Utökad straffbarhet för egenmäktighet med barn

I dag ser straffansvaret för egenmäktighet med barn olika ut beroende på om gärningsmannen är vårdnadshavare för barnet eller inte. Om någon som inte har del i vårdnaden olovligen för bort eller undanhåller ett barn från barnets vårdnadshavare döms han eller hon för egenmäktighet med barn.

Om gärningsmannen själv är vårdnadshavare är ansvaret för brottet begränsat till olovliga bortföranden. Att en vårdnadshavare håller kvar ett barn på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna, eller dit barnet förts under en umgängesperiod, omfattas inte av straffansvaret.

Enligt Alliansregeringen måste det anses så klandervärt att en vårdnadshavare undanhåller ett barn från den andra vårdnadshavaren att också det bör vara straffbart. I en lagrådsremiss föreslås nu att straffansvaret för egenmäktighet med barn när gärningsmannen själv är vårdnadshavare utvidgas till att omfatta både olovliga bortföranden och olovliga undanhållanden av ett barn.

Skälet till förslaget är att Högsta domstolen har kommit fram till att det inte är ett bortförande om en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd. Inte heller det fallet att en vårdnadshavare utan den andras vetskap under en umgängesperiod för barnet till en plats där barnet sedan hålls kvar utgör ett bortförande. Detta gäller i vart fall om avsikten när barnet fördes till den andra platsen var att barnet skulle återlämnas när umgängesperioden var slut.

Båda de nu nämnda situationerna skulle däremot ha utgjort ett skiljande om gärningsmannen inte hade varit vårdnadshavare. En vårdnadshavare som enbart håller kvar ett barn kan än så länge inte straffas för egenmäktighet med barn. Men nu är avsikten att det ska bli ändring på detta.