Idrottsvåld och politisk reaktivism

Problemet med idrottsvåld och huliganbråk, kanske främst i samband med fotbollsmatcher, är inte någon ny företeelse. Att det begås handlingar från huliganers sida som leder till att andra människor avlider är fullständigt oacceptabelt och bara att beklaga. Frågan är dock - som alltid - vad som kunde ha gjorts för att förhindra att det som har inträffat skulle inträffa.

Det är dock just i sådana situationer som den nu förevarande som rösterna höjs för att än det ena och än det andra borde ha gjorts, fast allting mycket tidigare. För det första har regeringen gjort en hel del för att hantera vad som kan kallas huliganvåld. Alldeles nyligen behandlade Justitieutskottet ett betänkande avseende tillträdesförbud vid idrottsarrangemang.

Riksdagens beslut om tillträdesförbud innebär att personer som anses utgöra en risk för ordningen och säkerheten vid idrottsarrangemang kan förbjudas att gå på fotbollsmatcher och andra sportevenemang. I dag gäller ett sådant tillträdesförbud i högst ett år. Redan från och med i morgon - den 1 april - (då den nya lagstiftningen träder i kraft) kommer den längsta tiden ett tillträdesförbud ska kunna gälla att förlängas till tre år. Denna skärpning av reglerna är en av flera åtgärder för att motverka oroligheter och våld vid idrottsarrangemang.

Den politiska reaktivismen - vilket bland andra Stefan Löfven också har gett uttryck för - innebär att mer borde ha gjorts och tidigare. Det som är intressant är att det i dessa frågor finns en uppenbar splittring bland oppositionspartierna. Om man ser till det aktuella lagstiftningsärendet om förlängt tillträdesförbud ville varken Miljöpartiet eller Vänsterpartiet att detta skulle genomföras. Socialdemokraterna motsatte sig inte ett förlängt tillträdesförbud och ville därutöver införa en anmälningsplikt som skulle ha fått helt orimliga konsekvenser. Oppositonen var med andra ord i allra högsta grad splittrad som så ofta annars på rättspolitikens område.

När det sedan gäller Björn Eriksson och de utredningsförslag han har lämnat kan man först konstatera att Björn Eriksson inte har underbyggt sina förslag juridiskt på det sätt som krävs. Kanske inte så konstigt eftersom Björn Eriksson inte är jurist. Detta har också lett till omfattande remisskritik. Trots detta borde Björn Eriksson veta - tvärtemot vad han sade vid ett tillfälle då han medverkade i SVT-debatt i dessa frågor - att det inte bara är att genomföra hans förslag just av det skälet att ytterligare utredning krävs.

Om man sedan ser till vissa av de enskilda förslag som diskuteras kan man konstatera att maskeringsförbud ofta nämns. Personligen tycker jag att resonemanget kring detta haltar högst väsentligt. Om någon tar sig för att utöva våld på en sådan nivå att detta kan leda till dödlig utgång hindras knappast våldet i sig av att gärningsmannen varit förbjuden att maskera sig. Snarare är det i så fall troligt att vederbörande väljer att maskera sig i alla fall åtminstone just innan våldshandlingen utförs.

Kan någon tro att om ett maskeringsförbud införs så kan man ingripa mot dem som maskerat sig därför att de går omkring maskerade. De är möjligen lika osannolikt som att personer som vill råna banker, värdetransporter eller butiker maskerar sig långt tidigare och därigenom signalerar att "nu är jag/vi på väg till ett rån". Tror någon enskild på att ett maskeringsförbud kommer att ha någon avgörande betydelse tror jag inte att man har förstått problematiken helt och fullt.

Att ytterligare åtgärder kommer att genomföras mot huliganvåld är däremot högst sannolikt - under förutsättning att Alliansen får fortsätta att bestämma. De förslag som under sådana förhållanden kommer att presenteras kommer dock att vara tillräckligt utredda och underbyggda för att kunna läggas till grund för en i alla avseenden fungerande lagstiftning.

Här finns en länk till en artikel i Dagens Nyheter som beskriver händelsen som ledde till den 43-åriga fotbollssupporterns död. För övrigt bemötte justitieminister Beatrice Ask på ett mycket bra sätt i etermedia de påståenden som framfördes från vissa håll om att regeringen skulle ha varit för passiv i dessa frågor.  

Fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor

EU:s rättighetsbyrå har låtit göra en studie om kvinnors utsatthet som omfattar våld i nära relationer, men också våld från bekanta och okända. Det har med anledning av studien väckts frågor om vilka åtgärder som bör vidtas i Sverige för att minska andelen kvinnor som utsätts för sexuellt våld och trakasserier i jämförelse med övriga länder inom EU.

Viktigt att slå fast inledningsvis är att det är oacceptabelt att kvinnor utsätts för fysiskt eller sexuellt våld, oavsett om detta sker i eller utanför hemmet. Att det finns allt för många kvinnor som får sin frihet beskuren genom att utsättas för våld eller förtryck är jag mycket väl medveten om, inte minst med anledning av alla de relationsvåldsmål jag har dömt i. Att det finns kvinnor som får sin frihet beskuren på detta sätt och därför bär på en ständig oro och rädsla utgör ett allvarligt problem som påverkar hela samhället.

Den studie om kvinnors utsatthet som EU:s rättighetsbyrå har låtit göra visar på höga siffror för Sverige. Varför ser det ut så kan man fråga sig? Det finns nog ett antal förklaringar. Den första är att det är viktigt att vara medveten om hur svarsunderlaget i den aktuella studien ser ut och vad resultaten förmedlar. Flera av de länder som enligt studien har höga nivåer när det gäller våldsutsatthet bland kvinnor ligger liksom Sverige högt i EU:s jämställdhetsindex. En annan förklaring - som är en följd av den första förklaringen - är att i länder där samhället aktivt tar avstånd från våld mot kvinnor ökar sannolikheten för att kvinnor ska berätta om sin utsatthet.

Att utsattheten för olika former av våld och hot ser ut ungefär på det här sättet är inte någon nyhet. Regeringen har därför gett frågan om våld mot kvinnor hög prioritet och möjligheterna att bekämpa våld i nära relationer har också avsevärt förbättrats under senare år.

Under den nuvarande mandatperioden har regeringen utvecklat och fördjupat de omfattande satsningar som beslutades i handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. En stor del av de 960 miljoner kronor som avsattes för att främja jämställdhet har använts för att bekämpa mäns våld mot kvinnor med bland annat fokus på sexuellt våld.

 

Regeringen har också utsett en nationell samordnare mot våld i nära relationer. Vi moderater i justitiekommittén kommer att träffa vederbörande nästa vecka.

 

Vidare har regeringen gjort betydande satsningar för att på olika sätt utveckla rättsväsendet och för att minska mörkertalen. Anslagen till rättsväsendet är i år ca 11,3 miljarder kronor högre jämfört med när Alliansregeringen tillträdde 2006. Medel har tillförts för att bland annat öka tryggheten i samhället och effektiviteten i rättsväsendet. Tillsammans skapar dessa stora satsningar förutsättningar för att ytterligare utveckla arbetet mot våld och hot mot kvinnor.

 
Det är bra att våld mot kvinnor kartläggs och uppmärksammas. Under de kommande månaderna kommer vi att få såväl resultatet från Brottsförebyggande rådets stora frågeundersökning om brott i nära relationer och slutredovisningen från den nationella samordnaren mot våld i nära relationer. Dessa redovisningar kommer att utgöra ett värdefullt underlag när vi ska bedöma vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas och hur de ska utformas för att ge största möjliga effekt.

Uttalanden och artiklar om tiggeri

Jag har uttalat mig för TT om hur Moderaterna ser på frågan om att förbjuda tiggeri som sådant. Detta efter att Novus på uppdrag av TT gjort en undersökning om hur svenskar ställer sig till ett så kallat tiggeriförbud.

Moderaternas huvudbudskap framgår bland annat av en artikel i Borås Tidning. Där står följande:

"Moderaterna tog ett beslut på sin stämma i oktober att "överväga att kriminalisera utnyttjande av någon annans utsatta ställning i samband med organiserat tiggeri".

– Vi är emot att förbjuda tiggeri, det är som att förbjuda fattigdom. Man ska kunna be om hjälp utan att det är straffbart. Däremot vill vi se om man kan förbjuda att personer utnyttjar andra, som ett komplement till människohandelslagen, säger Anti Avsan (M) i justitieutskottet."

Här finns en länk till en artikeln i Dagens Nyheter där Novus-undersökningen presenteras.

Här finns en länk till artikeln i Borås Tidning.

TT har också skickat meddelanden där mina uttalanden finns med. Vidare har VästerviksTidningen skrivit om detta och Sveriges Radio P4 Värmland har tagit upp frågan.

Narkotikabekämpning på global nivå

Efter förhandlingar har jag och min Mexikanska parlamentarikerkollega senator Laura Angélica Rojas Hernándes (som är ordförande i Mexikanska parlamentets utrikesutskott för relationer med internationnella organisationer) tagit ett initiativ inom Interparlamentariska Unionen i syfte att agera mot narkotikaproblematiken på global nivå. Vi är överens om att legalisering inte är någon bra lösning.

Förslaget ska presenteras i morgon då det avgörs hur den fortsatta behandlingen ska gå till. Här nedan finns förslaget i sin helhet.

FORMAL REQUEST FOR A STUDY ON INTERNATIONAL COOPERATION TOWARDS AN INTEGRATED AND BALANCED STRATEGY TO COUNTER THE WORLD DRUG PROBLEM

THE ROLE OF PARLIAMENTARIANS

Proposal submitted by the Mexican and Swedish delegations to the Standing Committee on United Nations Affairs as a formal request for a study to be conducted by the IPU

Explanatory text

The drug problem has become an increasingly problematic global phenomenon. Under current circumstances, the principle that everyone, from the individual right up to the State itself, is accountable to laws that are publicly promulgated, equally enforced and independently adjudicated, can not apply. Establishing respect for the rule of law is fundamental to achieving a durable peace and security, to the effective protection of human rights, and to sustained economic progress and development.

The world drug problem, notwithstanding the progress made, continues to pose a serious threat to the health, safety and well-being of our citizens. Efforts to counter it have had a high price for society and individuals.

The international community must take responsibility and take action. No country can combat drug trafficking on its own. We are all affected as countries of consumers, suppliers and transit and highly dependent on regional, sub-regional and international cooperation in the fight against drugs and organized crime, a priority area for the United Nations. We Parliamentarians have the responsibility for the legal framework – with regards to public safety, but also to health, education and other related fields – and it is vital that we as representatives of the people safeguard democracy around the world.

The Mexican and Swedish delegations, according to the Statutes of the Inter-Parliamentary Union, wishes to present the following study request for inclusion in the research and study agenda of the organization based on the following considerations:

Background

The worrisome dimension of the drug consumption and illicit trade problem are self-evident according to recent data of the United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC). There are approximately 315 million people in the world, between the ages of 15 and 64 years old, who consume drugs on a regular basis. Approximately 190 million persons use cannabis, while 20 million take cocaine and 53 million consume methamphetamines. While the use of traditional drugs, such as heroin and cocaine, seems to be declining in some parts of the world, prescription drug abuse and new psychoactive substance abuse is growing. The number of people with severe problems of drug addiction has increased significantly to reach 39 million.

Problems related to the abuse of drugs are still strongly associated with several diseases of pandemic proportions such as HIV/AIDS and tuberculosis, among others. Young people and adolescents are particularly vulnerable to drugs, especially in economically depressed areas where there is a general lack of education and work opportunities.  These are the primary targets of criminal organizations that take advantage of the illicit drug market.

Drug trafficking is a substantial part of the global illicit trade involving the cultivation, distribution and sale of substances subject to drug prohibition laws. Drug-related violence is one of the most important sources of criminality or instability in several countries and remains a constant concern for the safety and well-being of entire cities and populations. Moreover, it has proved to be an important component of transnational organized crime in terms of providing financial support and facilitating other heinous and fast-growing criminal activities such as human and arms trafficking, kidnapping, extortion, sexual and labour exploitation, and money laundering. As a cornerstone of organized crime networks with transnational dimensions, drug trafficking is not only a regional but also a global problem that needs to be tackled by the international community.

Despite the efforts and progress made by States, increased international cooperation, and the recognition of the principle of common and shared responsibility, unsatisfactory results have triggered the need to find new ways of tackling the problem but also emphasizing the health dimension and protection of the social fabric. In September 2012, the Presidents of Mexico, Colombia and Guatemala called on the United Nations General Assembly to organize a Special Session on Drugs (UNGASS), through a resolution co-sponsored by 95 other countries. It will take place on 2016.

The main focus of that event, apart from launching a high-level political dialogue, will be to scale up the process of reviewing, and eventually adjusting, the 2009 Political Declaration and Plan of Action on International Cooperation towards an Integrated and Balanced Strategy to Counter the World Drug Problem, which are currently under assessment by the United Nations Commission on Narcotic Drugs (CND) in Vienna. States must reaffirm their commitment to international cooperation, while at the same time conducting a broad, transparent, inclusive and scientific evidence based debate on this important issue.

The context for such a conference to take place cannot be more appropriate.  It comes precisely at a time of growing discussion of the current policies on drugs and calls for drug policy reform, particularly but not exclusively in Latin America and the United States. In addition, other leaders, experts, policymakers, parliamentarians and thinkers, both within and outside the realm of international organizations, have engaged in a particularly fruitful dialogue promoting regional and international debate.

This meeting will be held on the eve of important key events due to take place on the road to UNGASS 2016, such as the presentation of the Hemispheric Review of the Organization of American States on the drug policies to be discussed during special sessions of its General Assembly, the presentation of a report on these matters by the Caribbean Community (CARICOM) and, more importantly, the meeting of the High-level Segment of the United Nations Commission on Narcotic Drugs (CND) in Vienna on 13 and 14 March 2014, which has issued a “Joint Ministerial Agreement”.

The world drug problem is much more than a demand and supply issue and that it seems necessary to strengthen policies that take into account the social fabric and human rights considerations in order to minimize its impact on modern societies.

The IPU reaffirms the United Nations General Assembly resolution 67/193, in which it decided to convene, in early 2016, a special session of the General Assembly on the world drug problem to review the progress in the implementation of the Political Declaration and Plan of Action on International Cooperation towards an Integrated and Balanced Strategy to Counter the World Drug Problem, including an assessment of the achievements and challenges in countering the world drug problem, within the framework of the three international drug control conventions and other relevant United Nations instruments.

The IPU also reaffirms the United Nations General Assembly resolution 68/197, which requested the Commission on Narcotic Drugs to engage in the preparatory process for UNGASS, including presentation of proposals to be considered by the General Assembly starting at its sixty-ninth session, and supporting its substantive work to start the compilation of regional, national and local relevant experiences in reducing drugs supply and demand and policies curtailing violence and social vulnerabilities. At the same time, the IPU also calls on all relevant actors to remain engaged in this debate, so that it leads to the strongest possible outcome.

