Anpassning av förfalsknings- och sanningsbrotten

Regeringen har i dag överlämnat en proposition till riksdagen med förslag till ändringar i straffbestämmelserna om urkundsförfalskning och andra förfalskningsbrott. Propositionen innehåller även förslag till ändringar av vissa av de så kallade sanningsbrotten. Exempel på sanningsbrott är osann försäkran och osant intygande. Syftet med lagändringarna är att åstadkomma en straffrättslig reglering som är anpassad till användningen av handlingar och information i elektronisk miljö.

Med dagens regler är det främst traditionella handlingar i pappersform som utgör urkunder och täcks av straffansvaret för förfalskning. Genom att urkundsbegreppet utvidgas kommer fler handlingar som upprättas, översänds och lagras i elektronisk form att kunna bli urkunder och omfattas av reglerna om förfalskningsbrotten (som finns i 14 kapitlet brottsbalken). Sanningsbrotten (i 15 kapitlet brottsbalken), exempelvis osann försäkran och osant intygande, kommer också enligt förslaget att bli uttryckligen tillämpliga på uppgifter som lämnas elektroniskt.

Förslagen bygger på utgångspunkten att straffskyddet för uppgifter och handlingar som förekommer i elektronisk miljö - t.ex. i ett elektroniskt intyg - bör likna det som gäller för traditionella handlingar. Förslagen syftar till att åstadkomma en ändamålsenlig och så långt möjligt teknikneutral straffrättslig reglering som är anpassad till användningen av handlingar i elektronisk miljö.

Eftersom tillämpningsområdet för de generella reglerna i brottsbalken utvidgas föreslås också att ett antal straffrättsliga särlösningar om elektroniskt uppgiftslämnande i andra författningar upphävs.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013. Jag kommer att vara ansvarig för det aktuella ärendet.

Här finns en länk till den aktuella propositionen.