Efter händelserna i Norge uppstod det på flera håll diskussioner om Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt hade gjort det som borde göras, hade sagt det som borde sägas och synts tillräckligt mycket. Bland andra hade DN:s Peter Wolodarski långtgående synpunkter i detta avseende.
När det gäller statsministerns agerande så anser jag för det första att det inte råder någon tvekan om att Sverige på alla sätt ville bistå Norge. Att sträcka ut Sveriges hjälpande och tröstande hand var också det första som statsminister Fredrik Reinfeldt gjorde förra fredagen då han förutom att tala med Norges statsminister Jens Stoltenberg också skickade ett kondoleansbrev å hela regeringens vägnar samt uttryckte Sveriges stöd och deltagande i ett uttalande.
Bara minuter efter explosionen i Oslo informerade regeringens kriskansli statsministern om det inträffade. Krishanteringsarbetet hade då redan inletts och nödvändiga möten ägde rum efter någon timme. Därefter följde regeringen utvecklingen noga. Statsministern talade med Jens Stoltenberg flera gånger och Carl Bildt, Sten Tolgfors, Beatrice Ask och andra statsråd hade kontakt med sina norska kollegor varvid de också erbjöd vår hjälp och framförde vårt deltagande.
För att visa att vi delar Norges sorg flaggade regeringskansliet på halv stång under tre dagar.
Under en presskonferens i lördags förmiddag (förra veckan) uttryckte statsministern sina och hela regeringens känslor kring det inträffade för svenska folket. Presskonferensen hölls bara timmar efter Jens Stoltenbergs egna presskonferens.
Statsministern var redo att resa till Oslo för att närvara vid den minnesgudstjänst som ägde rum i Oslo domkyrka på lördagen, men från norskt håll avbad man sig utländska gäster eftersom det skulle medföra stora extra ansträngningar vad gällde exempelvis säkerheten.
Under söndagen (förra veckan) hölls även en minnesgudstjänst för offren i norska kyrkan i Stockholm och kronprinsessan Victoria, prins Daniel och fem ministrar, bland andra justitieminister Beatrice Ask och socialminister Göran Hägglund, deltog.
I Norge iakttog man under måndagen en tyst minut. För att visa Sveriges varma deltagande rekommenderade regeringen det svenska folket att brett ansluta. Talmannen uppmanade också riksdagledamöterna till en tyst minut. Måndagskvällens nyhetssändningar visade att på väldigt många håll i Sverige avstannade all verksamhet för att hedra och minnas offren. Bilderna av ett samlat Sverige som tillsammans med våra grannar hedrade och mindes offren visar på en enorm sammanhållning.
Nu när det har gått drygt en vecka från de fruktansvärda händelserna - och allt har fått sjunka in något - varstår många frågor, tankar och kanske en känsla av overklighet. Det är fortfarande många som söker svar och förklaringar. Många som funderar och som känner med våra grannars smärta. Statsministern skrev om alla dessa känslor på Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Han skrev om att vi i de svåraste av prövningar måste visa på den styrka som finns i vårt öppna och fria samhälle. Om att svaret på hot mot vår frihet och demokrati alltid måste vara mer frihet och demokrati och att vi ska möta intoleransen med sammanhållning, respekt och kärlek. Tillsammans visar vi att vi respekterar varje människa och alla likas värde, att vi står upp för demokratin och öppenheten och att vi är rädda om varandra. Så hjälper och stöttar vi också våra norska grannar i deras sorg och smärta.
Här finns statsminsterns Brännpunktsartikel.
söndag 31 juli 2011
torsdag 28 juli 2011
Fler i arbete och minskad arbetslöshet
I dag presenterade SCB sin månadsvis återkommande arbetskraftsundersökning (AKU) för juni 2011:
Jämförelsen i undersökningen sker bland annat med samma månad ett år tidigare. Om man gör den jämförelsen visar resultatet för juni 2011 att antalet anställda ökade med 111 000, varav 86 000 fler hade en fast anställning jämfört med juni 2010. Även antalet ungdomar med en fast anställning ökade med 33 000 till 224 000.
Antalet sysselsatta var i juni 2011 totalt 4 754 000 personer i åldern 15-74 år, vilket är en ökning med 97 000 jämfört med juni 2010.
Arbetslöshetstalet minskade med 0,7 procentenheter till 8,8 procent och totalt var
458 000 arbetslösa. Antalet arbetade timmar ökade med 2,2 procent.
När det gäller sysselsättningen ser vi en fortsatt positiv trend men förändringstakten är avtagande. Sysselsättningsgraden visar också en fortsatt positiv trend (en ökning med 0,8 procent) som är något starkare för kvinnorna än för männen.
Antalet sysselsatta ungdomar i åldern 15-24 år uppgick till 593 000 och jämfört med juni 2010 var det 28 000 fler, en ökning med 4,9 procent.
Viktigt att notera i sammanhanget är att arbetslösheten normalt sett har en säsongsmässig topp i juni månad.
Här finns en länk till SCB:s pressmeddelande.
Jämförelsen i undersökningen sker bland annat med samma månad ett år tidigare. Om man gör den jämförelsen visar resultatet för juni 2011 att antalet anställda ökade med 111 000, varav 86 000 fler hade en fast anställning jämfört med juni 2010. Även antalet ungdomar med en fast anställning ökade med 33 000 till 224 000.
Antalet sysselsatta var i juni 2011 totalt 4 754 000 personer i åldern 15-74 år, vilket är en ökning med 97 000 jämfört med juni 2010.
Arbetslöshetstalet minskade med 0,7 procentenheter till 8,8 procent och totalt var
458 000 arbetslösa. Antalet arbetade timmar ökade med 2,2 procent.
När det gäller sysselsättningen ser vi en fortsatt positiv trend men förändringstakten är avtagande. Sysselsättningsgraden visar också en fortsatt positiv trend (en ökning med 0,8 procent) som är något starkare för kvinnorna än för männen.
Antalet sysselsatta ungdomar i åldern 15-24 år uppgick till 593 000 och jämfört med juni 2010 var det 28 000 fler, en ökning med 4,9 procent.
Viktigt att notera i sammanhanget är att arbetslösheten normalt sett har en säsongsmässig topp i juni månad.
Här finns en länk till SCB:s pressmeddelande.
onsdag 27 juli 2011
Lockpris - utgångspris - acceptpris - accepterat pris
I samband med försäljningar av fastigheter och bostadsrätter har lockpriser - åtminstone i vissa avseenden och i vissa situationer - retat många. Med nya fastighetsmäklarlagen (ett lagstiftningsärende som jag var ansvarig för i Civilutskottet) infördes bland annat regler om att fastighetsmäklare ska vara skyldiga att föra anteckningar över uppdrag och upprätta förteckningar över anbuden som lämnas på fastigheter. Dokumentationen ska överlämnas till säljare och köpare. Däremot lagstiftades det inte särskilt mot lockpriser.
När det gäller lockpriser, vilket i praktiken motsvaras av det som ofta kallas för utgångspris, har Mäklarsamfundet sagt sig vilja ta egna initiativ mot att man använder sig av sådana. Jag har förståelse för att säljare vill ha så bra betalt för sina försäljningobjekt som möjligt men det kan inte ske på vilket sätt som helst. Om det till exempel bara finns en köpare men säljaren inte vill sälja till angivet pris av det skälet att säljaren har förväntat sig en budgivning och ett högre pris kan man säga att priset är ett lockpris. Ett annat exempel - kanske inte helt ovanligt trots allt - är att det har förekommit en budgivning där kanske inte så många köpare har lämnat bud, men endast en köpare återstår och trots detta vill säljaren inte sälja till det pris som uppnåtts vid budgivningen. Säljaren vill då att köparen ska bjuda över sig själv. En mycket märklig situation tycker många av de köpare som hamnat i en sådan situation, alldeles oavsett om termen fri prövningsrätt använts i annonsen.
Under alla förhållanden meddelar TT att Mäklarsamfundet nu inför en rekommendation om vad man kallar för "accepterat pris" för Stockholms innerstad.
"Med åtgärden vill man skapa förtroende för mäklarkåren och visa att branschen tar sitt ansvar för en sund prisutveckling", säger Jeanette Gustafsdotter, vd för Mäklarsamfundet, till TT.
Den nya termen accepterat pris sägs egentligen vara samma sak som som acceptpris. En term som mäklare har använt som andrahandsalternativ till utgångspris och som annars brukar förknippas med bostäder som varit ute länge till försäljning och visat sig vara svårsålda. Att accepterat pris ska anges har planerats under lång tid och sägs inte ha någonting att göra med det nuvarande läget på bostadsmarknaden.
Accepterat pris och acceptpris innebär att säljaren har gått med på att acceptera det angivna priset som försäljningspris.
UPPDATERING (2011-07-28)
ABC-nytt hade i går ett inslag om Mäklarsamfundets initiativ. Här finns en länk till det inslaget. Här finns också en länk till en kort artikel om detta på SVT:s hemsida.
När det gäller lockpriser, vilket i praktiken motsvaras av det som ofta kallas för utgångspris, har Mäklarsamfundet sagt sig vilja ta egna initiativ mot att man använder sig av sådana. Jag har förståelse för att säljare vill ha så bra betalt för sina försäljningobjekt som möjligt men det kan inte ske på vilket sätt som helst. Om det till exempel bara finns en köpare men säljaren inte vill sälja till angivet pris av det skälet att säljaren har förväntat sig en budgivning och ett högre pris kan man säga att priset är ett lockpris. Ett annat exempel - kanske inte helt ovanligt trots allt - är att det har förekommit en budgivning där kanske inte så många köpare har lämnat bud, men endast en köpare återstår och trots detta vill säljaren inte sälja till det pris som uppnåtts vid budgivningen. Säljaren vill då att köparen ska bjuda över sig själv. En mycket märklig situation tycker många av de köpare som hamnat i en sådan situation, alldeles oavsett om termen fri prövningsrätt använts i annonsen.
Under alla förhållanden meddelar TT att Mäklarsamfundet nu inför en rekommendation om vad man kallar för "accepterat pris" för Stockholms innerstad.
"Med åtgärden vill man skapa förtroende för mäklarkåren och visa att branschen tar sitt ansvar för en sund prisutveckling", säger Jeanette Gustafsdotter, vd för Mäklarsamfundet, till TT.
Den nya termen accepterat pris sägs egentligen vara samma sak som som acceptpris. En term som mäklare har använt som andrahandsalternativ till utgångspris och som annars brukar förknippas med bostäder som varit ute länge till försäljning och visat sig vara svårsålda. Att accepterat pris ska anges har planerats under lång tid och sägs inte ha någonting att göra med det nuvarande läget på bostadsmarknaden.
Accepterat pris och acceptpris innebär att säljaren har gått med på att acceptera det angivna priset som försäljningspris.
UPPDATERING (2011-07-28)
ABC-nytt hade i går ett inslag om Mäklarsamfundets initiativ. Här finns en länk till det inslaget. Här finns också en länk till en kort artikel om detta på SVT:s hemsida.
måndag 25 juli 2011
Vad bör tas upp under en häktningsförhandling?
Frågan om vad som bör tas upp under en häktningsförhandling aktualiseras efter det stora mediala intresset kring häktningen av Anders Behring Breivik. Här kan jag redan påpeka att jag inte gör anspråk på att kunna norska processuella regler, men när det gäller grundläggande rättsstatliga principer gäller dessa generellt (inte minst genom Europakonventionens regler och Europadomstolens praxis). Med utångspunkt från svenska regler och förhållanden kan man därför ändå utgå från att man hamnar hyfsat rätt.
Först och främst bör det fastslås att en häktningsförhandling syftar till att pröva frågan om det föreligger tillräckliga skäl för häktning.
Åklagaren ska under häktningsförhandlingen framställa ett häktningsyrkande som den misstänkte får ange sin inställning till. Därefter räcker det med att åklagaren uppger vad som hitintills framkommit under förundersökningen med angivande av vilka brott som den misstäkte påstås ha gjort sig skyldig till. Den misstänkte kan kortfattat få kommentera detta - om kommentarerna är relevanta i sammanhanget. Frågan är härefter - på grundval av vad som framkommit under förundersökningen - vilken misstankegrad som uppnåtts och vilka påstådda gärningar den misstäkte bör häktas för.
Det är olämpligt med långa förhör med den misstänkte inte minst av det skälet att det inte bör produceras ny bevisning inför rätten, sådant bör i stället framkomma genom förhör under förundersökningen. Men det är också olämpligt om den misstänkte - på sina villkor - får hålla någon form av manifestation. Uppgiften om att Anders Behring Breivik skulle ha fått börja läsa upp delar ur sitt "manifest" verkar märklig, i vart fall om det var känt att det var fråga om hans "manifest". Under alla förhållanden fick han dock avbryta uppläsningen efter att rättens ordförande ingripit.
Däremot blev jag mer betänksam när rättens ordförande läste upp Anders Behring Breiviks motiv till sina gärningar av innebörd att Arbeiderpartiet utgjorde en sådan fara för Norge som land att detta - på något svårförståeligt sätt - skulle rättfärdiga hans handlingar (som han för övrigt har erkänt). På detta sätt spred domaren den misstänktes budskap på ett sätt som inte kändes bra. Att rättfärdiga sina gärningar med sådana skäl är som att sätta sig över hela det demokratiska systemet och att anse att man som ensam terrorist vet vad som är bättre för Norge än det som är resultatet av hur norska folket har röstat i allmänna val. Hade jag varit ordförande i målet hade jag inte spridit den misstänktes budskap på det sättet.
För att härefter mildra kritiken något kan det möjligen vara så att det som kom med i nyhetsinslaget var en liten del som tagits ur ett större sammanhang, men även om det var så vidhåller jag min grundkritik.
Det finns också anledning att påpeka att Anders Behring Breivik enligt uppgift i sitt "manifest" underkänt det absoluta flertalet svenskars uppfattning om vad som är bäst för Sverige och hur de har röstat i allmänna val. Alla politiska partier skulle enligt uppgift vara förkastliga utom Sverigedemokraterna.
Jag noterar också att terroristforskaren Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan i dagens Aftonbladet säger följande: "- Internet kommer att bli en stor del av debatten framöver, hur och om vi ska stoppa extremistiska forum". Jag påpekar detta med anledning av vad jag skrev i går om smittorisken via internet mellan olika personer med personlighetsstörningar.
Här finns en länk till TV4:s nyheter från kl. 22.00 i dag.
Här finns en länk till vad "Experterna" har sagt om "manifestet".
Först och främst bör det fastslås att en häktningsförhandling syftar till att pröva frågan om det föreligger tillräckliga skäl för häktning.
Åklagaren ska under häktningsförhandlingen framställa ett häktningsyrkande som den misstänkte får ange sin inställning till. Därefter räcker det med att åklagaren uppger vad som hitintills framkommit under förundersökningen med angivande av vilka brott som den misstäkte påstås ha gjort sig skyldig till. Den misstänkte kan kortfattat få kommentera detta - om kommentarerna är relevanta i sammanhanget. Frågan är härefter - på grundval av vad som framkommit under förundersökningen - vilken misstankegrad som uppnåtts och vilka påstådda gärningar den misstäkte bör häktas för.
Det är olämpligt med långa förhör med den misstänkte inte minst av det skälet att det inte bör produceras ny bevisning inför rätten, sådant bör i stället framkomma genom förhör under förundersökningen. Men det är också olämpligt om den misstänkte - på sina villkor - får hålla någon form av manifestation. Uppgiften om att Anders Behring Breivik skulle ha fått börja läsa upp delar ur sitt "manifest" verkar märklig, i vart fall om det var känt att det var fråga om hans "manifest". Under alla förhållanden fick han dock avbryta uppläsningen efter att rättens ordförande ingripit.
Däremot blev jag mer betänksam när rättens ordförande läste upp Anders Behring Breiviks motiv till sina gärningar av innebörd att Arbeiderpartiet utgjorde en sådan fara för Norge som land att detta - på något svårförståeligt sätt - skulle rättfärdiga hans handlingar (som han för övrigt har erkänt). På detta sätt spred domaren den misstänktes budskap på ett sätt som inte kändes bra. Att rättfärdiga sina gärningar med sådana skäl är som att sätta sig över hela det demokratiska systemet och att anse att man som ensam terrorist vet vad som är bättre för Norge än det som är resultatet av hur norska folket har röstat i allmänna val. Hade jag varit ordförande i målet hade jag inte spridit den misstänktes budskap på det sättet.
För att härefter mildra kritiken något kan det möjligen vara så att det som kom med i nyhetsinslaget var en liten del som tagits ur ett större sammanhang, men även om det var så vidhåller jag min grundkritik.
Det finns också anledning att påpeka att Anders Behring Breivik enligt uppgift i sitt "manifest" underkänt det absoluta flertalet svenskars uppfattning om vad som är bäst för Sverige och hur de har röstat i allmänna val. Alla politiska partier skulle enligt uppgift vara förkastliga utom Sverigedemokraterna.
Jag noterar också att terroristforskaren Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan i dagens Aftonbladet säger följande: "- Internet kommer att bli en stor del av debatten framöver, hur och om vi ska stoppa extremistiska forum". Jag påpekar detta med anledning av vad jag skrev i går om smittorisken via internet mellan olika personer med personlighetsstörningar.
Här finns en länk till TV4:s nyheter från kl. 22.00 i dag.
Här finns en länk till vad "Experterna" har sagt om "manifestet".
söndag 24 juli 2011
När händelserna har sjunkit in - straffskalor i Norge
Bilden kring vad som har inträffat i Norge har klarnat betydligt och fram skymtar två exempellösa terrorhandlingar utförda av den nu anhållne Anders Behring Breivik (han har visserligen enligt uppgift erkänt gärningarna men är ännu inte dömd). Enligt den samlade mediabilden är han en fanatisk man och en enstöring som uppenbarligen verkar ha planerat sina gärningar under lång tid.
Just för tillfället finns inte något annat belägg för att det skulle ha funnits ytterligare gärningsmän, förutom en del vittnesuppgifter från Utöya. Vilken substans som finns i dessa vittnesuppgifter har jag inte någon möjlighet att avgöra. Alldeles oavsett hur det var på Utöya har jag för egen del svårt att tro att inte någon annan skulle ha blivit tillfrågad om något av det som utförts eller planerats, eller är det så att gärningsmannen har suttit och gjort alla sina förberedelser i all ensamhet? "Manifestet" ska enligt uppgifter i media ha tagit 9 år att skriva.
Den förvrängda verklighetsuppfattning - grundad på ett antal olika konspirationsteorier -som Anders Behring Breivik uppenbarlighen har haft är något som ett antal människor "lider av". Denna typ av "skruvade" uppfattningar om verkligheten sprids nog i betydligt större omfattning mellan "likasinnade" på olika fora på internet i dag jämfört med tiden innan internet fanns. Möjligen är just "smittorisken" en negativ sak som internet har fört med sig. Förr i tiden satt denna typ av människor mer i sin ensamhet utan att kunna sprida sina tankar och utan att i någon större omfattning kunna inspirera andra personer med likartade personlighetsstörningar.
Nu till det egentliga skälet till varför jag skriver detta blogginlägg. I olika nyhetssändningar nämns att Anders Behring Breivik kan få det strängaste straffet i Norge, 21 års fängelse. Ett straff som framstår som allt annat än väl avvägt mot bakgrund av de gärningar han misstänks för. Kan man - som i Sverige - få livstids fängelse för ett mord så inser man att den norska straffskalan inte räcker speciellt långt. Jag har då ändå bortsett från en eventuell villkorlig frigivning, som även i Norge åtminstone kan ske efter att två tredjedelar av straffet har avtjänats.
Just för tillfället finns inte något annat belägg för att det skulle ha funnits ytterligare gärningsmän, förutom en del vittnesuppgifter från Utöya. Vilken substans som finns i dessa vittnesuppgifter har jag inte någon möjlighet att avgöra. Alldeles oavsett hur det var på Utöya har jag för egen del svårt att tro att inte någon annan skulle ha blivit tillfrågad om något av det som utförts eller planerats, eller är det så att gärningsmannen har suttit och gjort alla sina förberedelser i all ensamhet? "Manifestet" ska enligt uppgifter i media ha tagit 9 år att skriva.
Den förvrängda verklighetsuppfattning - grundad på ett antal olika konspirationsteorier -som Anders Behring Breivik uppenbarlighen har haft är något som ett antal människor "lider av". Denna typ av "skruvade" uppfattningar om verkligheten sprids nog i betydligt större omfattning mellan "likasinnade" på olika fora på internet i dag jämfört med tiden innan internet fanns. Möjligen är just "smittorisken" en negativ sak som internet har fört med sig. Förr i tiden satt denna typ av människor mer i sin ensamhet utan att kunna sprida sina tankar och utan att i någon större omfattning kunna inspirera andra personer med likartade personlighetsstörningar.
Nu till det egentliga skälet till varför jag skriver detta blogginlägg. I olika nyhetssändningar nämns att Anders Behring Breivik kan få det strängaste straffet i Norge, 21 års fängelse. Ett straff som framstår som allt annat än väl avvägt mot bakgrund av de gärningar han misstänks för. Kan man - som i Sverige - få livstids fängelse för ett mord så inser man att den norska straffskalan inte räcker speciellt långt. Jag har då ändå bortsett från en eventuell villkorlig frigivning, som även i Norge åtminstone kan ske efter att två tredjedelar av straffet har avtjänats.
fredag 22 juli 2011
Tankarna går till Norge
Så var det Norges tur att drabbas av den hänsynslösa och fega terrorismen som riktar sig mot oskyldiga människor och det civila samhället. Mina tankar går till Norge och de händelser som har inträffat där. När sådana händelser inträffar på nära håll blir de mindre abstrakta för människor i Sverige och därmed mer påtagliga. Många inser då att det inträffade kanske lika gärna kunde ha skett Sverige och i Stockholm.
Det är inte ofta man känner att man vill "träda i tjänst" som polis och hjälpa till, men detta är definitivt ett sådant tillfälle. För det första handlar de om att hjälpa skadade och anhöriga på alla lämpliga sätt. För det andra måste eventuella ytterligare terrorhandlingar förhindras. Sedan är det viktigt att det bringas klarhet i vilken eller vilka som ligger bakom händelserna i Norge och att de skyldiga kan lagföras. Då handlar det inte bara om de personer som har varit direkt delaktiga i gärningarna utan också medhjälpare som har stått en bit från händelsernas centrum, andra som biträtt med råd och dåd och framförallt de som iscensatt terrorhandlingarna, finansierat dem eller på andra sätt sett till att de kan utföras.
När det gäller motivbilden går det för närvarande inte att säga något mer bestämt. Enligt uppgift från norska polisen verkar den gripne mannen vara identisk med gärningsmannen från Utöya, en man med norsk etnicitet. Enligt olika bedömare lutar det för närvarande mer åt att det är något internt norskt motiv bakom händelserna än att det skulle vara frågan om internationell terrorism. Det är dock för tidigt att säga något bestämt om detta just nu.
DN, SvD, Expressen, Aftonbladet
Det är inte ofta man känner att man vill "träda i tjänst" som polis och hjälpa till, men detta är definitivt ett sådant tillfälle. För det första handlar de om att hjälpa skadade och anhöriga på alla lämpliga sätt. För det andra måste eventuella ytterligare terrorhandlingar förhindras. Sedan är det viktigt att det bringas klarhet i vilken eller vilka som ligger bakom händelserna i Norge och att de skyldiga kan lagföras. Då handlar det inte bara om de personer som har varit direkt delaktiga i gärningarna utan också medhjälpare som har stått en bit från händelsernas centrum, andra som biträtt med råd och dåd och framförallt de som iscensatt terrorhandlingarna, finansierat dem eller på andra sätt sett till att de kan utföras.
När det gäller motivbilden går det för närvarande inte att säga något mer bestämt. Enligt uppgift från norska polisen verkar den gripne mannen vara identisk med gärningsmannen från Utöya, en man med norsk etnicitet. Enligt olika bedömare lutar det för närvarande mer åt att det är något internt norskt motiv bakom händelserna än att det skulle vara frågan om internationell terrorism. Det är dock för tidigt att säga något bestämt om detta just nu.
DN, SvD, Expressen, Aftonbladet
onsdag 20 juli 2011
”Ord står mot ord”
En lågintensiv debatt som stundtals nått högintensiva nivåer – senast i går genom bland annat ett inslag i TV4:s Nyheter – har pågått under en tid. Den gäller två anställda inom äldreomsorgen i Norrköpings kommun som påstås ha gjort sig skyldiga till olika typer av förgripelser mot äldre människor på ett äldreboende. I går uttalade företrädare för äldreomsorgen i Norrköpings kommun att man valde att inte gå vidare med någon polisanmälan mot de två utpekade eftersom "ord står mot ord”. Jag är en smula trött på detta ”ord står mot ord” som en förklaring till varför exempelvis en domstol väljer att frikänna en tilltalad. Uttryckssättet ger snarast ett intryck av att någon bevisvärdering inte har skett och att en tilltalad aldrig skulle kunna dömas när en annan förhörsperson har lämnat motstridiga uppgifter. Detta är naturligtvis inte sant.
Särskilt upprörande är det när personer på en nivå som inte ens är förprocessuell väljer att ta ställning genom illa formulerade kvasijuridiska bedömningar. Det är inte Norrköpings kommuns uppgift att avgöra om vilken bevisningen som krävs för att de två ifrågavarande personerna eller någon av dem kan åtalas och än mindre om bevisningen kan räcka för en fällande dom.
En annan del, än den straffrättsliga delen, har haft arbetsrättslig karaktär. Jag tycker att ”arbetsrättsexperten” Kurt Junesjö bemöter professorn i praktisk filosofi Per Bauhns Brännpunktsartikel på ett bra sätt.
Här finns en länk till det aktuella inslaget i TV4 Nyheterna, här en länk till Per Bauhns artikel och här en länk till Kurt Junesjös replik. Slutligen finns här en länk till Per Bauhns slutreplik.
Per Bauhn borde möjligen rikta sitt intresse mot det förhållandet att Norrköpings kommun har valt att inte ens polisanmäla de två utpekade personerna. Med den oviljan att agera för att skapa klarhet i vad som har skett kan det kanske finnas förklaringar till varför det i detta fall och möjligen också i andra fall är svårt att nå framgång arbetsrättsligt, om nu ens en sådan ambition finns.
Särskilt upprörande är det när personer på en nivå som inte ens är förprocessuell väljer att ta ställning genom illa formulerade kvasijuridiska bedömningar. Det är inte Norrköpings kommuns uppgift att avgöra om vilken bevisningen som krävs för att de två ifrågavarande personerna eller någon av dem kan åtalas och än mindre om bevisningen kan räcka för en fällande dom.
En annan del, än den straffrättsliga delen, har haft arbetsrättslig karaktär. Jag tycker att ”arbetsrättsexperten” Kurt Junesjö bemöter professorn i praktisk filosofi Per Bauhns Brännpunktsartikel på ett bra sätt.
Här finns en länk till det aktuella inslaget i TV4 Nyheterna, här en länk till Per Bauhns artikel och här en länk till Kurt Junesjös replik. Slutligen finns här en länk till Per Bauhns slutreplik.
Per Bauhn borde möjligen rikta sitt intresse mot det förhållandet att Norrköpings kommun har valt att inte ens polisanmäla de två utpekade personerna. Med den oviljan att agera för att skapa klarhet i vad som har skett kan det kanske finnas förklaringar till varför det i detta fall och möjligen också i andra fall är svårt att nå framgång arbetsrättsligt, om nu ens en sådan ambition finns.
måndag 18 juli 2011
Statligt knark är också knark (2)
I en kommentar till mitt tidigare blogginlägg med rubriken "Statligt knark är också knark" påpekas att organisationen KRIS liksom många andra missar att titta på konsekvenserna - av narkotikamissbruk - ur ett systemperspektiv.
Det påstås att: "Om man även väger in det lidande som produktion och smuggling av heroin innebär blir det lättare att se att Subutex kan vara effektivt för att minska lidandet."
Varför innebär produktion och smuggling av heroin ett särskilt lidande? Är det möjligen så att lidandet består i att den som ägnar sig åt sådant gör sig skyldig till brott och kan få lida genom att avtjäna ett straff? Dessutom visar tidigare svenska erfarenheter av legal förskrivning av narkotika att detta ökar missbrukets omfattning. En inte alltför långsökt antagande är därför att förekomsten av heroin på marknaden troligen kommer att ligga på en förhållandevis hög nivå alldeles oavsett hur mycket subutex som pumpas ut. När tröskeln för att kunna få en substutitionsbehandling dessutom sänks lär narkotikamissbrukets omfattning också öka av den anledningen. Narkotika som delas ut av det allmänna är lika mycket narkotika som när det säljs vidare av en person som står under substitutionsbehandling.
I kommentaren sägs också att: "Det bör rimligen också vara en mindre belastning för samhället om en missbrukare kan behandlas för sitt missbruk och inte dessutom sitter fast i rättsväsendet på grund av drogrelaterad brottslighet, lider av missbrukarrelaterade sjukdomar eller hinner dö på grund av överdoser eller dåligt knark."
Problemet är just att substitutionsbehandling inte är en behandling i egentlig mening utan endast handlar om att byta ut en drog mot en annan. Att hamna på ett - förhoppningsvis - narkotikafritt fängelse är en mycket bra början för att kunna påbörja ett drogfritt liv. Om missbrukaren dessutom kan få hjälp genom en behandling värd namnet finns förutsättningar att åtminstone på sikt nå ett drogfritt liv. Att färre skulle lida av missbruksrelaterade sjukdomar genom omfattande substutitionsbehandlingsprogram är inte ens sannolikt. Dessutom är landstingen på de platser där sprututbytesprogram förekommer - enligt uppgift - inte intresserade av att märka utdelade sprutor och kanyler, vilket skulle kunna ge en bild av hur många överdoser som injiceras med hjälp av sprutor och kanyler som delats ut för att "hjälpa narkotikamissbrukare".
Oförmåga att förstå konsekvenserna ur ett systemperspektiv drabbar den allra mest som inte förstår vilka beröringspunkter systemet har med verkligheten.
Kommentaren avslutas med: "Alla är överens om att vara drogfri är slutmålet, men det finns olika vägar dit. Det är dags för ett helhetstänk runt drogproblematiken som även inkluderar övriga delar av systemet."
Jag delar det som sägs i den avslutande kommentaren bortsett från att jag absolut inte anser att substutitionsbehandling på stor bredd med sänkta trösklar är en väg till slutmålet. Det är i stället en väg i rakt motsatt riktning.
Slutmålet drogfrihet nås inte genom att locka fler och fler missbrukare in i statliga kollektiv av evigt drogberoende. Hur kan någon tro att det blir lättare att sluta missbruka narkotika genom att det blir lättare att vara missbrukare? Det måste vara svårt och påfrestande att vara narkotikamissbrukare - då blir det lättare att sluta. Detta är en självklar slutsats som delas av de allra flesta missbrukare som jag har träffat i egenskap av fotpatrullerande polis på Sergels Torg och senare som domare på Stockholms tingsrätt. Det är också glädjande att många av dem som tidigare ville vara i fred från polisen och som i dag har klarat sig - kanske tack vare KRIS -tycker om de poliser som de tidigare ansåg vara besvärliga och som hade en konsekvent inställning när det det gällde missbruk av narkotika.
Det påstås att: "Om man även väger in det lidande som produktion och smuggling av heroin innebär blir det lättare att se att Subutex kan vara effektivt för att minska lidandet."
Varför innebär produktion och smuggling av heroin ett särskilt lidande? Är det möjligen så att lidandet består i att den som ägnar sig åt sådant gör sig skyldig till brott och kan få lida genom att avtjäna ett straff? Dessutom visar tidigare svenska erfarenheter av legal förskrivning av narkotika att detta ökar missbrukets omfattning. En inte alltför långsökt antagande är därför att förekomsten av heroin på marknaden troligen kommer att ligga på en förhållandevis hög nivå alldeles oavsett hur mycket subutex som pumpas ut. När tröskeln för att kunna få en substutitionsbehandling dessutom sänks lär narkotikamissbrukets omfattning också öka av den anledningen. Narkotika som delas ut av det allmänna är lika mycket narkotika som när det säljs vidare av en person som står under substitutionsbehandling.
I kommentaren sägs också att: "Det bör rimligen också vara en mindre belastning för samhället om en missbrukare kan behandlas för sitt missbruk och inte dessutom sitter fast i rättsväsendet på grund av drogrelaterad brottslighet, lider av missbrukarrelaterade sjukdomar eller hinner dö på grund av överdoser eller dåligt knark."
Problemet är just att substitutionsbehandling inte är en behandling i egentlig mening utan endast handlar om att byta ut en drog mot en annan. Att hamna på ett - förhoppningsvis - narkotikafritt fängelse är en mycket bra början för att kunna påbörja ett drogfritt liv. Om missbrukaren dessutom kan få hjälp genom en behandling värd namnet finns förutsättningar att åtminstone på sikt nå ett drogfritt liv. Att färre skulle lida av missbruksrelaterade sjukdomar genom omfattande substutitionsbehandlingsprogram är inte ens sannolikt. Dessutom är landstingen på de platser där sprututbytesprogram förekommer - enligt uppgift - inte intresserade av att märka utdelade sprutor och kanyler, vilket skulle kunna ge en bild av hur många överdoser som injiceras med hjälp av sprutor och kanyler som delats ut för att "hjälpa narkotikamissbrukare".
Oförmåga att förstå konsekvenserna ur ett systemperspektiv drabbar den allra mest som inte förstår vilka beröringspunkter systemet har med verkligheten.
Kommentaren avslutas med: "Alla är överens om att vara drogfri är slutmålet, men det finns olika vägar dit. Det är dags för ett helhetstänk runt drogproblematiken som även inkluderar övriga delar av systemet."
Jag delar det som sägs i den avslutande kommentaren bortsett från att jag absolut inte anser att substutitionsbehandling på stor bredd med sänkta trösklar är en väg till slutmålet. Det är i stället en väg i rakt motsatt riktning.
Slutmålet drogfrihet nås inte genom att locka fler och fler missbrukare in i statliga kollektiv av evigt drogberoende. Hur kan någon tro att det blir lättare att sluta missbruka narkotika genom att det blir lättare att vara missbrukare? Det måste vara svårt och påfrestande att vara narkotikamissbrukare - då blir det lättare att sluta. Detta är en självklar slutsats som delas av de allra flesta missbrukare som jag har träffat i egenskap av fotpatrullerande polis på Sergels Torg och senare som domare på Stockholms tingsrätt. Det är också glädjande att många av dem som tidigare ville vara i fred från polisen och som i dag har klarat sig - kanske tack vare KRIS -tycker om de poliser som de tidigare ansåg vara besvärliga och som hade en konsekvent inställning när det det gällde missbruk av narkotika.
Bolån och finansiell stabilitet
På den moderata civilkommittens blogg skrev jag i går om "Bolån och finasiell stabilitet". Detta med anledning av det stresstest som den europeiska banktillsynsmyndigheten (EBA) i samarbete med nationella tillsynsmyndigheter genomfört på europeiska banker.
De fyra svenska bankerna - som blev föermål för det aktuella testet - klarade sig med god marginal. De svenska bankerna tillhör de bäst kapitaliserade i Europa och har därmed god motståndskraft mot eventuella negativa händelser.
Detta resultat är viktigt för Sverige och för tilltron till svensk ekonomi och för svenskarnas förtroende för svenska banker. Ett sådant resultat som detta, som redovisas öppet, bidrar till att skapa finansiell stabilitet. Bolånekunderna kan därför i vart fall känna tilltro till de svenska bankernas förmåga att klara kriser.
Mer om detta kan du läsa här, eller på regeringens hemsida som du hittar här.
De fyra svenska bankerna - som blev föermål för det aktuella testet - klarade sig med god marginal. De svenska bankerna tillhör de bäst kapitaliserade i Europa och har därmed god motståndskraft mot eventuella negativa händelser.
Detta resultat är viktigt för Sverige och för tilltron till svensk ekonomi och för svenskarnas förtroende för svenska banker. Ett sådant resultat som detta, som redovisas öppet, bidrar till att skapa finansiell stabilitet. Bolånekunderna kan därför i vart fall känna tilltro till de svenska bankernas förmåga att klara kriser.
Mer om detta kan du läsa här, eller på regeringens hemsida som du hittar här.
torsdag 14 juli 2011
Svartarbete, byggfusk och korruption
För lite drygt en vecka sedan medverkade jag i ett seminarium under Almedalsveckan som handlade om whistleblowers, svartarbete, byggfusk, arbetsmiljöslarv och korruption. Under seminariet diskuterades de uppgifter som presenterats i en rapport som bygger på en ny undersökning som gjorts i samband med årets Byggchefsbarometer. Här finns en länk med fakta om Byggchefsbarometern.
Seminariet beskrevs på följande sätt: Vi vet att var tionde byggchef har varit rädd för att förlora jobbet om de har uppmärksammat missförhållanden eller oetiskt beteende på arbetsplatsen. Det resultatet ser vi i årets Byggchefsbarometer som har besvarats av 2515 byggchefer. Men vad är sant och vad är falskt om svensk byggbransch?
Välkommen till en debatt om etiken i den svenska byggbranschen. Vår debatt har rubriken ”Visslan eller gisslan – finns det whistleblowers i byggbranschen?” I panelen finns:
• Anti Avsan – riksdagsledamot (m), Civilutskottet
• Leif Kåvestad – whistleblower
• Claes Sandgren – professor i civilrätt
• Jessica Stålhammar – advokat och arbetsrättsspecialist
• Sophie Thörne – arbetsrättschef på SKL
• Catharina Holmström – vd för Sawi Byggnads AB
• Tomas Carlsson – vd NCC Construction Sverige AB
• Åsa Söderström Jerring – ordförande i Samhällsbyggnadssektorns etiska råd
• Lars Bergqvist – ordförande i Byggcheferna
SvT skrev om detta att en ny undersökning visade på ett ”Utbrett fusk i byggbranschen” med tillägget att ”Mygel och mutförsök är vardagsmat inom byggbranschen. Det visar en ny stor undersökning som presenteras i dag och som Rapport tagit del av.”
Här finns en länk till SvT:s nyhetssida.
Nyhetsprogrammet Studio Ett hade samma dag också ett nästan 10 minuter långt inslag om uppgifterna i undersökningen. Man hade satt följande rubrik på inslaget: ”Svartjobb och korruption är vanligt byggbranschen” och en påannonsering som löd: ”I en enkät säger över 60 procent av byggcheferna att leverantörer erbjuder tjänster eller produkter för att få kontrakt. Det finns en gråzon. Hur ska man se på bjudresor innan affären gått i hamn? Och var hamnar Sverige i ett internationellt perspektiv när det gäller korruption?”
Här finns en länk till Sveriges Radios hemsida. Klicka på länken under artikeln för att höra på radioprogrammet.
Seminariet i sin helhet finns inspelat av TV Almedalen och kan ses här. Seminariet var uppdelat i tre delar. Jag medverkade i två av dessa tre delar. Mitt första inlägg kommer 37.07 in i programmet.
Jag har för egen del en förhållandevis god insikt om hur det kan se ut - också i förhållandevis allvarliga fall - eftersom jag som yrkesverksam domare har dömt i ekobrottsmål med anknytning till byggbranschen men jag har också dömt personer för bestickning. Min avsikt är att åtekomma med några kommentarer till vissa frågor som berördes under seminariet.
Seminariet beskrevs på följande sätt: Vi vet att var tionde byggchef har varit rädd för att förlora jobbet om de har uppmärksammat missförhållanden eller oetiskt beteende på arbetsplatsen. Det resultatet ser vi i årets Byggchefsbarometer som har besvarats av 2515 byggchefer. Men vad är sant och vad är falskt om svensk byggbransch?
Välkommen till en debatt om etiken i den svenska byggbranschen. Vår debatt har rubriken ”Visslan eller gisslan – finns det whistleblowers i byggbranschen?” I panelen finns:
• Anti Avsan – riksdagsledamot (m), Civilutskottet
• Leif Kåvestad – whistleblower
• Claes Sandgren – professor i civilrätt
• Jessica Stålhammar – advokat och arbetsrättsspecialist
• Sophie Thörne – arbetsrättschef på SKL
• Catharina Holmström – vd för Sawi Byggnads AB
• Tomas Carlsson – vd NCC Construction Sverige AB
• Åsa Söderström Jerring – ordförande i Samhällsbyggnadssektorns etiska råd
• Lars Bergqvist – ordförande i Byggcheferna
SvT skrev om detta att en ny undersökning visade på ett ”Utbrett fusk i byggbranschen” med tillägget att ”Mygel och mutförsök är vardagsmat inom byggbranschen. Det visar en ny stor undersökning som presenteras i dag och som Rapport tagit del av.”
Här finns en länk till SvT:s nyhetssida.
Nyhetsprogrammet Studio Ett hade samma dag också ett nästan 10 minuter långt inslag om uppgifterna i undersökningen. Man hade satt följande rubrik på inslaget: ”Svartjobb och korruption är vanligt byggbranschen” och en påannonsering som löd: ”I en enkät säger över 60 procent av byggcheferna att leverantörer erbjuder tjänster eller produkter för att få kontrakt. Det finns en gråzon. Hur ska man se på bjudresor innan affären gått i hamn? Och var hamnar Sverige i ett internationellt perspektiv när det gäller korruption?”
Här finns en länk till Sveriges Radios hemsida. Klicka på länken under artikeln för att höra på radioprogrammet.
Seminariet i sin helhet finns inspelat av TV Almedalen och kan ses här. Seminariet var uppdelat i tre delar. Jag medverkade i två av dessa tre delar. Mitt första inlägg kommer 37.07 in i programmet.
Jag har för egen del en förhållandevis god insikt om hur det kan se ut - också i förhållandevis allvarliga fall - eftersom jag som yrkesverksam domare har dömt i ekobrottsmål med anknytning till byggbranschen men jag har också dömt personer för bestickning. Min avsikt är att åtekomma med några kommentarer till vissa frågor som berördes under seminariet.
onsdag 13 juli 2011
Övervaka bolånemarknaden!?
Sverige måste övervaka det ekonomiska läget (inklusive bolånemarknaden) och vara berett att vidta rätt åtgärder utifrån olika scenarion. Det skriver Internationella valutafonden (IMF) i en konsultationsrapport på onsdagen enligt Nyhetsbyrån Direkt.
