Vad bör tas upp under en häktningsförhandling?

Frågan om vad som bör tas upp under en häktningsförhandling aktualiseras efter det stora mediala intresset kring häktningen av Anders Behring Breivik. Här kan jag redan påpeka att jag inte gör anspråk på att kunna norska processuella regler, men när det gäller grundläggande rättsstatliga principer gäller dessa generellt (inte minst genom Europakonventionens regler och Europadomstolens praxis). Med utångspunkt från svenska regler och förhållanden kan man därför ändå utgå från att man hamnar hyfsat rätt.

Först och främst bör det fastslås att en häktningsförhandling syftar till att pröva frågan om det föreligger tillräckliga skäl för häktning.

Åklagaren ska under häktningsförhandlingen framställa ett häktningsyrkande som den misstänkte får ange sin inställning till. Därefter räcker det med att åklagaren uppger vad som hitintills framkommit under förundersökningen med angivande av vilka brott som den misstäkte påstås ha gjort sig skyldig till. Den misstänkte kan kortfattat få kommentera detta - om kommentarerna är relevanta i sammanhanget. Frågan är härefter - på grundval av vad som framkommit under förundersökningen - vilken misstankegrad som uppnåtts och vilka påstådda gärningar den misstäkte bör häktas för.

Det är olämpligt med långa förhör med den misstänkte inte minst av det skälet att det inte bör produceras ny bevisning inför rätten, sådant bör i stället framkomma genom förhör under förundersökningen. Men det är också olämpligt om den misstänkte - på sina villkor - får hålla någon form av manifestation. Uppgiften om att Anders Behring Breivik skulle ha fått börja läsa upp delar ur sitt "manifest" verkar märklig, i vart fall om det var känt att det var fråga om hans "manifest". Under alla förhållanden fick han dock avbryta uppläsningen efter att rättens ordförande ingripit.

Däremot blev jag mer betänksam när rättens ordförande läste upp Anders Behring Breiviks motiv till sina gärningar av innebörd att Arbeiderpartiet utgjorde en sådan fara för Norge som land att detta - på något svårförståeligt sätt - skulle rättfärdiga hans handlingar (som han för övrigt har erkänt). På detta sätt spred domaren den misstänktes budskap på ett sätt som inte kändes bra. Att rättfärdiga sina gärningar med sådana skäl är som att sätta sig över hela det demokratiska systemet och att anse att man som ensam terrorist vet vad som är bättre för Norge än det som är resultatet av hur norska folket har röstat i allmänna val. Hade jag varit ordförande i målet hade jag inte spridit den misstänktes budskap på det sättet.

För att härefter mildra kritiken något kan det möjligen vara så att det som kom med i nyhetsinslaget var en liten del som tagits ur ett större sammanhang, men även om det var så vidhåller jag min grundkritik.

Det finns också anledning att påpeka att Anders Behring Breivik enligt uppgift i sitt "manifest" underkänt det absoluta flertalet svenskars uppfattning om vad som är bäst för Sverige och hur de har röstat i allmänna val. Alla politiska partier skulle enligt uppgift vara förkastliga utom Sverigedemokraterna.

Jag noterar också att terroristforskaren Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan i dagens Aftonbladet säger följande: "- Internet kommer att bli en stor del av debatten framöver, hur och om vi ska stoppa extremistiska forum". Jag påpekar detta med anledning av vad jag skrev i går om smittorisken via internet mellan olika personer med personlighetsstörningar.

Här finns en länk till TV4:s nyheter från kl. 22.00 i dag.

Här finns en länk till vad "Experterna" har sagt om "manifestet".