Namnlagen (artikel i SvD)

Namnlagen är föremål för en översyn av en parlamentarisk kommitté i vilken jag är ledamot. Kommitténs uppdrag ska redovisas senast den 1 mars 2013.

Den nu gällande namnlagen har varit i kraft i mer än 25 år utan att några större ändringar har gjorts under den tiden. Lagen har kommit att kritiserats i ett antal olika avseenden. Några sådana synpunkter har varit att namnlagen i alltför stor utsträckning begränsar enskildas möjlighet att fritt välja namn, att myndigheters rättstillämpning leder till olika bedömningar och att regleringen av så kallade mellannamn i många delar är obegriplig. Just när det gäller frågan om efternamn kontra dagens möjlighet med mellannamn håller jag med om att resonemangen som ligger till grund för regleringen i vissa delar bär karaktären av intellektuell härdsmälta. Jag kan därmed också i allra högsta grad förstå människors irritation över dessa regler. Hur lagstiftningen fungerar i dessa och ett antal andra avseenden kan man läsa om i Svenska Dagbladet som i dag inleder en artikelserie om namnlagen.

Kommitténs uppgift är att undersöka hur namnlagen tillämpas och mot bakgrund av undersökningen ta ställning till vilka förbättringar som kan åstadkommas. Utgångspunkten för kommitténs överväganden ska vara att regleringen av personnamn ska vara tidsenlig och hålla en lång tid framöver. Den enskildes befogade intresse av att kunna välja namn bör tillgodoses, liksom det allmänna intresset av stabilitet i namnordningen.

Vi har kommit en bit på väg i vårt arbete, men principen som gäller är trots allt att "ingenting är klart förrän allt är klart". Även om lagstiftningen måste fungera i alla delar måste systemet också hänga ihop som en helhet. Därför kan man inte uttala sig om hur det kommer att bli även om kommittédirektiven redan säger ganska mycket.

I dagens SvD-artikel kommenterar jag ett förslag från SD om att det ska sitta en samling människor som i någon bredare mening ska avgöra om ett namn kan uttalas av ett flertal andra människor som bor i Sverige eller inte. Den som föreslår något sådant verkar - enligt min mening - inte ha tänkt färdigt. Förutom det rent olämpliga med en sådan ordning är det lätt att inse problemen.

Här finns en länk till artikeln.