Krav på bostadspolitiska reformer

I en artikel i tidningen Kristdemokraten med rubriken "Nu är det tid att ta steg framåt med bostadspolitiken" stressar sju kristdemokrater - som kallar sig bostadspolitiker - bostadsminister Stefan Attefall (KD).

Skribenterna menar att "bristen på hyresrätter i Sverige är tydlig". Jag kan hålla med om det eftersom en stor del av Sveriges kommuner har angett att det saknas just hyresrätter.

De sju kristdemokraterna menar också att det är viktigt när det gäller frågan om hyresrättens ställning att "gå från ord till handling i denna rättvisefråga, som är viktig inte minst när vi ser dem ur ett barnperspektiv." Vadå "dem"? Jag har svårt att se barnperspektivet på annat sätt i detta sammanhang än att detta är ett malplacerat kosmetiskt nödargument eftersom det nog måste ses som lite ansträngt att diskutera barnperspektivet i frågor om påstådd bristande skatteneutralitet.

Man påstår också att "Regeringen gav under valåret besked om att man skulle se närmare på de förslag som presenterades och erkände också att det finns orättvisor som bör ställas till rätta." Såvitt jag vet har regeringen inte erkänt att det finns orättvisor. Frågan är snarast om det finns orättvisor med anledninga av att vissa påstår det. Men det är trots allt som att jämföra äpplen och päron därför att äganderätt och nyttjanderätt är två skilda saker ur den boendes perspektiv. Hyresfastigheter har också ägare och beträffande näringsfastigheter får det göras avdrag för kostnader i rörelsen. Detta innebär dock inte någon rätt för hyresgästen att göra sådana avdrag. Hyresgästens främsta och viktigaste förpliktelse är att betala hyran.

Nu finns det nog ändå skäl att - enligt min mening - titta på två skattefrågor. För det första frågan om en eventuell mervärdesskatt på hyror och frågan om fastighetsskatt för hyresfastigheter. En sänkt fastighetsskatt för hyresfastigheter behöver dock inte påverka hyran. Det går inte att förutsätta att en sänkt fastighetsskatt per automatik medför sänkt hyra eftersom hyran bestäms i kalkylförhandlingar mellan bostadsmarknadens parter. Trots detta kan man tycka att fastighetsavgiften framstår som problematisk när det gäller exempelvis studentkorridorer.

Sedan innebär reella valmöjligheter också att det måste finnas skillnader när det gäller olika alternativa bostäder. Hyresrättens populäritet talar också emot att den skulle vara allvarligt missgynnand skattemässigt.

Jag har förhållandevis många invändningar mot annat som skrivs i den aktuella artikeln men nöjer mig slutligen med att konstatera att argumentationen och den efterlysta utredningen i sig inte löser bostadsmarknadens strukturella problem. I dessa delar bär argumentationen stora likheter med den argumentation som fanns i en debattartikel från en vänsterpartist i Göteborgsposten för en tid sedan.