Enligt uppgifter, som finns att tillgå bland annat hos Naturskyddsföreningen och CFP Reform Watch, är 62 procent av fiskbestånden i Atlanten och 82 procent av bestånden i Medelhavet överfiskade.
EU:s fiskeflotta är den tredje största i världen med i storleksordningen 85 000 fartyg. Att det finns en misstro mot EU och många EU-länder, som bland annat beror på EU:s fiskeavtal med Afrikanska stater, har jag noterat när jag har deltagit i diskussioner inom ramen för World Trade Organisation (WTO).
Jag är sedan förra hösten ledamot i styrgruppen för den parlamentariska delen av WTO-förhandlingarna och det som i sammanhanget är glädjande är att Sverige har bättre renommé än de flesta andra EU-länder. Detta beror på att vi – inte minst i egenskap av ett litet exportberoende land – är anhängare av frihandel. När det sedan gäller fisket är vi också pådrivande för ett förbud mot utkast och ett ekologiskt hållbart fiske. Det sistnämnda är för övrigt något vi också fick igenom skrivningar om i en resolution som beslutades av Interparlamentariska Unionen våren 2011 i Panama City.
Mellan 1995 och 2005 minskade fångsten av fisk i EU med 30 procent. Samtidigt är 65 procent av fisken som konsumeras i EU-länderna importerad.
EU:s skattebetalare betalar varje år motsvarande ett så pass stort belopp som cirka 30 miljarder kronor i bidrag till fisket. 9 miljarder av dessa pengar kommer från EU. I vissa EU-länder är bidragen värda mer än vad fångsterna inbringar. Detta innebär därför också ett uppenbart slöseri med pengar och en finansiering av meningslös utarmning av naturresurser.
Enligt EU-kommissionens beräkningar kastas omkring ¼ av all fisk (23 %) tillbaka.
Utkastförbudet är en av regeringens mest prioriterade frågor inom ramen för de diskussioner som gäller EU:s kommande fiskereform.
Tidigare i år röstade EU-parlamentet i med stor majoritet för att helt förbjuda utkast.
Europaportalen skriver i dag mer om de diskussioner som förs och om olika förhandlingspositioner.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar