Nej - Jaha, Joho, Juholt

Bedrövligt är det att Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt framstår som en person som vill verka bestämd och tvärsäker, men i själva verket med all sannolikhet inte är det. Snabba bestämda ställningstaganden utan eftertanke leder inte till ökad respekt utan till att människors eventuella tilltro urholkas.

Nu kan det tyckas att det inte spelar någon roll att Håkan Juholt vinglar fram på den politiska arenan om man är Moderat ... men så enkelt är det inte ... man vill ju känna stolthet över svensk utrikespolitik oavsett om man är politiker, en vanlig svensk medborgare eller anställd i Försvarsmakten och därigenom ianspråktagen i någon av de internationella insatser som Sverige medverkar i.

Det finns en god tradition med breda politiska lösningar i utrikespolitiken. Här har den tidigare utrikesministern Jan Eliasson (S) också framfört kritik. Sverige bör ställa upp i internationella insatser som är FN-sanktionerade utan att ställa upp märkliga förbehåll.

Ett antal Socialdemokrater höjde snabbt sina stämmor för att Sverige skulle agera beträffande händelserna i Libyen. Det började med ja, sedan kom förbehållen som dikterade Sveriges självbegränsade insatsförmåga och sedan ett nej. Som av Peter Hultquist (S) motiverades med att det var "en stark poäng att kunna avsluta något". JAS-planen skulle hem från Libyeninsatsen. Vad poängen med detta skulle vara kan man i bästa fall försöka gissa sig till.

Efter ett påtagligt vinglande föreslogs därefter, den 18 maj, en förlängning med en marin insats. Detta var en ny ståndpunkt. Därefter öppnade Urban Ahlin (S) för att förlänga flyginsatsen samtidigt som andra Socialdemokratiska stämmor sade sig vara emot "en passiv förlängning". Vadå "passiv" förlängning? Uttalanden av detta slag har närmast karaktären av att någon som inte har tänkt färdigt pratar i halva meningar.

Häromdagen sade Håkan Juholt något i det närmaste obegripligt i en intervju om att när han "står fast" förstår andra att han "står fast" (trots att han i själva verket har vinglat). Den argumentationsanalytiska slutsatsen av detta måste bli att Håkan Juholt menar att det var riktigt att stå fast vid något ogenomtänkt och när hans omgivning ifrågasatte detta ändrade (S) ståndpunkt därför att det som tidigare var fel i själva verket var rätt.

Härefter fick Håkan Juholt frågan om varför hans egna partikamrater säger att de inte förstår honom. Håkan Juholts svar blev att han har svårt att dra några slutsatser av att hans egna partikamrater inte förstår vad han säger.

Slutligen ska jag också nämna att Juholt konfronterades med tidigare intern (S) kritik av innebörden att han har ansetts vara "för yvig och ostrukturerad". Just detta föranledde inte någon närmare kommentar från Juholt men däremot ett påpekande om att han "omger sig med goda rådgivare". Var finns dessa rådgivare och - framförallt - var fanns rådgivarna under detta makalösa vinglande och i samband med alla konstiga uttalanden?

Håkan Juholt är - i skarp kontrast mot många andra Socialdemokrater före honom - skadlig för Sveriges anseende i världen.

Svenska Dagbladet har en bra ledarartikel om detta i dag med rubriken "Plastikoperation värdig en Berlusconi". Även Dagens Nyheter har i en ledare med rubriken "Juholt slår till igen" skrivit om detta.