I torsdags blev jag kontaktad av Dagens juridik med anledning av det vi i politikutvecklingsgruppen Lika möjligheter (Familj och arbetsliv) skrivit om medling i delrapporten "Jämställt föräldraskap". Resultatet blev ett porträtt på Dagens juridik. Här finns en länk till den artikeln.
Bakgrunden ser ut på följande sätt:
I äktenskapstvister och i mål om vårdnad, boende och umgänge är frågan om vem som är den bästa föräldern ofta en fråga som framstår som central för många av dem som tvistar om sina barn.
Frågan är egentligen fel ställd och dagens processordning uppmuntrar i någon mån till detta. Rättegångsbalkens tvistemålsregler är utformade så att de typiskt sätt riskerar att skärpa en konflikt mellan föräldrarna därför att de, exempelvis i ett vårdnadsmål, måste argumentera om varför man vill ha ensam vårdnad. Det förs då – om tingsrätten tvingas avgöra målet genom att meddela dom efter att yrkandena prövats – ofta in uppgifter om den andres tillkortakommanden i olika avseenden som kommer att finnas tillgängliga svart på vitt i en dom som också barnet eller barnen kan ta del av senare i livet.
Den föräldern som – exempelvis – vill bli tilldömd ensam vårdnad ska visa att han eller hon är lämpligare (bättre) än den andre föräldern. Å andra sidan kan det handla om av visa hur dålig, försumlig och oansvarig den andre föräldern är. I sådana fall där det handlar om att ställa föräldrar mot varandra är det oftast barnet som förlorar på detta långsiktigt och därmed – indirekt – även föräldrarna själva.
I tvister om vårdnad, boende och umgänge kan man säga att det är spegelbilden av hur det ser ut på jämställdhetsområdet och i vilken mån föräldrarna har tagit ansvar för ett barn som blir till en för eller nackdel i processen. Det får därmed i någon mån betydelse om man har tagit del i barnets dagliga skötsel och intresserat sig för barnet eller inte. Den förälder som (i de allra flesta fall) av olika skäl har tagit det större ansvaret för barn och hem är den som på olika sätt frestas att exploatera detta. Det kan till och med vara så att det finns ett intresse av att utestänga den andre föräldern i syfte att skapa sig ett eget försteg gentemot den andre. Sådant kan naturligtvis inte accepteras.
Vi har även beskrivit hur det fungerar i Australien.
En underrättsdomare i Australien kan neka en förälder att väcka talan mot den andre föräldern avseende vårdnad eller umgänge med hänvisning till att föräldrarna först måste uppsöka den kommunala organisationen för konfliktlösning för att där försöka lösa sina problem. Även efter att ha besökt organisationen kan en domare neka en förälder att väcka talan om föräldrarna inte har gjort tillräckligt stora ansträngningar för att lösa sin konflikt. Föräldrarna kan därför åter hänvisas till den kommunala organisationen för fortsatt konfliktlösning.
I delrapporten har vi lämnat bland andra dessa två konkreta förslag med anledning av den problematik som vi har sett.
• Kvalificerad medling och samarbetssamtal bör erbjudas föräldrar i ett tidigare skede som ett alternativ till en påfrestande process.
• Processreglerna bör utformas så att rättegången tydligt fokuserar på barnets bästa och inte i så stor utsträckning kretsar kring vem som är bra och vem som är dålig förälder. Dagens ordning påverkar ofta negativt föräldrarnas förutsättningar till fortsatt samarbete kring barnet och riskerar därigenom att skada barnet.
lördag 31 januari 2009
måndag 26 januari 2009
Artikel om arbetsgruppens förslag
Klarläggande om Lika möjligheters - Familj och arbetsliv - förslag i delrapporten "Jämställt föräldraskap".
Först vill vi tydliggöra två sakförhållanden. 1) De förslag som lämnas i
delrapporten är arbetsgruppens förslag. Förslagen är ännu inte i någon del
fastslagen moderat politik. 2) Det föreslås inte någon ökad individualisering av
föräldraförsäkringen. Detta torde framgå för alla som läst rapporten.
Ovanstående citat är från en artikel som i dag publicerats på SVT Opinion som Hillevi Engström och jag skrivit med anledning av intervjun i Svenska Dagbladet förra veckan, där vi presenterade arbetsgruppens förslag. I artikeln förtydligar vi de förslag som arbetsgruppen faktiskt lägger fram rörande föräldraförsäkringen. Vi är också - vilket framgår ovan - tydliga med att arbetsgruppen inte har presenterat något förslag om en ökad individualisering av föräldraförsäkringen.
Läs hela artikeln här.
lördag 24 januari 2009
Jämställt föräldraskap och tankeförbud
Efter presentationen av moderaternas politikutvecklingsgrupps, Lika möjligheter - Familj och arbetsliv, förslag kring "Jämställt föräldraskap"- gällande bland annat barnbidrag, föräldraförsäkring och vårdnadstvister - har många reagerat. Det har förekommit både positiva och negativa reaktioner. Vissa av reaktionerna har haft karaktären "tagit del - ej förstått", andra har varit positiva och återigen andra kritiska. Det som möjligen är en smula tråkigt är att de kritiska reaktionerna uteslutande riktar sig mot resonemang i textdelen, men å andra sidan väcker rapporten debatt och påvisar att Nya Moderaterna är ett parti som förtjänar att vara så stort det är och på sikt förhoppningsvis ännu större.
Moderaterna är och måste vara ett verklighetsanknutet parti som utgår från dagens problem för att kunna leverera framtidens lösningar inom olika områden. För att kunna göra det måste det ske en analys av dagens problem och det måste också resoneras kring framtidens lösningar. Att det förekommer samhällsproblem som många människor uppfattar som konkreta och påtagliga inom jämställdhetsområdet borde vara uppenbart för de allra flesta.
I delrapporten resoneras det kring vissa av de problem arbetsgruppen har fått till uppgift att behandla. Några av reaktionerna efter det att rapporten presenterades leder tankarna till den av Moderaterna tidigare hårt kritiserade så kallade tankeförbudslagen på kärnkraftens område. Av vissa kommentarer kan man nästan få uppfattningen att ett rakt och öppet resonemang inte är önskvärt. För egen del tror jag att en del av den beröringsångest som framskymtar och reaktionerna beträffande vissa frågeställningar hänför sig till hur man själv har levt sitt liv. Tiderna förändras precis som människors inställning i olika frågor. En viktig förutsättning för ett politiskt partis möjligheter till framgång och överlevnad är att vara orienterat i tiden.
Här finns en länk till en ledarartikel i Expressen som kommenterar rapporten. Här finns en länk till en artikel i Norrländska Socialdemokraten och här finns en länk till en artikel i E24.
Moderaterna är och måste vara ett verklighetsanknutet parti som utgår från dagens problem för att kunna leverera framtidens lösningar inom olika områden. För att kunna göra det måste det ske en analys av dagens problem och det måste också resoneras kring framtidens lösningar. Att det förekommer samhällsproblem som många människor uppfattar som konkreta och påtagliga inom jämställdhetsområdet borde vara uppenbart för de allra flesta.
I delrapporten resoneras det kring vissa av de problem arbetsgruppen har fått till uppgift att behandla. Några av reaktionerna efter det att rapporten presenterades leder tankarna till den av Moderaterna tidigare hårt kritiserade så kallade tankeförbudslagen på kärnkraftens område. Av vissa kommentarer kan man nästan få uppfattningen att ett rakt och öppet resonemang inte är önskvärt. För egen del tror jag att en del av den beröringsångest som framskymtar och reaktionerna beträffande vissa frågeställningar hänför sig till hur man själv har levt sitt liv. Tiderna förändras precis som människors inställning i olika frågor. En viktig förutsättning för ett politiskt partis möjligheter till framgång och överlevnad är att vara orienterat i tiden.
Här finns en länk till en ledarartikel i Expressen som kommenterar rapporten. Här finns en länk till en artikel i Norrländska Socialdemokraten och här finns en länk till en artikel i E24.
torsdag 22 januari 2009
Förslagen publicerade i Svenska Dagbladet
Idag publicerar Svenska Dagbladet en artikel där jag och Hillevi Engström uttalar oss kring ett antal förslag som arbetsgruppen Lika möjligheters delarbetsgrupp, Familj och arbetsliv, presenterar.
Våra utgångspunkter för förslagen är alla att människors lika värde är en grundläggande liberal värdering. Ett samhälle där en människas kön i stor grad avgör vilka val individen kan göra är inte förenligt med grundläggande liberala värderingar. Jämställdhet får därför varken ses som en renodlad kvinno- eller vänsterfråga. Det är en frihetsfråga som båda könen måste driva tillsammans och där både kvinnor och män är vinnare.
Gruppens uppdrag är att fördjupa sig inom några av de områden där behovet av ytterligare insatser för jämställdhet framstår som störst. Det gäller bland annat frågor som avser familj, arbetsliv och välfärd.
Vår slutrapport kommer att lämnas över till moderaternas förtroenderåd och riksdagsgrupp under februari.
Här finns det pressmeddelande som gått ut under dagen. I anslutning till pressmeddelandet finns delrapporten att ladda ner.
Våra utgångspunkter för förslagen är alla att människors lika värde är en grundläggande liberal värdering. Ett samhälle där en människas kön i stor grad avgör vilka val individen kan göra är inte förenligt med grundläggande liberala värderingar. Jämställdhet får därför varken ses som en renodlad kvinno- eller vänsterfråga. Det är en frihetsfråga som båda könen måste driva tillsammans och där både kvinnor och män är vinnare.
Gruppens uppdrag är att fördjupa sig inom några av de områden där behovet av ytterligare insatser för jämställdhet framstår som störst. Det gäller bland annat frågor som avser familj, arbetsliv och välfärd.
Vår slutrapport kommer att lämnas över till moderaternas förtroenderåd och riksdagsgrupp under februari.
Här finns det pressmeddelande som gått ut under dagen. I anslutning till pressmeddelandet finns delrapporten att ladda ner.
onsdag 21 januari 2009
Sjöfylleri och arvsrättsliga frågor
Sjöfylleri och arvsrättsliga frågor har jag debatterat i kammaren i dag. Egentligen blev det inte någon debatt kring de arvsrättsliga frågorna men det blev det däremot när det gäller sjöfylleri. Här finns en länk till mitt första anförande i debatten. Anförandet följdes sedan av inte mindre än sex repliker.
Lite dagsaktuell statisktik beträffande sjöfylleribrott ser ut på följande sätt om man frågar sjöpolisen i Stockholms län. Vad man kan konstatera är att sjöfylleriet trendmässigt har minskat över tiden. Tidigare låg denna typ av brottslighet på ungefär 100 rapporterade fall per år. Man sammanställer just nu statistik för 2008. Gör man en jämförelse mellan 2007 och 2008 kan man konstatera att det i Stockholms län rapporterades 72 fall 2007 jämfört med 76 fall år 2008. Antalet fall där det har skett en sjöolycka i förening med sjöfylleri var 8 fall år 2007 jämfört med 9 fall år 2008.
När det gäller det totala antalet sjöolyckor kan man konstatera att i 90% av fallen har det varit fråga om nyktra båtförare.
När det gäller de arvsrättsliga frågorna blev det endast ett anförande. Länken till det anförandet finns här.
Lite dagsaktuell statisktik beträffande sjöfylleribrott ser ut på följande sätt om man frågar sjöpolisen i Stockholms län. Vad man kan konstatera är att sjöfylleriet trendmässigt har minskat över tiden. Tidigare låg denna typ av brottslighet på ungefär 100 rapporterade fall per år. Man sammanställer just nu statistik för 2008. Gör man en jämförelse mellan 2007 och 2008 kan man konstatera att det i Stockholms län rapporterades 72 fall 2007 jämfört med 76 fall år 2008. Antalet fall där det har skett en sjöolycka i förening med sjöfylleri var 8 fall år 2007 jämfört med 9 fall år 2008.
När det gäller det totala antalet sjöolyckor kan man konstatera att i 90% av fallen har det varit fråga om nyktra båtförare.
När det gäller de arvsrättsliga frågorna blev det endast ett anförande. Länken till det anförandet finns här.
onsdag 7 januari 2009
Betalningsansvar vid obehöriga transaktioner
I Regeringskansliet pågår arbete med implementeringen av två artiklar i ett EG-direktiv om betaltjänster på den inre marknaden och två andra i sammanhanget aktuella direktiv. Härutöver ska betaltjänstdirektivet upphävas. Arbetet har kommit så långt att en rapport nu har presenterats, Ds 2008:86.
Utgångspunkten är att i stort sett alla människor har avtal om betaltjänster med någon bank eller annan betaltjänstleverantör. Det kan exempelvis vara ett avtal om betalkonto, med eller utan kredit, där insättningar och uttag görs med hjälp av ett så kallat betalningsinstrument, till exempel ett kontokort eller en bankdosa. Problemet med obehöriga transaktioner i sådana sammanhang är att det förekommer att betalningsinstrument används utan samtycke av den som enligt avtalet med banken har rätt att lämna ett sådant samtycke. Det är oftast svårt att ta reda på vem som har gjort den obehöriga transaktionen och då blir frågan om banken eller kontohavaren ska stå för den slutliga ekonomiska förlusten.
I promemorian föreslås nya bestämmelser om en kontohavares skyldigheter i förhållande till en bank eller annan betaltjänstleverantör.
Bland annat föreslås att kontohavaren ska stå för en förlust med högst 1 000 kronor om en obehörig transaktion har skett och en personlig kod har använts. Någon sådan självrisk ska dock inte utgå om kontohavaren visar att transaktionen inte berodde på att han eller hon låtit bli att skydda sin kod. Kontohavaren ska stå för hela förlusten om en obehörig transaktion har skett till följd av att kontohavaren av grov oaktsamhet har brutit mot sina förpliktelser. I konsumentförhållanden ska förlustansvaret vid grov oaktsamhet begränsas till 12 000 kronor. Har konsumenten uppsåtligen möjliggjort den obehöriga transaktionen, ska han eller hon ansvara för hela förlusten. Kontohavaren ska aldrig stå för någon förlust till följd av en obehörig transaktion som har genomförts efter att kontohavaren har anmält att betalningsinstrumentet ska spärras, utom om han eller hon har handlat svikligt.
Min kommentar blir i nuläget att när det gäller förslag inom det aktuella området är det viktigt att alltid göra en avvägning mellan – å ena sidan – intresset av att kontohavaren ska vara aktsam så att varken han eller hon eller banken lider onödiga förluster mot – å andra sidan – att bankens incitament för att skapa säkra betaltjänstsystem inte faller bort. Det är bankerna och andra betaltjänstleverantörer som förfogar över möjligheterna att skapa säkrare system. Sedan är det upp till kontohavarna att agera på ett ansvarsfullt sätt efter rimliga och ur säkerhetssynpunkt motiverade spelregler.
Nästa steg i handläggningen är en remissrunda.
Utgångspunkten är att i stort sett alla människor har avtal om betaltjänster med någon bank eller annan betaltjänstleverantör. Det kan exempelvis vara ett avtal om betalkonto, med eller utan kredit, där insättningar och uttag görs med hjälp av ett så kallat betalningsinstrument, till exempel ett kontokort eller en bankdosa. Problemet med obehöriga transaktioner i sådana sammanhang är att det förekommer att betalningsinstrument används utan samtycke av den som enligt avtalet med banken har rätt att lämna ett sådant samtycke. Det är oftast svårt att ta reda på vem som har gjort den obehöriga transaktionen och då blir frågan om banken eller kontohavaren ska stå för den slutliga ekonomiska förlusten.
I promemorian föreslås nya bestämmelser om en kontohavares skyldigheter i förhållande till en bank eller annan betaltjänstleverantör.
Bland annat föreslås att kontohavaren ska stå för en förlust med högst 1 000 kronor om en obehörig transaktion har skett och en personlig kod har använts. Någon sådan självrisk ska dock inte utgå om kontohavaren visar att transaktionen inte berodde på att han eller hon låtit bli att skydda sin kod. Kontohavaren ska stå för hela förlusten om en obehörig transaktion har skett till följd av att kontohavaren av grov oaktsamhet har brutit mot sina förpliktelser. I konsumentförhållanden ska förlustansvaret vid grov oaktsamhet begränsas till 12 000 kronor. Har konsumenten uppsåtligen möjliggjort den obehöriga transaktionen, ska han eller hon ansvara för hela förlusten. Kontohavaren ska aldrig stå för någon förlust till följd av en obehörig transaktion som har genomförts efter att kontohavaren har anmält att betalningsinstrumentet ska spärras, utom om han eller hon har handlat svikligt.
Min kommentar blir i nuläget att när det gäller förslag inom det aktuella området är det viktigt att alltid göra en avvägning mellan – å ena sidan – intresset av att kontohavaren ska vara aktsam så att varken han eller hon eller banken lider onödiga förluster mot – å andra sidan – att bankens incitament för att skapa säkra betaltjänstsystem inte faller bort. Det är bankerna och andra betaltjänstleverantörer som förfogar över möjligheterna att skapa säkrare system. Sedan är det upp till kontohavarna att agera på ett ansvarsfullt sätt efter rimliga och ur säkerhetssynpunkt motiverade spelregler.
Nästa steg i handläggningen är en remissrunda.
tisdag 6 januari 2009
Det ryska gasvapnet
Hur ska EU-länder i framtiden kunna förlita sig på att det sker gasleveranser i de ledningar som kommer från Ryssland?
Att ryssarna gärna skulle bygga upp ett ännu större beroende av rysk gas i många europeiska stater kan det inte råda något tvivel om. Syftet framstår som mer och mer klart, inte minst med tanke på de så kallade förhandlingar som nu pågår med Ukraina. Kombinationen att få rejäla intäkter samtidigt som man skapar beroende i sin intressesfär framstår möjligen som en oemotståndlig option i Moskva. De minskade gasleveransererna ska, enligt en artikel i Svenska Dagbladets nätupplaga i går, ha beordrats av Vladimir Putin.
Det finns olika sätt att kontrollera och utöva inflytande i sitt intresseområde. Går det inte med ekonomiska medel och gas finns det ju som bekant också andra alternativ som IT-attacker och militära markoperationer, nu senast i Georgien.
Frågan om utökade gasleveranser till andra EU-länder berör Sverige genom dragningen av gasledningen i Östersjön. De miljöeffekter som gasledningen får i Östersjöns havsmiljö kan vi inte överblicka för närvarande. En ökad gasanvändning bidrar dessutom inte till minskad klimatpåverkan utan tvärtom. Att naturgas skulle vara någon form av övergångslösning till alternativa mer miljöanpassade energiformer kan man argumentera för i Moskva, om man har intressen i gasförsäljning eller inte har satt sig in i frågan. Att investera i en omfattande infrastruktur för gasleveranser innebär naturligtvis att investeringen måste betala sig, dessutom sannolikt med råge.
Enligt TT-AFP har man från Tysklands, Österrikes och Tjeckiens sida sagt att man upplever sig som gisslan när Ryssland och Ukraina inte kan göra upp om gaspriset. Det finns naturligtvis mycket starka skäl för alla stater som redan är beroende av rysk gas, eller som fortfarande har planer på att ytterligare utöka sitt gasberoende, eller möjligen står i begrepp att bli beroende av rysk gas, att överväga om man inte redan nu ska satsa på framtidens energilösningar.
Frågan är dock vilken logik som styr i Moskva? Förväntar man sig hjälp med påtryckningar mot Ukraina från andra berörda länder? Nej, jag tror nog att man i andra sammanhang skulle kunna säga att man har skjutit sig själv i foten, eller i detta sammanhang möjligen att man strypt sin egen möjlighet till utökade gasleveranser i framtiden.
I Svenska Dagbladets nätversion (näringslivsdelen) finns i dag två artiklar om problematiken. Den första behandlar larmrapporterna om gasbrist och den andra ”spelet om energin”.
Att ryssarna gärna skulle bygga upp ett ännu större beroende av rysk gas i många europeiska stater kan det inte råda något tvivel om. Syftet framstår som mer och mer klart, inte minst med tanke på de så kallade förhandlingar som nu pågår med Ukraina. Kombinationen att få rejäla intäkter samtidigt som man skapar beroende i sin intressesfär framstår möjligen som en oemotståndlig option i Moskva. De minskade gasleveransererna ska, enligt en artikel i Svenska Dagbladets nätupplaga i går, ha beordrats av Vladimir Putin.
Det finns olika sätt att kontrollera och utöva inflytande i sitt intresseområde. Går det inte med ekonomiska medel och gas finns det ju som bekant också andra alternativ som IT-attacker och militära markoperationer, nu senast i Georgien.
Frågan om utökade gasleveranser till andra EU-länder berör Sverige genom dragningen av gasledningen i Östersjön. De miljöeffekter som gasledningen får i Östersjöns havsmiljö kan vi inte överblicka för närvarande. En ökad gasanvändning bidrar dessutom inte till minskad klimatpåverkan utan tvärtom. Att naturgas skulle vara någon form av övergångslösning till alternativa mer miljöanpassade energiformer kan man argumentera för i Moskva, om man har intressen i gasförsäljning eller inte har satt sig in i frågan. Att investera i en omfattande infrastruktur för gasleveranser innebär naturligtvis att investeringen måste betala sig, dessutom sannolikt med råge.
Enligt TT-AFP har man från Tysklands, Österrikes och Tjeckiens sida sagt att man upplever sig som gisslan när Ryssland och Ukraina inte kan göra upp om gaspriset. Det finns naturligtvis mycket starka skäl för alla stater som redan är beroende av rysk gas, eller som fortfarande har planer på att ytterligare utöka sitt gasberoende, eller möjligen står i begrepp att bli beroende av rysk gas, att överväga om man inte redan nu ska satsa på framtidens energilösningar.
Frågan är dock vilken logik som styr i Moskva? Förväntar man sig hjälp med påtryckningar mot Ukraina från andra berörda länder? Nej, jag tror nog att man i andra sammanhang skulle kunna säga att man har skjutit sig själv i foten, eller i detta sammanhang möjligen att man strypt sin egen möjlighet till utökade gasleveranser i framtiden.
I Svenska Dagbladets nätversion (näringslivsdelen) finns i dag två artiklar om problematiken. Den första behandlar larmrapporterna om gasbrist och den andra ”spelet om energin”.
måndag 5 januari 2009
Överskuldsättning ett problem i sig
På DN-debatt i dag skriver en rad myndighetschefer om överskuldsättning. Man kräver att regeringen formar en tydlig strategi för skuldsanering och skriver att överskuldsättning kan bli ”början på en livslång fångenskap”.
Det är onekligen riktigt som det står i artikeln, att de hushåll som drabbas oftast är de med små marginaler. I det sammanhanget bör man kanske påminna sig att socialdemokratin ända sedan tiden kring förra sekelskiftet har haft som affärsidé att försöka upprätthålla en myt om arbetarklassens kamp mot överheten. I början fanns det goda skäl att reagera mot olika typer av orättvisor, men med tiden började det bakomliggande syftet att lysa igenom; nämligen att det handlade mer om att ständigt upprätthålla myten om kampen som sådan i stället för att nå målet. Resultatet blev med tiden bland annat världens högst beskattade låginkomsttagare med just små marginaler.
Alliansregeringen har som en del i värnandet av den arbetslinje som socialdemokraterna övergav sänkt skatterna för alla – men mest för dem med lägst inkomster. Jag kan påminna mig en europeisk jämförelse (för ganska många år sedan) mellan några olika yrkeskategorier med relativt låga löner. Där var svenskarna de som överlag hade lägst disponibla inkomster när allt livsnödvändigt – såsom mat och bostad – hade betalats. Undersökningen påvisade just detta med små marginaler.
Alla typer av utanförskap skadar både de drabbade människorna som individer och samhället. Det gäller naturligtvis också långvarigt ekonomiskt utanförskap. Man kan om man läser debattartikeln få uppfattningen att regeringen inte gör någonting för att komma till rätta med problemen. Det är inte korrekt.
Det finns redan i dag möjligheter att få skuldsanering, även om en genomförd och slutförd skuldsanering säkert är en tuff resa. Härutöver pågår en del arbete inom det aktuella området. Justitiedepartementet bereder för närvarande betänkandet "Vägen tillbaka för överskuldsatta" SOU 2008:82, som innefattar förslag till vissa lättnader när det gäller skuldsanering. I betänkandet föreslås att skuldsaneringsinstitutet mer ska anpassas efter de överskuldsattas förutsättningar. Näringsverksamhet i vilken den skuldsatte har varit engagerad ska även i fortsättningen som regel vara avvecklad innan skuldsanering blir aktuell. Däremot ska skuldsanering inte längre vara utesluten bara för att skulderna är nya. Ett annat förslag är att skuldsanering ska kunna beviljas trots att det är osäkert om gäldenärens betalningssvårigheter är permanenta. Slutligen kan nämnas att den betalningsperiod som bestäms vid skuldsaneringen föreslås bli kortare, nämligen tre år i stället för fem år.
Dessutom pågår det arbete med implementeringen i svensk rätt av konsumentkreditdirektivet. I det arbetet finns det också skäl att ta ställning till om det bör ske andra ändringar i konsumentkreditlagen, utöver vad direktivet kräver. En sådan aktuell fråga är frågan om när och hur kreditprövning ska ske när konsumenter upptar lån. Den frågan är relevant när det gäller sms-lån. Frågan om sms-lån och frågan om överskuldsättning är emellertid två separata frågor och sms-lån i sig leder inte till överskuldsättning. Däremot kan det vara så att personer med låg kreditvärdighet är hänvisade till att lösa sina problem med sms-lån i vissa situationer och dessutom är det, enligt Kronofogdemyndighetens statistik, många ungdomar som blir föremål för indrivningsåtgärder med anledning av sms-lån. Jag kan för egen del reta mig på vissa inslag i den radioreklamen som gäller sms-lån, särskilt med tanke på Marknadsdomstolens dom, den 30 januari 2008, gällande marknadsföringen av sådana lån. Vad domen innebär för mobillåneföretagen beskrivs i en artikel i Svenska Dagbladet samma dag.
Slutligen: Frågorna är aktuella och det pågår arbete i regeringskansliet. I civilutskottet blir vi också ofta påminda om problematiken. Den 31 januari 2008 anordnade civilutskottet en öppen utfrågning om sms-lån och överskuldsättning. Här finns en länk till riksdagens hemsida där den som vill kan se utfrågningen i web-TV.
Det är onekligen riktigt som det står i artikeln, att de hushåll som drabbas oftast är de med små marginaler. I det sammanhanget bör man kanske påminna sig att socialdemokratin ända sedan tiden kring förra sekelskiftet har haft som affärsidé att försöka upprätthålla en myt om arbetarklassens kamp mot överheten. I början fanns det goda skäl att reagera mot olika typer av orättvisor, men med tiden började det bakomliggande syftet att lysa igenom; nämligen att det handlade mer om att ständigt upprätthålla myten om kampen som sådan i stället för att nå målet. Resultatet blev med tiden bland annat världens högst beskattade låginkomsttagare med just små marginaler.
Alliansregeringen har som en del i värnandet av den arbetslinje som socialdemokraterna övergav sänkt skatterna för alla – men mest för dem med lägst inkomster. Jag kan påminna mig en europeisk jämförelse (för ganska många år sedan) mellan några olika yrkeskategorier med relativt låga löner. Där var svenskarna de som överlag hade lägst disponibla inkomster när allt livsnödvändigt – såsom mat och bostad – hade betalats. Undersökningen påvisade just detta med små marginaler.
Alla typer av utanförskap skadar både de drabbade människorna som individer och samhället. Det gäller naturligtvis också långvarigt ekonomiskt utanförskap. Man kan om man läser debattartikeln få uppfattningen att regeringen inte gör någonting för att komma till rätta med problemen. Det är inte korrekt.
Det finns redan i dag möjligheter att få skuldsanering, även om en genomförd och slutförd skuldsanering säkert är en tuff resa. Härutöver pågår en del arbete inom det aktuella området. Justitiedepartementet bereder för närvarande betänkandet "Vägen tillbaka för överskuldsatta" SOU 2008:82, som innefattar förslag till vissa lättnader när det gäller skuldsanering. I betänkandet föreslås att skuldsaneringsinstitutet mer ska anpassas efter de överskuldsattas förutsättningar. Näringsverksamhet i vilken den skuldsatte har varit engagerad ska även i fortsättningen som regel vara avvecklad innan skuldsanering blir aktuell. Däremot ska skuldsanering inte längre vara utesluten bara för att skulderna är nya. Ett annat förslag är att skuldsanering ska kunna beviljas trots att det är osäkert om gäldenärens betalningssvårigheter är permanenta. Slutligen kan nämnas att den betalningsperiod som bestäms vid skuldsaneringen föreslås bli kortare, nämligen tre år i stället för fem år.
Dessutom pågår det arbete med implementeringen i svensk rätt av konsumentkreditdirektivet. I det arbetet finns det också skäl att ta ställning till om det bör ske andra ändringar i konsumentkreditlagen, utöver vad direktivet kräver. En sådan aktuell fråga är frågan om när och hur kreditprövning ska ske när konsumenter upptar lån. Den frågan är relevant när det gäller sms-lån. Frågan om sms-lån och frågan om överskuldsättning är emellertid två separata frågor och sms-lån i sig leder inte till överskuldsättning. Däremot kan det vara så att personer med låg kreditvärdighet är hänvisade till att lösa sina problem med sms-lån i vissa situationer och dessutom är det, enligt Kronofogdemyndighetens statistik, många ungdomar som blir föremål för indrivningsåtgärder med anledning av sms-lån. Jag kan för egen del reta mig på vissa inslag i den radioreklamen som gäller sms-lån, särskilt med tanke på Marknadsdomstolens dom, den 30 januari 2008, gällande marknadsföringen av sådana lån. Vad domen innebär för mobillåneföretagen beskrivs i en artikel i Svenska Dagbladet samma dag.
Slutligen: Frågorna är aktuella och det pågår arbete i regeringskansliet. I civilutskottet blir vi också ofta påminda om problematiken. Den 31 januari 2008 anordnade civilutskottet en öppen utfrågning om sms-lån och överskuldsättning. Här finns en länk till riksdagens hemsida där den som vill kan se utfrågningen i web-TV.
lördag 3 januari 2009
2009 - God fortsättning på det nya året
"Någonstans i Stockholms skärgård" en högsommardag i juli, sommaren 2008
Solen har nästan fastnat i "mörkerläge". Men man kan trots allt glädjas åt att det sakta men säkert blir ljusare, även om det går långsamt än så länge. Det finns nog skäl till varför nordbor är så benägna att steka sig i solen när tillfälle ges. Troligtvis är det ett sätt att överleva den mörka årstiden.
Jag har tidigare försökt att göra den mörka årstiden roligare genom att ägna mig åt olika vintersporter. En gång i tiden blev det mycket längdskidåkning, vilket var bra komplementträning till övriga årets kanotpaddling. Sedan följde ett antal snöfattiga vintrar när det inte gick så bra att åka skidor. Jag tröttnade på skidåkningen när jag knäckte mina löparskidor i ett dike i en utförslöpa i skogen där det nästan var barmark.
Därefter blev det långfärdsskridskor i stället. Efter att ha varit en fanatisk långfärdsskridskoåkare under ett antal år (SSSK grupp 1), med utfärder i våra skärgårdar på olika håll och på våra stora sjöar, kände jag att inte heller det hjälpte till slut. Jag hörde mantran som att "sommaren är en enda lång vak" och jag åkte aldrig på plogade banor (för där bedrivs inte riktig långfärdsskridskoåkning). Visst var det fint på vårkanten när man under rasterna kunde klä av sig och lägga sig i solen i en bergsskreva i stället för att förstärka klädseln, men den värsta tiden var lika kall, mörk och tråkig i alla fall.
Under de senaste 16 dagarna har jag tränat 14 styrketräningspass och jag längtar verkligen efter att få steka mig i solen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
