Livstids fängelse = normalstraff för mord

I dag har justitieminister Beatrice Ask presenterat en departementspromemoria med rubriken "Skärpt straff för mord".

Detta känns särskilt tillfredsställande eftersom jag har motionerat om detta några gånger och då argumenterat varför livstids fängelse bör vara normalstraff för mord.

För den som är intresserad varför Högsta domstolen genom ett avgörande ändrade det som hade utvecklats i underrättspraxis går att läsa om i motionen. En länk till den finns här.

Omständigheter som tidigare i princip endast beaktats i skärpande riktning vid straffmätningen av det tidsbestämda straffet, och som i praxis lett till straff mellan 15–18 år, bör en ligt förslaget i stället tala för att ett livstidsstraff döms ut.

Sådana omständigheter kan var bland annat följande:

#  att brottet riktats mot en närstående,

#  att brottet har förövats inför ögonen på närstående till offret, till exempel offrets barn,

#  att gärningen har varit särskilt hänsynslös genom att den medfört ett svårt lidande för brottsoffret,

#  att brottet har föregåtts av noggrann planering eller har präglats av särskild förslagenhet, att brottsoffret har befunnit sig i en skyddslös ställning,

#  att brottet har utförts i offrets hem,

#  mordet har begåtts i samband med brott i vinningssyfte,

#  gärningsmännen har varit i numerärt överläge, eller

#  att brottet har inneburit ett angrepp på någon i dennes tjänsteutövning.

För ett livstidsstraff talar också, precis som tidigare, att det har varit fråga om flerfaldig brottslighet eller återfall.

 

Som en effekt av förslaget höjs även straffnivån för sådana mord som inte leder till fängelse på livstid. Utgångspunkten är dock att sådana fall av mord som inte innehåller försvårande omständigheter även i fortsättningen ska leda till ett tidsbestämt straff.

Lagtekniskt innebär förslaget att ordningsföljden i straffskalan ändras så att livstidsstraffet nämns först. Straffet för mord ska alltså vara fängelse på livstid eller på viss tid, lägst tio och högst 18 år.

Det föreslås också att straffet för terroristbrott som begås genom mord ska vara detsamma som för mord.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

Är hyresrätten skattemässigt missgynnad?

I dag har jag deltagit i Motala Forum som anordnas av Bostaden i Samverkan. Motala Forum är ett årligen återkommande evenemang som behandlar olika aspekter av hyresrätten. Årets huvudfråga var om skatterätten är missgynnad i förhållande till andra boende- och upplåtelseformer. Det var vad jag bland annat förväntades svara på. Jag kan inte utan vidare påstå att det är så att hyresrätten är skattemässigt missgynnad. Andra politiker säger lätt att det är så, kanske av det skälet är att det är vad som förväntas av dem.

Till grund för påståendet ligger en rapport från 2010 som tagits fram gemensamt av Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och SABO. Svårigheten är att entydigt kunna säga att så är fallet. Jag utesluter inte att hyresrätten kan vara missgynnad i något avseende, men det är inte självklart. Det beror på vad man jämför med och hur man jämför. Om man - som i rapporten - analyserar betalningsströmmar får man ett resultat som inte är detsamma som när man gör jämförelsen från andra utgångspunkter. Den som äger sin villa är mer att jämställa med fastighetsägare som har en så kallad näringsfastighet än någon har en nyttjandrätt till en lägenhet.

Jag erinrar mig en jämförelse som gjordes för något år sedan där man jämförde nyproducerade hyresrätter med motsvarande nyproducerade lägenheter som upplåtits med bostadsrätt. Resultatet var inte entydigt i någon riktning och det gick inte säga att det skulle vara mindre fördelaktigt att bo i en hyresrätt. En skillnad är att en professionell fastighetsförvaltare ofta kan få bättre räntevillkor än en enskild bostadsrätthavare. En prognos var också att det relativt sett skulle bli billigare att bo i hyresrätt i framtiden.

Artikel om cannabis i GT/Expressen

I dag har GT/Expressen åter tagit in en artikel som jag har skrivit tillsamans med vice ordföranden för MUF i Göteborg, Pontus Båth. Artikeln har rubriken "Ökad tillgänglighet av droger ger ökar missbruk". Rubriken har ändrats av tidningen och är därför inte längre helt "klockren" språkligt, men trots allt är det ju innehållet i artikeln som är det viktiga.

Artikeln är ett svar på drogliberala, teoretiserande och verklighetsfrånvända uppfattningar som numera framförs relativt ofta med krav på vad man kallar reglering och legalisering av cannabis. Vår slutkläm i artikeln lyder tvärtom på följande sätt: "Samhällets insatser måste självklart fokusera på att minska tillgången på narkotika och inte på någonting annat!"

Kunskaps- och forskningsläget beträffande cannabis är tydligt. Cannabisanvändning är förenat med en rad skaderisker. Försämrad inlärningsförmåga och minskad intellektuell kapacitet hör till de allvarligaste. Men cannabis kan också orsaka allvarliga psykiatriska sjukdomar såsom schizofreni och psykos. Tonåringar är särskilt utsatta och skador kan inträffa redan vid mycket måttlig konsumtion.

De skador som kan uppstå vid cannbisanväning leder till slutsatsen att det är missvisande att betrakta cannabis som ett ”lätt” narkotiskt preparat.

Vem kan säga att cannabis är ofarligt?

För den som hyser tvivel om cannabis är farligt eller inte finns det en hel del forskning att studera. Statens folkhälsoinstitut har gjort en sammanställning av relevant forskning fram till och med år 2008.

För den som funderar över trender rekommenderas följande rapporter:

# Lundqvist T, Ericsson D. Vägen ut ur haschmissbruket. Lund: Studentlitteratur; 1988.

# Petrell B, Blomqvist J, Lundqvist T. Ut ur dimman, FoU-raport 2005:19. Stadsledningskontoret 105 35 Stockholm

För den som undrar mer om bakgrund och vill få fakta om cannabis som drog rekommenderas följande:

 

# Ashton CH, Adverse effects of cannabis and cannabinoids. Br J Anaesth 1999;83: 637-49

 

# Ashton CH. Pharmacology and effects of cannabis: a brief review. Br J Psychiatry 2001;178:101-6.

# Ashton CH, Moore PB, Gallagher P, Young AH. Cannabinoids in bipolar affective disorder: a review and discussion of there therapeutic potential. J Psychopharmacology 2005, 19; 293

# CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning ). CAN:s rapporteringssystem om droger. Tendenser under våren 2003. Rapport nr 73. CAN/Siv Byqvist; 2003.

# CAN. Drogutvecklingen i Sverige. Rapport nr 71. CAN; 2003.

# Castle DJ, Ames FR. Cannabis and the brain. Aust N Z Journal P 1996; Apr 30:179-83.

# Dennis M, Babor TF, Roebuck MC, Donaldson J. Changing the focus: the case for recognizing and treating cannabis use disorders. Addiction 2002;97(suppl 1):4-15.

# Fabrício MA, Lutz B. The endocannabinoid system: emotion, learning and addiction. Addiction Biology, 13, 196 - 212

# Ghodse AH. Cannabis psychosis. British J Addiction 1986;81:473-8.

# Gold MS. Marijuana. New York: Plenum Medical Book Company; 1989.

# Grotenhermen F. Pharmacokinetics and pharmacodynamics of cannabinoids. Clin Pharmacokinet 2003;42(4):327-60.

# Hall W, Solowij N, Lemon J. The health and psychological consequences of cannabis use. Canberra: Australian Government Publishing Service; 1994.

# Kane CJ, Tutt DC, Bauer LA. Cannabis and driving: a new perspective. Emerg Med 2002;14(3):296-303.

# Leirer VO, Yesavage JA, Morrow DG. Marijuana carry-over effects on aircraft pilot performance. Aviation, Space and Environmental Medicin 1991;62:221-7.

# Lundqvist T. Cognitive dysfunctions in chronic cannabis users observed during treatment – an integrative approach. Dissertation. Stockholm: Almqvist & Wiksell International; 1995

# Lundqvist T, Ericsson D. Vägen ut ur haschmissbruket. Lund: Studentlitteratur; 1988.

# Meyer RE. Psychiatric consequences of marijuana use. In: Tinklenberg JR, editor. Marijuana and health hazards. New York: Academic Press; 1975.

# Newman R, Miller N. Substance abuse and psychosis. Current Opinion in Psychiatry 1992;5:25-8.

# Nordegren T, Tunving K. Hasch. Romantik och fakta. Stockholm: Prisma; 1984.

# Ramaekers JG, Berghaus G, van Laar M, Drummer OH. Dose related risk of motor vehicle crashes after cannabis use. Drug Alcohol Depend 2004 July;73(2):109-19.

# Ramström J. Narkomani. Orsaker och behandling. Stockholm: Tiden/Folksam; 1978 (ny och omarbetad upplaga 1983).

# Ramström J. Tonåringar och droger. En bok om tonårstid, hasch och alkohol. Stockholm: Tiden/Folksam; 1987.

 

# Ramström J. De glömda narkotikamissbrukarna. Vård och behandling av narkotikamissbrukare med psykisk sjukdom eller djupgående personlighetsstörning. Socialstyrelsen. Stockholm: Allmänna Förlaget; 1989.

# Ramström, J. Tonåringen i välfärdssamhället. Om svårigheter att bli vuxen i dagens västerländska kultur. Stockholm: Natur och Kultur; 1991.

# Ramström, J. Skador av hasch och marijuana. En genomgång av vetenskapliga studier av skadepanoramat hos cannabis. SoS-rapport 1997:16. Stockholm: Socialstyrelsen; 1997.

# Rey JM, Tennant ChC. Cannabis and mental health. More evidence establishes clear link between use of cannabis and psychiatric illness. BMJ 2002;vol 325:1183-4.

# Rolfe M, et al. Psychosis and cannabis abuse in the Gambia. A case-control study. British J Psychiatry 1993;163:798-801.

# Schwartz RH. Heavy marijuana use and recent memory impairment. Psychiatric Annals 1991;21(2):80-2.

# von Wachenfelt AM. Personligt meddelande; 1996.

# von Wachenfelt AM. Personligt meddelande; 2004.

 

# Wylie, AS, Scott RTA, Burnett SJ. Psychosis due to ”skunk”. British Med J 1995;311:125.

 
Jag avser att återkomma med fler hänvisningar till olika rapporter för den som är intresserad.

Kan världssamfundet ingripa i Syrienkonflikten?

Jag har vid några tilfällen här på bloggen ifrågasatt låsningarna i FN:s säkerhetsråd när det gäller Syrienkonflikten och vetomöjligheten - som Ryssland och Kina har utnyttjat - men också ställt mig frågan hur långt det måste gå innan en humanitär intervention aktualiseras.

FN:s säkerhetsråd förbereder sig för att, efter midnatt svensk tid, hålla ett krismöte för att diskutera de senaste händelserna i Syrien.

Syriens opposition har anklagat regeringen för att använda kemiska vapen. Uppgifter om antalet döda har varierat mellan 100 och 1 600 personer. Oberoende bedömare har med utgångspunkt från tillgängligt filmmaterial i alla fall kunnat dra slutsatsen att de symtom som människor visat överensstämmer med en möjlig användning av något kemiskt medel.

Det som framstår som bedrövligt är Rysslands uttalanden i anslutning till händelserna. Enligt den arabiska nyhetskanalen Al Jazeera ska den ryska UD-talesmannen Alexander Lukashevich ha nämnt att attacken skulle ha varit en i förväg planerad provokation av oppositionen. Detta stöds enligt Alexander Lukashevich av det förhållandet att den inträffade just i det ögonblick då ett antal FN-experter hade startat sitt arbete med att utreda anklagelser om eventuell användning av kemiska vapen i Syrien.

 

Jag är för egen del inte förvånad över uppgifterna från desinformationens stora land, Ryssland. Men det tråkiga är att denna typ av inställning med stor sannolikhet bäddar för nya låsningar och knappast ökar möjligheterna att ingripa i Syrien. En prognos är att Ryssland fortsätter att utnyttja sitt veto i FN:s säkerhetsråd.

 

Syrien sägs ha en av världens största lager av kemiska vapen, inklusive senapsgas och nervgasen sarin. Den syriska regeringen vägrar att bekräfta eller förneka att det det finns sådana vapen.

I juni kom uppgifter från USA där man sade sig ha avgörande bevis för att Bashar al-Assads regim använde kemiska vapen mot oppositionen.

Al Jazeera

Ett femte jobbskatteavdrag

Sedan valet 2006 har Alliansens skattelättnader gett en person, med vad man kan kalla en genomsnittlig lön, ungefär 1.850 kronor mer per månad. Detta innebär sammantaget omkring 22.100 kronor per år. Moderaternas förslag - som statsminister Fredrik Reinfeldt presenterade under sitt sommartal i Gustavsberg i söndags - innebär ytterligare skattesänkningar. Enligt förslaget skulle samma person (med en genomsnittlig lön) få omkring 340 kronor extra varje månad, vilket innebär ytterligare drygt 4.000 kronor per år.

Hitintills har 99 procent av alla som arbetar heltid fått mer än 1000 kronor per månad i jobbskatteavdrag sedan reformen genomfördes. Efter den nu föreslagna förstärkningen av jobbskatteavdraget får 90 procent av alla som arbetar 1.500 kronor eller mer varje månad. En medelinkomsttagare skulle få mellan 200 och 300 kronor mer i plånboken varje månad. Förstärkningen blir som störst, 337 kronor per månad, vid en inkomstnivå som motsvarar genomsnittslönen för en gymnasielärare.

Tack vare jobbskatteavdraget kommer alla som tjänar upp till 38.500 kronor per månad - med det i lördags presenterade förslaget - få behålla mer än en extra månadslön om året efter skatt, jämfört med 2006.

Moderaterna vill att utbildning och ansvarstagande ska löna sig bättre. Därför är det rimligt att något färre personer än i dag ska behöva betala statlig inkomstskatt. Detta åstadkoms genom höjd brytpunkt för den statliga inkomstbeskattningen. År 2014 beräknas cirka 29 procent av alla heltidsarbetande betala statlig inkomstskatt med nuvarande regler. Nu sjunker den siffran i stället till 26 procent. Totalt kommer över en miljon inkomsttagare att gynnas av förslaget om höjd brytpunkt. Yrken som ligger på lönenivåer runt gränsen för statlig skatt kan – exempelvis – vara datatekniker, personalchefer, universitetslärare eller åklagare.

Det finns också ambitioner att sänka skatten för pensionärer. Sänkt skatt ger pensionärerna mer pengar att leva på. Alliansen har sänkt skatten för pensionärer fyra gånger. Nu vill vi göra det en femte gång. Därför föreslås att skatten sänks för alla som vid årets ingång fyllt 65 år, genom ett förhöjt grundavdrag. Det skulle ge omkring 100 kronor per månad för ett vanligt pensionärshushåll.

Drogromantiker vilseför ungdomar

Vissa tror att om ”lättare droger” legaliseras kommer den organiserade brottsligheten att minska. Detta framstår som helt osannolikt. Erfarenheter från USA visar att i de delstater där medicinsk marijuana har tillåtits (i strid mot federal lag) har den totala narkotikaanvändningen och även det direkta missbruket ökat.   

Även i Sverige skulle en legalisering med all säkerhet öka både det totala bruket och missbruket av narkotika. Precis som tobaksrökning är en inkörsport till rökning av cannabis och marijuana är dessa droger i sin tur en inkörsport till betydligt tyngre droger.

Målet med den restriktiva narkotikapolitiken är att minska användningen och tillgången på narkotika, exempelvis cannabis. Ett sätt att göra det är att med hjälp av tillgänglig forskning bistå kommunerna i deras förebyggande arbete med kunskapsspridning och se till att forskningen också gör nytta inom vård och behandling. Den som vill bli fri från droger måste lämna sin missbrukarpersonlighet bakom sig, vilket många som har fastnat i missbruk har stora svårigheter med.

Jag anser att det är viktigt att det sprids kunskap som beskriver riskerna med cannabis. Det finns otaliga studier där man konstaterar att cannabismissbruk kan leda till hjärnskador, i första hand hos barn och tonåringar. Användning av cannabis påverkar ofta minnet, förmågan till inlärning, den motoriska förmåga och uppmärksamheten. Även psykoser och permanenta hjärnskador kan komma som en följd av cannabisanvändning. Beroendeforskaren och professorn Fred Nyberg som följer den internationella forskningen rapporterade nyligen att man i USA nu ser effekterna av att viss marijuanarökning har legaliserats på lokal nivå och kan därför konstatera att en ökad tillgänglighet ger ökad användning.

Forskningen påvisar många allvarliga faror med användning av cannabis. Faror vars långsiktiga effekter vi inte helt och fullt känner till ännu. Det finns goda skäl för att cannabis är listad i FN:s narkotikakonvention som en olaglig och farlig drog.

Att lovorda en ”marknadsanpassning” av cannabis, vilket vissa personer gör, är en teoretiserande och verklighetsfrånvänd inställning. Den som tvivlar på att cannabis är en farlig drog kan rekommenderas ett besök hos exempelvis KRIS (Kriminellas revansch i samhället) där människor som har fått sina liv förstörda av narkotika kan berätta hur cannabis har bidragit till detta.

Det är viktigt att markera tydligt mot drogromantiker och den liberaliseringsvåg som i någon mån hotar den framgångsrika svenska restriktiva narkotikapolitiken. Åtminstone på så sätt att ungdomar kan vilseföras i en uppfattning om att cannabis inte skulle vara en så farlig drog.

Samhällets insatser måste självklart fokusera på att minska tillgången på narkotika och inte på någonting annat!

USA hyllar Sverige för frihandel och miljöteknik

Inför president Barack Obamas besök den 4 september i höst, vilket är det första i sitt slag då en amerikansk president specifikt besöker Sverige, har ett pressmeddelande skickats ut från Vita huset i Washington. I pressmeddelandet hyllas Sverige för att öppna upp för mer världshandel och investeringsmöjligheter.

I egenskap av ledamot i styrgrupen för den parlamentariska delen av WTO-förhandlingarna har jag själv fått erfara att Sverige åtnjuter ett stort förtroende i frihandelsfrågor. Man har - exempelvis i afrikanska stater - större respekt för Sverige än för andra EU-länder i dessa frågor. Jag har också ansträngt mig för att driva på framförallt när vissa länder vill införa olika begränsningar när det gäller andra länders möjligheter att utveckla sina förutsättningar när det gäller handel.

Andra viktiga frågor har varit att och införa krav på klimathänsyn och miljöaspekter. Just detta har för övrigt koppling till en annan del av vad Sverige hyllas för i det aktuella pressmeddelandet. Det handlar om att Sverige uppfattas som pådrivande när det gäller utvecklingen av ny, ren teknik och stödet till en hållbar miljöpolitik.

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Sveriges Radio

Förundersökningen om Husbyskjutningen läggs ned

Dagens Ekonyheter har (i 16.45-sändningen och även i någon senare sändning) rapporterat om att det inte blir något åtal för polisens dödande skott i Stockholmsförorten Husby.

En fråga som nästan alltid uppkommer i sådana situationer när förundersökningar mot poliser - i uppmärksammade fall - läggs ned är om dagens ordning för utredningar är ändamålksenlig och rättssäker. Så har det blivit även vid detta tillfälle. Företrädare för organisationen Megafonen har krävt en opartisk utredning som inte leds av åklagare. Kravet är märkligt och innefattar förutfattade meningar om hur denna typ av brott utreds. Att någon på känslomässig grund tycker något är inte något argument för vare sig det ena eller det andra.

Jag uttalar mig i Ekonyheterna om att jag tycker att dagens ordning för utredning av brott som poliser misstänks för är bra. Det finns många skäl för det. För det första är det mycket svårt att se att en misstro mot systemet skulle vara sakligt grundad. För det andra leds denna typ av utredningar av åklagare och därutöver har utredarna polisiär kompetens och kännedom om polisiära förhållanden.

