Peter Andersson som är en - enligt min mening - ansvarstagande socialdemokrat (även om jag inte alltid delar hans uppfattning) och tillika styrelseledamot i Huge Fastigheter AB skriver på sin blogg strax före julhelgen om den av tidningen Mitt i Huddinge uppmärksammade översynen av hyror och hyresnivåer som pågår inom Huge. Han anger också att den oro som finns och de protester som förekommit är "mycket en följd av ett svårt dilemma som HUGE har hamnat i".
När det gäller frågan om oro är det naturligtvis så att var och en som berörs av en fråga bildar sig en uppfattning med utgångspunkt från den information som han eller hon har tillgång till. Till det ska läggas vad man vet sedan tidigare och vilken känslomässig reaktion som framkallas av det man berörts av. Av bland annat det skälet tycker jag för det första att största möjliga öppenhet är eftersträvansvärt. Det gäller fakta om hur situationen ser ut, vilka frågeställningarna är och andra utgångspunkter för den diskussion som ska föras. Om man är öppen med den information man har finns det i alla fall bättre möjligheter för var och en att bilda sig en uppfattning om situationen. Däremot kan man inte - åtminstone inte från Huges sida - föregripa de kommande diskussionerna. Jag inser samtidigt också svårigheterna att från kommunens sida redan i ett tidigt skede ha en bestämd uppfattning om slutresultatet.
Peter Andersson skriver vidare: "Jag har tillsammans med mina partivänner i styrelsen tyckt att det finns anledning att se över hur hyror sätts. Får bolaget täckning för sina kostnader? Finns orimligt låga ersättningar i avtal där en justering är viktig för oss som ansvarar för bolagets ekonomi? Det gäller i stort men också sådant som kan ses som fastigheter som inte bara har ett verksamhetsintresse utan också är viktiga att bevara utifrån kulturhistoriska skäl. Hur ska fördelningen av ansvaret när det gäller drift/kostnader ska se ut mellan kommun och Huge?" Jag kan bara konstatera att i dessa delar är vi helt överens.
För egen del tycker jag att det finns ett stort värde i att Huge äger och förvaltar ett antal mycket fina kulturbyggnader i Huddinge. Detta är en sak som säkerligen särskiljer Huge från andra liknande företag. Det förhållandet att dessa byggnader i många fall renoverats varsamt och återställts till ett i det närmaste helt ursprungligt skick och att de sköts av Huge är någonting man gärna visar upp och är stolt över. Detta behöver dock inte innebära något motsatsförhållande när det gäller de ekonomiska förutsättningarna. De kommunala ambitioner som omsatts genom Huge och som kommunen har ett intresse av bör kommunen rimligtvis också ta ansvar för.
Jag har bloggat om de nu aktuella frågeställningarna tidigare. Här finns en länk till det inlägget.
tisdag 27 december 2011
torsdag 22 december 2011
Andrahandsuthyrning - SVT Debatt
I går publicerades - på SVT:s debattsida - en artikel som jag skrivit om en utredning som nyss tillsatts. Redan den 1 april 2012 ska ett första delbetänkande lämnas. Det betänkandet ska belysa hur en ökad andrahandsuthyrning ska kunna stimuleras för att på så vis kunna frigöra fler bostäder ur det redan existerande bostadsbeståndet. Debattsidans rubriksättning - "Därför vill vi se en ökad andrahandsuthyrning" - fokuserar på detta.
Själva uppdraget innebär att titta närmare på hur hyresrättens villkor kan förbättras. Det övergripande syftet med utredningen är att först och främst ge svar på frågan om hyresrätten är missgynnad. Om så är fallet ska utredaren föreslå förändringar i gällande regelverk som kan ge långsiktigt goda och förutsägbara villkor för hyresbostäder. Syftet med sådana eventuella kommande förslag är att fler ska vilja äga, investera i och förvalta hyresfastigheter.
Slutligen ... ytterligare något om andrahandsuthyrning.
Bättre förutsättningar för andrahandsuthyrning får dock inte leda till ockerhyror eller att hyressättningssystemet påverkas på något annat negativt sätt. Därför har det gjorts tydligt i direktiven till utredaren att det förslag som presenteras inte får leda till nackdelar för det befintliga beståndet av hyresrätter. Utredaren ska beakta att hyresgästernas intressen – exempelvis rättvisa hyresvillkor – inte åsidosätts.
Själva uppdraget innebär att titta närmare på hur hyresrättens villkor kan förbättras. Det övergripande syftet med utredningen är att först och främst ge svar på frågan om hyresrätten är missgynnad. Om så är fallet ska utredaren föreslå förändringar i gällande regelverk som kan ge långsiktigt goda och förutsägbara villkor för hyresbostäder. Syftet med sådana eventuella kommande förslag är att fler ska vilja äga, investera i och förvalta hyresfastigheter.
Slutligen ... ytterligare något om andrahandsuthyrning.
Bättre förutsättningar för andrahandsuthyrning får dock inte leda till ockerhyror eller att hyressättningssystemet påverkas på något annat negativt sätt. Därför har det gjorts tydligt i direktiven till utredaren att det förslag som presenteras inte får leda till nackdelar för det befintliga beståndet av hyresrätter. Utredaren ska beakta att hyresgästernas intressen – exempelvis rättvisa hyresvillkor – inte åsidosätts.
onsdag 21 december 2011
Rimliga hyror - ansvaret på rätt ställe
Veckans nummer av Mitt i Huddinge har en uppföljande artikel - med rubriken "Fackeltåg till stöd för konsthallen i Fullersta" - som är en uppföljande artikel till förra veckans förstasida och hårt spetsade artikel med rubriken "Chockhyra slår mot föreningar". Anledningen är reaktioner från Huddinge konstnärsklubb eftersom föreningen har informerats om att nuvarande avtal inte kan fortsätta att gälla på samma villkor i fortsättningen. Uppsägning för omförhandling av avtalet måste ske senast före halvårsskiftet 2012 för att ett nytt avtal ska kunna börja gälla från och med den 1 januari 2013. I detta fall har föreningen i all välmening informerats i mycket god tid.
Att Huge Fastigheter AB måste ta ut en rimlig hyra för olika hyresobjekt måste vara en fullt logisk och inte speciellt svårförståelig utgångspunkt. Om en hyresgäst inte bär sina egna kostnader ligger ju dessa i de aktuella delarna i stället på andra hyresgäster.
Att det finns viktiga och angelägna verksamheter som uppskattas av många människor har jag all förståelse för. Jag har - för att anknyta till just detta fall - ett konstintresse själv. Jag är numera ganska restriktiv med att välja vilka organisationer och sammanslutningar jag ska vara med i, men som parentes kan jag nämna att jag var medlem i Stockholms tingsrätts konstklubb när jag arbetade där och nu är jag medlem i Riksdagens konstklubb.
Man kan ju i och för sig förstå att besökare protesterar mot höjd hyra men hur det till slut kommer att se ut vet vi ju inte ännu.
Ordföranden i konstnärsklubben säger enligt artiklen att "... alla tycker att det här är en skandal". Är det verkligen en skandal att informera en förening i mycket god tid om kommande diskussioner och att några av frågeställningarna är vem som ska stå för lokalkostnadera och med hur mycket.
I artikeln anges att Mitt i Huddinge under förra veckan berättade "att det kommunala bostadsbolaget Huge vill införa hyror för ideella föreningar, för
att spara pengar och att följa en ny lag om marknadsmässiga krav på avkastning".
För det första är Huge Fastigheter AB ett fastighetsbolag och inte bara ett bostadsbolag. Skälen till varför Huge inte kan bära kostnaderna själva är EU-rättsliga regler, vissa ändrade nationella regler, ett nytt ägardirektiv och dessutom allmänna synpunkter om att Huge bör uppbära en rimlig hyra för upplåtelse av lokaler och - slutligen - att det knappast kan vara en sak för Huges hyresgäster att bära kostnaderna för sådant som kommer alla Huddingebor till del och inte bara de egna hyresgästerna.
Huddinge konstnärsklubb har - tvärtemot vad som står i artikeln - inte varit uppsagda över huvud taget. I artikeln anges att man från Huges sida svänger något och menar att det nya avtalet kan börja att gälla senare. Jag kan inte se att man har svängt i något avseende. Om man säger upp ett avtal för omförhandling (vilket inte har skett ännu) och inte är överens vid tidpunkten då ett nytt avtal kan börja gälla kan ju parterna faktiskt komma överens om att det aktuella avtalet ska börja gälla från en senare tidpunkt.
I artikeln svarar jag därför följande: "– Tidsschemat håller nödvändigtvis
inte utan det är en diskussion som också ska föras med kommunen, säger Anti Avsan (M), styrelseordförande i Huge."
Samtidigt bekräftar jag (Huge enligt artikeln) att fler hyresavtal ska ses över. "– Vi har listat olika objekt där vi anser att vi inte tar ut en rimlig hyra, eller ingen hyra alls. Jag kan inte säga exakt hur många. Men det rör sig om ett tiotal som vi ser över, säger Anti Avsan."
Med ansvaret på rätt ställe menas att det inte kan vara Huges uppgift att bära kostnader som av olika angivna skäl bör bäras av andra. Med detta menas hyresgästerna (efter egen förmåga) och kommunen (för verksamheter som det är angeläget att stödja). Jag ska inte heller helt utesluta sponsring, men detta ska då ske utifrån bolagets sponsringspolicy. I sådana fall måste bedömningen ske på likartat sätt i de fall som kan vara aktuella.
Att Huge Fastigheter AB måste ta ut en rimlig hyra för olika hyresobjekt måste vara en fullt logisk och inte speciellt svårförståelig utgångspunkt. Om en hyresgäst inte bär sina egna kostnader ligger ju dessa i de aktuella delarna i stället på andra hyresgäster.
Att det finns viktiga och angelägna verksamheter som uppskattas av många människor har jag all förståelse för. Jag har - för att anknyta till just detta fall - ett konstintresse själv. Jag är numera ganska restriktiv med att välja vilka organisationer och sammanslutningar jag ska vara med i, men som parentes kan jag nämna att jag var medlem i Stockholms tingsrätts konstklubb när jag arbetade där och nu är jag medlem i Riksdagens konstklubb.
Man kan ju i och för sig förstå att besökare protesterar mot höjd hyra men hur det till slut kommer att se ut vet vi ju inte ännu.
Ordföranden i konstnärsklubben säger enligt artiklen att "... alla tycker att det här är en skandal". Är det verkligen en skandal att informera en förening i mycket god tid om kommande diskussioner och att några av frågeställningarna är vem som ska stå för lokalkostnadera och med hur mycket.
I artikeln anges att Mitt i Huddinge under förra veckan berättade "att det kommunala bostadsbolaget Huge vill införa hyror för ideella föreningar, för
att spara pengar och att följa en ny lag om marknadsmässiga krav på avkastning".
För det första är Huge Fastigheter AB ett fastighetsbolag och inte bara ett bostadsbolag. Skälen till varför Huge inte kan bära kostnaderna själva är EU-rättsliga regler, vissa ändrade nationella regler, ett nytt ägardirektiv och dessutom allmänna synpunkter om att Huge bör uppbära en rimlig hyra för upplåtelse av lokaler och - slutligen - att det knappast kan vara en sak för Huges hyresgäster att bära kostnaderna för sådant som kommer alla Huddingebor till del och inte bara de egna hyresgästerna.
Huddinge konstnärsklubb har - tvärtemot vad som står i artikeln - inte varit uppsagda över huvud taget. I artikeln anges att man från Huges sida svänger något och menar att det nya avtalet kan börja att gälla senare. Jag kan inte se att man har svängt i något avseende. Om man säger upp ett avtal för omförhandling (vilket inte har skett ännu) och inte är överens vid tidpunkten då ett nytt avtal kan börja gälla kan ju parterna faktiskt komma överens om att det aktuella avtalet ska börja gälla från en senare tidpunkt.
I artikeln svarar jag därför följande: "– Tidsschemat håller nödvändigtvis
inte utan det är en diskussion som också ska föras med kommunen, säger Anti Avsan (M), styrelseordförande i Huge."
Samtidigt bekräftar jag (Huge enligt artikeln) att fler hyresavtal ska ses över. "– Vi har listat olika objekt där vi anser att vi inte tar ut en rimlig hyra, eller ingen hyra alls. Jag kan inte säga exakt hur många. Men det rör sig om ett tiotal som vi ser över, säger Anti Avsan."
Med ansvaret på rätt ställe menas att det inte kan vara Huges uppgift att bära kostnader som av olika angivna skäl bör bäras av andra. Med detta menas hyresgästerna (efter egen förmåga) och kommunen (för verksamheter som det är angeläget att stödja). Jag ska inte heller helt utesluta sponsring, men detta ska då ske utifrån bolagets sponsringspolicy. I sådana fall måste bedömningen ske på likartat sätt i de fall som kan vara aktuella.
söndag 18 december 2011
Bostadspolitisk debatt
I onsdags (14/12) var det bostadspolitisk budgetdebatt i kammaren. Huvuddelen av Civilutskottets budgetfrågor ligger inom det bostadspolitiska området.
Redan inledningsvis betonade jag allvaret med den bostadsbrist vi ser på många håll i landet. I den delen sade jag följande: ”Det finns skäl att tydligt understryka att bostadsbristen på många håll i Sverige är ett problem. Den är utvecklingshämmande och utgör ett särskilt problem inte minst för unga som framför allt i storstadsområdena har uppenbara svårigheter att kunna skaffa en egen första bostad, att starta ett eget vuxenliv eller kunna flytta till arbete och studier.”
När jag lyssnade på Veronica Palms (S) anförande – som var debattens första – funderade jag först på om hon hade valt sitt anförande från något annat ärende. Min beskrivning av de förslag Veronica Palm (S) till slut ändå talade om kan sammanfattas på följande sätt: ”Återigen får man uppfattningen att Socialdemokraterna befinner sig någonstans i ett annat århundrade. Det är samma gamla skåpmat som ingen vill ha som om och om igen dukas fram med samma högstämda retorik.”
Det fanns skäl att även ge Vänsterpartiet en ”känga”. Deras förslag är de mest verklighetsfrämmande och tar minst hänsyn till de omvärldsförutsättningar som finns. Jag tänker här bland annat på EU-rätten. I denna del sade jag bland annat: ”Om förslagen fortsätter i linje med vad Vänsterpartiet hittills har presenterat blir väl nästa steg ett förslag om statligt ägda bostadsbolag i varje kommun.”
Jag talade också en del om Socialdemokraternas huvudförslag som också var Sverigedemokraternas huvudförslag. Förslaget var dock en utökning av ramen för Civilutskottets utgiftsområde och därmed inte möjlig att besluta om efter det att statsbudgetens ramar beslutats av riksdagen tidigare i höstas. I den delen sade jag följande: ”Även om det är ett förslag som inte ryms inom ramen, har jag uppfattat det som det väsentligaste hos både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. De båda partierna förenas i en tanke om subventionspolitiken. Det gäller subventioneringen av kreditgarantier. Förslagen tycks utgå från den utredning som Statens bostadskreditnämnd presenterade 2008. Det är svårt att avgöra eftersom motionerna är lite summariska. Det intressanta i detta sammanhang är att de centrala företrädarna för de tilltänkta mottagarna av kreditgarantisubventionen, det vill säga SABO och Fastighetsägarna, i sina remissvar gällande utredningen i huvudsak ställde sig avvisande till de förslag som lades fram. SABO:s bedömning var att en subventionerad kreditgaranti inte kommer att vara särskilt effektiv. Fastighetsägarna ansåg att det föreslagna stödet var konkurrenssnedvridande och oförenligt med EU-rätten. Inte ens Hyresgästföreningen ansåg att förslaget borde genomföras. Men Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tycker att det är en bra idé.”
Slutligen fanns det skäl att beröra frågan om bluffakturor eftersom Veronica Palm i olika sammanhang under den senaste tiden har sagt att man kan rösta på Socialdemokraternas förslag om att införa ångerrätt för avtal som inte har ingåtts. Uppgiften får nog sägas ha varit felaktig på Juholtskt vis. I denna del sade jag följande: ”Om man lyssnade på Veronica Palm, vilket jag gjorde, har man noterat att hon sade att man kan rösta på Socialdemokraternas förslag i kammaren den 14 december om man vill stoppa bluffakturor. Jag undrar vilket förslag man ska rösta på. Det framgår inte riktigt klart. Det handlar om bluffakturor. Man har sagt att man ska införa en ångerrätt, precis som konsumenter har. Då uppstår frågan: Varför ska man ångra ett avtal som man inte har ingått? Om man skulle få ångra ett avtal som man inte har ingått, vem ska man ångra det till? Ska man göra det till blufföretaget som säger: Nej, det är ingen som har ångrat det här. Hur har det i så fall förbättrat småföretagarnas situation? Det framstår närmast som en intellektuell härdsmälta.”
Här finns en länk till mitt huvudanförande och här finns min första replik och här finns den andra.
Redan inledningsvis betonade jag allvaret med den bostadsbrist vi ser på många håll i landet. I den delen sade jag följande: ”Det finns skäl att tydligt understryka att bostadsbristen på många håll i Sverige är ett problem. Den är utvecklingshämmande och utgör ett särskilt problem inte minst för unga som framför allt i storstadsområdena har uppenbara svårigheter att kunna skaffa en egen första bostad, att starta ett eget vuxenliv eller kunna flytta till arbete och studier.”
När jag lyssnade på Veronica Palms (S) anförande – som var debattens första – funderade jag först på om hon hade valt sitt anförande från något annat ärende. Min beskrivning av de förslag Veronica Palm (S) till slut ändå talade om kan sammanfattas på följande sätt: ”Återigen får man uppfattningen att Socialdemokraterna befinner sig någonstans i ett annat århundrade. Det är samma gamla skåpmat som ingen vill ha som om och om igen dukas fram med samma högstämda retorik.”
Det fanns skäl att även ge Vänsterpartiet en ”känga”. Deras förslag är de mest verklighetsfrämmande och tar minst hänsyn till de omvärldsförutsättningar som finns. Jag tänker här bland annat på EU-rätten. I denna del sade jag bland annat: ”Om förslagen fortsätter i linje med vad Vänsterpartiet hittills har presenterat blir väl nästa steg ett förslag om statligt ägda bostadsbolag i varje kommun.”
Jag talade också en del om Socialdemokraternas huvudförslag som också var Sverigedemokraternas huvudförslag. Förslaget var dock en utökning av ramen för Civilutskottets utgiftsområde och därmed inte möjlig att besluta om efter det att statsbudgetens ramar beslutats av riksdagen tidigare i höstas. I den delen sade jag följande: ”Även om det är ett förslag som inte ryms inom ramen, har jag uppfattat det som det väsentligaste hos både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. De båda partierna förenas i en tanke om subventionspolitiken. Det gäller subventioneringen av kreditgarantier. Förslagen tycks utgå från den utredning som Statens bostadskreditnämnd presenterade 2008. Det är svårt att avgöra eftersom motionerna är lite summariska. Det intressanta i detta sammanhang är att de centrala företrädarna för de tilltänkta mottagarna av kreditgarantisubventionen, det vill säga SABO och Fastighetsägarna, i sina remissvar gällande utredningen i huvudsak ställde sig avvisande till de förslag som lades fram. SABO:s bedömning var att en subventionerad kreditgaranti inte kommer att vara särskilt effektiv. Fastighetsägarna ansåg att det föreslagna stödet var konkurrenssnedvridande och oförenligt med EU-rätten. Inte ens Hyresgästföreningen ansåg att förslaget borde genomföras. Men Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tycker att det är en bra idé.”
Slutligen fanns det skäl att beröra frågan om bluffakturor eftersom Veronica Palm i olika sammanhang under den senaste tiden har sagt att man kan rösta på Socialdemokraternas förslag om att införa ångerrätt för avtal som inte har ingåtts. Uppgiften får nog sägas ha varit felaktig på Juholtskt vis. I denna del sade jag följande: ”Om man lyssnade på Veronica Palm, vilket jag gjorde, har man noterat att hon sade att man kan rösta på Socialdemokraternas förslag i kammaren den 14 december om man vill stoppa bluffakturor. Jag undrar vilket förslag man ska rösta på. Det framgår inte riktigt klart. Det handlar om bluffakturor. Man har sagt att man ska införa en ångerrätt, precis som konsumenter har. Då uppstår frågan: Varför ska man ångra ett avtal som man inte har ingått? Om man skulle få ångra ett avtal som man inte har ingått, vem ska man ångra det till? Ska man göra det till blufföretaget som säger: Nej, det är ingen som har ångrat det här. Hur har det i så fall förbättrat småföretagarnas situation? Det framstår närmast som en intellektuell härdsmälta.”
Här finns en länk till mitt huvudanförande och här finns min första replik och här finns den andra.
lördag 17 december 2011
Socialdemokraterna har ingen bostadspolitik
Den 15 december publicerades på internetversionen av Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra en artikel som handlar om att hyresgästerna gjort en partitillhörighetsförflyttning åt höger.
I artikeln anges: "Traditionellt har hyresgästerna sympatiserat med de mer vänsterorienterade partierna ... och motsatt förhållande har gällt bland bostadsrättsinnehavare." I artikeln anges vidare att nu tycks vinden ha vänt.
Barbro Engman, som är Hyresgästföreningens ordförande, säger att resultatet är "i linje med den allmänna bilden av hur väljarförflyttningarna varit". Hon säger vidare: "– Vi har aldrig haft någon partitillhörighet och har aldrig någonsin bidragit med pengar till något parti."
Sedan vågar sig Barbro Engman också på en analys av vad som är orsaken till det minskade stödet för oppositionspartierna. Skälet anges denna gång tydligare och i ett helt annat sammanhang än tidigare. Det nu avgivna svaret fanns tidigare i en av Barbro Engman skriven kommentar på sin egen blogg i anslutning till en diskussion med en lokal socialdemokratisk politiker.
Barbro Engman säger följande i artikeln: "– Socialdemokraterna har ingen bostadspolitik och många är besvikna på hur de agerar i kommunerna."
Jag delar helt Barbro Engmans bedömning.
I artikeln anges: "Traditionellt har hyresgästerna sympatiserat med de mer vänsterorienterade partierna ... och motsatt förhållande har gällt bland bostadsrättsinnehavare." I artikeln anges vidare att nu tycks vinden ha vänt.
Barbro Engman, som är Hyresgästföreningens ordförande, säger att resultatet är "i linje med den allmänna bilden av hur väljarförflyttningarna varit". Hon säger vidare: "– Vi har aldrig haft någon partitillhörighet och har aldrig någonsin bidragit med pengar till något parti."
Sedan vågar sig Barbro Engman också på en analys av vad som är orsaken till det minskade stödet för oppositionspartierna. Skälet anges denna gång tydligare och i ett helt annat sammanhang än tidigare. Det nu avgivna svaret fanns tidigare i en av Barbro Engman skriven kommentar på sin egen blogg i anslutning till en diskussion med en lokal socialdemokratisk politiker.
Barbro Engman säger följande i artikeln: "– Socialdemokraterna har ingen bostadspolitik och många är besvikna på hur de agerar i kommunerna."
Jag delar helt Barbro Engmans bedömning.
måndag 12 december 2011
Regeringen förväntas göra mer
Svensk Byggtjänsts VD Erik Hellqvist skrev tidgare i höstas i DN (29/11) att regeringen nu måste ta tag i de verkligt stora utmaningarna när det gäller bostads- och samhällsbyggande. Han skrev bland annat att havsnivåerna stiger, att allt fler flyttar till storstäder som ofta ligger vid kusterna, att befolkningen åldras i rekordfart och att energieffektiviseringen måste gå mycket fortare, inte minst när det gäller bostäder.
Enligt Erik Hellqvist måste regeringen ta taktpinnen i två avgörande frågor:
1• Den offentliga upphandlingen måste bort från fokuseringen på lägsta produktionspris. I stället bör offentliga aktörer se mer till livscykelekonomi och hållbarhet, och premiera innovativa anbudslämnare.
2• Regeringen måste i praktiken satsa mycket större resurser på forskning, utveckling och innovation inom hållbar samhällsbyggnad, hållbara städer och nya bostadslösningar.
Detta måste regeringen - enligt Erik Hellqvist - klara parallellt med att en översyn i syfte att åstadkomma enklare regelverk sker.
Jag kan bara instämma när det gäller påpekandena avseende energieffektivisering och även att mycket större fokusmåste sättas på ett livscykelperspektiv.
Här finns en länk till den ursrungliga artikeln i DN och här finns en länk till Sveriges Byggindustrier som skriver om detta i dag.
Enligt Erik Hellqvist måste regeringen ta taktpinnen i två avgörande frågor:
1• Den offentliga upphandlingen måste bort från fokuseringen på lägsta produktionspris. I stället bör offentliga aktörer se mer till livscykelekonomi och hållbarhet, och premiera innovativa anbudslämnare.
2• Regeringen måste i praktiken satsa mycket större resurser på forskning, utveckling och innovation inom hållbar samhällsbyggnad, hållbara städer och nya bostadslösningar.
Detta måste regeringen - enligt Erik Hellqvist - klara parallellt med att en översyn i syfte att åstadkomma enklare regelverk sker.
Jag kan bara instämma när det gäller påpekandena avseende energieffektivisering och även att mycket större fokusmåste sättas på ett livscykelperspektiv.
Här finns en länk till den ursrungliga artikeln i DN och här finns en länk till Sveriges Byggindustrier som skriver om detta i dag.
fredag 9 december 2011
Bolånetaket - ett problem för husföretag
I går medverkade jag under ett seminarium i riksdagen som hade anordnats av riksdagsledamoten Patrik Björck (S) tillsammans med Trä & möbelföretagen. Ett flertal företrädare för Trä & möbelföretagen redogjorde för den rådande situationen på trähusmarknaden. Nu i dagarna har det också synts artiklar med uppgifter om en kraftig nedgång när det gäller trähusindustrins produktion av småhus och om uppsägningar i trähusbranschen. Vad som är känt sedan tidigare att branschen är konjunkturkänslig och att den påverkas av den finansiella situationen. Exempelvis hade man en kraftig nedgång 2008.
Ett exempel som togs upp gällde ett läkarpar, båda 35 år och med hög lön. Paret har två små barn och vill bygga ett eget hus. De kan klara ganska höga månatliga amorteringar, men de har inte 600.000 kr till kontantinsatsen. Alltså får de inte låna i banken.
Mina kommentarer till detta var att förklara syftet med bolånetaket men att samtidigt påpeka att detsamma uppenbarligen får negativa effekter när det gäller bostadsmarknaden. Min egen uppfattning - som jag redogjorde för - är att det inte får förekomma vårdslös kreditgivning. Den kreditprövning som ska ske innan lån beviljas måste vara noggrann och kan säkert vara mer individuellt anpassad vilket skulle kunna innebära att belåning kan ske till högre nivåer än vad som följer av bolånetaket. Detta under förutsättning att kreditrisken fortfarande ligger på en önskvärd nivå. I andra fall kan det kanske vara aktuellt med exempelvis amorteringskrav. Det borde således kunna finnas utrymme för mer nyanserade och individuellt anpassade bedömningar under förutsättning att bolånetakets bakomliggande syften kan upprätthållas.
Här finns en länk till en nyhetsartikel på Trä & möbelföretagens hemsida som bland annat handlar det aktuella seminariet i riksdagen.
Ett exempel som togs upp gällde ett läkarpar, båda 35 år och med hög lön. Paret har två små barn och vill bygga ett eget hus. De kan klara ganska höga månatliga amorteringar, men de har inte 600.000 kr till kontantinsatsen. Alltså får de inte låna i banken.
Mina kommentarer till detta var att förklara syftet med bolånetaket men att samtidigt påpeka att detsamma uppenbarligen får negativa effekter när det gäller bostadsmarknaden. Min egen uppfattning - som jag redogjorde för - är att det inte får förekomma vårdslös kreditgivning. Den kreditprövning som ska ske innan lån beviljas måste vara noggrann och kan säkert vara mer individuellt anpassad vilket skulle kunna innebära att belåning kan ske till högre nivåer än vad som följer av bolånetaket. Detta under förutsättning att kreditrisken fortfarande ligger på en önskvärd nivå. I andra fall kan det kanske vara aktuellt med exempelvis amorteringskrav. Det borde således kunna finnas utrymme för mer nyanserade och individuellt anpassade bedömningar under förutsättning att bolånetakets bakomliggande syften kan upprätthållas.
Här finns en länk till en nyhetsartikel på Trä & möbelföretagens hemsida som bland annat handlar det aktuella seminariet i riksdagen.
torsdag 8 december 2011
Kammardebatt om europeisk köplag
I går hade Civilutskottet kammardebatt beträffande en subsidiaritetsprövning. Denna typ av debatter är inte särskilt vanliga. Denna gång var frågan om det är lämpligast att införa köprättsliga regler för gränsöverskridande köp på unionsnivå, eller om frågan i stället bör lösas på nationell nivå. En majoritet bestånde av Alliansen samt MP ansåg att den aktuella frågan bör lösas på unionsnivå.
I den första delen av mitt anförande tog jag upp följande: Inom EU har det under de senaste tio åren pågått ett omfattande arbete med att stegvis gå mot en övergripande europeisk avtalsrätt. Denna gemensamma europeiska avtalsrätt kan man ha många synpunkter på, men nu har arbetet kommit så långt att kommissionen har presenterat ett förslag till en förordning om en gemensam europeisk köplag. Riksdagen har att ta ställning till om förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen.
Subsidiaritetsprövningen ska inte avse förslaget i sak utan i stället ge svar på frågan om det som föreslås inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Om det är så strider förslaget inte mot subsidiaritetsprincipen. För att kunna svara på frågan om förslaget bör genomföras på unionsnivå måste man se till förslagets övergripande syfte.
Min motivering till varför förslaget inte strider mot subsidiaritetsprincipen var följande: Det övergripande målet med förslaget i förordningen är att förbättra den inre marknadens funktion genom att underlätta den gränsöverskridande handeln. Man kan naturligtvis i vidare mening ifrågasätta om problemen är tillräckligt stora i dag. Trots det kan olikheter i medlemsstaternas nationella lagstiftning på de aktuella områdena bidra till de hinder som ändå finns. Olikheterna kan föra med sig att näringsidkare får anpassa sina avtalsvillkor till utländsk lagstiftning, vilket kan leda till extra kostnader. Det är också svårt att se att medlemsstaterna utan EU-åtgärder skulle kunna samordna sina nationella lagstiftningar på ett sätt som undanröjer de hinder som finns.
När det gäller risken för parallella system kan jag bara framhålla att det finns en mängd olika standardavtal som ser olika ut. Det finns olika branschavtal. Det är också så att de internationella privaträttsliga lagvalsregler som finns kan leda till väldigt olika resultat i fråga om vilka regler som faktiskt ska tillämpas. Det innebär att det i vart fall finns en valmöjlighet när det gäller en enhetlig lagstiftning som reglerar ett ganska begränsat antal fall som alltså gäller försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll och vissa därtill anknutna tjänster.
En tillämpning av förordningen kräver dessutom att parterna avtalat det, som jag har nämnt flera gånger. Det ska också följa en särskild form.
Sammantaget innebär förslagets syfte en ambition att lösa de gränsöverskridande problemen. Målsättningarna kan knappast uppnås genom en reglering av medlemsstaterna var för sig. Så öppen måste man vara när man gör den här prövningen. Därför blir bedömningen att kommissionens förslag till förordning om en gemensam europeisk köplag inte kan anses strida mot subsidiaritetsprincipen. Det finns därför inte heller anledning att avge något motiverat yttrande.
Här finns en länk till Civilutskottets betänkande och har kan man läsa vad som sades under debatten.
I den första delen av mitt anförande tog jag upp följande: Inom EU har det under de senaste tio åren pågått ett omfattande arbete med att stegvis gå mot en övergripande europeisk avtalsrätt. Denna gemensamma europeiska avtalsrätt kan man ha många synpunkter på, men nu har arbetet kommit så långt att kommissionen har presenterat ett förslag till en förordning om en gemensam europeisk köplag. Riksdagen har att ta ställning till om förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen.
Subsidiaritetsprövningen ska inte avse förslaget i sak utan i stället ge svar på frågan om det som föreslås inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Om det är så strider förslaget inte mot subsidiaritetsprincipen. För att kunna svara på frågan om förslaget bör genomföras på unionsnivå måste man se till förslagets övergripande syfte.
Min motivering till varför förslaget inte strider mot subsidiaritetsprincipen var följande: Det övergripande målet med förslaget i förordningen är att förbättra den inre marknadens funktion genom att underlätta den gränsöverskridande handeln. Man kan naturligtvis i vidare mening ifrågasätta om problemen är tillräckligt stora i dag. Trots det kan olikheter i medlemsstaternas nationella lagstiftning på de aktuella områdena bidra till de hinder som ändå finns. Olikheterna kan föra med sig att näringsidkare får anpassa sina avtalsvillkor till utländsk lagstiftning, vilket kan leda till extra kostnader. Det är också svårt att se att medlemsstaterna utan EU-åtgärder skulle kunna samordna sina nationella lagstiftningar på ett sätt som undanröjer de hinder som finns.
När det gäller risken för parallella system kan jag bara framhålla att det finns en mängd olika standardavtal som ser olika ut. Det finns olika branschavtal. Det är också så att de internationella privaträttsliga lagvalsregler som finns kan leda till väldigt olika resultat i fråga om vilka regler som faktiskt ska tillämpas. Det innebär att det i vart fall finns en valmöjlighet när det gäller en enhetlig lagstiftning som reglerar ett ganska begränsat antal fall som alltså gäller försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll och vissa därtill anknutna tjänster.
En tillämpning av förordningen kräver dessutom att parterna avtalat det, som jag har nämnt flera gånger. Det ska också följa en särskild form.
Sammantaget innebär förslagets syfte en ambition att lösa de gränsöverskridande problemen. Målsättningarna kan knappast uppnås genom en reglering av medlemsstaterna var för sig. Så öppen måste man vara när man gör den här prövningen. Därför blir bedömningen att kommissionens förslag till förordning om en gemensam europeisk köplag inte kan anses strida mot subsidiaritetsprincipen. Det finns därför inte heller anledning att avge något motiverat yttrande.
Här finns en länk till Civilutskottets betänkande och har kan man läsa vad som sades under debatten.
tisdag 6 december 2011
Interparlamentariska unionens demokratistöd
I morgon bitti kommer ett frukostmöte med rundabordssamtal att äga rum i riksdagen, anordnat av den svenska delegationen till Interparlamentariska unionen (IPU). Jag kommer - i egenskap av delegationsordförande - att inleda mötet och därefter vara samtalsledare.
Mötet handlar om IPU:s demokratistöd. IPU har bidragit med expertkunskap från Sverige när en ny konstitution har utarbetats i Tunisien. Även andra intressanta exempel kommer att tas upp såsom Kambodja.
Medverkar gör Drude Dahlerup, Professor, Stockholms universitet, som ska tala under rubriken: ”Hur skapar man en fungerade konstitution och vallag? På IPU-mission i Tunisien och i Kambodja”. Medverkar gör också Johan Norqvist, Senior programhandläggare, Globala avdelningen, enheten globala program, SIDA och Helena Bjuremalm, Senior rådgivare demokratibistånd, SIDA. Båda ska tala under rubriken:
”SIDA:s stöd till IPU och strategiska dialogfrågor”.
Som bakgrund för frukostmötet anges följande: "När ett land är på väg ut ur en konflikt och det inte finns något parlament eller när ett befintligt parlament är allvarligt försvagat har IPU erbjudit sin hjälp i ett flertal länder. Ett verksamt och välfungerande parlament är avgörande för möjligheterna till framgång vid en övergång från konflikt till fred. Ett parlament måste vara representativt för alla i samhället och erbjuda en nationell plattform för fritt och öppet utbyte av åsikter, vilket är förutsättningen för att nationell försoning ska kunna nås.
Ett av IPU:s mål är att förbättra kontakterna mellan världens parlament. IPU verkar för de parlamentariska institutionernas utveckling, för fred och mellanfolkligt samarbete och bedriver en omfattande biståndsverksamhet i frågor som gäller representativ demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors deltagande i politiken. Under de senaste åren har IPU varit delaktiga i att stärka den parlamentariska funktionen i ett antal länder. Genom sina program för tekniskt bistånd, ger IPU rådgivning, vägledning och många andra former av stöd till nationella parlament.
Den samlade kompetensen bland IPU:s medlemmar är en unik tillgång för spridningen av demokratisk praxis."
Se vidare www.ipu.org.
Mötet handlar om IPU:s demokratistöd. IPU har bidragit med expertkunskap från Sverige när en ny konstitution har utarbetats i Tunisien. Även andra intressanta exempel kommer att tas upp såsom Kambodja.
Medverkar gör Drude Dahlerup, Professor, Stockholms universitet, som ska tala under rubriken: ”Hur skapar man en fungerade konstitution och vallag? På IPU-mission i Tunisien och i Kambodja”. Medverkar gör också Johan Norqvist, Senior programhandläggare, Globala avdelningen, enheten globala program, SIDA och Helena Bjuremalm, Senior rådgivare demokratibistånd, SIDA. Båda ska tala under rubriken:
”SIDA:s stöd till IPU och strategiska dialogfrågor”.
Som bakgrund för frukostmötet anges följande: "När ett land är på väg ut ur en konflikt och det inte finns något parlament eller när ett befintligt parlament är allvarligt försvagat har IPU erbjudit sin hjälp i ett flertal länder. Ett verksamt och välfungerande parlament är avgörande för möjligheterna till framgång vid en övergång från konflikt till fred. Ett parlament måste vara representativt för alla i samhället och erbjuda en nationell plattform för fritt och öppet utbyte av åsikter, vilket är förutsättningen för att nationell försoning ska kunna nås.
Ett av IPU:s mål är att förbättra kontakterna mellan världens parlament. IPU verkar för de parlamentariska institutionernas utveckling, för fred och mellanfolkligt samarbete och bedriver en omfattande biståndsverksamhet i frågor som gäller representativ demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors deltagande i politiken. Under de senaste åren har IPU varit delaktiga i att stärka den parlamentariska funktionen i ett antal länder. Genom sina program för tekniskt bistånd, ger IPU rådgivning, vägledning och många andra former av stöd till nationella parlament.
Den samlade kompetensen bland IPU:s medlemmar är en unik tillgång för spridningen av demokratisk praxis."
Se vidare www.ipu.org.
Ska man ångra avtal som inte har ingåtts?
Ekots nyheter tar upp frågan om företag ska ges ångerrätt. Rubriken är "Flera politiker vill ge företag ångerrätt". Man säger enligt det aktuella inslaget att det nu höjs politiska röster för att införa ångerrätt för företag när de köper varor och tjänster över telefon.
Förslagen bygger på ett typiskt reaktivt politiskt ställningstagande, okunskap och bristande förståelse för problemet. Ett avtal ingås genom att två parter med sammanträffande partsviljor kommer överens om något. Om man lurar någon är det i allmänhet både ett bedrägeribrott och något som träffas av avtalslagens ogiltighetsregler.
Ska man ångra ett avtal som inte har ingått? ... Det är ju det förslagsställarna egentligen föreslår. Att konsumenter i olika situationer har rätt att frånträda avtal man faktiskt har ingått är en sak, men i sådana situationer som har beskrivits på SvT:s hemsida i anslutning till radioinslaget har avtal inte ingåtts eftersom det saknas sammanträffande partsviljor. Det är inte bara Veronica Palm (S) som har missuppfattat situationen utan det verkar även min riksdagskollega Cecilie Tenfjord-Toftby ha gjort. Enligt SvT:s hemsida har hon en annan uppfattning än justitieministern (Beatrice Ask) som anser att sådan lagstiftning inte behövs. När det gäller den frågan som justitieministern enligt min mening uttalar sig om - och som egentligen inte är aktuell i detta sammanhang - anser jag i likhet med justitieministern att det är olämpligt att införa regler för näringsidkare att kunna frånträda avtal som faktiskt har ingåtts.
Frågan om rätten att frånträda avtal som inte har ingåtts är inte ny och den har diskuterats tidigare. Dessutom har kreditupplysningsföretagen nyligen vidtagit åtgärder för att oseriösa skojares agerande inte ska medföra negativa konsekvenser i kreditupplysningshänseende för seriösa företagare som drabbas.
Om någon är beredd för att ge efter för orättmätiga påtryckningar är detta främst ett problem för den som gör det och inte för lagstiftaren.
Att dessutom påstå - som vissa har gjort - att domstolar och rättsväsendet i vidare bemärkelse skulle bidra till att oseriösa skojare lyckas med sitt uppsåt beror nog också på bristande kunskaper om helheten, men den diskussionen får vänta för närvarande.
UPPDATERING (6/12)
I senaste numret av tidningen Riksdag & Departement finns också en artikel angående den aktuella frågan. Rubriken är "Krav på politisk handling mot bluffande företag". I artikeln tar Svensk Handels VD Dag Klackenberg upp ett mycket tydligt exempel på ett fall när avtal inte har ingåtts.
Här finns en länk till artikeln.
Förslagen bygger på ett typiskt reaktivt politiskt ställningstagande, okunskap och bristande förståelse för problemet. Ett avtal ingås genom att två parter med sammanträffande partsviljor kommer överens om något. Om man lurar någon är det i allmänhet både ett bedrägeribrott och något som träffas av avtalslagens ogiltighetsregler.
Ska man ångra ett avtal som inte har ingått? ... Det är ju det förslagsställarna egentligen föreslår. Att konsumenter i olika situationer har rätt att frånträda avtal man faktiskt har ingått är en sak, men i sådana situationer som har beskrivits på SvT:s hemsida i anslutning till radioinslaget har avtal inte ingåtts eftersom det saknas sammanträffande partsviljor. Det är inte bara Veronica Palm (S) som har missuppfattat situationen utan det verkar även min riksdagskollega Cecilie Tenfjord-Toftby ha gjort. Enligt SvT:s hemsida har hon en annan uppfattning än justitieministern (Beatrice Ask) som anser att sådan lagstiftning inte behövs. När det gäller den frågan som justitieministern enligt min mening uttalar sig om - och som egentligen inte är aktuell i detta sammanhang - anser jag i likhet med justitieministern att det är olämpligt att införa regler för näringsidkare att kunna frånträda avtal som faktiskt har ingåtts.
Frågan om rätten att frånträda avtal som inte har ingåtts är inte ny och den har diskuterats tidigare. Dessutom har kreditupplysningsföretagen nyligen vidtagit åtgärder för att oseriösa skojares agerande inte ska medföra negativa konsekvenser i kreditupplysningshänseende för seriösa företagare som drabbas.
Om någon är beredd för att ge efter för orättmätiga påtryckningar är detta främst ett problem för den som gör det och inte för lagstiftaren.
Att dessutom påstå - som vissa har gjort - att domstolar och rättsväsendet i vidare bemärkelse skulle bidra till att oseriösa skojare lyckas med sitt uppsåt beror nog också på bristande kunskaper om helheten, men den diskussionen får vänta för närvarande.
UPPDATERING (6/12)
I senaste numret av tidningen Riksdag & Departement finns också en artikel angående den aktuella frågan. Rubriken är "Krav på politisk handling mot bluffande företag". I artikeln tar Svensk Handels VD Dag Klackenberg upp ett mycket tydligt exempel på ett fall när avtal inte har ingåtts.
Här finns en länk till artikeln.
söndag 4 december 2011
Moderat storstadspolitik
I onsdags (30/11) presenterade vi - Moderaternas storstadspolitiska grupp - rapporten "Storstädernas utmaningar". Jag har hanterat i första hand frågor med bostadspolitisk anknytning samt mångfalds- och integrationsfrågor i rapporten, men naturligtvis tar alla som ingår i gruppen ansvar för allt som finns i den. Rapporten är det första steget i ett fortsatt utvecklingsarbete som i nästa steg ska ge svar på hur Moderaterna kan tillvarata och utveckla storstädernas tillgångar och möjligheter.
Den nu presenterade rapporten identifierar problem och möjligheter. När det gäller de delar som har direkt bostadspolitsk anknytning i rapporten har jag tagit in följande här nedan:
Bostadsbristen är ett omfattande problem för storstäderna. Det har byggts för lite i
Sverige. Byggkostnaderna i Sverige är högre än i många andra länder. De bostadsytor
som redan finns utnyttjas inte heller optimalt. Politiker och de stora
byggbolagen dominerar byggandet i städerna. Konkurrensen måste förbättras –
små byggbolag och privatpersoner måste också kunna bygga i staden. Hur går vi vidare med vårt arbete med att åtgärda bostadsbristen, få en effektivare ytanvändning
och låta storstadsborna vara med och bygga staden?
Att köpa en bostad i en storstad är en stor investering. Därför är det viktigt att det också finns tillgång till mindre och billigare bostäder – bostadsrätter och hyresrätter – i storstadsregionerna eftersom det är en typ av boende som passar unga
och studenter, den grupp som har svårast att komma in på bostadsmarknaden.
Det är oacceptabelt att bostadsbrist tvingar studenter att tacka nej till utbildningar.
En fungerande bostadsmarknad kräver en blandning av boendeformer. Det är
inte politiker som ska välja boendeform – det gör människor bäst själva. Det behövs
hyresrätter, bostadsrätter, ägarlägenheter och småhus för att säkra mångfald,
variation och valfrihet i storstaden.
God och hållbar arkitektur nämns allt för sällan i bostadspolitiken. Hur kan vi bli
bättre på att tillföra staden nya byggnader och ny arkitektur som väcker positiva
känslor och stolthet hos såväl dagens som morgondagens storstadsbor?
Bebyggelsen står för cirka 36 procent av Sveriges årliga totala energianvändning.
Energisparande är en outnyttjad resurs. Ett spännande exempel som arbetsgruppen
tittat närmare på är den tyska staden Freiburg där all nyproduktion av byggnader (utom industribyggnader) ska hålla lägst passivhusstandard, vilket innebär en energianvändning om högst 15 kWh per kvadratmeter och år. Energikraven på nybyggda bostäder i Sverige måste också bli mycket högre än i dag. Annars klarar vi aldrig klimatmålen.
Även det befintliga bostadsbeståndet läcker energi och värme i onödan. Särskilt
miljonprogramshusen är väl lämpade att renovera till passivhusstandard. Men
även för äldre hus – exempelvis i den så eftertraktade stenstaden från förra sekelskiftet – krävs liknande strategier. Vi vill därför gärna se en inhemsk teknikutveckling på lågenergihusområdet och en energisnålare byggprocess.
Vi behöver också vidareutveckla och använda de förnybara energislagen, såsom
solfångare och solpaneler, i större utsträckning i städerna. Arbetsgruppen har
besökt den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, som kommer att
bli den första stadsdelen i världen med ett smart elnät. Hur kan vi möjliggöra fler
sådana pilotprojekt i våra storstäder?
Här finns en länk till rapporten.
Den nu presenterade rapporten identifierar problem och möjligheter. När det gäller de delar som har direkt bostadspolitsk anknytning i rapporten har jag tagit in följande här nedan:
Bostadsbristen är ett omfattande problem för storstäderna. Det har byggts för lite i
Sverige. Byggkostnaderna i Sverige är högre än i många andra länder. De bostadsytor
som redan finns utnyttjas inte heller optimalt. Politiker och de stora
byggbolagen dominerar byggandet i städerna. Konkurrensen måste förbättras –
små byggbolag och privatpersoner måste också kunna bygga i staden. Hur går vi vidare med vårt arbete med att åtgärda bostadsbristen, få en effektivare ytanvändning
och låta storstadsborna vara med och bygga staden?
Att köpa en bostad i en storstad är en stor investering. Därför är det viktigt att det också finns tillgång till mindre och billigare bostäder – bostadsrätter och hyresrätter – i storstadsregionerna eftersom det är en typ av boende som passar unga
och studenter, den grupp som har svårast att komma in på bostadsmarknaden.
Det är oacceptabelt att bostadsbrist tvingar studenter att tacka nej till utbildningar.
En fungerande bostadsmarknad kräver en blandning av boendeformer. Det är
inte politiker som ska välja boendeform – det gör människor bäst själva. Det behövs
hyresrätter, bostadsrätter, ägarlägenheter och småhus för att säkra mångfald,
variation och valfrihet i storstaden.
God och hållbar arkitektur nämns allt för sällan i bostadspolitiken. Hur kan vi bli
bättre på att tillföra staden nya byggnader och ny arkitektur som väcker positiva
känslor och stolthet hos såväl dagens som morgondagens storstadsbor?
Bebyggelsen står för cirka 36 procent av Sveriges årliga totala energianvändning.
Energisparande är en outnyttjad resurs. Ett spännande exempel som arbetsgruppen
tittat närmare på är den tyska staden Freiburg där all nyproduktion av byggnader (utom industribyggnader) ska hålla lägst passivhusstandard, vilket innebär en energianvändning om högst 15 kWh per kvadratmeter och år. Energikraven på nybyggda bostäder i Sverige måste också bli mycket högre än i dag. Annars klarar vi aldrig klimatmålen.
Även det befintliga bostadsbeståndet läcker energi och värme i onödan. Särskilt
miljonprogramshusen är väl lämpade att renovera till passivhusstandard. Men
även för äldre hus – exempelvis i den så eftertraktade stenstaden från förra sekelskiftet – krävs liknande strategier. Vi vill därför gärna se en inhemsk teknikutveckling på lågenergihusområdet och en energisnålare byggprocess.
Vi behöver också vidareutveckla och använda de förnybara energislagen, såsom
solfångare och solpaneler, i större utsträckning i städerna. Arbetsgruppen har
besökt den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, som kommer att
bli den första stadsdelen i världen med ett smart elnät. Hur kan vi möjliggöra fler
sådana pilotprojekt i våra storstäder?
Här finns en länk till rapporten.
lördag 3 december 2011
Kan universitetsmiljön tillföra (S) kunskaper?
Socialdemokraternas så kallade förtroenderåd, som av vissa beskrivs som en "minikongress", äger uppenbarligen rum i vad man kan kalla universitetsmiljö. Platsen är Aula Magna vid Stockholms universitet.
En undersökning som presenterades för inte så lång tid sedan utvisade att 49 procent av socialdemokraternas riksdagsledamöter saknar högre utbildning, en av dem är Håkan Juholt. När det gäller utbildningsnivån är det bara Sverigedemokraterna som ligger lägre än (S). För egen del tror jag att det krävs betydligt mycket mer än att förlägga aktiviteter till Aula Magna för att få kunskaper och skapa kompetens. Det enda som har blivit känt så här långt är att Håkan Juholt har utställt löften om att han ska återkomma med förslag i olika frågor (... om han inte ändrar sig förstås ...).
Debattartikeln på DN-debatt (3/12) innehåller i princip bara ord och en allt överskuggande grundidé om att man ska möta framtiden med dåtiden. Dåtidens tvångströja har uppenbarligen dragits åt hårdare och närmast vuxit fast på vänsterfalangens kroppar. Detta leder naturligtvis till konvulsioner i ett parti som på Håkan Juholts motsida också innehåller politiker som lever i nutid och kan göra kopplingar mellan det som sker i omvärlden och relatera detta till ... en egen politik ... om det nu skulle ha funnits någon.
Allmänt sett kan det också tyckas vara lite magstarkt att kritisera regeringen i olika avseenden om man inte ens vet vad man vill själva vill. Alliansregeringen gjorde stora infrastruktursatsningar i samband med 2008 års finanskris och internationella lågkonjunktur. Man kan säga att medel tillfördes allt som låg inom planeringshorisonten. Tidigare socialdemokratiska regeringar gjorde i princip ingenting. Vilken trovärdighet har Socialdemokraterna mot den bakgrunden och det förhållandet att Håkan Juholt uppenbarligen inte har en susning om det mest grundläggande när det gäller statens finanser. Jag tänker här på Håkan Juholts uttalande om att alla pensionärer ska få motsvarande skatt som löntagarna ... redan nästa år. Detta uttalande sågades ju för övrigt ganska tydligt av Thomas Östros (S).
Här finns en länk till artikeln på DN-debatt där Håkan Juholt säger? Ja, egentligen ingenting.
En undersökning som presenterades för inte så lång tid sedan utvisade att 49 procent av socialdemokraternas riksdagsledamöter saknar högre utbildning, en av dem är Håkan Juholt. När det gäller utbildningsnivån är det bara Sverigedemokraterna som ligger lägre än (S). För egen del tror jag att det krävs betydligt mycket mer än att förlägga aktiviteter till Aula Magna för att få kunskaper och skapa kompetens. Det enda som har blivit känt så här långt är att Håkan Juholt har utställt löften om att han ska återkomma med förslag i olika frågor (... om han inte ändrar sig förstås ...).
Debattartikeln på DN-debatt (3/12) innehåller i princip bara ord och en allt överskuggande grundidé om att man ska möta framtiden med dåtiden. Dåtidens tvångströja har uppenbarligen dragits åt hårdare och närmast vuxit fast på vänsterfalangens kroppar. Detta leder naturligtvis till konvulsioner i ett parti som på Håkan Juholts motsida också innehåller politiker som lever i nutid och kan göra kopplingar mellan det som sker i omvärlden och relatera detta till ... en egen politik ... om det nu skulle ha funnits någon.
Allmänt sett kan det också tyckas vara lite magstarkt att kritisera regeringen i olika avseenden om man inte ens vet vad man vill själva vill. Alliansregeringen gjorde stora infrastruktursatsningar i samband med 2008 års finanskris och internationella lågkonjunktur. Man kan säga att medel tillfördes allt som låg inom planeringshorisonten. Tidigare socialdemokratiska regeringar gjorde i princip ingenting. Vilken trovärdighet har Socialdemokraterna mot den bakgrunden och det förhållandet att Håkan Juholt uppenbarligen inte har en susning om det mest grundläggande när det gäller statens finanser. Jag tänker här på Håkan Juholts uttalande om att alla pensionärer ska få motsvarande skatt som löntagarna ... redan nästa år. Detta uttalande sågades ju för övrigt ganska tydligt av Thomas Östros (S).
Här finns en länk till artikeln på DN-debatt där Håkan Juholt säger? Ja, egentligen ingenting.
fredag 2 december 2011
Ungas bostadssituation
I dag presenterade Ungdomsstyrelsen en ganska omfattande rapport (Fokus 11) om ungas bostadssituation. Rapporten omfattar 258 sidor.
Under 2000-talet har andelen unga, mellan 18 och 25 år, som bor hemma ökat med 6 procent vilket innebär ytterligare 55 000 ungdomar. Samtidigt har boendeförhållandena blivit osäkrare för många som har flyttat hemifrån, fler bor exempelvis i andra och i tredje hand.
I rapporten anges bland annat följande: "149 kommuner, vilket är mer än hälften av landets kommuner, uppger att de har brist på bostäder som unga efterfrågar. I början av 2000-talet uppgav 100 kommuner att de hade brist på bostäder för unga. Störst brist på bostäder är det i storstäderna och på högskoleorterna. Men var tredje kommun med färre än 25 000 invånare uppger också brist på bostäder för unga. Dessutom uppger endast 43 kommuner att de gör särskilda insatser för att underlätta för unga att få en bostad."
Enligt raqpporten efterfrågar unga främst hyresrätter. Det finns dock enligt rapporten inte fler hyresrätter i dag än vad som var fallet för tjugo år sedan. Under 2000-talet har bostadskostnaden för unga legat relativt konstant. Ungas inkomstutveckling under 2000-talet är sämre jämfört med andra grupper i samhället. Det innebär att ungas konkurrenskraft har försämrats jämfört med andra åldersgruppers, enligt rapporten.
Här finns en länk till rapporten.
Under 2000-talet har andelen unga, mellan 18 och 25 år, som bor hemma ökat med 6 procent vilket innebär ytterligare 55 000 ungdomar. Samtidigt har boendeförhållandena blivit osäkrare för många som har flyttat hemifrån, fler bor exempelvis i andra och i tredje hand.
I rapporten anges bland annat följande: "149 kommuner, vilket är mer än hälften av landets kommuner, uppger att de har brist på bostäder som unga efterfrågar. I början av 2000-talet uppgav 100 kommuner att de hade brist på bostäder för unga. Störst brist på bostäder är det i storstäderna och på högskoleorterna. Men var tredje kommun med färre än 25 000 invånare uppger också brist på bostäder för unga. Dessutom uppger endast 43 kommuner att de gör särskilda insatser för att underlätta för unga att få en bostad."
Enligt raqpporten efterfrågar unga främst hyresrätter. Det finns dock enligt rapporten inte fler hyresrätter i dag än vad som var fallet för tjugo år sedan. Under 2000-talet har bostadskostnaden för unga legat relativt konstant. Ungas inkomstutveckling under 2000-talet är sämre jämfört med andra grupper i samhället. Det innebär att ungas konkurrenskraft har försämrats jämfört med andra åldersgruppers, enligt rapporten.
Här finns en länk till rapporten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
