(S)kruvade politiska poänger

Jag minns den så kallade ”gråtjuvsdebatten” under första delen av 1980-talet när jag läser Håkan Juholts (S) allt annat än analytiska och djupsinniga kommentarer till upploppen i Storbritannien.

I pappersupplagan av Svenska Dagbladet i dag finns en notis om Håkan Juholts kommentarer till upploppen. Svenska Dagbladet skriver: Han ”menar å ena sidan att upproren drivs av kriminella, vilka enligt honom ska behandlas därefter. Å andra sidan lockar upprorsmakarna till sig ungdomar som inte är kriminella. Det kan enligt Håkan Juholt förebyggas genom satsningar på skolor och fritidsverksamheter. – Vi måste göra sociala investeringar för att långsiktigt forma samhället så att det blir svårare att rekrytera till sådana här kriminella handlingar.” Härutöver har Aftonbladet rapporterat om detta för någon dag sedan och även Svenska Dagbladets ledarsida har i dag tagit upp frågan om orsakerna till upploppen.

Att politiker försöker extrapolera på verkligheten har Håkan Juholt visat två prov på under förhållandevis kort tid. För det första försöket att sprida en bild om barnfattigdom som inte är korrekt och utan att förklara vad som menas med det som har kallats relativ barnfattigdom. För det andra genom att leverera ett svar på vad som ska motverka ett förutsatt deltagande i upploppen i Storbritannien av ungdomar som inte är kriminella.

Jag skrev den 3 augusti här på min blogg om den myt socialdemokraterna försöker sprida om barnfattigdom som ett stort problem i Sverige. Underförstått är att detta skulle vara resultatet av Alliansregeringens politik.

Under alla förhållanden var den reella barnfattigdomen högre tidigare och den hade också varit högre i dag med en socialdemokratiskt ledd regering (vilka som nu skulle ha ingått i den kan man ju fråga sig) och med socialdemokratisk politik. Det finns skäl att upprepa att det i Rädda Barnens "larmrapport" om barnfamiljernas ekonomi stod följande i sammanfattningen: ”De disponibla inkomsterna har överlag ökat för barnfamiljer i alla inkomstskikt under det senaste årtiondet.” … Men den mediala rapporteringen kom att handla om ”barnfattigdom” i den meningen som utgick från att man hade laborerat med ett relativt fattig­domsbegrepp där det centrala var hur de med lägst inkomster relaterar sig till dem som tjänar mer.

Åter till ”gråtjuvsdebatten” då socialdemokraterna försökte göra stora poänger av att problemet med alla bostadsinbrott berodde på arbetslösheten. Som – på den tiden – verksam polis undrade jag över vilken verklighet man hade studerat när man kom fram till den slutsatsen. Bostadsinbrotten liksom många andra brott som vissa personer återkommande gjorde och fortfarande gör sig skyldiga till hade naturligtvis helt andra orsaker. En person som blir arbetslös beger sig knappast ut och bryter sig in i andra människors hem bara av den anledningen. Troligen skulle arbetslöshet inte ens ha kunnat vara en delförklaring till att någon bryter sig in i andra människors hem och stjäl andras tillhörigheter. Det handlar i stället om vilken moral människan i fråga har eller helt enkelt vad man kan tillåta sig.

Samma sak med frågan om medverkan i upplopp vilket en person knappast skulle avstå från just därför att det finns fritidsverksamheter. Visst är fritidsverksamheter viktiga, men moralbildningen av unga människor ankommer i någon mån på alla vuxna i samhället. Dessutom finns det en nyfikenhet bland unga, troligen mer än hos äldre, att man vill vara närvarande och se, utan att utgångspunkten därför måste vara att ungdomarna vill delta i kriminella handlingar.

En gång i tiden i samband med närpolisreformens införande hade många inom polisen uppfattningen att det var enbart polisen som skulle ägna sig åt moralbildningen i samhället. Man skulle vara närvarande i alla skolor, på förskolor och det var väl möjligen inte långt kvar till dess man skulle sköta moralbildningen genom närvaro i hemmen också. Detta var naturligtvis feltänkt och urholkade på sätt och vis ungas förtroende för polisen. Elever på gymnasieskolor frågade sig varför det satt poliser i en lokal både hela och halva dagar och om inte poliserna hade viktigare sysslor som borde utföras.

Det går nog att vinna snabba och enkla politiska poänger i många frågor, men den som underskattar människors förmåga till egna analyser kommer aldrig att vinna förtroende i bredare mening och i längden.

Aftonbladet, SvD:s ledarsida