Helgavskiljning och elektronisk övervakning

I går medverkade jag i radioprogrammet Nordegren & Epstein i P1. Anledningen var det förslag om helgavskiljning, av ungdomar som begått brott, som presenterades av statsminister Fredrik Reinfeldt i tisdags. Jag skrev om detta här på bloggen samma dag under rubriken "Anpassade påföljder för unga lagöverträdare".

Påannorseringen till programmet i den del som avser "helgavskiljning" ser ut på följande sätt:

"Ska stökiga ungdomar mellan 15 och 17 kunna sättas i husarrest därhemma utrustade med fotboja? Det var ett förslag som statsminister Fredrik Reinfeldt lanserade i går. Hur smart är det egentligen? Anti Avsan, rådman och riksdagsledamot för Moderaterna samt Maria M Stenergard (M), Barn och utbildningsnämnden i Kristianstad medverkar."

Påföljdsutredningen har lämnat förslag som i allt väsentligt motsvarar förslaget från Moderaternas trygghetsarbetsgrupp. I Påföljdsutredningen, där man har valt att kalla den föreslagna påföljden för ungdomsövervakning, anges följande:

 

Vi föreslår att det införs en ny ungdomspåföljd kallad ungdomsövervakning. Påföljden ska tillämpas i de situationer där vare sig ungdomsvård, ungdomstjänst eller kontaktskyldighet för unga är en tillräckligt ingripande straffrättslig reaktion och alltså användas vid förhållandevis allvarliga brott.

 

Påföljden ska vara 

#   behandlingsinriktad

#   intensiv
#   innefatta tydliga inskränkningar i den unges rörelsefrihet
 

Statens institutionsstyrelse ska vara huvudman för påföljden. Ungdomsövervakning ska pågå under lägst sex månader och högst ett år, beroende på brottets allvar.

 

En verkställighetsplan ska upprättas. Den ska reglera frågor om den unges boende, skolgång, sysselsättning och fritid, missbruksbehandling, annan vård och behandling eller andra motsvarande åtgärder som syftar till att den unge ska avhålla sig från brott och annars utvecklas gynnsamt.

Den unge ska ha skyldighet att regelbundet träffa en särskilt utsedd koordinator.

 

I påföljden ska ingå antingen ett förbud att lämna bostaden under helgkvällar och helgnätter eller andra motsvarande inskränkningar i friheten, exempelvis förbud att vistas på vissa platser eller inom vissa områden. Frihetsinskränkningarna ska kunna kontrolleras bl.a. med hjälp av elektroniska hjälpmedel. De frihetsinskränkande inslagen ska kunna trappas ned om den unge följer övriga delar av verkställighetsplanen.

 

Här finns en länk till det aktuella radioprogrammet.

 

Här finns en länk till band 3 i Påföljdsutredningen. Det nu aktuella förslaget behandlas i kapitel 27.

Debatt om särskild utlänningskontroll

Jag har i dag deltagit i en debatt i riksdagen avseende regeringens årliga redovisning avseende tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll.

När man diskuterar den aktuella lagen gäller det att sätta den i sitt sammanhang. Av den anledningen finns det skäl att beskriva lagstiftningens funktion lite närmare. Under debatten sade jag bland annat följande:

"När det gäller lagstiftningen som sådan är den för staten ett redskap bland väldigt många andra för att kunna motverka sådant som möjligen kan kallas den allra allvarligaste brottsligheten - terrorism. Lagens syfte är att förhindra att terroristdåd utförs eller planeras i Sverige, och den ger möjlighet till utvisning på dessa grunder samt i vissa andra fall när det gäller hot mot rikets säkerhet. Lagstiftningen anknyter till EU:s rambeslut om bekämpande av terrorism, och förutsättningen är att den ska tillämpas endast i mycket allvarliga fall. Man kan fråga sig varför.

För att lagen ska vara tillämplig krävs nämligen inte att det föreligger konkreta bevis för ett visst brott. Om det finns konkreta bevis för ett visst brott, som även kan avse osjälvständiga brottsformer, hanteras ärendet enligt vanliga straffprocessuella regler. Det är alltså en bevislättnad, kan man säga, för att kunna komma åt den allra allvarligaste brottsligheten - just för att undvika dess effekter."

Här finns en länk till mitt anförande i riksdagens protokoll. Gå in under protokoll och scrolla ned till anförande 22. Det är också möjligt att se en webb-tv-utsändning.

Anpassade påföljder för unga lagöverträdare

Statsminister Fredrik Reinfeldt har i dag presenterat förslag mot ungdomsbrottsligheten. Den viktigaste delen är förslaget om elektronisk övervakning, som kan utgöra ett alternativ och i vissa fall ett komplement till övriga ungdomspåföljder. Förslaget kommer från den politikutvecklingsgrupp som har tillsatts av Moderaternas partistyrelse och där jag är ledamot.

Ungdomsbrottslighet är ett allvarligt samhällsproblem och också någonting som kan utvecklas till ett mycket allvarligt problem som förstör hela livet för den unga människa som fastnar i detta. Det finns därför anledning att ta denna typ av brottslighet på stort allvar. En viktig aspekt sammanhanget är att det som framstår som kort tid för en äldre människa är relativt lång tid för den som är ung. Detta leder i sin tur till att det är angeläget att reaktionerna mot ungdomars brottslighet måste vara tidiga och tydliga. Dessutom bör stort fokus sättas på olika former av brottsförebyggande insatser för att dels hindra att kriminalitet uppkommer, dels bryta pågående kriminalitet.

De påföljder som finns för unga lagöverträdare fungerar i allt väsentligt väl. I vissa fall kan man dock tycka att det saknas en lämplig och väl avpassad påföljd. Det finns därför anledning att fundera över betydelsen av mer ändamålsenliga påföljder för unga lagöverträdare. Det måste också ske kraftigare reaktioner vid återfall i brott och misskötsamhet.

I de situationer där förekommande påföljder inte är tillräckligt ingripande bör så kallad helgavskiljning kunna komma i fråga. Helgavskiljning kan vara ett i dom meddelat förbud för den unge att under helgkvällar och helgnätter lämna bostaden. Sådan avskiljning skulle också kunna handla om andra motsvarande inskränkningar i den unges rörelsefrihet. Helgavskiljning eller annan avskiljning ska kunna kontrolleras med hjälp av elektronisk fotboja.

Användningen av elektronisk fotboja bör kunna utökas i förhållande till vad som är situationen i dag och anpassas efter den unges situation. Exempelvis borde elektronisk fotboja kunna kombineras med skolgång och anpassas efter annan sysselsättning och fritid.

Förslaget har i DN kritiserats av en tidigare professor i kriminologi. Här finns länken till den artikeln. Slutsatsen verkar enligt min mening vara lite för snabb.

Förslaget presenteras på flera olika ställen i media.

TV4, TV4-Play, svt Nyheter, P3 Nyheter, DN, SvD, Expressen, Aftonbladet, Msn-video

Arbetslinjen viktig för en bra pension

Om fler arbetar blir utfallet från pensionssystemet bättre. Omkring 90 % av pensionstillgångarna är beroende av hur det går för Sverige. Det är bara en liten del som utgör buffertfonder. Människor blir generellt allt friskare och lever längre därför är det också rimligt att människor också är yrkesverksamma en längre tid. 

Det finns en risk för att pensionerna blir lägre över tid om vi inte arbetar högre upp i åldrarna och träder in på arbetsmarknaden tidigare. Ungdomar etablerar sig senare på arbetsmarknaden i dag jämfört med tidigare.

 

Helt avgörande för utfallet ur pensionssystemet är stabila statsfinanser och att arbetslinjen stärks så att fler arbetar och bidrar till växande pensioner. Just i detta sammanhang är jobbskatteavdraget viktigt – det gör att fler arbetar. Detta kommer därmed också pensionärerna till del eftersom utfallet från pensionssystemet då blir högre.

 

Alliansregeringen har sänkt skatten för pensionärer 4 gånger och med nästan 14 miljarder kronor sedan 2006. Skatten på pension är därmed rejält lägre i dag jämfört med situationen 2006. Under sina senaste 12 år vid makten sänkte Socialdemokraterna inte skatten på pensioner en enda gång.

 

Alliansregeringens politik har inneburit att de allra flesta pensionärer har fått mer pengar i plånboken.

Situationen på arbetsmarknaden

I december månad 2012 såg situationen på arbetsmarknaden ut på följande sätt:
Arbetslösheten för personer mellan 15-74 år låg på 7,4 procent. I december 2011 var motsvarande siffra 7,1 procent. Arbetslösheten har således beklagligtvis ökat något.

Antal sysselsatta i åldrarna 15-74 år var 4.663.000 personer. I december 2011 var motsvarande siffra 4.622.000. Antalet sysselsatta har ökat något. Även sysselsättninggraden för personer i åldrarna 15-74 år har ökat något. I december 2012 var sysselsättningsgraden 65,4 procent jämfört med 65,1 procent i december 2011.

Varslen här ökat till 5.695 personer jämfört med 4.838 personer i december 2011.

Antalet nyanmälda platser hos Arbetsförmedlingen var 40.860  jämfört med 49.477 i december 2011.

Arbetslösheten är en stor utmaning som Moderaterna prioriterar högt. Samtidigt är det viktigt att sätta in frågan om arbetslösheten i ett bredare perspektiv. Trots den ekonomiska krisen har sysselsättningen ökat med drygt 200.000 personer mellan 2006 och 2012. Sysselsättningen har också utvecklats bättre än i de flesta andra EU-länder.

Att arbetslösheten ökat beror delvis på att nya grupper tillkommit på arbetsmarknaden. Grupper som förr var förtidspensionärer, sjukskrivna och nyanlända och som fick sin försörjning från kommunen, har genom Alliansregeringens reformer kommit närmare arbetsmarknaden och är nu inskrivna hos och får hjälp på Arbetsförmedlingen.

Samtidigt som det är positivt att arbetskraftsdeltagandet ökar får det genomslag i högre arbetslöshetssiffror och dessutom har en förskjutning mot mer utsatta grupper skett bland dem som är arbetslösa.

Det behövs fler jobb

Att människor ska ha ett jobb att gå till är en oerhört viktig fråga som är avgörande för att klara finansieringen av välfärden i framtiden. Jobben är därför den viktigaste frågan för Moderaterna och målet är full sysselsättning.
 

Fler människor i arbete minskar klyftorna i samhället och säkrar en uthållig finansiering av välfärden. Med jobb kommer också gemenskap, trygghet och känslan av att vara behövd.

Tack vare Alliansregeringens arbetslinje och ansvarsfulla ekonomiska politik har den svenska tillväxten och sysselsättningen utvecklats bättre än i de flesta andra EU- länder. Därför har vi nu ett unikt läge med utrymme för offensiva framtidssatsningar när andra länder tvingas till skattehöjningar, nedskärningar och åtstramningar.

Tillsammans med de övriga Allianspartierna görs viktiga framtidsinvesteringar för fler jobb inom områdena infrastruktur, forskning och innovationer. Härutöver sker det förbättringar i villkoren för svenska företag samtidigt som insatserna stärks för att sänka trösklarna och skapa ännu fler vägar in på arbetsmarknaden, inte minst för unga människor.

 

Mot Alliansregeringens arbetslinje står Socialdemokraterna med skattehöjningar och ökade bidrag som försämrar jobbtillväxten i ett konjunkturkänsligt läge.

 

Socialdemokraterna vill fördubbla arbetsgivaravgiften för unga, höja restaurangmomsen kraftigt och försämra RUT-avdraget, vilket försämrar arbetsmarknadsläget för unga och utrikes födda. Mellan 2006 och 2012 har, trots krisen på många håll i världen, sysselsättningen i Sverige ökat med drygt 200.000 personer. Sysselsättningsgraden har ökat i åldersgruppen 20-64 år. Detta innebär samtidigt att det samlade utanförskapet har minskat med drygt 200.000 personer efter att Alliansregeringen tillträdde 2006. Utanförskapet är nu det lägsta sedan 1990.

 

Om vår svenska arbetsmarknad hade utvecklats på samma sätt som i övriga EU hade 180.000 färre varit sysselsatta. Slutsatsen är att ansvarsfull politik ger resultat.

