Elände i Ukraina och rättsstatens frånvaro

Det är svårt att vara enskild människa i ett land som inte kan kallas för en rättsstat och där enskilda människor inte bara kan utsättas, utan också utsätts för gränslöst godtycke om detta gynnar statens intressen. Sovjetryssland var ett sådant land, känt för osjälvständiga domstolar där domarna hade mindre att säga till om än partifunktionärer och åklagare som var statens förlänga arm. Man skulle kunna säga att i det statsbygget fanns det inte mycket av någon maktfördelningslära.

I sovjetryssland förekom begreppet "telefonrätt" med vilket menas att en domare ringde ett samtal till någon partifunktionär för att ta reda på hur någon bör dömas i ett enskilt fall. Det fanns inte heller någon ambition - i brottmål - att i första hand finna den skyldige utan i stället räckte det med att hitta någon som kunde sona brottet. Detta var ett praktiskt synsätt eftersom ett allvarligt brott kunde leda till en möjlighet att röja undan någon oppositionell eller på annat sätt misshaglig person. I vart fall "trålades" det brett. Fanns det misstankar åt ett visst håll kunde en grupp personer dömas för ett visst brott. Först dömdes någon för det aktuella brottet i sig och då var det förhållandevis ointressant om det var den skyldige eftersom målet bara var att någon skulle sona brottet. Övriga kunde dömas till lika långa straff för "huliganism" på grund av olika typer av påstått samröre med den som dömdes för huvudbrottet. Även här fanns ju möjlighet att håva in oppositionella och andra misshagliga personer för "huliganism".

Att det skulle vara någon avgörande skillnad i dagens ryska system mot det gamla sovjetryska är inte ens sannolikt. Detta system finns också i Ukraina. Det är bland annat av detta skäl som så kallade oppositionella har protesterat mot den tidigare Ukrainske presidenten Viktor Janukovytjs styre. Olika personer har bland annat i TV-intervjuer sagt att man vill att Ukraina ska bli en rättsstat och har därför vänt sig mot EU. Detta är kanske inte så konstigt, inte minste efter att Julia Tymosjenko, den 11 oktober 2011, dömdes till sju års fängelse för så kallat maktmissbruk efter att ha skrivit under ett gasavtal med Ryssland. Domen framstår som minst sagt ansträngd precis som brottet i sig. Samtidigt är detta bara ett - i och för sig uppmärksammat - fall.

Ryssland har under olika konstruerade förevändningar trätt in i en befriarroll - inför ett stort antal av media desinformerade ryssar - när det gäller Rysslands inblandning i Ukrainas inre angelägenheter i strid med internationell rätt. Den gamla sovjetryska paradgrenen desinformation i stor skala har fått en renässans.

Likaså ger Putins uttalanden uttryck för "starategisk maskirovka" när han säger att trupper dras tillbaka, att det inte finns ryska soldater på Krim utan endast lokala självförsvarsstyrkor och en hel del annat som syftar till att skapa vilseledning och osäkerhet hos människor i västliga demokratier. "Maskirovka" är en gammal rysk term för kamouflage, men också allt som ger en motståndare en felaktig uppfattning om framförallt planer och avsikter.