söndag 24 juli 2011

När händelserna har sjunkit in - straffskalor i Norge

Bilden kring vad som har inträffat i Norge har klarnat betydligt och fram skymtar två exempellösa terrorhandlingar utförda av den nu anhållne Anders Behring Breivik (han har visserligen enligt uppgift erkänt gärningarna men är ännu inte dömd). Enligt den samlade mediabilden är han en fanatisk man och en enstöring som uppenbarligen verkar ha planerat sina gärningar under lång tid.

Just för tillfället finns inte något annat belägg för att det skulle ha funnits ytterligare gärningsmän, förutom en del vittnesuppgifter från Utöya. Vilken substans som finns i dessa vittnesuppgifter har jag inte någon möjlighet att avgöra. Alldeles oavsett hur det var på Utöya har jag för egen del svårt att tro att inte någon annan skulle ha blivit tillfrågad om något av det som utförts eller planerats, eller är det så att gärningsmannen har suttit och gjort alla sina förberedelser i all ensamhet? "Manifestet" ska enligt uppgifter i media ha tagit 9 år att skriva.

Den förvrängda verklighetsuppfattning - grundad på ett antal olika konspirationsteorier -som Anders Behring Breivik uppenbarlighen har haft är något som ett antal människor "lider av". Denna typ av "skruvade" uppfattningar om verkligheten sprids nog i betydligt större omfattning mellan "likasinnade" på olika fora på internet i dag jämfört med tiden innan internet fanns. Möjligen är just "smittorisken" en negativ sak som internet har fört med sig. Förr i tiden satt denna typ av människor mer i sin ensamhet utan att kunna sprida sina tankar och utan att i någon större omfattning kunna inspirera andra personer med likartade personlighetsstörningar.

Nu till det egentliga skälet till varför jag skriver detta blogginlägg. I olika nyhetssändningar nämns att Anders Behring Breivik kan få det strängaste straffet i Norge, 21 års fängelse. Ett straff som framstår som allt annat än väl avvägt mot bakgrund av de gärningar han misstänks för. Kan man - som i Sverige - få livstids fängelse för ett mord så inser man att den norska straffskalan inte räcker speciellt långt. Jag har då ändå bortsett från en eventuell villkorlig frigivning, som även i Norge åtminstone kan ske efter att två tredjedelar av straffet har avtjänats.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar