”Ord står mot ord”

En lågintensiv debatt som stundtals nått högintensiva nivåer – senast i går genom bland annat ett inslag i TV4:s Nyheter – har pågått under en tid. Den gäller två anställda inom äldreomsorgen i Norrköpings kommun som påstås ha gjort sig skyldiga till olika typer av förgripelser mot äldre människor på ett äldreboende. I går uttalade företrädare för äldreomsorgen i Norrköpings kommun att man valde att inte gå vidare med någon polisanmälan mot de två utpekade eftersom "ord står mot ord”. Jag är en smula trött på detta ”ord står mot ord” som en förklaring till varför exempelvis en domstol väljer att frikänna en tilltalad. Uttryckssättet ger snarast ett intryck av att någon bevisvärdering inte har skett och att en tilltalad aldrig skulle kunna dömas när en annan förhörsperson har lämnat motstridiga uppgifter. Detta är naturligtvis inte sant.

Särskilt upprörande är det när personer på en nivå som inte ens är förprocessuell väljer att ta ställning genom illa formulerade kvasijuridiska bedömningar. Det är inte Norrköpings kommuns uppgift att avgöra om vilken bevisningen som krävs för att de två ifrågavarande personerna eller någon av dem kan åtalas och än mindre om bevisningen kan räcka för en fällande dom.

En annan del, än den straffrättsliga delen, har haft arbetsrättslig karaktär. Jag tycker att ”arbetsrättsexperten” Kurt Junesjö bemöter professorn i praktisk filosofi Per Bauhns Brännpunktsartikel på ett bra sätt.

Här finns en länk till det aktuella inslaget i TV4 Nyheterna, här en länk till Per Bauhns artikel och här en länk till Kurt Junesjös replik. Slutligen finns här en länk till Per Bauhns slutreplik.

Per Bauhn borde möjligen rikta sitt intresse mot det förhållandet att Norrköpings kommun har valt att inte ens polisanmäla de två utpekade personerna. Med den oviljan att agera för att skapa klarhet i vad som har skett kan det kanske finnas förklaringar till varför det i detta fall och möjligen också i andra fall är svårt att nå framgång arbetsrättsligt, om nu ens en sådan ambition finns.