 

Proposal

 
The Mexican and Swedish delegations formally requests and appeals for the approval of a special research exercise, led by appointed Rapporteurs. A review should be carried out on an enhanced role for the IPU in developing an action plan on international cooperation towards an integrated strategy to give the UN-process a parliamentary dimension to counter the world drug problem. The IPU should consider the important debate ahead and the relevant role that parliaments have in the discussion, reform and implementation of meaningful legislation on the subject. This should be one of the studies to be conducted by the IPU during 2014-2015 under the mandate of the fourth Standing Committee.

På väg mot polisens nya organisation

Polisen genomgår för närvarande den största omorganisationen på många decennier. Regeringen har nu överlämnat en proposition om detta till riksdagen. De 21 nuvarande polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen ska ombildas till en myndighet (Polismyndigheten) från och med den 1 januari 2015. Samtidigt blir Säkerhetspolisen en egen fristående myndighet.

Syftet med reformen är att skapa tydligare styrning och bättre förutsättningar för högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, större flexibilitet och förbättrade resultat i polisens verksamhet. Många av de problem polisen har haft över tiden har varit hänförliga till positionering och revirstrider som ur ett övergripande samhällsperspektiv har varit helt kontraproduktivt. En ny sammanhållen myndighet är inte lösningen på problemen i sig, men skapar å andra sidan förutsättningar att gå vidare för att kunna lösa mer djupgående strukturella problem inom polisen. Det handlar om ledning och styrning men också om sådant som IT-stöd, vilket har fått en hel del uppmärksamhet i media.

Ombildningen till en riksövergripande polismyndighet ska inte ändra uppgiftsfördelningen mellan Säkerhetspolisen och polisen i övrigt.

De lagändringar som behövs för omorganisationen innebär i huvudsak följande:

• Det tydliggörs när Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen eller båda myndigheterna har befogenheter eller fullgör uppgifter enligt viss lagstiftning,                                        
• den anknytning till den lokala polisorganisationen som finns i vissa lagar tas bort, och
• många begrepp med anknytning till polisens organisation som används i dagens lagstiftning byts ut eller utmönstras.

Reformen förutsätter att regleringen av polisens personuppgiftsbehandling och bestämmelserna om sekretess anpassas till den nya organisationen. Dessutom inrättas ett nytt register över DNA-profiler, elimineringsdatabasen, för att stärka kvaliteten i vad som kallas den forensiska verksamheten.

Hemliga tvångsmedel

Med hemliga tvångsmedel menas hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (tidigare hemlig teleavlyssning), hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (tidigare hemlig teleövervakning) och hemlig kameraövervakning.

De senaste uppgifterna om användningen av hemliga tvångsmedel avser år 2012. Vad man kan konstatera är att antalet redovisade tillstånd gällande hemliga tvångsmedel, antalet personer som har varit föremål för något tvångsmedel och antalet förundersökningar med hemliga tvångsmedel ökade under 2012.

Ett skäl till att användningen av hemliga tvångsmedel har ökat är bland annat att det som de brottsbekämpande myndigheterna tidigare kunde inhämta utan att ansöka hos domstol numera kräver ett domstolsbeslut.

En samlad bedömning är att myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel är ett ändamålsenligt och nödvändigt instrument i brottsbekämpningen. Av myndigheternas redovisning framgår för år 2012 att de hemliga tvångsmedlen fyller en mycket viktig funktion för det brottsutredande arbetet. Redovisningen visar också att de hemliga tvångsmedlen har inneburit en reell nytta.

Här finns en länk till regeringens redovisning.

Bekämpande av terrorism

Ett av mina specifika ansvarsområden i justitieutskottet är frågor gällande terrorism. Jag är också ansvarig för frågor gällande tvångsmedelsanvändning vilket nästan alltid tangeras när effektiva åtgärder mot terrorism diskuteras.

Nu är ett ärende på väg fram där Sverige föreslås tillträda tre FN-överenskommelser om bekämpande av terrorism. Dessa överenskommelser är: Dels en konvention för bekämpande av nukleär terrorism, dels två protokoll som ändrar befintliga instrument om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet respektive säkerheten för fasta plattformar på kontinentalsockeln.

