Polisen i framtiden

Polisorganisationskommittén lämnade för en kort tid sedan sitt betänkande. Kommittén föreslår att:

# Rikspolisstyrelsen, de 21 polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium ombildas till en sammanhållen myndighet - Polismyndigheten,

# Polismyndigheten ska vara geografiskt indelad i polisregioner,

# Medborgerlig insyn och demokratisk kontroll säkerställs genom Polismyndighetens insynsråd och ett regionpolisråd i varje polisregion,

# Polismyndigheten får en uttalad skyldighet att samverka med kommunerna för att minska brottsligheten och öka människors trygghet i lokalsamhället,

# Säkerhetspolisen ombildas till en fristående myndighet inom polisväsendet.

Kommittén har haft i uppdrag att analysera om polisens nuvarande organisation utgör ett hinder för de krav som regeringen ställer på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet.

Kommitténs uppdrag ska ses mot bakgrund av de betydande resurser som polisväsendet tillförts. Under perioden 2000-2010 ökade anslaget till polisverksamheten med drygt 40 procent till 19 miljarder kronor för 2010. Samtidigt ökade antalet anställda i polisväsendet med 26 procent till drygt 28 000 anställda, varav 20 300 poliser, vilket gör polisen, mätt i antal anställda, till landets största statliga verksamhet. Regeringen har bedömt att de ökade resurserna inte återspeglas i polisens resultat.

För egen del anser jag att en sammanhållen myndighet är en bra början på någonting som på sikt kan leda till förbättringar. Härutöver fordras en mängd olika åtgärder för att polisen ska bli effektivare och mer välfungerande. Det handlar om ledarskaps- och attitydfrågor i många olika avseenden, men även att ta itu med polisens institutionella tillkortakommanden; närmare bestämt den oförmåga att kunna lösa svårare situationer, eller med andra ord extraordinära händelser, värda namnet.

Även om polisorganisationsutredningens förslag är en början så återstår väldigt mycket mer att göra.