I dag har Smålandsposten skrivit en ledarartikel om barnkonventionen som också kopplar till fallet med den tvååriga flickan Haddile. Jag kan konstatera att rubriksättningen förefaller vara hämtad från vad jag tog upp under en interpellationsdebatt i riksdagen förra veckan. Ledarartikeln har rubriken "Alla kan hänvisa till barnkonventionen".
I artikeln skrivs bland annat följande:
"Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 och i dag är den transformerad i lagstiftningen. Det innebär att Sverige folkrättsligt är förpliktigat att följa konventionen, men om den står i konflikt med den nationella lagstiftningen så går den nationella före. Inkorporering skulle ändra på det och förespråkarna menar att barns rätt därmed skulle stärkas.
Riksdagsledamoten, tidigare domaren, Anti Avsan (M) anförde i debatten att barnkonventionen saknar vägledande förarbeten och med vaga formuleringar, som går att hänvisa till utifrån diametrala ståndpunkter, inte lämpar sig som svensk lagstiftning. Att synen på barnets relation till de biologiska föräldrarna är starkare i konventionen än vad den är i Sverige glöms ofta bort. Av rapporteringen om Haddile att döma är det inte för att stärka de biologiska banden som barnkonventionen lyfts fram, men den som vill kan likväl hitta stöd för det i konventionen."
Som parentes i detta sammanhang kan också sägas att den storm av bestämda uppfattningar, som framfördes av olika personer och som hade sin grund i de knapphändiga mediauppgifter om fallet som fanns tillgängliga, är motsatsen till hur denna typ av avgöranden bör hanteras i ett rättssamhälle.
I kören av personer med mycket bestämda uppfattningar om både fallet som sådant och att lösningen på problemet var en inkorporering av barnkonventionen fanns tyvärr också många politiker som uppenbarligen tyckte sig veta vad som var rätt och riktigt.
Rättsskipning - som prövningen av det aktuella fallet kan sägas vara - lämpar sig inte för allmänt tyckande utan tillräckligt faktaunderlag, något som i vart fall borde vara uppenbart för den som är politiker.
Här finns en länk till den aktuella artikeln i Smålandsposten.
onsdag 24 oktober 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar