lördag 12 januari 2013

SvD:s ledare om polisen

På ledarsidan i SvD skrivs det i dag ett antal olika saker om polisen. Först och främst nämns det förslag som riksdagsledamoten Mats Pertoft (MP), från Södertälje, har lämnat med anledning av det så kallade Södertäljerånet. Förslaget är att "tvinga försäljare av naturtrogna låtsasvapen att måla gevärspiporna i orange!" (enligt artikeln). Kommentaren i ledarartikeln antyder att förslaget är rent ut sagt korkat. Jag skulle för egen del kunna hänvisa till min egen artikel på Bränpunktssidan i SvD för en tid sedan, som i och för sig tar sikte på denna typ av förslag när de presenteras i form av riksdagsmotioner.

När det gäller Mats Pertofts förslag undrar man hur han egentligen har tänkt. Skulle personer som planerar att använda sig av replikor av vapen avstå från att köpa sådana om piporna skulle ha orange färg. För övrigt gäller förslaget endast gevärspipor. Hur ska man göra med replikor av revolvrar och framförallt pistoler (vars pipor i allmänhet är nästan helt dolda)? Med viss ironi skulle man kunna säga att den rånare som behöver en replika av ett vapen knappast kan tänkas måla gevärspipan svart eller vilken färg den nu borde ha. Att Mats Pertoft i sin verklighetsfrämmande kreativitet inte kommit på att det borde bli förbjudet (det vill säga straffbart) att måla gevärspiporna i annan färg än orange även för den köpt eller annars innehar en sådan replika är ju märkligt. Det är ju högst sannolikt att den som väljer att begå ett rån väljer att efterfölja en sådan regel om det skulle vara aktuellt att använda en vapenreplika (!!!).

Denna del i ledarartikeln avslutas med den träffsäkra kommentaren: "Tyvärr utmärks dock de kriminella just av sin bristande laglydighet, varför det är tursamt att den mer realistiskt sinnade delen av den lagstiftande församlingen har andra åtgärder att överväga." Instämmer!

När det gäller övriga delar i artikeln bör det först och främst framhållas att polisens effektivitet måste öka. När det sedan gäller satsningarna i New York så vill jag påstå att rudiment av dessa metoder även har funnits inom svensk polis men de har ebbat ut efter hand. Grundprincipen att ingripa mot alla brott borde vara en självklar utgångspunkt för varje enskild polis. Detta innebär dock inte att allt måste rapporteras. Däremot måste allt föranleda en relevant reaktion, en tillsägelse, en tillrättavisning eller vad det nu kan finnas för andra alternativ.

Jag skulle även för egen del kunna ge exempel sådant områdesansvar där någon har fått ansvar för att exempelvis beivra en viss typ av brottslighet, eller att minska brottsligheten i sin helhet, på viss plats eller ett visst geografiskt avgränsat område.

I ledarartikeln nämns också följande: "I Sverige har polisens organisation haft katastrofala följder. De 21 polismyndigheterna har bara till namnet varit lokala. Ett system med kommunal ordningspolis – där medborgarna skulle ha haft reellt inflytande över verksamheten – hade varit mycket bättre. Justitieminister Beatrice Ask vill nu skapa en rikstäckande och sammanhållen myndighet, vilket mycket väl kan bli det näst bästa. Som det är nu kan vi i alla fall inte ha det."

Att polisen blir en myndighet är ett första steg mot en mer välfungerande polisorganisation i hela landet. Därigenom kan förödande revirstrider motverkas. Sådana revirstrider har historiskt också lett till allvarliga konsekvenser i operativt polisarbete. Jag har tidigare haft anledning att sätta mig in i frågan om lämpligheten att tillskapa en kommunal polis. Efter att ha läst förarbetena inför polisens förstatligande 1965 kunde jag konstatera att samtliga argument för förstatligandet fortfarande gäller. Att det skulle bli bättre med en kommunal polis var för många ett önsketänkande som i vissa fall var grundat på en gammaldags "Kalle Blomkvist-romantik". I dag är många av de polisiära utmaningarna ännu mindre geografiskt bundna än de var vid förstatligandet, när frågan var aktuell i mitt parti, och nu när mycket sker dels på internet, dels utan hänsyn till olika statsgränser eller vad det nu kan vara.

Det som står i ledarartikeln är därmed både rätt och fel. Jag delar ambitionerna, har i någon del en annan analys och i vissa avseenden andra - och dessutom konkreta - förslag.

Här finns en länk till ledarartikeln.

2 kommentarer:

  1. "Denna del i ledarartikeln avslutas med den träffsäkra kommentaren: "Tyvärr utmärks dock de kriminella just av sin bristande laglydighet, varför det är tursamt att den mer realistiskt sinnade delen av den lagstiftande församlingen har andra åtgärder att överväga." Instämmer!"

    Är du ironisk här, Anti, eller instämmer du verkligen i den mycket tvivelaktiga och grumliga kommentaren du citerar?

    SvaraRadera
  2. Just i denna del är jag inte ironisk. Min poäng är att alltför många riksdagsledamöter - och för övrigt även andra - tror att ett problem är löst bara därför att det lagstiftas om det. Om det vore så enklet skulle några stölder inte förekomma eftersom stöld är förbjudet.

    För att återkoppla till diskussionen om rån. Om någon är beredd att använda ett vapen i samband med ett rån förefaller det en smula naivt att tro att en gärningsman avhåller sig från detta bara för att pipan skulle vara målad i en iögonenfallande färg. Hur svårt är det spraymåla en sådan pipa svart? Om en gärningsman skulle vara beredd att råna en bank med en replika som också de facto också är en replika skulle personen i fråga lika gärna kunna använda ett uppblåsbart plastvapen. Den som använder ett en naturtrogen replika vill nog sannolikt få dem som utsätts för rånet att tro att det är ett riktigt vapen. Råntvånget skulle knappast bli verksamt med ett uppblåsbart plastvapen. Å andra sidan skulle den som är utstuderad kunna måla pipan på ett riktigt vapen orange för att skaffa sig ett övertag mot polisen om avsikten är att använda ett skarpt vapen. Under alla förhållanden är den typ av förslag jag kritiserar dåligt genomtänkta och emellanåt - tyvärr - alltför vanliga.

    SvaraRadera