Tillträdet till konventionen respektive de två protokollen innehåller även vissa följdändringar i svensk lagstiftning som bland annat innefattar en utvidgad möjlighet för Sverige att lämna tillstånd till ett annat land att borda ett svenskt fartyg utanför svenskt territorium.

Bestämmelserna i konventionen (för bekämpande av nukleär terrorism) syftar till att förhindra användning av radioaktivt material för att begå allvarliga brott och att motverka sådana brott där fartyg eller till exempel oljeplattformar är måltavlor eller viktiga hjälpmedel för terroristaktioner.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

 
Jag kommer att vara ansvarig för det aktuella lagstiftningsärendet när detta når riksdagen

Elände i Ukraina och rättsstatens frånvaro

Det är svårt att vara enskild människa i ett land som inte kan kallas för en rättsstat och där enskilda människor inte bara kan utsättas, utan också utsätts för gränslöst godtycke om detta gynnar statens intressen. Sovjetryssland var ett sådant land, känt för osjälvständiga domstolar där domarna hade mindre att säga till om än partifunktionärer och åklagare som var statens förlänga arm. Man skulle kunna säga att i det statsbygget fanns det inte mycket av någon maktfördelningslära.

I sovjetryssland förekom begreppet "telefonrätt" med vilket menas att en domare ringde ett samtal till någon partifunktionär för att ta reda på hur någon bör dömas i ett enskilt fall. Det fanns inte heller någon ambition - i brottmål - att i första hand finna den skyldige utan i stället räckte det med att hitta någon som kunde sona brottet. Detta var ett praktiskt synsätt eftersom ett allvarligt brott kunde leda till en möjlighet att röja undan någon oppositionell eller på annat sätt misshaglig person. I vart fall "trålades" det brett. Fanns det misstankar åt ett visst håll kunde en grupp personer dömas för ett visst brott. Först dömdes någon för det aktuella brottet i sig och då var det förhållandevis ointressant om det var den skyldige eftersom målet bara var att någon skulle sona brottet. Övriga kunde dömas till lika långa straff för "huliganism" på grund av olika typer av påstått samröre med den som dömdes för huvudbrottet. Även här fanns ju möjlighet att håva in oppositionella och andra misshagliga personer för "huliganism".

Att det skulle vara någon avgörande skillnad i dagens ryska system mot det gamla sovjetryska är inte ens sannolikt. Detta system finns också i Ukraina. Det är bland annat av detta skäl som så kallade oppositionella har protesterat mot den tidigare Ukrainske presidenten Viktor Janukovytjs styre. Olika personer har bland annat i TV-intervjuer sagt att man vill att Ukraina ska bli en rättsstat och har därför vänt sig mot EU. Detta är kanske inte så konstigt, inte minste efter att Julia Tymosjenko, den 11 oktober 2011, dömdes till sju års fängelse för så kallat maktmissbruk efter att ha skrivit under ett gasavtal med Ryssland. Domen framstår som minst sagt ansträngd precis som brottet i sig. Samtidigt är detta bara ett - i och för sig uppmärksammat - fall.

Ryssland har under olika konstruerade förevändningar trätt in i en befriarroll - inför ett stort antal av media desinformerade ryssar - när det gäller Rysslands inblandning i Ukrainas inre angelägenheter i strid med internationell rätt. Den gamla sovjetryska paradgrenen desinformation i stor skala har fått en renässans.

Likaså ger Putins uttalanden uttryck för "starategisk maskirovka" när han säger att trupper dras tillbaka, att det inte finns ryska soldater på Krim utan endast lokala självförsvarsstyrkor och en hel del annat som syftar till att skapa vilseledning och osäkerhet hos människor i västliga demokratier. "Maskirovka" är en gammal rysk term för kamouflage, men också allt som ger en motståndare en felaktig uppfattning om framförallt planer och avsikter.