Moderat storstadspolitik

I onsdags (30/11) presenterade vi - Moderaternas storstadspolitiska grupp - rapporten "Storstädernas utmaningar". Jag har hanterat i första hand frågor med bostadspolitisk anknytning samt mångfalds- och integrationsfrågor i rapporten, men naturligtvis tar alla som ingår i gruppen ansvar för allt som finns i den. Rapporten är det första steget i ett fortsatt utvecklingsarbete som i nästa steg ska ge svar på hur Moderaterna kan tillvarata och utveckla storstädernas tillgångar och möjligheter.

Den nu presenterade rapporten identifierar problem och möjligheter. När det gäller de delar som har direkt bostadspolitsk anknytning i rapporten har jag tagit in följande här nedan:

Bostadsbristen är ett omfattande problem för storstäderna. Det har byggts för lite i
Sverige. Byggkostnaderna i Sverige är högre än i många andra länder. De bostadsytor
som redan finns utnyttjas inte heller optimalt. Politiker och de stora
byggbolagen dominerar byggandet i städerna. Konkurrensen måste förbättras –
små byggbolag och privatpersoner måste också kunna bygga i staden. Hur går vi vidare med vårt arbete med att åtgärda bostadsbristen, få en effektivare ytanvändning
och låta storstadsborna vara med och bygga staden?

Att köpa en bostad i en storstad är en stor investering. Därför är det viktigt att det också finns tillgång till mindre och billigare bostäder – bostadsrätter och hyresrätter – i storstadsregionerna eftersom det är en typ av boende som passar unga
och studenter, den grupp som har svårast att komma in på bostadsmarknaden.
Det är oacceptabelt att bostadsbrist tvingar studenter att tacka nej till utbildningar.

En fungerande bostadsmarknad kräver en blandning av boendeformer. Det är
inte politiker som ska välja boendeform – det gör människor bäst själva. Det behövs
hyresrätter, bostadsrätter, ägarlägenheter och småhus för att säkra mångfald,
variation och valfrihet i storstaden.

God och hållbar arkitektur nämns allt för sällan i bostadspolitiken. Hur kan vi bli
bättre på att tillföra staden nya byggnader och ny arkitektur som väcker positiva
känslor och stolthet hos såväl dagens som morgondagens storstadsbor?

Bebyggelsen står för cirka 36 procent av Sveriges årliga totala energianvändning.
Energisparande är en outnyttjad resurs. Ett spännande exempel som arbetsgruppen
tittat närmare på är den tyska staden Freiburg där all nyproduktion av byggnader (utom industribyggnader) ska hålla lägst passivhusstandard, vilket innebär en energianvändning om högst 15 kWh per kvadratmeter och år. Energikraven på nybyggda bostäder i Sverige måste också bli mycket högre än i dag. Annars klarar vi aldrig klimatmålen.

Även det befintliga bostadsbeståndet läcker energi och värme i onödan. Särskilt
miljonprogramshusen är väl lämpade att renovera till passivhusstandard. Men
även för äldre hus – exempelvis i den så eftertraktade stenstaden från förra sekelskiftet – krävs liknande strategier. Vi vill därför gärna se en inhemsk teknikutveckling på lågenergihusområdet och en energisnålare byggprocess.

Vi behöver också vidareutveckla och använda de förnybara energislagen, såsom
solfångare och solpaneler, i större utsträckning i städerna. Arbetsgruppen har
besökt den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, som kommer att
bli den första stadsdelen i världen med ett smart elnät. Hur kan vi möjliggöra fler
sådana pilotprojekt i våra storstäder?

Här finns en länk till rapporten.