighet för med sig måste det straffrättsliga regelverket vara effektivt och ha en modern och ändamålsenlig utformning. Straffen måste vara tydliga och konsekventa och bidra till att bära upp den restriktiva narkotikapolitiken, som vilar på en bred politisk bas i Sverige.

Regeringen har därför i dag beslutat att ge en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå de ändringar som behövs för att åstadkomma en modern straffrättslig reglering när det gäller narkotikabrott och narkotikasmugglingsbrott. Syftet - enligt regeringen - är att ge ett tydligt uttryck för en sträng fast och konsekvent syn på all illegal hantering av narkotika.

Utredaren har fått i uppdrag att

• kartlägga och analysera praxis,
• ta ställning till vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett brott är grovt,
• överväga behovet av förändringar med avseende på gradindelningen av narkotikabrott och narkotikasmugglingsbrott,
• även i övrigt överväga behovet av förändringar i straffskalorna för dessa brott.

Dagens Nyheter har även skrivit om detta i dag.

Riksdagsdebatt om kränkande fotografering

I dag har jag deltagit i debatten om det nya brottet som kommer att införas efter dagens votering i riksdagen; kränkande fotografering. I dagens debatt sade jag bland annat följande:

En kriminalisering på det område som nu är aktuellt måste begränsas till verkligt klandervärda beteenden. En straffbestämmelse mot kränkande fotografering måste ges en restriktiv utformning så att den bara blir tillämplig i situationer då det framstår som stötande för rättskänslan att en persons integritet inte respekteras. Därför föreslås att tillämpningsområdet begränsas till olovlig fotografering som sker i hemlighet. Det stämmer överens med vad som också gäller för olovlig avlyssning. Ett exempel på fotografering som får anses ske i hemlighet är så kallad paparazzifotografering av någon som befinner sig inomhus i en bostad och fotografering av någon som sover. Däremot faller integritetskränkande fotografering som sker helt öppet utanför tillämpningsområdet. Ett sådant förfarande kan dock vara straffbart som ofredande eller sexuellt ofredande.

Den föreslagna lagstiftningen bör följas upp och utvärderas. Det är viktigt att lagstiftningen fångar upp ett sådant beteende som över tid kan anses vara så klandervärt att det ska vara straffbelagt. Det innebär att man måste kunna se att detta är något som fordras över tiden för att det ska bli kontinuitet. Det finns också skäl att fortlöpande följa utvecklingen för att vara uppmärksam på om tillämpningen av lagstiftningen stämmer överens med syftet. Det kan finnas skäl att utvärdera om straffbestämmelsen är lämpligt avgränsad när det gäller de platser som omfattas av kriminaliseringen. Regeringen har uttalat att man kommer att följa upp tillämpningen av de föreslagna lagändringarna och hur praxis har utvecklats. Det förutsätter samtidigt att det finns tillräckligt med praxis att ta ställning till. Det kan ta viss tid innan det bildas sådan praxis. Det går därför inte att säga tidsmässigt exakt när det bör ske, men inom något år är väl utgångspunkten.

Exemplet med en oidentifierad person på en bild: Jag har svårt att se att det skulle vara något större problem med tanke på hur brottet har utformats. Först och främst är det ett angivelsebrott. Finns det ingen angivelse finns det inte skäl för åklagaren att göra något om det inte är påkallat ur allmän synpunkt. Men om målsäganden är okänd och inte går att identifiera saknas det en målsägande. Då kan man fråga sig om det är påkallat ur allmän synpunkt när man inte kan identifiera varifrån bilden kommer. Dessutom kanske det inte går att fastställa var bilden är tagen och under vilka förutsättningar. Jag har svårt att se att detta skulle vara ett praktiskt problem. Ett annat exempel ur verkligheten som nämndes var frågan om företagsledaren. Där har jag också svårt att se att det skulle vara något verkligt problem, inte minst med tanke på att det om det är straffbart ska bedömas med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter. Frågan om förverkande är inte heller något konstigt i sig eftersom ett förverkande följer allmänna regler i en sådan här situation, och de aktuella reglerna tillämpas i alla de fall där det finns anledning att ta ställning till något sådant i ett brottmål.

En tidsbegränsning av lagstiftningen är olämplig när det gäller straffrättslig lagstiftning. Då är inte jämförelsen med lagen om hemlig rumsavlyssning heller relevant, efterom den lagen reglerar tvångsmedelsanvändning. Det är någonting annat än straffrättsliga regler som skulle kunna leda till uppenbara tillämpningssvårigheter i anslutning till att en tidsbegränsad lag upphör.

