Efter ett antal vägledande domar i Högsta domstolen har
straffen för narkotikabrott kraftigt sänkts och gränser för vad som utgör grova
brott höjts skriver TT i ett meddelande i dag. TT-meddelandet återges i ett
stort antal tidningar i Sverige.
I tidningarna står bland annat följande:
”Den nya praxisen ifrågasätts av poliser och tullkriminalare
som anser att det blivit svårare att sätta dit brottslingarna. En analys som
har gjorts vid rikskriminalens underrättelsesektion visar bland annat att
kortare strafftider har lett till mer knark på gatorna…”
”Rikskriminalens konsekvensanalys visar vidare att med höjda mängdgränser för grovt brott kommer tvångsmedel, som hemlig telefonavlyssning, att bli mer sällsynt. Trots att denna metod blir allt viktigare för att avslöja exempelvis kurir.
När mängden narkotika inte längre har så stort genomslag på straffet krävs betydligt större utredningsinsatser. Färre brott kommer att klaras upp om inte resurserna ökas.”
– Jag tycker inte om den nya praxisen men som tjänsteman får jag acceptera den, säger en kammaråklagare vid internationella åklagarkammaren i Malmö.
Ordföranden i Svenska narkotikapolisföreningen, beskriver medlemmarnas reaktioner med tre ord: förvåning, ifrågasättande och frustration.
– Nu måste vi arbeta strategiskt. Nästa steg kan bli uppvaktning av riksdagspolitikerna, säger han.”
Jag har tidigare i ett inlägg den 11 juli 2012 här på
bloggen kritiserat justitierådet Martin Borgekes framträdande i SVT:s Aktuellt.
Blogginlägget har rubriken ”Högsta domstolen och narkotikabrottsligheten”.
I det inlägget skrev jag bland annat att det må så vara att ambitionen är en mer nyanserad
bedömning av narkotikabrott med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet, men
mängden narkotika handlar ändå ytterst om hur många doser som finns
tillgängliga. Om någon för med sig en viss mängd narkotika in på krogen så
måste mängden ha betydelse för risken att narkotikan ska överlåtas till andra
även om detta inte har visats i det enskilda fallet.
Skälet till att Sverige har haft
en klart lägre grad av narkotikamissbruk bland ungdomar har på goda grunder
tillskrivits den restriktiva narkotikapolitiken. Denna håller tyvärr på att
eroderas från olika håll och detta kommer inte att minska brottsligheten i
samhället vare sig när det gäller narkotikabrott specifikt eller brottsligheten
i allmänhet.
Narkotikapolitiken befinner sig tyvärr i flera avseenden på det sluttande planet i dag.
Här finns länken till mitt tidigare blogginlägg.
Narkotikapolitiken befinner sig tyvärr i flera avseenden på det sluttande planet i dag.
Här finns länken till mitt tidigare blogginlägg.
Inlägg
Om straffen för narkotikabrott är höga eller inte beror väl på om man jämför med flera brott som orsakar mycket större skada för individer.
SvaraRaderaMisshandel, dråp, eller varför inte kombinationen grov misshandel och vållande till annans död leder ju ofta till mycket låga straff. Det kan tyckas absurt att straffvärdet av att sälja några hundra ecstasy-tabletter till en person ofta kan vara högre än att spontant (inte planerat, då är det plötsligt allvarligt) hoppa på dennes huvud till dess att personen dör eller får mycket svåra men, för att inte tala om det låga straffvärdet om man (spontant) kör över personen med en bil efter att ha intagit stora mängder alkohol.
Jämför man med andra brott som jag tror att den större delen av befolkningen finner mer allvarliga har narkotikabrott fortförande hårda påföljder.
De som intar narkotikan gör ju ofta det av någon form av fri vilja, något som knappast gäller den som blir överkörd av ett rattfyllo. Ändå straffas ofta langaren hårdare trots att rattfyllot konkret kan kopplas till en annan människas ofriviliga död.
Anledningen tror jag ligger i att politikerna lagt prestige i narkotikapolitiken och att man i praktiken (även om man inte får säga det rakt ut) ser allvarligare på den prestigeförlust som fortsatt narkotikaanvändning innebär än på att någon blir dödad.
Med det sagt har jag ingenting emot hårda straff för grova narkotikabrott, men rimligen borde våldsbrott, rattfylla m.m. straffas betydligt hårdare än narkotikabrott.
Jag har förståelse för resonemangen, men det som ligger till grund för vad en person döms för är avsikten (uppsåtet). I de fall då det finns ett uppsåt (som också kan vara ett så kallat likgiltighetsuppsåt) att tillfoga någon allvarlig kroppsskada (vilket således kan vara att man är likgiltig inför insikten att sådan skada kan uppstå) är straffvärdet naturligtvis högt. När det gäller narkotika så är hanteringen av narkotika någonting som typiskt sett också leder till följdbrottslighet - både egendomsbrott och våldsbrott. Dessutom leder en mild syn på denna typ av brottslighet till att fler människor riskerar att dras in i narkotikamissbruk. Ytterst handlar det om att det finns någon profitör i bakgrunden som gärna vill bredda sin marknad och sälja mer av sin narkotika. Under en tidigare borgerlig regering sade den dåvarande statsministern Carl Bildt att "den som säljer narkotika säljer död". Det kan tyckas lite hårddraget men i förlängningen ligger det mycket i det uttalandet. En typ av narkotikamissbruk leder lätt till ett allvarligare - tyngre - missbruk som ytterst utsätter missbrukaren för större risk att avlida av en överdos samtidigt som vederbörande med stor säkerhet dras in i mer eller mindre omfattande kriminalitet. Det finns enligt min mening anledning att även i fortsättningen ha en sträng syn på narkotikabrott men det utesluter inte straffskärpningar på andra områden. Jag vill påstå att den restriktiva narkotikapolitiken har varit framgångsrik i Sverige. Att det sedan finns intressegrupper som argumenterar i motsatt riktning är en annan sak.
SvaraRadera