Om dåliga riksdagsmotioner på SvD Brännpunkt

I dag skriver jag på SvD Brännpunkt om enskilda riksdagsmotioner som ofta håller en dålig kvalitet. Många riksdagsledamöter lever med någon sorts motionshysteri i anslutning till den allmänna motionstiden, som inträffar under hösten. En del tycker säkert att målsättningen ska vara att skriva så många som möjligt, vilket leder till att kvaliteten ofta blir dålig. Andra har inte så många egna förslag utan snappar upp snart sagt vad som helst som andra presenterar som ett problem. Jag har åtskilliga gånger varit med om att i motionsbetänkanden skriva att problemet är löst i gällande rätt eller att helt enkelt undervisa motionären i något avseende. Så ska det naturligtvis inte beöva vara.

I artikeln har jag bland skrivit följande:

"I den digra skörden av inkomna motioner återfinns förhållandevis många motioner med påtagliga kvalitetsproblem. Många motioner håller helt enkelt uppenbart låg kvalitet. Inte sällan bygger motionsförslagen på missuppfattningar av gällande rätt och i många fall präglas de av en ensidig problembeskrivning. Den typen av motioner tillför ingenting till det löpande riksdagsarbetet. I stället tar de i anspråk de begränsade resurser som mycket väl i stället skulle kunna ha lagts på andra viktigare uppgifter.

Både politiker och medborgare har i allmänhet tydliga krav på att skattemedel ska används på bästa sätt och till största nytta. I andra delar av samhället talas det ofta om kvalitetssäkring av olika slag. Eftersom undermåliga motioner i onödan tar tid och resurser i anspråk finns det därför helt uppenbart skäl för att införa ett system för kvalitetssäkring av enskilda motioner.

Om en motion inte uppnår en kvalitetsmässig miniminivå bör den inte ens tas upp till behandling. På så sätt kan riksdagens politiker och tjänstemän i stället i större omfattning syssla med viktigare saker."

Jag har fått många positiva reaktioner på artikeln.