Samtidigt har denna fråga varit föremål för prövning i Europadomstolen. Det finns därför ett tryck på Sverige att göra något åt frågan. Då måste man genomföra en lagstiftning som är så hållbar att man inte behöver göra den tidsbegränsad, och jag menar att detta förslag är sådant. När Europadomstolen prövade frågan var det ett avgörande som ledde till att Sverige inte fälldes, med fyra röster mot tre. Samtidigt sköts frågan till ett avgörande i stor sammansättning i Europadomstolen där det sitter 17 domare  och dömer i målet. Huvudförhandlingarna har ägt rum, men jag känner inte till om dom har meddelats. Under alla förhållanden pekar detta på att det helt uppenbart finns brister i den svenska lagstiftningen för närvarande, och det verkar vi vara överens om. Frågan om tidsbegränsning är alltså inte ett bra förslag utan tvärtom ett mycket dåligt förslag.

Här finns en länk till riksdagens hemsida där det går att ta del av hela debatten.

En ny lag om personnamn

Efter tre års arbete har den parlamentariska Namnlagskommittén i dag lämnat sitt betänkande "En ny lag om personnamn" till justitieminister Beatrice Ask (M). Jag har för egen del varit ledamot i kommittén från första början och har därigenom deltagit i ett intressant, roligt och för många enskilda människor viktigt arbete under de tre år som har gått sedan arbetet påbörjades. Jag står också bakom kommitténs förslag i alla delar.

 

Om jag ska ta några huvuddelar i förslaget kan jag särskilt peka på följande:

 

#  Efternamn ska fritt kunna bildas på något av föräldrarnas förnamn med tillägg av ändelserna son eller dotter.

#  Det ska bli fritt att byta till ett efternamn som är så vanligt att det bärs av minst 2 000 personer.

 

#  Dubbla efternamn får bildas. Den som har ett dubbelt efternamn bestämmer själv ordningsföljden mellan namnen, om dessa ska vara förenade med bindestreck och om och när något av namnen i dubbelnamnet ska strykas.

 

#  Nya mellannamn kan inte tas, men den som redan har ett mellannamn behåller det så länge han eller hon önskar.

 

#  Hindren mot att ändra förnamn och efternamn flera gånger tas bort.

 

#  Förnamn ska kunna ändras enklare och i samtliga fall kostnadsfritt.

#  Skatteverket blir ny namnmyndighet. Patent- och registreringsverkets befattning med personnamn upphör.

Här finns en länk till regeringens hemsida där kommitténs förslag kan laddas ned i tre delar. Här finns ett pressmeddelande och här en länk till regeringens hemsida där det finns en länk till en websändning från pressträffen.

Kommitténs ordförande har skrivit en debattartikel som har publicerats på DN-debatt i dag. Här finns en länk till den artikeln. Här finns också en länk till DN där det finns svar på några relevanta frågor som gäller det aktuella utredningsförslaget.

Även poliser har rätt till nödvärn

I fredags bemötte jag på Brännpunktssidan i Svenska Dagbladet en del påståenden, synpunkter och förslag från två företrädare för Civil Rights Defenders. Replikens slutkläm ser ut på följande sätt:

"En polis har samma rätt som var och en att tillgripa våld i en nödvärnssituation. Att på något sätt inskränka denna nödvärnsrätt för poliser framstår som ett dåligt genomtänkt förslag."

Viktigt i sammanhanget är att polisen inte står för någon form av institutionaliserat våldsutövande i egentlig mening utan att det är enskilda polismän som - i likhet med många andra - har getts rätt att på individnivå använda våld. Det enda som faller utanför denna ram är egenligen det som kallas förmans befallning, men inte heller i sådana fall är den enskilde polismannen helt fråntagen ett eget ansvar.

Nödvärnsrätten är en personlig rättighet alldeles oavsett om man är "vem som helst" eller om man är polis. Att inte få värna sitt eget liv om man arbetar i ett riskfyllt yrke som polis är i någon mening som att bli det som i militära sammanhang kallats för kanonmat. Om enskilda polisers nödvärnsrätt skulle inskränkas skulle det också drabba personer som har anledning att påräkna hjälp från polisen när de själva befinner sig i en nödvärnssituation. Rätt till samma nödvärn som den som befinner sig i en nödvärnssituation har nämligen var och som kommer denne till hjälp. Situationen skulle bli mycket märklig om poliser som kommer till hjälp i sådana situationer skulle ha mer begränsade möjligheter att använda våld än den som själv befinner sig i en nödvärnssituation. Ett exempel kan vara om personen i fråga är gisslan och inte ens har möjlighet att själv använda våld för att vederbörande är betagen sin rörelsefrihet.

Viktigt att farmhålla i detta sammanhang är att polisingripnaden under alla förhållanden ska ske så professionellt som möjligt vilket i sin tur innebär att våld ska undvikas så långt det är möjligt.

Oroligheterna i Husby fortsätter

Det som händer i Husby är allvarligt och det medför väldigt många negativa konsekvenser för väldigt många människor. Av uppgifter som framkommit på skilda håll förefaller gärningsmännen i första hand vara förhållandevis unga personer som statusmässigt försöker kvalificera sig på något sätt utan hänsyn till hur andra människor drabbas.

Det är fullständigt självklart att det inte finns någonting som kan motivera den skadegörelse och förstörelse som sker. Det finns inte heller anledning att använda våld i någon form mot polis eller räddningstjänst. Allt som i olika sammanhang framförs för att detta skulle vara på något sätt motiverat är långsökta förevändningar som folk i allmänhet förkastar.

Polisernas och brandmännens jobb är att se till att ingen skadas. Jag har för egen del väldigt svårt att se nyttan av att angripa polis eller räddningstjänst med stenar eller vad det nu kan vara. I praktiken leder aktivisternas, eller med andra ord ligisternas, angrepp mot polis och räddningstjänst att andra oskyldigt drabbade människors egendom kan tillåtas bli förstörd. Elden ska kunna spridas genom att räddningstjänsten inte kan göra sitt jobb eller att polisen inte kan rycka in och hindra ytterligare förstörelse. Detta är allvarligt.

Jag minns själv det något märkliga när en ambulans vid ett tillfälle för många år sedan hade kört upp på en trottoar utanför en tunnelbanestation för att kunna hämta en person nere på perrongen. En förbipasserande man hade mycket starka synpunkter på att ambulansen inte skulle tillåtas att köra fram till tunnelbanenedgången på det sättet. Min rekommendation till mannen var att vänta med sina synpunkter till den dagen han själv blev skadad eller sjuk och var i behov av ambulanstransport. Tankarna går i den riktningen även nu, fast överfört till Husbyförhållanden.

Omständigheterna kring förra veckans dödsskjutning av en 69-åring har jag ingen kännedom om, men detta förefaller vara en förvändning för oroligheterna. Om nu polisen är så förhatlig varför agerar man då så att en konfrontation med polisen blir i det närmaste självklar?

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har i dag tagit tydligt avstånd från våldet och oroligheterna, vilket är en bra och för "vettiga människor" positiv markering.

DN, SvD, Expressen, Aftonbladet

Oroligheterna i Husby

Alldeles oavsett vad man anser om sig egen situation eller någonting annat motiverar detta inte till våldsanvändning och förstörelse av annans egendom. Eftersom jag tidigare har besökt polisen och den sociala insatsgruppen i Spånga-Tensta vet jag en del om problematiken i det området. Jag vet också att de som drabbas hårdast av den brottslighet som man ägnar sig åt "inom sitt eget område" till mycket stor del är människor som redan tidigare befinner sig i en svår livssituation. Detta verkar också vara fallet i Husby.

Att den lokala handlaren får sin bil helt utbränd kan knappast vara till nytta för någon boende i Husby. Att människor upplever saker som i vissa fall aktualiserar tidigare trauman och påminner om upplevelser av krig och terrordåd gör knappast tillvaron bättre för någon.

Det känns i sammanhanget stötande att enskilda politiker försöker få uppmärksamhet i skuggan av händelserna och försöker vrida till dem så att dessa blir något slags kvitto på vad man själv påstår. Jag tänker särskilt på vänsterpartisten Ann-Margarethe Livh som presenterar listor med egna påståenden.

Våldsamt upplopp är ett allvarligt brott som kräver att polisen ingriper - som man själv från polisens sida har uttryckt det - distinkt. 

Tagit del - ej förstått (om cannabis)

Efter att ha läst igenom repliken (på Aftonbladets debattsida) på Maria Larssons (KD) artikel om problemen med cannabis undrar man vilken värld skribenterna från Centerns ungdomsförbund (CUF) lever i. I ett militärt sammanhang hade inställningen kunnat klassificeras som "Tagit del - ej förstått".

Uttrycket att "Förbud mot cannabis slår mot de svagaste" är på sätt och vis ofattbart. ... Vad menas med detta? Är det så att de svagaste inte har råd att "röka på" vilket de skulle ha haft om cannabis skulle ha legaliserats? Likaså undrar man vad som i detta sammanhang menas med att "Nolltoleransen skördar människoliv". Vilken koppling har detta till cannabis? Är det så att människor avlider av den anledningen att cannabis är en illegal drog?

Lyckligtvis har CUF inte så stort inflytande i svensk politik och dessutom är de i första hand ett problem för Centerpartiet och dess väljare. Jag har tidigare här på bloggen framhållit det glädjande i att även Socialdemokraterna står fast vid den restriktiva narkotikapolitiken, vilket framgår av deras för en tid sedan presenterade kriminalpolitiska program (det första sedan 18 år).

Här finns en länk till den aktuella repliken. Här och här finns det länkar till tidigare inlägg här på bloggen som gäller problemen med cannabis.

Debatt om tiggeri i morgon

I morgon anordnar Svensk socialpolitisk förening en studiedag under temat "Gatan som hem och försörjning". I programmet ingår en debatt om tiggeri i vilken jag kommer att delta. Debatten börjar kl 14.20 och beskrivs på följande sätt i programmet.

"Tiggeri – olaglig organiserad brottslighet eller välfärdsstatens kollaps?

Tiggeriet är satt under såväl medial som politisk lupp. Moderaterna har föreslagit en utredning för att undersöka kopplingen mellan tiggeri och organiserad brottslighet. Två ideologier står mot varandra. Anti Avsan (m) riksdagsledamot, ledamot i Justitieutskottet, och Morgan Johansson (s), riksdagsledamot, ordförande i Justitieutskottet ,och f.d. folkhälsominister."

För det första återstår det att se om det verkligen är så att det är två ideologier som står emot varandra. För egen del tror jag att detta är lite för tillspetsat.

Redan nu kan sägas att Moderaterna inte anser att tiggeri i sig ska kriminaliseras. Man kan säga att tiggeri som någon ägnar sig åt ofta har sin orsak i fattigdom. Så är fallet med det stora flertalet tiggare i Stockholm som är rumänska romer. Det kan aldrig vara aktuellt att kriminalisera fattigdom (varken direkt eller indirekt).

Däremot kan man nog säga att det är i högsta grad rimligt att utreda omfattningen av att människor utnyttjas för tiggeri för annans räkning. Människor som redan befinner sig i en utsatt situation bör inte användas som redskap för att berika sig själv. Redan i dag kan allvarligare sådana fall falla under bestämmelserna för människohandel. Efter en kartläggning bör det dock övervägas om det bör kriminaliseras särskilt om någon utnyttjar en annan person för tiggeri. Detta således utöver vad som är möjligt att komma åt med dagens lagstiftning.

Här finns det en länk till ett pressmeddelande där morgondagens debatt omnämns och här finns en länk till programmet för studiedagen.

Mer om internetbedrägerier

Antalet internetbedrägerier ökar hela tiden, men utredningsresultaten blir sämre. Ser man till antalet anmälda bedrägeribrott har det skett en påtaglig ökning på senare tid. Antalet inkomna ärenden som klassificerats som bedrägeribrott har ökat med 116 procent sedan 2007. Sett enbart till år 2012 har anmälningarna (ärendeinflödet) ökat med 15 procent. Detta har i sin tur lett till att antalet bearbetade och antalet - vad man kallar - öppna bedrägeriärenden ökat. Även den resurstid som läggs ned inom polisen på att utreda bedrägeribrott har emellertid av naturliga skäl ökat under under 2012.
 
Antalet bedrägeriärenden som redovisades till åklagare och antalet personuppklarade brott minskade däremot under 2012. Kombinationen av ett ökat inflöde och färre redovisade ärenden och personuppklarade brott gör att andelen redovisade ärenden och personuppklaringsprocenten har minskat markant. Detta är beklagligt men har sina orsaker.

Med anledning av de ökade internetbedrägerierna kan man konstatera följande:

·       Bedrägerier är ett växande problem. Hur denna typ av brottslighet ska förebyggas är en fråga som berör många olika aktörer: myndigheter, näringslivet och även många enskilda människor.

·       Bedrägerier via internet riktas mot både företag och privatpersoner. Med internet som brottsverktyg ges bedragare möjlighet att genomföra många bedrägerier på kort tid, vilket kan leda till många brottsoffer.

·       Rikspolisstyrelsen har nyligen gett Polismyndigheten i Stockholms län ett uppdrag att starta ett nationellt bedrägericenter.

·       Det pågår en utredning (som Justitiedepartementet har tagit initiativ till) som ska redovisas i december 2013. Utredningen handlar bland annat om att överväga skärpa straff för egendomsbrott. Detta gäller i hög grad systematiska bedrägerier.

Identitetskapningar

Dagens Nyheters ekonomidel skriver i dag om problemet med så kallade identitetskapningar. Detta drabbade enligt artikeln så många som 65.000 svenskar förra året. De bestals på totalt 2,7 miljarder kronor enligt nya aktuella siffror. Enligt artikeln ökar identitetskapningarna kraftigt. Att problemet håller på att öka framkommer på flera olika sätt. För egen del har jag hört ett antal personer i min omgivning berätta om att de själva har blivit drabbade eller någon nära anhörig har blivit drabbad. Vid kontakter med polisen framkommer samma sak; att denna typ av bedrägerier är kraftigt uppåtgående.

Tillvägagångssättet är typiskt så att bedragarna använder de kapade identiteterna till att beställa varor på nätet och ansöka om lån, kreditkort och telefonabonnemang i offrets namn. Det som är svårt för den som blir drabbad är att "hålla jämna steg" med identitetskaparna och att få stopp på alla beställningar. Dessutom är det inte alls självklart att det är möjligt för den som blivit drabbad att - exempelvis - kunna ta upp ett eget lån efter att man haft sin identitet kapad.

Snittet för de belopp som de drabbade blir av med ligger mellan 40.000 och 60.000 kronor men så många som 14 procent har bestulits på belopp som överstiger 100.000 kronor.

