Under en tid har det förts en debatt om så kallade amorteringskrav vid köp av bostad, vilket är en åtgärd som ganska nyligen har berörts av vår finansminister, Anders Borg.
Dagens Industri har citerat Anders Borg på följande sätt: "Med kvadratmeterpriser som i Stockholms innerstad börjar närma sig Manhattans nivåer måste man fråga sig om detta är uthålligt". I artikeln nämns också "att det nu är viktigt att brett fundera över möjliga åtgärder för att dämpa utvecklingen i bostadspriser och utlåning". I det sammanhanget nämns också amorteringskrav, kassakrav för bankerna, förändringar av avdragsmöjligheterna och skatteförändringar för den finansiella sektorn, som i dag till stor del är momsbefriad.
Bostadsminister Stefan Attefall har i Skånskan signalerat att han gärna ser att bankerna - i första hand frivilligt - inför amorteringskrav. Nordea har enligt uppgifter i Dagens Industri fört diskussioner om att samtliga nya bolån över 75 procent bör amorteras inom 15 år. Min personliga åsikt är att jag - i vart fall för närvarande - är tveksam till amorteringskrav, framför i form av lagstiftning. Det är dock viktigt att följa utvecklingen.
Syftet med ett amorteringskrav är att undvika en så kallad fastighets- eller bostadsbubbla. Jag kan förstå de ekonomiska argumenten för detta. Min tveksamhet bygger inte enbart på övergripande ekonomiska kalkyler och överväganden utan också på några andra aspekter. Behovet av amorteringskrav ser av naturliga skäl i någon mån olika ut från fall till fall. Det är därför skillnad mellan hur det förhåller sig generellt och hur det förhåller sig i enskilda fall. Jag är i och för sig övertygad om att det skulle kunna finnas behov av amorteringskrav i åtskilliga enskilda fall. Det rimliga är därför att bankerna sätter upp sådana krav och att utlåning inte sker på ett alltför lättvindigt sätt. Hur en i många fall lättvindig utlåning slutade efter 1990-talets inhemska svenska fastighetskris såg jag flera efterdyningar av i form av tvistemål på min gamla arbetsplats (Stockholms tingsrätt).
Det jag i någon mån också vänder mig mot är den inskränkning i avtalsfriheten som generella krav på amorteringar skulle innebära - inte minst eftersom enskilda fall kan skilja sig åt när det gäller behovet av amorteringar. Men, som sagt, utvecklingen får utvisa om det kan behövas åtgärder inom detta område och hur kraftfulla dessa åtgärder i så fall måste vara. Det gäller därför att vara mycket vaksam på utvecklingen.
söndag 12 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar