Visioner och verklighet hos Försvarsmakten

I en kolumn på ledarsidan i Svenska Dagbladet skriver Thomas Gür under rubriken "Personalhaveri hos försvaret". Utgångspunkten är att Försvarmakten hade beräknat att det 2011 kommer att finnas 2 700 soldater med interimskontrakt för tidvis anställning. Därefter har det meddelats att rekryteringen av soldater har gått snabbare och bättre än väntat och att målen för 2011 redan är uppnådda.

Visionen - eller om man vill målsättningen - kommunicerades som verklighet utan att så var fallet. När det sedan avslöjades att verkligheten i själva verket var att antalet ingånga interimskontrakt för tidvis tjänstgörande soldater (enligt Försvarmaktens halvårsrapport) endast uppgår till 300 har de kommunicerade glädjesiffrorna sagts bero på "ett misstag i sammanställningen av underlag". Detta är i så fall inte första gången det sker denna typ av misstag och man ställer sig frågan vilka andra misstag kommer vi att få kännedom om framöver?

Det har varit känt från början att Försvarsmakten har varit i uppenbart behov av hjälp med att lösa personalförsörjningsfrågorna och att detta från flera håll har bedömts vara en utmaning för Försvarsmakten som det har tagits alldeles för lätt på. Sedan finns nästa fråga - när och om man väl har lyckats rekrytera personal ... hur ska man då få personalen att stanna kvar? Är man en tillräckligt modern och attraktiv arbetsgivare?

Att misslyckad personalrekrytering och att personal slutar efter förhållandevis kort tid är ett problem är uppenbart. När det gäller rekryteringen till frivilliga utbildningar under den tid vi hade allmän värnplikt blev inriktningen genom åren mer och mer fokuserad på att attrahera de rätta individerna från början och att sedan se till att de - i möjligaste mån - fullgjorde sin utbildning.

De siffror som har redovisats i media tidigare - om de nu är riktiga - visar på ett nästan lika stort frånfälle hos dem som påbörjar militär utbildning i det nya systemet som antalet vilka avskiljdes från kustjägarskolan i mitten på 1970-talet. Detta kan knappast vara avsikten i ett modernt personalförsörjningssystem och det är dessutom kostsamt.

Här finns en länk till dagens kolumn på ledarsidan i Svenska Dagbladet.