Debatt om barnkonventionen som svensk lag

I dag har jag deltagit i en interpellationsdebatt i kammaren som handlade om barnkonventionen som svensk lag. Deltagare i debatten var statsrådet Maria Larsson (KD), min utskottskollega Hillevi Larsson (S) och jag själv.

Inledningsvis hade jag anledning att påpeka att svensk lagstiftning håller hög kvalitet. Detta beror naturligvis på att lagstiftningsprocessen ofta innefattar ett omfattande utredningsarbete och därefter ett remissförfarande genom vilket man inhämtar synpunkter på de förslag som en utredning lagt fram. Till ledning för tillämpningen av svenska lagar finns även så kallade lagmotiv eller förarbetsuttalanden, som också är till nytta för domstolarna i rättstillämpningen.

Barnkonventionen, däremot till skillnad från svensk lagstiftning, lämpar sig inte som svensk lag. Skälen för detta är att den innehåller generella och vaga formuleringar och det saknas vägledande förarbeten. Man kan ha snart snart sagt vilken ståndpunkt som helst för att tycka sig kunna finna stöd i barnkonventionen för vad man själv anser. Det såg man också mycket tydligt i dagens debatt.   

Barnkonventionen är dessutom skriven på ett språk och med en teknik som är främmande för svensk rätt. Många av artiklarna har tillkommit efter politiska kompromisser. Man kan också förutse problem med förhållandet till olika nationella, ekonomiska och sociala rättigheter.

Den avgörande frågan är dock: Skulle det verkligen bli bättre för barnen om en sådan här relativt vag produkt som barnkonventionen görs till svensk lag? Knappast ...

 

Här finns en länk till interpellationen och här kan man se debatten i sin helhet.