Vänsterpartiet har dåligt stöd i riksdagen för en sådan förändring. Både i Civilutskottet, i motionsbetänkanden, och i denna debatt hamnade Alliansen och socialdemokraterna på samma sida.
Att ge sammanboende par samma rätt till arv som gifta par är inte så okomplicerat som det kan verka, vilket jag också lyfte fram i mitt första anförande:
Det första man kan säga, och det nämnde också justitieministern, är att det är direkt olämpligt att arvsrätt uppkommer utan någons uttryckliga viljeyttring, allra helst kopplat till ett samboförhållande som faktiskt kan uppkomma enligt Högsta domstolens praxis redan efter elva veckor. Det kan ha uppkommit utan att någon efterlevande legal arvinge ens känner till att det uppkommit, men det finns en part kvar som kan processa om att möjligen få hela kvarlåtenskapen.Vänsterpartiet har tidigare motionerat om en förändrad arvsrätt. Då har man velat göra det möjligt för sambor att ärva varandra, utan testamente men genom ett domstolsbeslut. Detta utan att en gällande rättsregel finns. Det är ett närmast unikt sätt för rättsbildning, vilkket jag påpekade i samma anförande:
Jag får väl ändå säga att Vänsterpartiets argumentation har utvecklats, i alla fall i skrift men inte med tanke på vad LiseLotte Olsson säger. Tidigare motionsyrkanden har inte innehållit ens något krav på att det ska tillskapas en rättsregel om arvsrätt mellan sambor, utan det har stått precis såsom LiseLotte Olsson säger i dag, nämligen att man även utan en rättsregel ska kunna gå till domstol därför att man tycker att man ska ha rätt till arv. Då ska domstolen kunna döma ut arvsrätt utan att det finns en rättsregel om detta.
Mina två anförande finns att läsa här och här.
Den som vill läsa allt från interpellation till debattprotokoll börjar lämpligtvis här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar