Sveriges FN-engagemang

I dag har jag träffat ambassadören vid Sveriges ständiga representation vid FN i New York. Vi hade avsatt 30 minuter för en briefing men tiden rann iväg så det blev lite drygt 1 timma och 30 minuter i stället, med diskussion kring ett antal olika frågor.

Högsta prioritet i det svenska FN-arbetet är att förbättra effektiviteten i FN:s fonder och program. Uppläggen för de flesta fonder och program har ”justerats upp” så att det går att ha kontroll över effektiviteten, men det operativa genomförandet återstår att effektivisera. För att kunna behålla kontrollen över effektiviteten krävs stor närvaro och mycket personella resurser. Effektivitetsaspekten är också viktig av det skälet att det multilaterala biståndet genom FN ökar i omfattning.

Det humanitära systemet har historiskt sett varit och är fortfarande viktigt för Sverige. Det finns dock medlemsstater som inte tar ett tillräckligt ansvar för de humanitära frågorna. Det krävs en breddning av ansvaret och det är inte bra att ansvaret i så stor utsträckning är givardominerat. Ett sätt att bredda ansvaret är att få fler givare och att få dessa engagerade. Det är framförallt fältverksamheten som behöver förbättras genom ökad koordinering och ett bättre ledarskap. Ett problemområde där effektiviteten och snabbheten måste öka är övergången från den humanitära fasen till återuppbyggnad. Intressant i sammanhanget är att Sverige är den tredje största givaren till det humanitära systemet i absoluta tal. Exempelvis bör Kina och andra stora länder ge mer till systemet men dessa länder måste då också ges inflytande och ansvar.

När det gäller engagemanget för det humanitära systemet kan ändå sägas att OCHA:s (Office for the Coordination of Humanitarian Affairs) verksamhet har ökat i omfattning genom att antalet givarländer har stigit från 10 till 30.

En annat viktigt område där FN måste bli bättre är förmågan att hantera naturkatastrofer. Som parentes kan här nämnas det seminarium som IPU-delegationen anordnade i riksdagen om internationella katastrofinsatser. Anledningen till detta seminarium var just synpunkter som framkommit från vissa håll om att svenska resurser och svensk kompetens inte utnyttjats optimalt vid olika tillfällen. Detta samtidigt som antalet svåra naturkatastrofer har ökat.

Efter ett ganska långdraget arbete har EU:s ställning i FN förändrats. Detta har varit en följd av antagandet av Lissabonfördraget. Tidigare företräddes EU av en medlemsstat vilket fortfarande är fallet med andra motsvarande sammanslutningar från andra delar av världen (ett exempel är Afrikanska unionen). Numera företräder EU så att säga sig självt och särskiljer sig mot andra sammanslutningar genom det steg mot ökad överstatlighet som tagits.

Palestinas anslutande – efter demokratiska omröstningar – till olika FN-organ har lett till att USA kommer att dra in bidrag till sådana organ. Detta bygger på dels en generell lagstiftning men också en särskild lagstiftning med inriktning mot Palestina, från 1994. FN-organ i farozonen är WFP (World Food Programme) och UNESCO (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization). Detta är i sig märkligt eftersom FN:s betydelse har ökat för USA under Obamaadministrationen och genom att USA på annat sätt är engagerat för Palestinafrågans lösning och dessutom bidrar på olika sätt i Palestina.