Ett krav som innefattar en osaklig misstro mot rättsväsendets myndigheter och möjligen också mot domstolar kan ju knappast leda till ett parallellspår där andra skulle utreda sådana saker. Ett sådant krav motsvarar inte de grundläggande kriterierna för vad som är en rättsstat.

En åklagare har i grunden en absolut åtalsplikt och är det så att resultatet av en förundersökning leder till bedömningen att åklagaren kan förvänta sig en fällande dom så ska åtal väckas. I så fall har misstankegraden "tillräckliga skäl för åtal" nåtts, vilket är snäppet under vad som krävs för att fällas till ansvar i ett brottmål. Beviskravet i ett brottmål är "styrkt" eller med andra ord "ställt utom rimligt tvivel". Å andra sidan finns det också ett brott som heter obefogat åtal, vilket kan aktualiseras om en åklagare väcker åtal utan att det finns grund för det.

En bestämmelse som också tangeras är grundlagsbestämmelsen att domstol inte får inrättas för visst fall. Det är väl mycket möjligt att den som på förhand har dömt ut åklagare och poliser, som utreder denna typ av brott, som partiska inte heller skulle acceptera en dom som innebär att ett åtal som väckts skulle ogillas. Eller är det så att tilltron till domstolarna är högre än vad den är när det gäller poliser och åklagare?

I dag utreds brott som poliser misstänks för av Riksenheten för polismål.

Inslaget om åklagarens beslut att lägga ned förundersökningen börjar 01.34 in i programmet. Mitt uttalande finns efter 04.05.

Ytterligare något om tiggeri

Jag fortsätter att diskutera frågan om tiggeri. En frågeställning som ofta uppkommer är hur man kan hjälpa de enskilda tiggarna nu, med nu gällande lagliga förutsättningar.

De människor som väljer att komma till Sverige för att tigga är i grunden offer för de problem som de upplever i sina hemländer. Inte minst genom artiklar - bland annat i Dagens Nyheter - finns det kunskap om att personerna oftast har uppenbara svårigheter att tjäna pengar i sina hemländer där många av dem av allt att döma befinner sig mycket långt från arbetsmarknaden. Det förekommer att barn lämnas hos far- och morföräldrar samtidigt som man själv beger sig till Sverige där man bedömer att det finns bättre förutsättningar att få en inkomst genom att tigga jämfört med att få någon inkomst i sitt eget hemland. Detta är i sig tragiskt på många sätt. 

Under vistelsen i Sverige gäller visserligen ett ansvar mot varje enskild person för den kommun där personen i fråga befinner sig, i enlighet med det så kallade vistelsebegreppet i socialtjänstlagen. Trots detta har vi i Sverige begränsade möjligheter att göra någonting åt grundproblemen i de länder som de aktuella människorna kommer i från. För att Europasamarbetet inom EU ska fungera måste samtliga medlemsstater ta ansvar för sina egna medborgare på ett rimligt sätt. Om olika kategorier av människor utsätts för långvarig och systematisk disriminering i sitt hemland kan det aldrig vara meningen att grundproblemet ska lastas över på någon annan stat. Sådana problem måste lösas där grunden för respektive problem finns. I annat fall kan den fria rörligheten inom EU inte fungera på ett acceptabelt sätt. 

Sverige kan ställa krav på de berörda EU-länderna - kanske främst Rumänien - att ta ansvar för sina egna medborgare. Ett sak kan vara att använda medel från EU:s socialfonder i den mån de berörda staterna inte kan ta ett tillräckligt amfattande ansvar själv. I grunden är utbildning en nyckelfråga i detta sammanhang, vilket Rumäniens stockholmsambassadör också har pekat på. Utbildningssatsningar skulle i så fall vara det första steget mot att öka möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden i sitt hemland. Med den utgångspunkten är ett viktigt steg att försöka få de berörda människorna att genomgå relevant utbildning för att komma in på arbetsmarknaden. Det finns även lokala exempel på kortsiktigare lösningar. I Stockholm har man bland annat ett härbärge för hemlösa EU-medborgare, dessutom har man förstärkt stadens uppsökande team.