Moderaternas trygghetsarbetsgrupp har skrivit om detta problem under rubriken "Identitetsstölder".

Uppgifter från kreditupplysningsföretag (UC och Soliditet) gör gällande att kreditbedrägerier till följd av identitetsstölder ökar kraftigt. Företagen kan se att antalet personer med spärrade personuppgifter ökar allt snabbare på grund av bedrägerier.

I USA finns brottet ”Identity theft”, som utgör en självständig straffbar gärning. Vi har ingen motsvarande lagstiftning i Sverige och inte någon särskild straffbestämmelse för denna typ av brott. Det är därför svårt att göra uppföljningar och uppskattningar när det gäller omfattningen av problemet och hur många som drabbas.

Det konkreta förslaget från Moderaternas trygghetsarbetsgrupp är därför att överväga en särskild kriminalisering av så kallad identitetskapning.

Detta motiveras med att det förekommer i ökande omfattning att enskilda använder sig av någon annans identitet i exempelvis sociala medier eller för att begå bedrägerier. I USA finns en särskild kriminalisering av identitetskapning. Vi vill att det ska övervägas om det skulle vara lättare att komma åt missbruk av identitetskapningar genom en särskild kriminalisering.

Här finns en länk till en artikel om hur man skyddar sig mot identitetskaparna. Här och här finns två tidigare artiklar från oktober 2012.

Snedtorgs-Centern

Stureplanscentern är ju ett känt begrepp sedan tidigare, men nu har det utkristalliserats en ny falang inom Centerpartiet som skulle kunna kalla sig Snedtorgs-Centern eller möjligen Plattan-Centern. Tekniken att ta till sig en geografisk plats som första led och kombinera med partibeteckningen har ju som sagt skett tidigare. Bland narkomaner har Sergels Torg i Stockholm ofta kallats Snedtorget (på grund av lutningen) eller Plattan. Platsen är också sedan lång tid tillbaka känd som en plats där det köps och säljs narkotika, även om cannabisförsäljningen många gånger har varit lokaliserad i första hand till andra platser. En sådan plats har i alla fall tidigare varit Humlegården, som för övrigt ligger endast ett stenkast från Stureplan.

På Centerpartiets ungdomsförbunds (CUF) stämma i Helsingborg röstades det för bifall till en motion vars innebörd är att det ska ske en legalisering och reglering av handeln med cannabis.

Tyvärr framstår CUF-ordföranden, Hanna Wagenius, som okunnig och naiv samtidigt som hon bidrar till mytbildningen om att cannabis skulle vara mindre farligt än alkohol. Detta framgår av uttalanden som hon har gjort i anslutning till att hon har fått frågor om den aktuella motionen som CUF-stämman beslutade att bifalla.

Nu får vi ju verkligen hoppas att detta beslut inte får något större genomslag i moderpartiet, även om en och annan även där säkert skulle kunna räkna sig till Snedtorgs-Centern. För egen del är detta ännu ett förslag bland många andra som bidrar till att Centern förskjuter stora delar av sin egen väljarbas.

Vidare har Hanna Wagenius helt fel när hon påstår att svensk narkotikapolitik är ett misslyckande. De misslyckade delarna av svensk narkotikapolitik är typiskt sett ”flumperioderna” när den typen av förslag har fått genomslag som CUF nu har ställt sig bakom.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om problemen med så kallad medicinsk marijuana i USA. Där är ju erfarenheten att detta har ökat möjligheterna för knarkkartellerna att göra vinster och även ökat avsättningen av den typ av narkotika som utgör basen i knarkkartellernas verksamhet.

Här finns en länk till ett tidigare blogginlägg med rubriken "Medicinsk marijuana gynnar knarkkartellerna". Så sent som i torsdags skrev jag även under rubriken "Mytbildning om att cannabis inte skulle vara farligt".

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen/Kvällsposten, SVT, TV4

Mytbildning om att cannabis inte skulle vara farligt

Typiskt sett ökar cannabismissbruket bland unga. Det finns starka krafter som har ett intresse av att synen på narkotika ska liberaliseras och det sprids allmänt uppgifter om att cannabis skulle vara mer eller mindre ofarligt. Jag har ju för egen del haft möjligheten att under många års tid på nära håll se effekten av långvarigt cannabismissbruk. En av de våldsammare personer jag har gripit under mina år som polis var en inbiten cannabisrökare som möjligen hade fått en så kallad haschpsykos. Personen i fråga vred sig som en orm i baksätet på radiobilen och fick upp fötterna så att han kunde göra försök att spraka ut bilens rutor. Nu misslyckades han i och för sig med detta och fick beläggas med fängsel runt fotlederna varefter transporten kunde fortsätta någorlunda säkert.

Kännetecknande för många inbitna cannabisrökare var också aggressivitet, ofta i förening med att de blivit sega och långsamma i tanken i övrigt. Numera påstås från en del håll att det skulle medföra positiva effekter att röka cannabis. På Aftonbladets debattsida fanns i går en debattartikel skriven av Maria Larsson (KD). Artikeln handlar om att unga dricker allt mindre alkohol – men droganvändandet minskar inte på samma sätt. En orsak är att många unga saknar kunskap om riskerna med cannabis, enligt Maria Larsson.

I den aktuella artikeln står bland annat följande: "Den senaste forskningen har skärpt synen på de skadeverkningar som användning av cannabis kan ge upphov till. Beroendeforskaren och professorn Fred Nyberg som följer den internationella forskningen konstaterar att de senaste rönen understryker och bekräftar tidigare uppgifter om skadeeffekter på vitala funktioner i hjärnan. Störst är risken för dem som påbörjar cannabismissbruk i tonåren.

Tack vare den restriktiva narkotikapolitiken är andelen unga i Sverige som testar narkotika vid en internationell jämförelse väldigt låg. Andelen unga i gymnasiet som använt narkotika någon gång under de senaste tolv månaderna har dock ökat något. Det finns en bred samsyn politiskt som innbär att den restriktiva narkotikapolitiken ska bestå, vilket i sin tur sammantaget trots allt innebär att färre testar narkotika. Detta leder av ganska självklara skäl sedan till att färre fastnar i missbruk. Flummiga påståenden om att cannabis skulle vara harmlöst måste i alla sammanhang bemötas och ett tilltagande missbruk av drogen måste motarbetas kraftfullt. 

Förslag om minskning av "huligankostnaderna"

I dag överlämnade det tidigare justitierådet och ordföranden i Högsta domstolen, Bo Svensson, utredningen (som formellt sett är en så kallad departementspromemoria) Ersättning för polisbevakning till justitieminister Beatrice Ask (M).

Utredaren Björn Eriksson (som en gång i tiden var rikspolischef) har tidigare (i april 2012) i ett delbetänkande, Mindre våld för pengarna (SOU 2012:23), föreslagit att idrottsaktiebolag ska jämställas med allmännyttiga ideella föreningar och helt undantas från skyldigheten att ersätta polisens kostnader för ordningshållning.

Min egen grunduppfattning, som i viss mån också har belysts under den senaste tidens debatt, är att polisen och därmed skattebetalarna ska bära kostnaderna för sådant som under alla förhållanden är polisiära problem. I mediauppgifter under de senaste dagarna har det framkommit uppgifter om sådant som jag har känt till sedan jag intresserade mig särskilt för huliganvåldet i början på förra mandatperioden.

Många av personerna som ligger bakom våld och annan brottslig verksamhet i samband med idrottevenemang är straffade för olika våldsbrott och missbrukar inte alltför sällan själva narkotika. Det är med andra ord i stor omfattning fråga personer som med mycket stor sannolikhet skulle begå brott i andra sammanhang om inte i samband med fotbollsmatcher och i liknande situationer. Dagens Nyheter hade häromdagen en artikel med rubriken: "Var tredje huligan dömd för narkotikabrott".

Bo Svensson har dock funnit att ersättningsskyldigheten bör finnas kvar för att sporra bolagen att vidta åtgärder mot ordningsstörningar vid matcher som de anordnar. Det ligger i och för sig ett vällovligt syfte bakom detta. Jag har för egen del noterat att vissa föreningar eller idrottsaktiebolag - i vart fall för ett antal år sedan - i det närmaste understött supporterföreningar som befrämjat våld och brottslig verksamhet.

Enligt Bo Svenssons förslag kan dock ersättningsskyldigheten begränsas till hälften av kostnaderna utan att bolagen förlorar intresset av att själva svara för ordningen. En längre gående begränsning är inte lämplig eftersom det då blir billigare för bolagen att låta polisen i stället för av klubbarna anställda ordningsvakter svara för ordningen.

Det är inte bara idrottsaktiebolagen som föreslås få sänkta kostnader. Alla anordnare av allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar som i dag är betalningsskyldiga omfattas av den föreslagna halveringen av ersättningsskyldigheten.

Bo Svensson har inte haft i uppdrag att pröva om de allmännyttiga ideella föreningarna även i fortsättningen ska vara generellt undantagna från ersättningsskyldighet för polisbevakningskostnader. Vad som kommer att ske i denna del återstår att se eftersom en rimlig utgångspunkt är att valet av organisationsform inte ska vara avgörande för vilka förpliktelser som blir aktuella.

Den aktuella lagändringen föreslås träda i kraft den 1 maj 2014.

Här finns en länk till departementspromemorian Ersättning för polisbevakning (Ds Ju 2013:24)

Det finns bara ett regeringsalternativ

Partiledardebatten visade i kväll med all önskvärd tydlighet att det bara finns ett regeringsalternativ. Det alternativet är en Moderatledd Alliansregering. Att de fyra oppositionspartierna inte är överens om någonting och inte samspelta över huvud taget framgick med all önskvärd tydlighet. Trots detta säger Stefan Löfven (S) att han ska "fixa det här". Han antyder också att han har en del förslag att komma med, fast dessa förslag återkommer han med i höst. Det ärliga svaret borde vara att han inte har något att komma med, förutom gigantiskt stora skattehöjningar på mer än 30 miljarder kronor.

Det sades lite skämtsamt i samband med att Stefan Löfven tillträde som partiledare att det var bra att han hade bakgrund som svetsare. Detta skulle komma väl till pass eftersom Socialdemokraterna var i stort behov av att svetsas samman. Det tråkiga är väl i så fall att han inte verkar ha haft någon större framgång i detta arbete. Hans uppgift har snarast varit att vakta den delvis spruckna svetsfogen mellan höger- och vänsterfalangens plåtar. Där gäller det att hela tiden parera så inte någon av de två sidorna börjar dra i sin plåt. Detta är en nog så svår balansakt, som inte ger någon möjlighet till arbetsro för egentligt svetsarbete.

En av de avgörande frågorna till Socialdemokraterna är: Hur ska fler ungdomar komma i arbete om det blir dyrare att anställa ungdomar? Om det nu skulle finnas någon samsyn mellan S, MP och V, är en annan avgörande fråga: Hur stora samlade skattehöjningar skulle aktualiseras under sådana förhållanden?

Vi väntar fortfarande på svar ...

Insatser mot ungdomsbrottslighet

I förhållande till sin andel av befolkningen är ungdomar samhällets mest brottsaktiva grupp. Många gånger går det bra även för de ungdomar som är stökiga under tonåren, men ett antal fortsätter tyvärr på den brottsliga banan.

Flertalet tungt kriminella personer har påbörjat sin kriminella bana genom att som ungdomar begå brott. Därför är det mycket viktigt att arbeta brottsförebyggande, att åtgärderna är tydliga och vidtas tidigt för att förhindra att ungdomar fastnar i kriminalitet. Ju tidigare samhället reagerar när unga är på väg i en negativ riktning desto större är möjligheten att bryta den negativa utvecklingen.

I torsdags beslutade regeringen att ge Brottsförebyggande rådet i uppdrag att utvärdera regleringen i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare som rör utredningar av brott begångna av barn under 15 år. Varför ska det ske brottsutredningar beträffade barn som inte är straffmyndiga? - undrar säkert någon. Svaret är att även om man inte är straffmyndig finns det skäl att ingripa mot brott. Detta får då ske inom socialtjänsten och en brottsutredning blir då ett underlag för att vidta relevanta åtgärder inom ramen för socialtjänsten.

Regeringen har de senaste åren vidtagit ett flertal åtgärder med utgångspunkt i att reaktioner mot brott som begås av unga måste komma snabbt och vara tydliga. I syfte att utreda brott begångna av barn under 15 år, i större utsträckning och mer effektivt, trädde ett antal lagändringar i kraft den 1 juli 2010. Dessa bestämmelser innebär bland annat att befogenheten att inleda en utredningar vid brott begångna av barn under 15 år har utökats. Därutöver infördes en möjlighet att genomföra tvångsvisa drogtester av barn som misstänks ha brukat narkotika.

Ett väsentligt syfte med lagändringarna var just att förbättra socialtjänstens underlag för bedömning av vilka stödjande insatser som behövs i förhållande till barn under 15 år som begått brottsliga handlingar.

Uppdraget till Brottsförebyggande rådet gavs för att säkerställa att lagändringarna har lett till förväntat resultat i den praktiska hanteringen av ungdomsbrotten.

Uppdraget ska redovisas senast den 17 december 2014.

För övrigt är jag sedan en tid tillbaka förordnad som ledamot i Brottsförebyggande rådets insynsråd.

Moderaterna, Sverige och framtidens EU

Nästa år är det förutom allmänna val i Sverige även val till Europaparlamentet. Det finns därför skäl att redan nu stanna upp och fundera lite kring hur situationen i Europasamarbetet ser ut och kanske ge en och annan kommentar till det jag själv tycker känns angeläget.

Under min tid i riksdagen har arbetet med Europafrågorna utvecklats en hel del. Europafrågorna har blivit en naturlig del av det dagliga arbetet och sakfrågorna hanteras i riksdagens fackutskott. Därmed blir kopplingen till svensk lagstiftning tydligare och förståelsen för konfliktytorna större. Det som föreslås på EU-nivå är inte alltid det som är bäst för Sverige. Förutom ett aktivt arbete med EU-frågorna i Sveriges riksdag krävs det därför ett aktivt arbete också inom EU och i Europaparlamentet för vi ska kunna ta tillvara våra intressen.

Europapolitikens bas måste alltid vara i Sverige. Grunden för att medborgarna i EU:s medlemsländer ska känna tilltro till Europapolitiken måste vara att det som regeleras på Europanivå verkligen leder till förbättringar för medborgarna lokalt. Övergripande regleringar som innebär försämringar i enskilda medlemsländer kommer därför alltid att uppfattas som negativa. Regleringsivern när det gäller många vardagsnära frågor i medlemsländerna måste därför begränsas. Olika nationella lösningar måste accepteras. 

På EU-nivå ska större viktiga frågor lösas som verkligen medför förbättringar för den inre marknadens funktionssätt eller i något annat viktigt avseende. Den EU-rättsliga regleringen på inre marknadsområdet fungerar inte alltid i praktiken, vilket bland annat analyserades under en inremarknadskonferens där jag medverkade, i Krakow i Polen hösten 2011. Det finns forfarande uppenbara hinder för både företag och privatpersoner inom många områden. Lösningen är att se till att regelverken fungerar i praktiken och inte att lägga på lager med lager av ny EU-rättslig lagstiftning. Detta är en fråga av helt avgörande betydelse för framtiden.

Vi ska naturligtvis bidra till ett bättre Europa med utgångspunkt från det vi har varit lyckosamma med i Sverige. Ett sådant exempel är arbetslinjen. Det ska löna sig att arbeta och det är viktigt att fler jobb tillskapas i samtliga EU:s medlemsländer. När det gäller ekonomiskt ansvarstagande finns det också mycket att göra i många av EU:s medlemsländer. Det är inte utan anledning Anders Borg (M) ligger i det absoluta toppskiktet när EU-ländernas finansministrar rankas sinsemellan.

1 maj: Vad har alla dessa demonstrationer lett till?

1 maj är en röd dag i dess verkliga bemärkelse. Röda fanor som till vardags för en tynande tillvaro och känns ganska verklighetsfrämmande för många människor plockas fram och förs över gator och torg. Antalet personer i förstamajtågen blir visserligen allt färre och de som minns röda fanor i stora mängder associerar kanske till de militärparader som ägde rum i Moskva under Sovjetmaktens tid då många länder också tvingades till en tynande tillvaro i ofrihet under Sovjetkommunismens slagskugga.

Åtskilliga är de personer (även socialdemokrater) som i olika betraktelser har funderat över vad alla demonstrationer egentligen syftar till och vad som de facto har uppnåtts sedan 1890. Det var nämligen då den 1 maj blev den dag den fortfarande är - låt vara för allt färre människor från år till år. Det svenska Socialdemokratiska arbetarpartiet bildades dock först 1889.

En teori med dessa årligen återkommande demonstrationer, som är svår att slå i från sig, är att detta är den eviga kampen som måste hållas vid liv. Det finns inte något egentligt intresse att konstatera att "orättvisorna" som man slogs hårt emot en gång i tiden är borta. Om det skulle vara så att människor skulle ha fått det så bra att man inte längre är motiverad att engagera sig och kanske inte heller anser att man bör rösta på (S) uppkommer frågan vad Socialdemokratin egentligen står för i dag. Det är ganska uppenbart att man på grund av vänsterflygelns roll är sänkt djupt ned i ett träsk och har svårt att komma loss i avgörande frågor. Säger man något är det mer av allt som är gammalt och utvecklingshämmande. Under Socialdemokratins långa maktinnehav kan man säga att partiet gick i opposition mot sig själv den 1 maj varje år. Detta har man ju inte behövt göra efter 2006-års val.

Med en moderatledd regering blir friheten för enskilda människor större och den ekonomiska utvecklingen bättre, vilket den ekonomiska situationen i Sverige är ett tydligt exempel på, särskilt om man jämför med övriga länder inom EU. Detta faktum är svårt att hantera för Socialdemokratin - som ägnar sig åt svartmålning av Sverige. Man kan ställa sig frågan om (S) försöker lura till sig väljare genom att påstå att allt är mycket sämre än vad det i själva verket är.

När det gäller de interna konflikterna inom Socialdemokratin kan man läsa vad Socialdemokraterna skriver på sin egen hemsida om "Splittringen 1917".

Där står föjande:

"När Hjalmar Branting i februari 1917 öppnade partiets tionde kongress slog han fast att kongressen fick lov att ”bli en uppgörelsens dag”. Utgången var tämligen given. Vänsteroppositionen i partiet hade länge förberett brytningen. Metodiskt hade man kritiserat och angripit partiledningen under en lång tid. I bakgrunden fanns den gamla taktikfrågan: Skulle arbetarrörelsen gå den ”parlamentariska vägen” eller välja revolutionära och ”utomparlamentariska metoder”? Brytningen blev oundviklig. Den 2 maj samma år bildade gruppen som lämnat Socialdemokraterna ett nytt parti vid namn ”Socialdemokratiska vänsterpartiet” som inom några år blev ”Sveriges kommunistiska parti”, nuvarande Vänsterpartiet."

Intressant är hur den interna splittringen kom till uttryck vid valet av Håkan Juholt till partiledare, under tiden därefter fram till 2013-års partikongress, under tiden efter kongressen och nu idag och i morgon. Var ska detta sluta?