I går deltog jag i två interpellationsdebatter i Riksdagens kammare. Den första handlade om "Ett förstärkt konsumentskydd för skadelidande vid trafikolyckor" och berörde delvis processrättsliga regler; närmare bestämt reglerna om rättegångskostnadsansvar i 18 kap. rättegångsbalken. Den andra interpellationsdebatten handlade om "Införande av samtyckeskrav" i sexualbrottslagstiftningen.
Jag ska uppehålla mig vid frågan om samtyckeskrav i sexualbrottslagstiftningen. I den interpellationsdebatten framförde jag bland annat följande:
"Sexualbrott tillhör rent generellt de brott som är mest svårutredda
och svårbevisade. Det grundar sig på att det ofta saknas direkta
vittnesiakttagelser och teknisk bevisning till stöd för åtalet. I en rättsstat är
det väldigt viktigt att oskyldiga inte döms, och det är grundprincipen. Det är
mycket viktigare att oskyldiga inte döms än att skyldiga går fria. Trots detta
är det naturligtvis oerhört angeläget att skyldiga döms, men det får inte leda
till att man gör avkall på beviskravet. Och beviskravet är, precis som Gunvor G
Ericson nästan korrekt benämnde, att det ska vara ställt utom rimligt tvivel
eller styrkt i brottmål."
Målsägandens ställning i exempelvis våldtäktsmål blir väldigt svår av just det
skälet att det ofta saknas annan bevisning än målsägandens egna uppgifter. Därför måste det ske en prövning av
målsägandens trovärdighet. Man måste i princip gå igenom en checklista (som tidigare kallats Gregows katalog efter det tidigare justitierådet Torkel Gregow) för att
se om det - av någon anledning - finns anledning att inte fästa avseende vid målsägandens uppgifter.
Frågan är om om samtycke är lösningen på den problematik som vi kan se i dag? Vad
är samtycke, till att börja med, som begrepp?
"Det framgår av utredningen som
ligger till grund för det som så här långt har blivit en lagrådsremiss, att
samtycke i sig är ett innehållslöst begrepp som olika personer kan ha olika
uppfattning om vad det innebär. Det är inte bara så att man har olika
uppfattning om vad begreppet samtycke innebär, för det är svårt att ge det en
legaldefinition utan vidare."
Vad är det som är samtycke i en verklig situation?
Vad uppfattar människor som samtycke? Måste det manifesteras genom ett tydligt ja, i princip som en del säger, att man ska ingå ett avtal? Nej, det måste kanske
korrespondera med andra regler som finns i brottsbalken, till exempel samtycke
som ansvarsfrihetsgrund. I den regeln ställs det inte något krav på att det ska
framställas samtycke i någon särskild form, utan det är tillräckligt att det
sker ett så kallat tyst samtycke eller ett inre samtycke
Om samtycke blir
väldigt viktigt i exempelvis en våldtäktsprocess blir det en ökad fokusering på målsäganden, nämligen: Vad har - om jag i det
här fallet ska utgå från interpellationen - hon gjort för att det ska framgå att
hon har samtyckt eller inte samtyckt.
Invändningen från den tilltalade kommer ofta att bli att
det föreligger samtycke, och då ska invändningen prövas. Då faller frågan på
målsäganden som kanske befinner sig i en väldigt besvärlig situation sedan
tidigare, med tanke på allting annat som är aktuellt att pröva.
Även
Sexualbrottsutredningen hade ett antal olika skäl som invändning mot att införa
en samtyckesreglering. De anförde, förutom fokuseringen på målsäganden,
tillämpningssvårigheter, att kravet på tvång redan är uttunnat, brottsbalkens
systematik, risken att tunna ut styrkan i våldtäktsbegreppet, svårigheten att
definiera samtycke, den språkliga synpunkten men också
intresset av att behålla en gemensam rättstradition i Norden.
Europakonventionen eller Bulgariendomen ställer inga krav på att det explicit
ska införas en samtyckesreglering. Dessutom är frågan om
samtycke redan en del av bedömningen med en tvångsreglering (vilket också påpekades
av Sexualbrottskommittén) Därför finns frågan med i bedömningen om det är
relevant.
I betänkandet sexualbrottslagstiftningen - utvärderingen och reformförslag (SOU 2010:71) talar man om ett ökat
fokus på målsäganden i processen och svårigheter att definiera vad samtycke är
och att skilja giltiga samtycken från ogiltiga. Man talar vidare om osäkerheten
kring samtyckets och det bristande samtyckets form, sambandet med räckvidden i
kriminaliseringen, orimliga förväntningar på fler fällande domar och ökad risk
för sexualmoralism.
Detta är några av skälen till att regeringen inte har gått vidare med ett samtyckesrekvisit i sexualbrottslagstiftningen.
Här finns en länk till Riksdagens hemsida där man kan se debatten eller läsa de olika anförandena i Riksdagens protokoll.