Konsultation hölls mellan den 19 maj och den 1 juni med en stab från IMF och finansminister Anders Borg, riksbankschefen Stefan Ingves och andra företrädare för regeringen, Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. Rapporten bygger på denna konsultation.
Det konstateras i rapporten att det har skett en stark återhämtning av den svenska ekonomin och att inflationen nu ligger i linje med uppsatta mål, men att arbetslösheten fortfarande är något hög. Enligt IMF bör Sverige stå berett att vidta nödvändiga åtgärder beroende på hur den ekonomiska situationen utvecklas.
IMF konstaterar att bolånemarknaden "kylts av" något på sistone, men att en betydande nedåtkorrektion av priserna bör komma och att detta också är troligt. Även om de närliggande finansiella riskerna med läget på bolånemarknaden anses tyglade bör ytterligare åtgärder genomföras om ett prisfall påverkar konsumtionen negativt eller om den finansiella stabiliteten hotas.
Här finns det anledning att framhålla att ingen tyngre inhemsk bedömare tidigare har påstått att det skulle finnas någon "bolånebubbla" i Sverige. Alla har dock uppmanat till stor försiktighet och vaksamhet. Beträffande risken för prisfall på bolånemarknaden har den samlade bedömningen varit att något kraftigare prisfall inte är att vänta eftersom bostädernas substansvärden i allt väsentligt motsvarar belåningsgraden. Åtskilliga har dock bedömt att det bör ske en stagnation i prisutvecklingen när det gäller bostäder och har samtidigt påpekat att utbudet av bostäder till salu för närvarande är mycket stort. Antalet objekt som är till salu på exempelvis Hemnet har sagts vara rekordhögt.
Det återstår att se om IMF får rätt i sin bedömning även om jag för egen del inte heller tror på en betydande nedåtkorrektion av priserna. Möjligen att de minst attraktiva objekten sjunker något i pris - bland annat beroende på det stora utbudet av bostäder till salu. Objekten i mittensegmentet kommer möjligen att stagnera när det gäller prisutveckling medan de mest attraktiva objekten fortsätter att öka i pris, dock möjligen inte i samma takt som tidigare. Vår inhemska fastighetskris hade vi under 1990-talet och det finns ingenting som pekar på att kreditgivningen skulle ha varit lika lättvindig efter den krisen som innan. Ränteläget har tveklöst - i förening med hushållens ökade inkomster - medgett en hög belåningsgrad av bostäder genom att hushållen helt enkelt har haft råd med högre lånebelopp på grund av den låga räntan (som nu är på väg uppåt).
Konsultation hölls mellan den 19 maj och den 1 juni med en stab från IMF och finansminister Anders Borg, riksbankschefen Stefan Ingves och andra företrädare för regeringen, Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. Rapporten bygger på denna konsultation.
Det konstateras i rapporten att det har skett en stark återhämtning av den svenska ekonomin och att inflationen nu ligger i linje med uppsatta mål, men att arbetslösheten fortfarande är något hög. Enligt IMF bör Sverige stå berett att vidta nödvändiga åtgärder beroende på hur den ekonomiska situationen utvecklas.
IMF konstaterar att bolånemarknaden "kylts av" något på sistone, men att en betydande nedåtkorrektion av priserna bör komma och att detta också är troligt. Även om de närliggande finansiella riskerna med läget på bolånemarknaden anses tyglade bör ytterligare åtgärder genomföras om ett prisfall påverkar konsumtionen negativt eller om den finansiella stabiliteten hotas.
Här finns det anledning att framhålla att ingen tyngre inhemsk bedömare tidigare har påstått att det skulle finnas någon "bolånebubbla" i Sverige. Alla har dock uppmanat till stor försiktighet och vaksamhet. Beträffande risken för prisfall på bolånemarknaden har den samlade bedömningen varit att något kraftigare prisfall inte är att vänta eftersom bostädernas substansvärden i allt väsentligt motsvarar belåningsgraden. Åtskilliga har dock bedömt att det bör ske en stagnation i prisutvecklingen när det gäller bostäder och har samtidigt påpekat att utbudet av bostäder till salu för närvarande är mycket stort. Antalet objekt som är till salu på exempelvis Hemnet har sagts vara rekordhögt.
Det återstår att se om IMF får rätt i sin bedömning även om jag för egen del inte heller tror på en betydande nedåtkorrektion av priserna. Möjligen att de minst attraktiva objekten sjunker något i pris - bland annat beroende på det stora utbudet av bostäder till salu. Objekten i mittensegmentet kommer möjligen att stagnera när det gäller prisutveckling medan de mest attraktiva objekten fortsätter att öka i pris, dock möjligen inte i samma takt som tidigare. Vår inhemska fastighetskris hade vi under 1990-talet och det finns ingenting som pekar på att kreditgivningen skulle ha varit lika lättvindig efter den krisen som innan. Ränteläget har tveklöst - i förening med hushållens ökade inkomster - medgett en hög belåningsgrad av bostäder genom att hushållen helt enkelt har haft råd med högre lånebelopp på grund av den låga räntan (som nu är på väg uppåt).
måndag 11 juli 2011
Efter Almedalen - Hyresrätter och KRIS
Flera har klagat på att 3G-systemet inte höll måttet i Visby på grund av belastningen förra veckan. Från någon gång under torsdagen var det omöjligt att komma ut på internet både med hjälp av 3G i den bärbara datorn och med iPhonen. Detta trots att antalet personer i Visby då måste ha varit färre än några dagar tidigare. Tråkigt och irriterande med följd att det inte blev något blogginlägg under andra delen av Almedalsveckan.
Jag ska lite kortfattat nämna två saker.
För det första blev jag intervjuad om vad jag tycker är bäst med hyresrätter. En länk till det akuella Youtube-klippet finns här på Fastighetsägarnas hemsida.
För det andra blev KRIS utsedda till årets lobbyister eller med andra ord "Hetast i Almedalen". Priset har inrättats av PR-byrån Westander. Grattis och lycka till i fortsättningen, inte minst med tanke på hur angeläget det är att komma tillrätta med liberaliseringstrenderna när det gäller narkotikapolitiken. Att de aktiva i KRIS vet vad de talar om behöver ingen betvivla.
Här finns en länk till KRIS hemsida.
Jag ska lite kortfattat nämna två saker.
För det första blev jag intervjuad om vad jag tycker är bäst med hyresrätter. En länk till det akuella Youtube-klippet finns här på Fastighetsägarnas hemsida.
För det andra blev KRIS utsedda till årets lobbyister eller med andra ord "Hetast i Almedalen". Priset har inrättats av PR-byrån Westander. Grattis och lycka till i fortsättningen, inte minst med tanke på hur angeläget det är att komma tillrätta med liberaliseringstrenderna när det gäller narkotikapolitiken. Att de aktiva i KRIS vet vad de talar om behöver ingen betvivla.
Här finns en länk till KRIS hemsida.
tisdag 5 juli 2011
Frågan om energieffektiviseringar
I går deltog jag i en debatt om energieffektiviseringar som grundades på en rapport som SABO har tagit fram. Miljöaktuellt skriver om debatten i dag. I artikeln står bland annat följande:
"Mp-språkröret Åsa Romson konstaterade att energieffektiviseringar i fastighetsbranschen alltid betalar sig över tid rent samhällsekonomiskt. Däremot är det inte alltid som energieffektivisering betalar sig företagsekonomiskt och att det därför är viktigt att det finns en samverkan mellan det offentliga och det privata.- Rot är en väldigt kraftfull subvention och därför är det alltdeles utmärkt att använda rot-systemet till lyckas med en bärande politisk idé, sa hon i panelen där hon fick medhåll från Ingela Nylund (S) som sitter i riksdagens näringsutskott.
I panelen fanns emellertid Moderaternas bostadspolitiske talesperson Anti Avsan och han tyckte långt ifrån inte att det var lika självklart att ett klimat-rot skulle vara något positivt för att nå energieffektiviseringsmålen. - Rot-systemet kom till för att motarbeta svart arbetskraft. Förslaget från Miljöpartiet är väldigt opreciserat och luddigt. Jag tror dessutom att det är farligt att aktörerna idag sitter och väntar på att få pengar för att påbörja arbetet med energieffektivisering. I panelen fick Anti Avsan i sin tur med sig statssekreterare Ulf Pärbo (Kd)."
Här finns en länk till Miljöaktuellts artikel.
"Mp-språkröret Åsa Romson konstaterade att energieffektiviseringar i fastighetsbranschen alltid betalar sig över tid rent samhällsekonomiskt. Däremot är det inte alltid som energieffektivisering betalar sig företagsekonomiskt och att det därför är viktigt att det finns en samverkan mellan det offentliga och det privata.- Rot är en väldigt kraftfull subvention och därför är det alltdeles utmärkt att använda rot-systemet till lyckas med en bärande politisk idé, sa hon i panelen där hon fick medhåll från Ingela Nylund (S) som sitter i riksdagens näringsutskott.
I panelen fanns emellertid Moderaternas bostadspolitiske talesperson Anti Avsan och han tyckte långt ifrån inte att det var lika självklart att ett klimat-rot skulle vara något positivt för att nå energieffektiviseringsmålen. - Rot-systemet kom till för att motarbeta svart arbetskraft. Förslaget från Miljöpartiet är väldigt opreciserat och luddigt. Jag tror dessutom att det är farligt att aktörerna idag sitter och väntar på att få pengar för att påbörja arbetet med energieffektivisering. I panelen fick Anti Avsan i sin tur med sig statssekreterare Ulf Pärbo (Kd)."
Här finns en länk till Miljöaktuellts artikel.
söndag 3 juli 2011
Statligt knark är också knark
Rubriken på blogginlägget är också rubriken på en utredning som KRIS (Kriminellas revansch i samhället) ska presentera i Almedalen i morgon.
Som en förpresentation av utredningen nämner KRIS att en av de senaste trenderna på missbruksområdet är att knarka Subutex. Man upplyser också om att den som påstår att man inte kan knarka "läkemedlet" Subutex vet inte vad han eller hon talar om.
Subutex har blivit en drog som alla andra men med en viktig skillnad. Det är staten, via landstingen, som förser knarkarna med knarket. Missbruksutredningen vill utöka förskrivningen av Subutex och hävdar att det så kallade läckaget från landstingens Subutexprogram är marginellt. Detta är enligt KRIS helt fel.
KRIS har intervjuat unga människor som deltar i deras verksamhet. De berättar att de har köpt sina Subutextabletter av "kompisar" som är inskrivna i landstingens program. Tabletterna löser de upp, direkt i pumpen, och injicerar. "Kompisarna" får ofta 3-8 tabletter av landstinget, för att de ska kunna klara sitt eget beroende under en eller par dagar, men de säljer merparten med så god förtjänst att de kan sidomissbruka exempelvis heroin. I en av Sveriges tio största städer säger flera missbrukare att det är slut på heroin eftersom det jämförelsevis billiga och tillgängliga Subutexet tagit över marknaden. Enligt KRIS är Subutex därutöver mer beroendeframkallande än till och med heroin.
Som engagerad politiker med 30 års erfarenhet från rättsväsendet, först som polis och sedan som domare, tycker jag att den liberalisering av synen på narkotika som är på väg att få genomslag i Sverige är bedrövlig av flera olika skäl. Här tänker jag inte bara på den legala förskrivningen av olika narkotiska preparat utan också på att sprutbytesprogram håller på att få fäste på flera ställen i Sverige och att det därutöver också hörs exempel på förslag om vad som borde göras för att komma till rätta med (vad man tror) olika problem i samband med narkotikamissbruk.
Personer med bestämda uppfattningar om hur bra liberaliseringen är vet ofta mycket lite om hur verkligheten ser ut för dem som sitter fast i missbruksträsket, vilket för övrigt numera (om man nu ska tro KRIS - vilket man nog ska göra) åtminstone delvis är ett resultat av offentliga åtgärder såsom Subutexprogrammen.
KRIS vädjar till alla politiker att säga nej till missbruksutredningens förslag och avslutar med orden "Vi vet vad vi talar om".
Här finns en länk till KRIS hemsida.
Som en förpresentation av utredningen nämner KRIS att en av de senaste trenderna på missbruksområdet är att knarka Subutex. Man upplyser också om att den som påstår att man inte kan knarka "läkemedlet" Subutex vet inte vad han eller hon talar om.
Subutex har blivit en drog som alla andra men med en viktig skillnad. Det är staten, via landstingen, som förser knarkarna med knarket. Missbruksutredningen vill utöka förskrivningen av Subutex och hävdar att det så kallade läckaget från landstingens Subutexprogram är marginellt. Detta är enligt KRIS helt fel.
KRIS har intervjuat unga människor som deltar i deras verksamhet. De berättar att de har köpt sina Subutextabletter av "kompisar" som är inskrivna i landstingens program. Tabletterna löser de upp, direkt i pumpen, och injicerar. "Kompisarna" får ofta 3-8 tabletter av landstinget, för att de ska kunna klara sitt eget beroende under en eller par dagar, men de säljer merparten med så god förtjänst att de kan sidomissbruka exempelvis heroin. I en av Sveriges tio största städer säger flera missbrukare att det är slut på heroin eftersom det jämförelsevis billiga och tillgängliga Subutexet tagit över marknaden. Enligt KRIS är Subutex därutöver mer beroendeframkallande än till och med heroin.
Som engagerad politiker med 30 års erfarenhet från rättsväsendet, först som polis och sedan som domare, tycker jag att den liberalisering av synen på narkotika som är på väg att få genomslag i Sverige är bedrövlig av flera olika skäl. Här tänker jag inte bara på den legala förskrivningen av olika narkotiska preparat utan också på att sprutbytesprogram håller på att få fäste på flera ställen i Sverige och att det därutöver också hörs exempel på förslag om vad som borde göras för att komma till rätta med (vad man tror) olika problem i samband med narkotikamissbruk.
Personer med bestämda uppfattningar om hur bra liberaliseringen är vet ofta mycket lite om hur verkligheten ser ut för dem som sitter fast i missbruksträsket, vilket för övrigt numera (om man nu ska tro KRIS - vilket man nog ska göra) åtminstone delvis är ett resultat av offentliga åtgärder såsom Subutexprogrammen.
KRIS vädjar till alla politiker att säga nej till missbruksutredningens förslag och avslutar med orden "Vi vet vad vi talar om".
Här finns en länk till KRIS hemsida.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
