Införsel av sprutor och kanyler

Sverige måste anpassa regelverket avseende sprutor och kanyler till EU-rätten. Detta har lett till att en departementspromemoria med bland annat förslag till en ny lag om sprutor och kanyler har utarbetats.

Intressant att veta är att enligt Tullverkets statistik togs 43 048 kanyler och 23 154 sprutor i beslag under 2010. I flertalet av dessa fall rör det sig om privatpersoner som olagligt har försökt föra in sprutor och kanyler till Sverige. Detta har också varit ett viktigt skäl till att privatinförseln inte kan släppas fri. Enskilda kommer dock enligt promemorians förslag att ha en möjlighet att föra in sprutor och kanyler till Sverige om avsikten är användning för eget medicinskt bruk. Med införsel menas införande över gränsen för svenskt territorium. Med detta menas även införsel genom postleverans.

Vad avses då med eget medicinskt bruk? Svaret är användning för ett eget medicinskt ändamål som ska kunna styrkas genom uppvisande av till exempel ett recept. Det är den som för in sprutor eller kanyler som har bevisbördan för sin användning för medicinska ändamål. Medgivande för enskilda personer att föra in sprutor eller kanyler ska avse en med hänsyn till omständigheterna rimlig mängd.

Vad som kanske inte är känt är att det – enligt Läkemedelsverket – inte tillverkas några sprutor i Sverige utan samtliga sprutor importeras från länder inom EU som Irland, Spanien, Italien, Belgien, Polen och Schweiz.

Syftet med ett privat införselförbud ska spegla de folkhälsoskäl som anfördes vid införandet av förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler. Där anges bland annat att läkemedelsmissbruk som sker genom intravenös injektion är som regel betydligt allvarligare än det missbruk som sker till exempel genom intagning av tabletter eller rökning. Intravenösa injektioner ger en kraftigare påverkan på hjärnan och organismen i övrigt än motsvarande doser när de till exempel intas genom munnen i tablettform. Beträffande åtminstone centralstimulantia är doserna dessutom vid injektioner ofta större än vid intagning genom munnen. Dessa förhållanden bidrar till en snabbare övergång från lättare till svårare missbruk och till narkomani. Ett försvårande av tillgången till hjälpmedel (i form av sprutor och kanyler) för att missbruka narkotika bedöms försvåra själva missbruket. Detta gäller naturligtvis även olovlig injicering av dopningsmedel.

Dessa skäl ansågs göra ett införselförbud nödvändigt. Ett försvårande av tillgången av sprutor och kanyler borde vara lika angeläget i andra sammanhang. Jag tänker här på de så kallade sprutbytesprogrammen. Det är också förekomsten av dessa program som motiverar en sänkt åldersgräns till 20 år beträffande vilka som kan få köpa sprutor och kanyler från dem som har tillstånd till försäljning, vilket kan tyckas lite motsägelsefullt med tanke på vad som är själva grunden för ett privat införselförbud.

Här finns en länk till den aktuella departementspromemorian.