Den pinsamma bluffen om barnfattigdomen

Efter Uppdrag gransknings avslöjande reportage om hur frågan om den påstådda barnfattigdomen har hanterats av intresseorganisationerna Rädda Barnen, BRIS och Majblommekommittén handlar det inte längre bara om att man i många sammanhang har använt sig av ett skruvat fattigdomsbegrepp. Vad som har avslöjats är ren manipulation med siffror och rena överdrifter. Det desperata försvar och den för den egna verksamheten kontraproduktiva aggressiva inställningen till sina egna felskär stör nog alla som tidigare har uppfattat Rädda Barnen som en seriös organisation. Man tänker på Timbuktus låt "The botten is nådd" - "hur lågt kan man sjunka" - "hur långt kan man gå"???

Den mediala rapporteringen har tidigare handlat om ”barnfattigdom” i den meningen att man har utgått från ett relativt fattig­domsbegrepp där det centrala har varit hur de med lägst inkomster relaterar sig till dem som tjänar mer. Detta innebär - om man ska hårddra det hela - att sänkta inkomster för dem som har över medelinkomst skulle minska barnfattigdomen.

Jag har skrivit om barnfattigdom två gånger tidigare här på bloggen. Under rubrikena "Myten om barnfattigdom" och "(S)kruvade politiska poänger".

Rädda Barnen bidrar till att ytterligare sänka sitt eget förtroende genom den under kvällen på SvD Brännpunkt publicerade debattartikeln. Uppdrag gransknings avslöjande skulle vara det som förorsakat skadan och uppenbarligen inte det av Rädda Barnen fabricerade budskapet. Vad har man för argument - naturligtvis Barnkonventionen. Det är kanske för barnens bästa man har spridit felaktiga uppgifter ... "The botten is nådd"!