I en krönika i Dagens Nyheter skriver Ewa Stenberg under rubriken: "Nya
moderater för gammal kriminalpolitik".
I grunden tycker jag att påståendet i artikelrubriken är felaktigt. Moderat kriminalpolitik har utvecklats i flera avseenden. I dag sätts fokus på ett antal olika frågor och det handlar inte alls bara om strängare straff. Viktigt är att brottsförebyggande arbete finns med på ett annat sätt än tidigare, men också ett bredare samhällsperspektiv när det gäller brottslighetens orsaker och vad som i ett långsiktigt perspektiv är önskvärt för att motverka att brottslighet och kriminalitet uppkommer.
I krönikan skrivs om att fängelser läggs ned i brist på
intagna och att brottsligheten sjunker. Detta är naturligtvis bra, men står inte i något motsatsförhållande till en strängare syn när det gäller enskilda och framförallt allvarliga brott. Toleransen mot våldsbrott är förhållandevis låg i Sverige. Detta är resultatet av en utveckling som har pågått under relativt lång tid. Här har även kvinnors situation satts i fokus och synen på relationsvåld har lett till både nya brottsrubriceringar och strängare straff.
De förklaringar som anges till utvecklingen när det gäller antalet fängelsedomar; nämligen att fler döms till att avtjäna straffet i
fotboja och i samhällstjänst, att
straffen för narkotikabrott minskat sedan Högsta domstolen ändrat sin praxis och att det kan vara så att polisen klarar upp en lägre andel av de anmälda brotten, verkar i och för sig rimliga. Men det kan även vara så som det sägs i artikeln att brottsligheten faktiskt minskar. Det sannolika är att det handlar om flera samverkande orsaker.
Precis som Justitieminister Beatrice Ask (M) - enligt DN:s artikel - argumenterar; "att det inte gör saken bättre
för dem som ändå utsätts att brottsligheten minskar" är sant. Att det totala dödliga våldet befinner sig på en rekordlåg nivå innebär ju rimligtvis inte att man ska anta en mildare syn på det dödliga våld som faktiskt ändå förekommer. Jag delar uppfattningen att
grova brott ska leda till straff som motsvarar brottets allvar och den
kränkning som den drabbade får utstå.
Sammantaget är kriminalpolitik ett - för ett rättssamhälle - alldeles för viktigt område för att - som det antyds i DN-artikeln - reduceras till något som enbart är föremål för politiskt taktiserande.
Här finns en länk till den aktuella DN-artikeln.
måndag 10 juni 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar