I grunden handlade mitt anförande om samma sak som jag lyft fram tidigare; detta är en reform som inte minskar friheten för någon men ökar friheten för några. Den förändrade lagstiftningen kränker heller inte religonsfriheten och tvingar inte någon att mot sin vilja och övertygelse att viga någon.
Hela mitt huvudanförande finns här. Nedan publicerar jag utsnitt från anförandet som är av särskild vikt och som besvarar och bemöter ett antal frågeställningar.
Civilutskottets utgångspunkt har varit att rättsreglerna ska tillhandahålla praktiska lösningar för människors familjebildningar utan att ge uttryck för några omotiverade värderingar. Det synsättet har också genomsyrat de senaste årens reformer som har inneburit att registrerade partners rättsliga ställning blivit alltmer lik de gifta parens.
Utvecklingen har gått mot att i allt större utsträckning likställa registrerade partner med äkta makar. Genom lagändringar har det öppnats möjligheter för registrerade partner att adoptera barn gemensamt och att få tillgång till assisterad befruktning.
De rättsliga skillnader som i dagsläget finns kvar mellan registrerade partner och äkta makar är sammantaget mycket små. Vad den nu aktuella frågan handlar om är dessa små skillnader och användningen av begreppet äktenskap.
[...]
Fru talman! Jag ska nu belysa en fråga som gäller användningen av olika begrepp i den debatt som har förts om könsneutrala äktenskap. Det talas emellanåt om att äktenskap bör tillkomma genom en civilrättslig reglering eller lösning i stället för att det också ska vara möjligt att gifta sig i kyrkan. Det är lite svårt att förstå den diskussionen. Äktenskapet är ett rättsligt statusförhållande som uppkommer genom ett moment av myndighetsutövning, vilket är själva vigseln enligt det så kallade vigselformuläret. Reglerna i äktenskapsbalken är en civilrättslig reglering.
Förutsättningarna för själva vigseln i laglig mening är desamma alldeles oavsett om vigseln ingås inför en präst i Svenska kyrkan, inför en vigselförrättare i något trossamfund eller inför en borgerlig vigselförrättare. Om vigseln ingås inför en präst i Svenska kyrkan eller inför en vigselförrättare i något trossamfund kan man utgå från att vigseln alltid utgör en del av en religiös ceremoni. Den ceremonin omfattas av religionsfriheten.
Frågan om den civilrättsliga regleringen eller lösningen handlar nog egentligen om huruvida man anser att samkönade par ska få ingå äktenskap i kyrkan eller inte. Viljan att lagstiftningsvägen stänga samkönade par ute från möjligheten till kyrklig vigsel skulle få som konsekvens att samtliga heterosexuella par i så fall också skulle stängas ute från möjligheten till en kyrklig vigsel, vilket är en konsekvens som nog inte har framgått så tydligt i debatten.
[...]
En väsentlig fråga är hur frågan om könsneutrala äktenskap ska ses ur barnperspektivet. En förutsättning för lagförslagen är naturligtvis att de är förenliga med barnens bästa. Flera remissinstanser har uttryckt oro när det gäller barnperspektivet.
Att införa könsneutrala äktenskap skulle inte innebära någon saklig ändring av reglerna för föräldraskap och skulle alltså inte påverka frågorna om vem som anses vara förälder eller vem som blev vårdnadshavare till ett barn.
De ändringar som nyligen har gjorts beträffande homosexuella pars möjlighet att bli föräldrar är av betydelse i sammanhanget. Genom adoption eller assisterad befruktning kan homosexuella numera på samma sätt som heterosexuella bilda en kärnfamilj med föräldrar och barn. Samhället har därmed redan tagit ställning till att barn på lika goda villkor kan växa upp och fostras i homosexuella parförhållanden.
[...]
Slutsatsen blir att könsneutrala äktenskap inte möter några invändningar om man utgår från barnperspektivet. Om ändringen ger en attitydpåverkan i samhället är den enligt civilutskottets uppfattning snarare till fördel för barnen än till deras nackdel.
[...]
Sammanfattningsvis: Förslaget om könsneutrala äktenskap inskränker inte friheten för någon. Förslaget ökar däremot friheten för några. Dessutom innehåller förslaget inte något tvång mot vare sig Svenska kyrkan, andra trossamfund, präster eller vigselförrättare inom något trossamfund. Förslaget innebär att rimlig hänsyn tagits till samtliga berörda intressen.
Flera av mina moderata riksdagskollegor har bloggat om debatten och beslutet. Läs deras inlägg nedan.
Anna Kinberg Batra 1, 2
Elisabeth Svantesson
Jan Ericson
Katarina Brännström
Lars Hjälmered
Olof Lavesson 1, 2
Sofia Arkelsten 1 (med bild på mig i talarstolen), 2, 3
Tomas Tobé 1, 2, 3, 4
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar