Bostadspolitisk offensiv men sega kommuner

I lördags skrev bostadsministern Stefan Attefall (KD) på DN-debatt om de nya satsningar på bostadspolitikens område som görs i samband med att vårbudgeten presenteras (i morgon kl. 13.00). Jag bloggade själv om förslagen här på min blogg i torsdags. Förutom dessa förslag aviseras en översyn av bostadsförsörjningslagen som Boverket ska göra. Syftet är att kommunerna ska ta ett större ansvar för bostadsbyggandet än vad man faktiskt har gjort på många håll.

Om detta skriver även Peter Andersson (S) som är kommunalpolitiker i Huddinge. Han kallar regeringens och Alliansens alla reformer inom bostadspolitiken sedan valet 2006 för politisk seghet utan like. Sanningen är att den verkliga politiska segheten står Socialdemokratin för. Tidigare (S)-ordföranden i Cvilutskottet Maryam Yazdanfar sade i en öppenhjärtig intervju (innan hon kastades ut i kylan av Håkan Juholt) att Socialdemokraterna inte hade orkat utforma en ny bostadspolitik sedan 1990-talskrisen. Detta kallar jag för seghet utan dess like. Något nytt har inte heller kommit från Veronica Palm (S) trots hennes tidigare stenvändande tillsammans med Håkan Juholt under lång tid. Sanningen är nog att Håkan Juholt inte bara vände på stenarna utan tog dem med sig i sin ryggsäck så att han blev Socialdemokratins historiskt största och tyngsta sänke.

Jag har många gånger betonat - och gör det igen - att andrahandsuthyrning endast är en lösning i det korta perspektivet. Det behöver byggas fler bostäder. Därmed inte sagt att andrahandsuthyrning skulle sakna betydelse. Att det frigörs fler befintliga bostäder i dagens situation är en nödvändig och viktig åtgärd i det korta perpektivet.

Jag har inte hört Peter Andersson säga att "han" ska bygga bostäder, men det har däremot många av hans partikollegor sagt. Det kan nog vara sant om politikern i fråga är byggnadsarbetare eller om han eller hon i bästa Martin Timell-anda bygger sitt eget hus själv. I andra fall byggs bostäder av företag. Att företagen finns på en marknad är nog ett ganska självklart faktum för alla och även utgångspunkt för den nya lagstiftningen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag. Däremot vill jag påstå att marknaden i någon mån har misslyckats eftersom det finns en efterfrågan på bostäder som inte tillgodoses. Att marknaden inte fungerar beror nog i vart fall till någon del på den långvariga subventions-dopningen som tidigare (S)-regeringar bär ansvaret för. Även när subventions-dopningen pågick (före 2006) byggdes endast hälften så många bostäder i Sverige, jämfört med våra nordiska grannländer.

Peter Andersson skriver: "Dagens "löfte" från Attefall kan beskrivas som en kopia av det Mona Sahlin skrev om i DN i oktober 2005. Att förtydliga kommunernas ansvar var ett av inslagen i den bostadspolitiska renovering som planerades under hennes tid med det ansvaret. Valet 2006 förlorades och ut från regeringskansliet åkte inte bara regeringen, Sahlin och jag själv utan också alla de förslag som var på gång för att skapa goda förutsättningar för byggandet. Fem och ett halvt år senare, sex och ett halvt år efter Sahlins DN-artikel, skriver Attefall om delvis samma sak. Det är en bostadspolitisk hälta av stora mått."

Här finns det skäl att nämna att det var den dåvarande (S)-regeringen som inte förlängde de riktade subventioner som fanns fram till hösten 2006. Dessutom hade man inom (S) också beslutat att avveckla räntebidragssystemet, dock i en marginellt långsammare takt än Alliansregeringen. Detta ger ju Peter Andersson rätt i vissa avseenden. Att Mona Sahlin inte fick driva den (S)-politik hon själv trodde på är ju allmänt känt efter det att hon lämnat sitt partiledarskap. Det märkliga i sammanhanget är Socialdemokraterna i dag uppenbarligen inte står för den politik som Mona Sahlin (enligt Peter Andersson) ville driva.

Vidare skriver Peter Andersson att "på samma sätt som på riksplanet räcker det inte heller på kommunnivå med retorik och prat. Där har ju Attefall rätt. I min kommun, Huddinge, där Anti Avsan också är ordförande i vårt kommunala bostadsföretag och ledamot i kommunstyrelsen, har den styrande alliansen på egna meriter presterat sju byggda hyresrätter under sina år vid makten (sedan 2006). Därtill har nära 1 300 hyresrätter ombildats till bostadsrätter. Det finns planer och det finns tankar men av politisk verkstad blir det mindre. Den som på allvar vill möta människors behov och efterfrågan av en hyresrätt måste ha "politisk potens" att prestera mycket mer än detta. Det gäller både stat och kommun. Det gäller både Stefan Attefall och Anti Avsan."

För det första har Peter Andersson inte helt rätt när det gäller hyresrätter. Ett förhållandevis stort antal hyresrätter blev klara vid Kvarnbergsplan i Huddinge efter valet 2006. Visserligen hade detaljplanerna beslutats och även andra beslut fattats under en tidigare (S)-majoritet. Härutöver fanns dock ett projekt som inte hade kommit igång, nämligen studentbostadshuset i Flemingsberg med sina 169 studentlägenheter. Om den politiska majoriteten inte hade velat hade detta projekt inte blivit verklighet. Så Peter Anderssons beskrivning är inte helt korrekt.

Visst har många hyresrätter ombildats till bostadsrätter, men processen är sådan att initiativen kommer från de boende själva. Till skillnad mot i andra kommuner har vi i Huddinge inte drivit på för ombildningar utan endast öppnat upp för möjligheten. Det är alltså inte den politiska viljan som ska vara styrande utan människors egen vilja.

Sedan - avslutningsvis - kan jag säga att jag upplever en stor seghet i Huddinge kommuns process för att få fram detaljplaner. Jag har för egen del drivit på och Huge Fastigheter AB har drivit på ett antal projekt i syfte att bygga hyresrätter men av detta har det än så länge inte blivit särskilt mycket. Jag har upplevt motstånd och byråkratisk seghet. Utifrån mina egna erfarenheter från det kommunala planet tror jag också att bostadsförsörjningslagen behöver skärpas. Hade jag fått bestämma själv - vilket man kan göra i ganska liten omfattning i politiken - hade vi varit i gång med ett antal projekt i dag där hyresrätter hade producerats.