Dagens bostadspolitiska budgetdebatt

Dagens budgetdebatt tog längre tid än beräknat. Jag kommer att återkomma till mer av inläggen i debatten när dessa finns tillgängliga i form av riksdagens snabbprotokoll.

Inledningsvis började socialdemokraterna med att "räcka ut en hand" från en omöjlig position. Den omöjliga positionen består i att de har fastnat tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet i ställningstagandet att lösningen på alla bostadspolitiska problem är det som till stora delar har framkallat problemen inom bygg- och bostadssektorn; nämligen statliga subventioner av olika slag och statlig detaljstyrning. Om detta ska ses som ett försök att ta sig ur samma tunna som de rödgröna sitter i tillsammans så kan den enda lösningen möjligen vara att vi moderater och övriga allianspartier måste dra upp socialdemokraterna ur tunnan. Miljöpartiet har, till skillnad från sina ståndpunkter under förra mandatperioden, utvecklats till ett parti med klart bostadssociallistisk profil. Om det är själva partiet som sådant eller i första hand ledamoten i civilutskottet som har varit drivande i den riktningen är svårt att säga, men troligtvis det sistnämnda. Tidigare år har miljöpartiet varit i huvudsak på samma linje som regeringen och Allianspartierna. Det är endast belopp på ett antal miljoner kronor till fukt- och mögelskadefonden som har skiljt Alliansen från miljöpartiet. Nu tävlar miljöpartiet och vänsterpartiet om vem som har den mest verklighetfrånvända bostadspolitiken.

Vad man kan konstatera är att inom Civilutskottets utgiftsområde finns de största meningsskiljaktigheterna – mellan oss moderater och andra Allianspartier å ena sidan och oppositionen i form av socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet å andra sidan – i synen på hur en långsiktigt stabil bostadsmarknad ska skapas.

Som grund för ambitionerna att skapa en långsiktigt stabil bostadsmarknad står Alliansregeringens och Riksdagens reformer under förra mandatperioden. Dessa reformer ska ställas mot en långvarig oförmåga att lösa bostadsmarknadens problem under en tidigare 12 år lång socialdemokratisk regeringsperiod.

Efter att den socialdemokratiska regeringen under 2006 – av någon anledning – inte förlängt de riktade subventioner som under en lång följd av år skapat en inte obetydlig ryckighet i bostadsbyggandet har man nu snarast återfallit i en ambition att bota den sjuke med samma medel som framkallat sjukdomen.

Socialdemokraternas, miljöpartiets och vänsterpartiets budgetmotion innehåller – om dessa partier hade kunnat bestämma ramarna för budgeten – en kraftig dos av subventioner, närmare bestämt motsvarande mer än en fördubbling av anslagen inom utgiftsområde 18.

Vad som är den stora och särskiljande frågan är om bygg- och bostadsmarknaden ska belastas med allehanda riktade statliga subventioner och ökad statlig styrning eller om om bostadsmarknaden ska ges förutsättningar att fungera långsiktigt vilket innebär att arbetet ska fortsätta med att ställa om bostadssektorn från ett bidragsberoende till en tryggare och bättre fungerande bostadsmarknad med långsiktigt stabila villkor för byggande, ägande och nyttjande av bostäder med alla typer av upplåtelseformer. Det är bostadkonsumenternas behov och efterfrågan som som ska styra vilken typ av bostäder som produceras i stället för enskilda politikers och politiska partiers uppfattning om vilka boende- och upplåtelseformer som är att föredra.