Utöya - Många synpunkter, men vilka slutsatser bör dras?

Den 22 juli var det två år sedan Anders Behring Breivik detonerade en sprängladdning i regeringskvarteren i Oslo. På Oslo brandförsvar hade man strax innan detonationen sett en person i polisuniform springa runt med ett draget vapen. Trots försök att vidarebefordra informationen till polisen är det oklart i vilken mån den kom fram.

Detonationen som ägde rum efter den aktuella iakttagelsen ledde till att ett antal personer omkom och att fler skadades. Antalet offer för attentatet blev färre än vad som annars hade kunnat bli fallet eftersom förhållandevis få personer befann sig i området. På den närbelägna brandstationen ledde explosionen till att brandstationens portar föll ned. Det gick därför inte att komma ut med några brandfordon. Brandmännen fick därför rycka ut till fots. Efter explosionen evakuerades stora delar av Oslo och polisens bombtekniker genomsökte regeringskvarteret efter fler sprängladdningar.

Ungefär en och en halv timme efter att sprängladdningen hade detonerat i Oslo tog Anders Behring Breivik en färja till Utöya. Där pågick ett sommarläger anordnat av Norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund. Anders Behring Breivik fick möjligheten att ta sig över med färjan efter det att han hade presenterat sig som polis och legitimerat sig.

När Anders Behring Breivik hade kommit fram till Utöya presenterade han sig som polis och uppgav att han hade kommit till ön för en rutinkontroll som en följd av sprängningen i Oslo. Han påkallade lägerdeltagarnas uppmärksamhet och bad dem att samlas runt honom. Därefter tog fram sina två vapen ur en påse och började skjuta.
 
Många ungdomar som simmande försökte fly från ön räddades av personer på en närbelägen camping som gick ut i privata båtar, trots att Anders Behring Breivik sköt mot dem. Lägret hade 560 deltagare av vilka 69 dödades av Anders Behring Breivik.

På tvåårsdagen efter händelserna har många skrivit att främlingsfientlighet måste uppmärksammas i olika avseenden och på olika sätt. Det är riktigt i och för sig, men kommer aldrig att kunna vara lösningen för att förhindra att den typen av terrorhändelser inträffar igen. Här handlar det i stället om förmåga att hantera information och att dra rätt slutsatser. Norska säkerhetspolisen hade tillgång till information om vilka ämnen som Anders Behring Breivik importerade och som kunde användas för att tillverka sprängladdningar. Om jag minns rätt var även mängden anmärkningsvärd i sig. Anders Behring Breivik var dock inte straffad för liknande brottslighet tidigare och föll därför utanför den personkrets som skulle ha kontrollerats närmare i motsvarande situationer.

Norska säkerhetspolisens bristande kontroll av Anders Behring Breiviks förehavanden ledde således till att man i vart fall kan konstatera - i efterhand - att hans terrorattentat inte förhindrades. Hade attentaten kunnat förhindras? Enligt min mening är svaret ja.

Det spelar ingen roll hur bra och heltäckande underrättelseinformation som finns tillgänglig om den inte kan användas på bästa sätt ... och det är det ständiga dilemmat. Ett lysande exempel är USA som under decennier haft haft tillgång till - vad man kan kalla - "all information", inte minst genom NSA:s omfattande insamling av information. Men frågan är, hur extraherar man den relevanta informationen? Hur drar man relevanta slutsatser av informationen? ... Hur kommer man så långt att man också utför relevanta operativa åtgärder på grundval av slutsatserna? Det är här lösningen ligger i varje enskilt fall.