Ännu mer om tiggeri

En fråga som ställs emellanåt är hur det skulle hjälpa enskilda människor som tigger om de skulle bli kriminaliserat att utnyttja dem för egen vinnings skull?

I grunden handlar det om att hjälpa utsatta människor att få ett bättre liv. Många som ger pengar åt tiggare vet kanske inte ens om att det kan vara så att pengarna i slutändan hamnar hos någon annan än den som tar emot pengarna. Om det de facto var så att tiggare fick behålla pengarna själv skulle de vara mer hjälpta än om insamlingen av pengar sker åt någon annan. Därför ... återigen ... tiggeri är inte olagligt och det bör det inte heller bli.

Det som är bekymmersamt är att det handlar om människor som sedan tidigare befinner sig i en svår och utsatt situation men som just därför utnyttjas av andra. Det finns en del personer som har debatterat problemen med tiggeri som har sagt att det är "naturligt att organisera tiggeri inom vissa familjestrukturer" och att att Moderaternas förslag skulle förstöra dessa möjligheter.

Mitt svar är att om någon tvingas tigga åt någon annan mot sin egen vilja är det alltid oacceptabelt och detta oavsett etnisk bakgrund. I annat fall skulle man nästan lika gärna kunna argumentera för värnandet av en viss tolerans av våld som kan vara vedertaget i vissa familjestrukturer. Det finns ju tyvärr många sådana sammanhang där det finns någon form av förtryckande hederskultur. Nu har detta naturligtvis inte något omedelbart samband med tiggeri men likheten är ändå att den enskilde inte får välja själv utan måste rätta in sig efter vad någon eller några andra har bestämt och det kan aldrig vara acceptabelt.

Mer om tiggeri

Det har ställts ett flertal frågor om tiggeri i många olika sammanhang under den senaste tiden. Bland annat har frågan varit uppe i programmet Gomorron Sverige i morse. Under kvällen var det också ett inslag i Aktuellt och så sent som i går blev jag själv intervjuad om detta, av en journalist från AFP.

En fråga som har ställts är varför Moderaterna vill förbjuda så kallat organiserat tiggeri? En annan fråga är vad det är som talar för att det handlar om "ligor" som ligger bakom tiggeriet?

För det första är det viktigt att framhålla att Moderaterna inte anser att tiggeri i sig ska förbjudas, det vill säga kriminaliseras. Man kan rent generellt säga att det tiggeri som människor ägnar sig åt ofta har sin orsak i fattigdom. Så är - till exempel - fallet med det stora flertalet tiggare i Stockholm, som är rumänska romer.

Det kan aldrig vara aktuellt att kriminalisera fattigdom, varken direkt eller indirekt. Ett förbud är inte lösningen på problemet med fattigdom. Däremot är det i högsta grad rimligt att utreda i vilken omfattning det förekommer att människor utnyttjas för tiggeri för annans räkning. Människor som redan befinner sig i en utsatt situation ska inte användas som redskap för att andra - hänsynslösa människor - ska kunna berika sig själv. Redan i dag kan allvarligare sådana fall kvalificeras under bestämmelserna för människohandel. Efter en kartläggning av problemets omfattning bör det övervägas om det bör kriminaliseras särskilt att någon utnyttjar en annan person för tiggeri. Detta kommer i så fall att gå utöver vad som i dag är möjligt att komma åt med dagens lagstiftning om människohandel.

 
Jag kan inte utan vidare kalla de strukturer som ligger bakom organiserat tiggeri för ligor även om sådant också kan förekomma. Under alla förhållanden - oavsett hur det är organiserat i det enskilda fallet - handlar det om att människor blir utnyttjade mot sin egen vilja. Jag har tagit del av information både från polisen, Rikspolisstyrelsens lägesrapport, personer som själva har berättat om att de blir utplacerade, slagna, borttransporterade och att någon annan tar pengarna. Även socialarbetare och journalister har kommit med sådan information. Att det förekommer organiserad tiggeriverksamhet det vet vi, men vi kan inte säga i vilken omfattning.

Utöya - Många synpunkter, men vilka slutsatser bör dras?

Den 22 juli var det två år sedan Anders Behring Breivik detonerade en sprängladdning i regeringskvarteren i Oslo. På Oslo brandförsvar hade man strax innan detonationen sett en person i polisuniform springa runt med ett draget vapen. Trots försök att vidarebefordra informationen till polisen är det oklart i vilken mån den kom fram.

Detonationen som ägde rum efter den aktuella iakttagelsen ledde till att ett antal personer omkom och att fler skadades. Antalet offer för attentatet blev färre än vad som annars hade kunnat bli fallet eftersom förhållandevis få personer befann sig i området. På den närbelägna brandstationen ledde explosionen till att brandstationens portar föll ned. Det gick därför inte att komma ut med några brandfordon. Brandmännen fick därför rycka ut till fots. Efter explosionen evakuerades stora delar av Oslo och polisens bombtekniker genomsökte regeringskvarteret efter fler sprängladdningar.

Ungefär en och en halv timme efter att sprängladdningen hade detonerat i Oslo tog Anders Behring Breivik en färja till Utöya. Där pågick ett sommarläger anordnat av Norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund. Anders Behring Breivik fick möjligheten att ta sig över med färjan efter det att han hade presenterat sig som polis och legitimerat sig.

När Anders Behring Breivik hade kommit fram till Utöya presenterade han sig som polis och uppgav att han hade kommit till ön för en rutinkontroll som en följd av sprängningen i Oslo. Han påkallade lägerdeltagarnas uppmärksamhet och bad dem att samlas runt honom. Därefter tog fram sina två vapen ur en påse och började skjuta.
 
Många ungdomar som simmande försökte fly från ön räddades av personer på en närbelägen camping som gick ut i privata båtar, trots att Anders Behring Breivik sköt mot dem. Lägret hade 560 deltagare av vilka 69 dödades av Anders Behring Breivik.

På tvåårsdagen efter händelserna har många skrivit att främlingsfientlighet måste uppmärksammas i olika avseenden och på olika sätt. Det är riktigt i och för sig, men kommer aldrig att kunna vara lösningen för att förhindra att den typen av terrorhändelser inträffar igen. Här handlar det i stället om förmåga att hantera information och att dra rätt slutsatser. Norska säkerhetspolisen hade tillgång till information om vilka ämnen som Anders Behring Breivik importerade och som kunde användas för att tillverka sprängladdningar. Om jag minns rätt var även mängden anmärkningsvärd i sig. Anders Behring Breivik var dock inte straffad för liknande brottslighet tidigare och föll därför utanför den personkrets som skulle ha kontrollerats närmare i motsvarande situationer.

Norska säkerhetspolisens bristande kontroll av Anders Behring Breiviks förehavanden ledde således till att man i vart fall kan konstatera - i efterhand - att hans terrorattentat inte förhindrades. Hade attentaten kunnat förhindras? Enligt min mening är svaret ja.

Det spelar ingen roll hur bra och heltäckande underrättelseinformation som finns tillgänglig om den inte kan användas på bästa sätt ... och det är det ständiga dilemmat. Ett lysande exempel är USA som under decennier haft haft tillgång till - vad man kan kalla - "all information", inte minst genom NSA:s omfattande insamling av information. Men frågan är, hur extraherar man den relevanta informationen? Hur drar man relevanta slutsatser av informationen? ... Hur kommer man så långt att man också utför relevanta operativa åtgärder på grundval av slutsatserna? Det är här lösningen ligger i varje enskilt fall.