Våld och hot i arbetslivet

Under tiden mellan den 18 och 21 februari äger den så kallade brottsofferveckan rum. Det är stiftelsen Tryggare Sverige som anordnar ett antal seminarier under den aktuella veckan. Jag kommer att medverka i nedanstående seminarium den 20 februari.

Namn: Våld och hot i arbetslivet
Tid: 09.00-11.00
Innehåll: Under senare år har antalet fall av våld, hot och trakasserier ökat inom flera olika yrkeskategorier. Vid seminariet diskuteras olika gruppers utsatthet samt vad som kan göras för att förebygga denna typ av brott respektive för att stödja personalen.
Medverkande: Robert Dimmlich (VD Svensk Bensinhandel), Ashkan Kasbi (brottsutsatt bensinhandlare), Heini Möller (säkerhetschef Försäkringskassan), Anti Avsan (justitieutskottet, M), Lena Olsson (justitieutskottet, V)

Seminariet är kostnadsfritt och äger rum i Studiefrämjandets lokaler på Norrtullsgatan 12 N (T-banestation Odenplan) i Stockholm.

Här finns en länk till stiftelsen Tryggare Sveriges hemsida där man också kan se vilka andra seminarier som äger rum under den aktuella veckan. Information finns också på tidningen Skydd & Säkerhets hemsida.

Skärpta straff för fridskränkningsbrott

Synen på våldsbrott har successivt skärpts. När jag arbetade som polis på 1980-talet stördes jag många gånger över det förhållandet att anmälningar som gjordes i samband med så kallade lägenhetsbråk ofta togs tillbaka inom några dagar. Misshandel på enskilt område föll på den tiden inte under allmänt åtal utan krävde åtalsangivelse av målsäganden. Kravet på åtalasangivelse togs senare bort.

Regeringen har nu beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till ändring i brottsbalkens bestämmelser om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Av dessa två brott är grov kvinnofridskränkning det vanligare och jag har själv dömt i förhållandevis många sådana mål. Jag skulle kunna nämna många tragiska historier där kvinnor råkat mycket illa ut och kränkts på ett utstuderat sätt och i bland under lång tid. Denna typ av brott får ofta den också mycket negativa effekten att brottsoffrets självkänsla bryts ned och att offret många gånger skuldbelägger sig själv för olika händelser där man själv har råkat illa ut.

Det nu aktuella förslaget innebär att straffminimum för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning höjs från fängelse i sex månader till fängelse i nio månader. Syftet med ändringen är att straffet bättre ska återspegla den samlade brottslighetens straffvärde på en lägsta nivå och att åstadkomma en generell höjning av straffnivån för fridskränkningsbrott.

Förslaget innebär också att fler typer av brott ska kunna utgöra fridskränkningsbrott. Förutom vissa våldsbrott, fridsbrott och sexualbrott – som redan i dag ingår som delmoment i det som konstituerar de nu aktuella brotten – ska även skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud kunna omfattas. Att låta dessa brott ingå i sådan brottslighet kommer att kunna bidra till att den drabbade personens hela situation bättre kan beaktas när han eller hon utsatts för upprepade kränkningar.

Arbetet med att förebygga våld och andra kränkningar i nära relationer förutsätter ett brett spektrum av åtgärder och måste bedrivas på bred front. Av stor vikt är sådana åtgärder som innebär eller kan bidra till att förhindra att brott begås och upprepas. Som ett led i arbetet med att förebygga och bekämpa brott i nära relationer är det därför nödvändigt att säkerställa att det straffrättsliga skyddet är starkt.

Efter att Lagrådets yttrande inhämtats är nästa steg att skriva fram en proposition som sedan kan lämnas till riksdagen.

Tanken är att lagändringarna ska i kraft den 1 juli 2013.

In(S)kränkningar i avtalsfriheten

I riksdagens kammare beslutade i dag S, MP, V och SD tillsammans att inskränka avtalsfriheten för företag genom att besluta att regeringen ska återkomma med lagförslag om tvingande - indispositiva - regler för betalningar mellan företag. Detta innebär en politisk detaljreglering av sällan skådat slag och kastar en mörk skugga över Stefan Löfven och allt tidigare prat om vikten av välfungerande företag. Beslutet fattades i anslutning till att riksdagen beslutade om genomförandet av ett EU-direktiv om betalningar.

Om två parter är överens om villkoren för ett avtal är det typiskt sett svårt att utifrån ha bestämda uppfattningar om en överenskommelse är bra eller dålig. Varje företag borde självt få avgöra vad som är lämpligt i det enskilda fallet. Flexibilitet och möjlighet att anpassa sig till rådande förutsättningar är någonting som får bedömas från fall till fall och utifrån de givna förutsättningarna i ett visst sammanhang. Att politiker ska lägga ribban på förhand beträffande vissa detaljer visar på bristande insikter i hur avtalsbildning går till och vilka bevekelsegrunder som parter kan ha för olika lösningar i det enskilda fallet. Denna typ av lagstiftning som riksdagsmajoriteten har beslutat om i dag tar ingen hänsyn till kravet på flexibilitet.

Justitieminister Beatrice Ask (M) och näringsminister Annie Lööf (C) skriver också om detta på SvD:s Brännpunkt i en alldeles nyligen publicerad artikel. Man påpekar bland annat på att en tvingande reglering om betalningstider riskerar att leda till att affärer inte blir av. "Nystartade företag, eller ett mindre företag med sämre likviditet, kan sakna möjlighet att betala för en vara eller en tjänst omedelbart eller inom en viss kortare tid. Det kan även vara svårt och tidskrävande att ordna med ett banklån. Om avtalsparterna har möjlighet att avtala om längre betalningstider, kan köparen köpa ett varulager på kredit och därefter betala säljaren när köparen har sålt varulagret vidare till slutkunder. Om parterna saknar möjlighet att avtala om längre betalningstider och det nystartade eller mindre företaget inte omedelbart har tillgång till bankkrediter, kan resultatet bli att någon affär inte blir av."

Man skriver vidare: "Om svenska företags avtalsfrihet inskränks finns det risk för att deras konkurrenskraft försämras. Svenska företag skulle inte kunna erbjuda lika förmånliga betalningsvillkor som europeiska konkurrenter. Grunden för att bestämmelser om betalningstider Våra grannländer Finland, Danmark och Norge har vid genomförandet av direktivet behållit avtalsfriheten. Detsamma gäller Tyskland, som är en av våra största handelspartners."

S, MP, V och SD:s beslut riskerar att leda till att svenska företag går miste om affärsmöjligheter.

Denna typ av frågor borde inte handla om annat än vad som är mest lämpat för ett välfungerande näringsliv. Dagens beslut handlar tyvärr inte om det.

Här finns en länk till artikeln på SvD:s Brännpunkt.

Olyckan på Saltsjöbanan

Av olika skäl väckte olyckan när ett tåg på Saltsjöbanan körde in i ett bostadshus stor uppmärksamhet. Det är inte varje dag sådana olyckor inträffar.

Olyckan har aktualiserat åtminstone två frågeställningar. Den första frågeställningen är hur bebyggelse ska planeras med anledning av risken för olyckor.

Min allmänna uppfattning är att olycksrisker ofta viftas bort i samband med att detaljplaner hanteras. Den aktuella olyckan pekar nog med all önskvärd tydlighet på att även olyckor man inte tror kan inträffa faktiskt gör det från tid till annan.

Den andra frågan handlar om hanteringen om olycksorsaken. Jag blir illa berörd när jag tänker på hanteringen och de beskyllningar som riktades mot den så kallade tågstäderskan innan det fanns ett tillräckligt underlag för att uttala sig på det sätt som skedde. Tack och lov överlevde kvinnan och kunde lämna egna uppgifter om det inträffade vilket ledde till att säkerhetsbrister hos tågföretaget aktualiserades i stället. Vad hade hänt om dessa uppgifter om inte hade framkommit från olycksoffret? Det är möjligt att bristerna i säkerhetssystemet ändå hade uppmärksammats vid en senare utredning, men man kan nog utgå från att det hade skett efter lång tid och att beskyllningarna om brott hade fått fäste och kunnat leva kvar under lång tid.

Lärdomen för SL och tågföretaget måste vara att man inte kan göra tvärsäkra uttalanden om sådant man inte vet. Det är i sammanhanget klädsamt att SL:s VD nu har gått ut med en offentlig ursäkt. Ursäkten, som lämnats i ett pressmeddelande, har även riktats till den skadade kvinnans familj samt till de boende i huset som tåget körde in i. Det är dock tveksamt om detta helt kan reparera den skada som det felaktiga påståendet har skapat.

DN, SvD, Expressen, SVT

Den pinsamma bluffen om barnfattigdomen

Efter Uppdrag gransknings avslöjande reportage om hur frågan om den påstådda barnfattigdomen har hanterats av intresseorganisationerna Rädda Barnen, BRIS och Majblommekommittén handlar det inte längre bara om att man i många sammanhang har använt sig av ett skruvat fattigdomsbegrepp. Vad som har avslöjats är ren manipulation med siffror och rena överdrifter. Det desperata försvar och den för den egna verksamheten kontraproduktiva aggressiva inställningen till sina egna felskär stör nog alla som tidigare har uppfattat Rädda Barnen som en seriös organisation. Man tänker på Timbuktus låt "The botten is nådd" - "hur lågt kan man sjunka" - "hur långt kan man gå"???

Den mediala rapporteringen har tidigare handlat om ”barnfattigdom” i den meningen att man har utgått från ett relativt fattig­domsbegrepp där det centrala har varit hur de med lägst inkomster relaterar sig till dem som tjänar mer. Detta innebär - om man ska hårddra det hela - att sänkta inkomster för dem som har över medelinkomst skulle minska barnfattigdomen.

Jag har skrivit om barnfattigdom två gånger tidigare här på bloggen. Under rubrikena "Myten om barnfattigdom" och "(S)kruvade politiska poänger".

Rädda Barnen bidrar till att ytterligare sänka sitt eget förtroende genom den under kvällen på SvD Brännpunkt publicerade debattartikeln. Uppdrag gransknings avslöjande skulle vara det som förorsakat skadan och uppenbarligen inte det av Rädda Barnen fabricerade budskapet. Vad har man för argument - naturligtvis Barnkonventionen. Det är kanske för barnens bästa man har spridit felaktiga uppgifter ... "The botten is nådd"!

Partiledardebatt + (S) skattehöjningar

I morgon är det partiledardebatt i Riksdagen. Debatten börjar kl. 09.00 och kan ses i TV2 (SVT Forum). Partiledardebatten handlar om vilken politik de olika partierna vill föra. En väsentlig utgångspunkt för Allianspartierna är budgeten medan budgetförslagen i respektive budgetmotion från oppositionspartierna är alternativet.

Det socialdemokratiska budgetförslaget innefattar stora skattehöjningar. Om socialdemokraternas budgetförslag skulle bli verklighet är det återigen stockholmarna som får betala. Om detta skriver jag i Norrtelje tidning tillsammans med två riksdagskollegor från Stockholms län.

I artikeln skriver vi bland annat följande: "Redan i dag står stockholmarna som betalare för mer än femtio procent av den totala statliga skattebördan i Sverige. Samtidigt är det, med ett par undantag, bara kommuner i Stockholms län som betalar till det statliga skatteutjämningssystemet mellan kommunerna. Stockholms läns landsting är också helt ensamt om att betala till utjämningssystemet mellan landstingen, vilket tvingar stockholmarna att betala den i särklass högsta landstingsskatten i landet. ...

En förutsättning för en bra pension och bra välfärd är att så många som möjligt arbetar. Bara i Stockholms län finns i dag omkring 20.000 företag som driver verksamhet inom ramen för rut och rot. Hälften av företagen inom rut-sektorn har tillkommit efter att avdraget infördes. Med Socialdemokraternas politik skulle många av dessa företag och därmed jobben försvinna.

För Stockholm som Sveriges tillväxtmotor med en rekordinflyttning på omkring 40.000 personer årligen skulle socialdemokraternas förslag slå hårt mot jobb och tillväxt. Stefan Löfvens skattehöjningar om 30 miljarder är långt högre än Håkan Juholts och nästan dubbelt så höga som Mona Sahlins tidigare förslagna skattehöjningar.

