Fängelse och sänkta straff för narkotikabrott

I gårdagens Dagens Nyheter fanns en artikel som redovisade beläggningen på svenska fängelser. En av slutstserna var att allt färre döms till fängelsestraff och detta trots att regeringen drivit igenom flera straffskärpningar. Antalet personer som sitter i fängelse är nu det lägsta på elva år.

I huvudledaren i Dagens Nyheter i dag skriver man också om den minskade beläggningen på fängelserna. Man anger bland annat följande:

”Att Högsta domstolen ändrat praxis rörande narkotikabrott är däremot inte alls ett illavarslande tecken, även om det irriterar justitieministern. Strafftiderna har gått ned efter HD:s vägledande beslut, men det visar tvärtom att rättssystemet fungerar väl.

Tidigare rättspraxis, som innebar att domarna i narkotikabrott i stort sett enbart räknade gram, var inte rimlig. Rättskipning i sådana fall ska inte ske mekaniskt, enligt ett tabellverk, utan varje enskilt fall ska bedömas med hänsyn till omständigheterna.”

Det finns anledning att vara skeptisk mot den nya synen avseende narkotikabrott. Den nya synen skapar även andra problem än det förhållandet att färre sitter av straff för narkotikabrott på våra fängelser. Frågan är för det första om ledarskribenten har insikter i hur det juridiska hantverket ser ut i praktiken. Man kan först fråga sig vad som avses med att ”varje enskilt fall ska bedömas med hänsyn till omständigheterna”.

För det första är det i och för sig självklart att varje enskilt fall ska bedömas med hänsyn till omständigheterna. En mycket väsentlig omständighet i det sammanhanget är den aktuella mängden narkotika. Att denna omständighet skulle vara mindre bestämmande för straffet än någon form av finlirande med uppsåtet, det vill säga brottets subjektiva sida, framstår enligt min mening som mindre genomtänkt. … Hur avgör man vilket uppsåt någon har haft när man ska bedöma en brottslig gärning? Svaret är att det är de objektiva omständigheterna som ger vägledning om vad som varit gärningsmannens uppsåt. Därför … återigen mängden narkotika borde även med detta synsätt ha betydelse för bedömningen.

Kortfattat kan man säga att det är rimligare att utgå från den skada som ett visst antal doser narkotika – motsvarande den aktuella mängden narkotika – kan förorsaka än ett finlirande med gärningsmannens avsikter och uppsåt. I den allmänna liberaliseringsandan är det naturligtvis allvarligt att Högsta domstolen sänkt straffvärdet för narkotikabrott på det sätt som har skett. Detta påverkar i sin tur också negativt narkotikapolisens möjligheter att erhålla beslut om straffprocessuella tvångsmedel som telefonavlyssning.

 

Carl Bildt (M) sade, under sin tid som statsminister, att "den som säljer narkotika säljer död". Jag är benägen att hålla med.