Är det rimligt att stockholmarna återigen ska betala Socialdemokraternas skattehöjningar?"

Här finns en länk till artikeln i Norrtelje tidning.

SvD:s ledare om polisen

På ledarsidan i SvD skrivs det i dag ett antal olika saker om polisen. Först och främst nämns det förslag som riksdagsledamoten Mats Pertoft (MP), från Södertälje, har lämnat med anledning av det så kallade Södertäljerånet. Förslaget är att "tvinga försäljare av naturtrogna låtsasvapen att måla gevärspiporna i orange!" (enligt artikeln). Kommentaren i ledarartikeln antyder att förslaget är rent ut sagt korkat. Jag skulle för egen del kunna hänvisa till min egen artikel på Bränpunktssidan i SvD för en tid sedan, som i och för sig tar sikte på denna typ av förslag när de presenteras i form av riksdagsmotioner.

När det gäller Mats Pertofts förslag undrar man hur han egentligen har tänkt. Skulle personer som planerar att använda sig av replikor av vapen avstå från att köpa sådana om piporna skulle ha orange färg. För övrigt gäller förslaget endast gevärspipor. Hur ska man göra med replikor av revolvrar och framförallt pistoler (vars pipor i allmänhet är nästan helt dolda)? Med viss ironi skulle man kunna säga att den rånare som behöver en replika av ett vapen knappast kan tänkas måla gevärspipan svart eller vilken färg den nu borde ha. Att Mats Pertoft i sin verklighetsfrämmande kreativitet inte kommit på att det borde bli förbjudet (det vill säga straffbart) att måla gevärspiporna i annan färg än orange även för den köpt eller annars innehar en sådan replika är ju märkligt. Det är ju högst sannolikt att den som väljer att begå ett rån väljer att efterfölja en sådan regel om det skulle vara aktuellt att använda en vapenreplika (!!!).

Denna del i ledarartikeln avslutas med den träffsäkra kommentaren: "Tyvärr utmärks dock de kriminella just av sin bristande laglydighet, varför det är tursamt att den mer realistiskt sinnade delen av den lagstiftande församlingen har andra åtgärder att överväga." Instämmer!

När det gäller övriga delar i artikeln bör det först och främst framhållas att polisens effektivitet måste öka. När det sedan gäller satsningarna i New York så vill jag påstå att rudiment av dessa metoder även har funnits inom svensk polis men de har ebbat ut efter hand. Grundprincipen att ingripa mot alla brott borde vara en självklar utgångspunkt för varje enskild polis. Detta innebär dock inte att allt måste rapporteras. Däremot måste allt föranleda en relevant reaktion, en tillsägelse, en tillrättavisning eller vad det nu kan finnas för andra alternativ.

Jag skulle även för egen del kunna ge exempel sådant områdesansvar där någon har fått ansvar för att exempelvis beivra en viss typ av brottslighet, eller att minska brottsligheten i sin helhet, på viss plats eller ett visst geografiskt avgränsat område.

I ledarartikeln nämns också följande: "I Sverige har polisens organisation haft katastrofala följder. De 21 polismyndigheterna har bara till namnet varit lokala. Ett system med kommunal ordningspolis – där medborgarna skulle ha haft reellt inflytande över verksamheten – hade varit mycket bättre. Justitieminister Beatrice Ask vill nu skapa en rikstäckande och sammanhållen myndighet, vilket mycket väl kan bli det näst bästa. Som det är nu kan vi i alla fall inte ha det."

Att polisen blir en myndighet är ett första steg mot en mer välfungerande polisorganisation i hela landet. Därigenom kan förödande revirstrider motverkas. Sådana revirstrider har historiskt också lett till allvarliga konsekvenser i operativt polisarbete. Jag har tidigare haft anledning att sätta mig in i frågan om lämpligheten att tillskapa en kommunal polis. Efter att ha läst förarbetena inför polisens förstatligande 1965 kunde jag konstatera att samtliga argument för förstatligandet fortfarande gäller. Att det skulle bli bättre med en kommunal polis var för många ett önsketänkande som i vissa fall var grundat på en gammaldags "Kalle Blomkvist-romantik". I dag är många av de polisiära utmaningarna ännu mindre geografiskt bundna än de var vid förstatligandet, när frågan var aktuell i mitt parti, och nu när mycket sker dels på internet, dels utan hänsyn till olika statsgränser eller vad det nu kan vara.

Det som står i ledarartikeln är därmed både rätt och fel. Jag delar ambitionerna, har i någon del en annan analys och i vissa avseenden andra - och dessutom konkreta - förslag.

Här finns en länk till ledarartikeln.

Organiserat tiggeri hjälper inte tiggarna

Skriver i en replik på debattsidan i Aftonbladet om tiggeri. Artikeln fanns i gårdagens papperstidning och har lagts ut på nätversionen i dag.

Den 7 januari lades en debattartikel ut på Aftonbladets nätversion. Artikeln har rubriken "Ett förbud mot tiggeri slår mot de fattigaste"och är lite rörig. Den handlar om ett antal olika saker förutom att skribenterna antyder - genom att hänföra sig till förslag som kommer från andra håll - att Moderaterna och justitieministern skulle ha någon form av dold agenda.

För det första finns det inte något moderat förslag om att tiggeri som sådant ska förbjudas. Att själv be andra om hjälp alldeles oavsett om det är någon äldre person som behöver hjälp för att gå upp för en trappa eller om det är någon som frågar efter en slant för att man inte har tillräckligt med pengar måste vara fritt för den enskilde att göra. Om tiggeri utförs på ett särskilt påträngande sätt eller utförs på ett för människor irriterande och uppseendeväckande sätt skulle det med dagens regler kunna rubriceras som ofredande respektive förargelseväckande beteende. Detta handlar dock om hypotetiska ytterlighetsfall och inte om tiggeri i allmänhet och dessutom är det inte tiggandet i sig som konstituerar ett brott utan hur en aktuell person i ett sådant fall uppför sig i övrigt.

Det jag lyfter fram särskilt i min artikel är att det inte kan vara rimligt att någon i en utsatt ställning, oavsett etnisk bakgrund, utnyttjas för någon annans vinning. Framför allt om detta sker mot någons egen vilja. Det är också ointressant om något sådant sker inom ramen för en så kallad storfamilj eller släkt eller något annat typ av sammanhang.

Det har blivit allt vanligare att människor tigger. Den som har en ambition att hjälpa den enskilde tiggaren vet många gånger inte att det man lämnar till tiggaren till slut hamnar hos den som står bakom verksamheten. Att det är någon som organiserar verksamheten och som tar pengarna hjälper knappast den enskilde tiggaren.

Här finns en länk till artikeln jag har replikerat på.

Här finns en länk till min replik.

Skärpta straff för unga lagöverträdare

I dag presenterades ytterligare ett förslag från den moderata trygghetsarbetsgruppen. Utgångspunkten är att påföljderna för ungdomar i åldern 18-21 år i princip ska vara desamma som för vuxna. Arbetsgruppen föreslår därför att det som i vissa sammanhang kallas ”ungdomsrabatt” för gärningsmän som är 18 år eller äldre antingen tas bort eller modifieras.

Formellt sett är det två påföljder som utgör straff. Det är böter och fängelse. Om någon ska dömas för ett visst brott och resultatet av påföljdsvalet leder till att fängelse ska väljas ska straffet, enligt den grundläggande straffmätningsbestämmelsen (29 kap. 1 § brottsbalken), med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde.

Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person.

En grundläggande princip som bör nämnas i detta sammanhang är att lika fall ska bedömas lika. Det är vad som menas med en ”enhetlig rättstillämpning”.

Är det fråga om en ung lagöverträdare (yngre än 21 år) ska ytterligare ett steg tas genom att ett straffmätningsvärde ska fastställas. Avdraget från vad straffet hade blivit för en vuxen person blir den åldersrelaterade ”ungdomsrabatten”. Enligt praxis reduceras strafftidens längd i proportion till den tilltalades ålder. En 18-åring får i regel sin strafftid halverad, medan en 20-åring normalt kan räkna med en straffnedsättning mellan 20-30 procent.

Att 21 år ursprungligen valdes som gräns sammanhänger med att detta tidigare var myndighetsåldern. Numera gäller dock 18 år som myndighetsålder. Den som har fyllt 18 år i dag förväntas ta allt ansvar själv som följer med det förhållandet att man har blivit myndig. Detta innebär rimligtvis också att den som har fyllt 18 år borde kunna ta ett större straffrättsligt ansvar för sina gärningar.

När det gäller ungdomar i åldern 15-18 år måste målsättningen fortfarande vara att döma till en påföljd som är anpassad efter ålder och mognad.

I åldersgruppen 18-21 år finns i dag ofta vanekriminella personer. Att dessa ges ”ungdomsrabatt” om och om igen på grund av sin ålder framstår många gånger som stötande.

Samhället måste bli bättre på att förebygga brott bland unga. Utgångspunkten måste vara tidiga, tydliga och brottsförebyggande ingripanden mot unga lagöverträdare. Det handlar både om straffskärpningar och bättre samverkan mot missbruk av narkotika och alkohol bland ungdomar och en hel del annat. Alldeles för många som är unga i dag upplever att det inte händer tillräckligt mycket när någon har begått brott. Här behövs det verksamma förändringar.

Aftonbladet, moderat.se, Riksdag & Departement, ReactNow

Undersökning visar att sänkt restaurangmoms skapat fler jobb

Det var många som uttryckte skepsis från den politiska vänsterflanken mot den sänkning av restaurangmomsen som genomfördes för en tid sedan. Det är i och för sig kanske lite tidigt att uttala sig om de långsiktiga effekterna av åtgärden, men så här långt kan man säga att resultatet i vart fall måste vara långt över mångas förväntan.

En undersökning som har gjorts av SCB visar att sysselsättningen i hotell- och restaurangbranschen ökade med 5,3 procent under årets tre första kvartal 2012. Ökningen motsvarar cirka 6 000 nya helårsarbeten.

Flest nya arbetstillfällen har skapats i Stockholm (2 578). Den största procentuella tillväxten har däremot skett i Västmanland (+ 9 %), Östergötland (+ 9 %) och i Gävleborg (+ 7,4 %).

Vårdnad efter uppsåtligt dödande

Under de senaste dagarna har det pågått en debatt om vårdnaden avseende barn som har fått sin ena förälder mördad. Den situation som har visat sig vara vanlig är att den ena föräldern har mördat den andre (oftast modern) och därefter fått vårdnaden om gemensamma barn. Aftonbladet har gjort en granskning av detta och kommit fram till att 179 barn under 18 år förlorade sin mamma i ett mord eller dråp. 126 av barnen förlorade sin mamma efter att pappa dödade henne.

Barnombudsmannen har skrivit på Aftonbladets debattsida under rubriken "En förälder som mördat måste fråntas vårdnaden".

------------------------------------------------------------------------

Utgångspunkten enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken är följande:

Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid

 

– risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och

 

– barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

 

Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

 

------------------------------------------------------------------------

 

Barnombudmannen skriver i sin debattartikel: "Utifrån en bedömning av barnets bästa borde en sådan prövning i de allra flesta fall leda till att den förälder som dödat också blir av med vårdnaden. Barnets rätt till en trygg uppväxt måste alltid gå före förövarens föräldrarätt (fetmarkerat av mig). Men det är trots allt viktigt att saken prövas. Det kan finnas undantagsfall där en förälder har handlat i nödvärn, efter att ha varit utsatt för våld under lång tid, och där föräldern vid en prövning kan visa sig fortsatt vara den bästa vårdnads­havaren för barnet."

 

Jag instämmer i Barnombudsmannens uppfattning och anser att det fetstilade är viktigt. Jag har ett grundläggande engagemang i vårdnadsfrågor efter att ha handlagt och dömt i sådana mål vid åtskilliga tillfällen. 

 

Problemen med socialtjänstens så kallade klientperspektiv gör sig påminda emellanåt och i bland kan det framstå som ofattbart varför större hänsyn inte har tagits vid bedömingarna om vad som är bra eller dåligt för barn. I det perspektivet är det å ena sidan ofattbart att socialnämnderna inte har bevakat barnens rätt bättre i sådana situationer när barnets mamma har mördats av pappan men å andra sidan är uppenbara felskär inte heller ovanliga. I ett sammanhang som detta är det viktigt att framhålla att det naturligtvis finns väldigt många med mycket engagerade och kunniga och på alla sätt duktiga socialarbetare, men de är inte dem de barn som inte har värnats i svåra situationer har varit i närheten av.

 

Vad som uppenbarligen har skett är när en förälder (vanligtvis en pappa) har mördat den andre föräldern (följdaktligen vanligtvis mamman) är, med hänvisning till den ovan nämnda grundregeln, att barnet eller barnen för resten av sitt liv har betagits möjligheten att få sitt behov tillgodosett av en nära och god kontakt med sin mamma. En gärningsman som dessutom har visat att han kan gå så långt över gränsen för vad som kan anses acceptabelt att han uppsåtligen har tagit livet av en annan människa, som dessutom är mor till gemensamma barn, måste anses vara en person som riskerar att ta till våld igen.

 

Vid en domstolsprövning av en fråga om vårdnad måste sådana omständigheter som innebär att det finns en risk för att barnet kommer att fara illa väga tungt i den helhetsbedömning av samliga omständigheter som ska göras. Ordet risk innebär ett förhållandevis lågt ställt krav på sannolikhet för ett barn kommer att fara illa. Detta innebär sammantaget att det måste anses föreligga en påtaglig risk i sådana situationer som inte är ett sådant undantag som nämns av Barnombudsmannen. Det borde vara självklart att socialtjänsten ser till att vårdnadsfrågan prövas när en av förädrarna uppsåtligen har dödats av den andre föräldern.

 

------------------------------------------------------------------------

 

Enligt 6 kap. 7 § föräldrabalken gäller följande:

 

Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, ska rätten besluta om ändring i vårdnaden.

 

Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem, ska rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också den föräldern i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, ska rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

 

Står barnet under endast en förälders vårdnad, ska rätten i fall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

 

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mål enligt.

------------------------------------------------------------------------

Enligt 42 § socialtjänstförordningen ska socialnämnden göra framställning eller ansökan till domstolen, om nämnden får veta att någon åtgärd behöver vidtas i fråga om vårdnaden om ett barn, som till exempel att vårdnaden flyttas över från en olämplig förälder till en särskilt förordnad vårdnadshavare.

I en artikel i DN, med rubriken "Vi kan bli bättre på barn till mördade mammor", nämner Rädda Barnens psykolog Anna Norlén barnkonventionen i förbigående, till synes utan att ha någon uppfattning om vad den skulle kunna tillföra i detta sammanhang samtidigt som hon nämner att Moderaterna har motsatt sig att den inkorporeras i svensk lag. Jag har både skrivit här på bloggen tidigare varför Barnkonventionen inte är lösningen på de problem som finns inom området barns rättigheter och debatterat frågan i riksdagen.

Frågan som kan ställas i anslutning till den aktuella undersökningen är i stället varför socialtjänsten inte har gjort sitt jobb i de fall där man inte har väckt talan? Dessutom kan man fråga sig om det jag har redovisat i detta blogginlägg - när det gäller gällande rättsregler - inte är tillräckligt för att socialtjänsten hade kunna göra sitt jobb i de fall som har kritiserats?

I en på Aftonbladets debattsida i dag publicerad artikel skriver barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) och justitierminister Beatrice Ask (M) att regeringen gav, strax före jul, Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga i vilken utsträckning och i vilka situationer socialnämnden tillämpar möjligheten att väcka talan om vårdnadsöverflyttningar i samband med att det förekommer våld i familjen eller den ena vårdnadshavaren har dödat den andra. Det är mycket bra om det kan bringas någon klarhet kring detta.

Investeringsstöd för solceller

Regeringen har tidigare beslutat att förnya stödet för installation av solceller. I budgeten för 2013 har det därför avsatts ytterligare 210 miljoner kronor för perioden 2013 till 2016.

Det aktuella stödet har funnits sedan 2009 och riktar sig till både företag, offentliga organisationer och privatpersoner och det har blivit mycket framgångsrikt. Kostnaderna för att utveckla solceller har under de senaste åren minskat dramatiskt och statistiken från investeringsstödet visar att kostnaden per installerad kilowatt el har halverats från 2009 till 2012.

 

För att fler ska kunna få del av stödet har regeringen justerat stödandelen. Förändringen genomförs också för att återspegla de lägre kostnaderna för att installera solceller. Från och med den 1 februari 2013 kommer stödet till solceller ligga på 35 procent av kostnaden.

Solenergin är underutnyttjad och väl lämpad för småskalig energiproduktion. Solen är en energikälla som aldrig sinar och så länge den finns tillgänglig kommer det också att finnas liv på jorden. Det pågår en snabb utveckling av solcellstekniken och investeringsstödet bidrar till detta samtidigt som det ökar möjligheten att installera solceller.

Ansökan om att få ta del av solcellsstödet görs till Länsstyrelsen. För den som redan ansökt om stöd och slutfört sitt projekt före den 1 februari 2013 gäller de tidigare villkoren. Ansökningar som lämnats in men som Länsstyrelsen inte har beslutat om ännu hanteras enligt den nya förordningen.

Här finns en länk till Energimyndighetens hemsida där man ladda ner blanketter och läsa mer om solcellsstödet.

RUT och ROT är viktiga reformer

Moderaternas och Allianspartiernas grundläggande syfte med RUT- och ROT-avdragen är att göra svarta jobb vita och att därutöver - såvitt avser RUT - att öppna en ny marknad för tjänsteföretag. Av de tusentals personer som i dag jobbar med hushållsnära tjänster kommer många från en situation där de har varit arbetslösa. Detta är en viktig aspekt av RUT-reformen.

Samhället i stort är vinnare när det gäller RUT-avdraget. Reformen genererar ökade skatteintäkter och lägre utgifter för arbetslöshetsersättning. Både RUT- och ROT-reformerna ger tillbaka mer pengar till statskassan i form av skatteintäkter än vad de kostar. En skattekrona i RUT-avdrag ger skatteintäkter mostvarande 1 krona 14 öre, medan en skattekrona i ROT-avdrag ger skatteintäkter motsvarande 1 krona 40 öre. Enligt beräkningar har RUT och ROT-avdragen bidragit till minst 24 000 nya heltidsjobb. RUT-avdraget bidrar även till att det skapas fler nya och växande företag samt till en mer dynamisk arbetsmarknad. Detta kommer att påverka samhället på ett positivt sätt även på längre sikt.
 

För den enskilda människan ger möjligeheten till RUT-avdrag glädjande effekter. Förhoppningsvis får många av de barnfamiljer som utnyttjar avdraget mer tid över till att umgås med barnen då de inte måste prioritera städning av hemmet framför att umgås med sina barn. Men framför allt har RUT-reformen bidragit till att många människor som tidigare har varit arbetslösa nu har fått en anställning som medför trygghet i vardagen i form av lön, framtida pension, rätt till sjukpenning och arbetsrättslig trygghet. Därutöver tillkommer det positiva som nya personliga kontakter i form av arbetskollegor och kunder innebär.

Här nedan finns ett antal olika länkar med fakta.

Politikfakta, Skatteverket, Företagarna, SvD, Almega   

Länsstyrelsernas handläggningstider kortas

Under lång tid har länsstyrelsernas handläggningstider för att hantera överklagade kommunala beslut gällande bygglov och planärenden varit föremål för kritik. För egen del har jag vid ett flertal tillfällen redovisat min egen uppfattning i frågan; nämligen att länsstyrelseledet borde avskaffas i sådana ärenden. Som ett återkommande argument har det framförts att länsstyrelserna har att bevaka riksintressena. Visst … och det kan man fortsätta att göra fast i så fall med utgångspunkten från – i sådana fall när det är aktuellt – en roll som part i ärenden som har överklagats direkt från en kommun till mark- och miljödomstolen.

I den norska planprocessen har både statliga och kommunala myndigheter en partsroll och dessutom kan man också göra jämförelser med andra områden inom kommunala sfären i Sverige där länsstyrelsen har en tillsynsroll.

Handläggningstiderna varierar i dag mellan de olika länsstyrelserna. Ett exempel är ett genomsnitt på 29 dagar för överklagade detaljplaner och områdesbestämmelser under 2011 för den länsstyrelse som hade den kortaste genomsnittliga handläggningstiden. Den länsstyrelse som hade längst handläggningstid prövade överklagade detaljplaner efter i genomsnitt 250 dagar. Motsvarande siffror för överklagade bygglov är 48 respektive 379 dagar.
 

Som ett steg – i avvaktan på något bättre – har regeringen beslutat att ge länsstyrelserna tydliga mål för hur lång tid handläggningen av ärendena får ta. Detta krav har förenats med att länsstyrelserna också får mer pengar under 2013 för att kunna klara de uppsatta målen.
 

I regeringens riktlinjer till länsstyrelserna gäller följande tider:

Planer
- 75 procent av ärendena ska vara avgjorda inom 3 månader
- 90 procent av ärendena ska vara avgjorda inom 5 månader

Lov
- 75 procent av ärendena ska vara avgjorda inom 4 månader
- 90 procent av ärendena ska vara avgjorda inom 6 månader

I budgetpropositionen för 2013 har regeringen beslutat att ge länsstyrelserna 30 miljoner kronor extra per år under åren 2013-2016, sammanlagt 120 miljoner kronor.

Här finns en länk till en tabellsammanställning där man kan se vilka genomsnittliga handläggningtider de olika länsstyrelserna har i olika ärenden.

Har narkotikabrott högt straffvärde?

Efter ett antal vägledande domar i Högsta domstolen har straffen för narkotikabrott kraftigt sänkts och gränser för vad som utgör grova brott höjts skriver TT i ett meddelande i dag. TT-meddelandet återges i ett stort antal tidningar i Sverige.

 

 I tidningarna står bland annat följande:

 

”Den nya praxisen ifrågasätts av poliser och tullkriminalare som anser att det blivit svårare att sätta dit brottslingarna. En analys som har gjorts vid rikskriminalens underrättelsesektion visar bland annat att kortare strafftider har lett till mer knark på gatorna…”

”Rikskriminalens konsekvensanalys visar vidare att med höjda mängdgränser för grovt brott kommer tvångsmedel, som hemlig telefonavlyssning, att bli mer sällsynt. Trots att denna metod blir allt viktigare för att avslöja exempelvis kurir.

När mängden narkotika inte längre har så stort genomslag på straffet krävs betydligt större utredningsinsatser. Färre brott kommer att klaras upp om inte resurserna ökas.”

– Jag tycker inte om den nya praxisen men som tjänsteman får jag acceptera den, säger en kammaråklagare vid internationella åklagarkammaren i Malmö.

Ordföranden i Svenska narkotikapolisföreningen, beskriver medlemmarnas reaktioner med tre ord: förvåning, ifrågasättande och frustration.
– Nu måste vi arbeta strategiskt. Nästa steg kan bli uppvaktning av riksdagspolitikerna, säger han.”

 

Jag har tidigare i ett inlägg den 11 juli 2012 här på bloggen kritiserat justitierådet Martin Borgekes framträdande i SVT:s Aktuellt. Blogginlägget har rubriken ”Högsta domstolen och narkotikabrottsligheten”.

 

I det inlägget skrev jag bland annat att det må så vara att ambitionen är en mer nyanserad bedömning av narkotikabrott med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet, men mängden narkotika handlar ändå ytterst om hur många doser som finns tillgängliga. Om någon för med sig en viss mängd narkotika in på krogen så måste mängden ha betydelse för risken att narkotikan ska överlåtas till andra även om detta inte har visats i det enskilda fallet.

 

Skälet till att Sverige har haft en klart lägre grad av narkotikamissbruk bland ungdomar har på goda grunder tillskrivits den restriktiva narkotikapolitiken. Denna håller tyvärr på att eroderas från olika håll och detta kommer inte att minska brottsligheten i samhället vare sig när det gäller narkotikabrott specifikt eller brottsligheten i allmänhet.

 Narkotikapolitiken befinner sig tyvärr i flera avseenden på det sluttande planet i dag.

Här finns länken till mitt tidigare blogginlägg.