Frågan om så kallade bluffakturor ska snart behandlas av Civilutskottet. Här nedan redovisar jag mitt inlägg och mina frågor under den offentlilga utfrågning som Civilutskottet arrangerade den 1 mars.
Anti Avsan (M): Jag inser att det här är ett allvarligt problem. Jag har också noterat att det har tilltagit. Det framgår av den tillgängliga statistiken även om vi vet att mörkertalet sannolikt också är stort. När vi ser den här typen av problem är vi många som känner en stark drivkraft att vilja göra någonting åt det. Då kanske man föreslår olika saker. När jag hör en del förslag kommer jag faktiskt att tänka på en professor vid juridiska institutionen på Stockholms universitet som sade att man inte ska leta efter månen på havets botten. Det ska man kanske inte göra när man ska lösa några problem.
Jag tänkte beröra tre saker. Den första hänför sig till Svensk Handel och Per Geijer. Sedan kommer jag att kommentera det här med gråzonen som polisen tog upp. Dessutom har jag en fråga till Elisabeth Thand Ringqvist.
Vi vet att det här är en kriminell verksamhet som möjligen är välorganiserad och i vart fall omfattande. Den verksamheten sker i en civilrättslig kontext. Det är inte helt ovanligt. Vi har ekonomisk brottslighet som ser ut på väldigt många olika sätt och som tangerar väldigt mycket av den civilrättsliga lagstiftningen. Om man då ska göra någonting åt detta är frågan: Vad är egentligen problemet? Vi vet att de civilrättsliga reglerna egentligen är avsedda för andra situationer.
Konsumenter har en ångerrätt från avtal som de faktiskt har ingått av det skälet att de kan behöva fundera efter det att de har fått ett telefonsamtal därför att situationen där avtalet sluts är sådan. Om man då ska göra någonting åt detta och inte lyckas med de skarpa verktygen, det vill säga straffprocessuella tvångsåtgärder och annat som vi har sett exempel på i Helsingborg också, ska man då ge sig in och börja ändra i de avtalsrättsliga reglerna som är avsedda för ett helt annat ändamål?
Jag vill också kommentera det här med gråzonen. Jag vill påstå att när man möter begreppet gråzon handlar det ofta om en zon där man egentligen inte vet vad som gäller. Det kan vara ett tecken på egen oförmåga eller egen okunskap. Det är ändå så att antingen har avtal ingåtts eller så har det inte ingåtts. Är det en sådan gråzon som det oftast brukar vara är det mycket viktigt att man fyller ut den så att gråzonen försvinner. Det tror jag är mycket viktigt för brottsbekämpningen.
Låt mig återgå till Helsingborg. Där ser vi också att det här är kopplat till annan ekonomisk brottslighet. Då funderar man lite över om det verkligen är polisens bedrägerirotlar som ska syssla med det. Vi har ju tillskapat Ekobrottsmyndigheten för att klara svårare ekonomisk brottslighet. Det hör möjligen hemma där. Där kanske det inte skulle finnas en gråzon. Kan det vara så?
Elisabeth Thand Ringqvist säger att ångerrätt är fel benämning, och det är vi kanske ganska överens om, men man föreslår ändå det som en möjlig åtgärd. Det har min partikollega Magdalena Andersson frågat om. Jag vill ställa frågan: Om man nu skulle ångra detta, vem ska man då ångra det till? Det vill jag gärna veta. Vilken situation hamnar man i om man ångrar det till det här blufföretaget som inte går att nå? Är det lösningen att införa en ångerrätt?
onsdag 21 mars 2012
tisdag 20 mars 2012
Effektivare energideklarationer
I dag har regeringen lämnat en proposition till riksdagen i vilken det föreslås ändringar i lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader. Ändringarna är en följd av att Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda har omarbetats, men annan orsak är också att det har funnits ett behov av att utveckla och effektivisera systemet med energideklarationer.
Förslagen innebär bland annat att det införs krav på att en energideklaration ska visas upp för en spekulant och en presumtiv nyttjanderättshavare och överlämnas till en ny ägare eller nyttjanderättshavare vid försäljning eller uthyrning av en byggnad.
Energideklarationens uppgift om energiprestanda ska anges vid annonsering (om det finns en energideklaration när en byggnad bjuds ut till uthyrning eller försäljning). Det ska alltid finnas en energideklaration för en byggnad där en total användbar golvarea på över 500 kvadratmeter i byggnaden ofta besöks av allmänheten. Detta tröskelvärde på 500 kvadratmeter föreslås, i ett separat lagförslag, sänkas till 250 kvadratmeter den 1 juli 2015. Vidare ska en utredning av alternativa energisystem göras för nya byggnader oavsett byggnadens storlek.
Ett generellt krav införs också på att besiktning ska ske på plats när en byggnad energideklareras.
Tillsynen flyttas från kommunerna till den eller de myndigheter som regeringen bestämmer (vilket därmed är en förordningsfråga) och ska avse såväl att en energideklaration har upprättats som att deklarationen i fråga anslås, visas, överlämnas och annonseras i enlighet med lagen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.
Som parentes kan nämnas att ett problem föreligger när det gäller möjligheterna att jämföra energideklarationer med varandra. Från energideklarationsbranschen har man påpekat att de tillgängliga - ofta datorbaserade - beräkningsmodellerna leder till resultat som inte utan vidare är jämförbara med varandra. Det kan vara som att jämföra äpplen och päron.
Vidare innebär systemet med energideklarationer att det finns incitament för att energieffektivisera byggnader. Ambitionerna i detta avseende bör korrespondera med den tekniska utvecklingen och med vad som är möjligt och går att räkna hem ekonomiskt. I sistnämnda avseende finns det nog uppfattningar som nog kan uppfattas som onödigt och omotiverat negativa.
Här finns en länk till propositionen.
I propositionen föreslås även ett förtydligande i lagen (2011:1200) om elcertifikat.
Förslagen innebär bland annat att det införs krav på att en energideklaration ska visas upp för en spekulant och en presumtiv nyttjanderättshavare och överlämnas till en ny ägare eller nyttjanderättshavare vid försäljning eller uthyrning av en byggnad.
Energideklarationens uppgift om energiprestanda ska anges vid annonsering (om det finns en energideklaration när en byggnad bjuds ut till uthyrning eller försäljning). Det ska alltid finnas en energideklaration för en byggnad där en total användbar golvarea på över 500 kvadratmeter i byggnaden ofta besöks av allmänheten. Detta tröskelvärde på 500 kvadratmeter föreslås, i ett separat lagförslag, sänkas till 250 kvadratmeter den 1 juli 2015. Vidare ska en utredning av alternativa energisystem göras för nya byggnader oavsett byggnadens storlek.
Ett generellt krav införs också på att besiktning ska ske på plats när en byggnad energideklareras.
Tillsynen flyttas från kommunerna till den eller de myndigheter som regeringen bestämmer (vilket därmed är en förordningsfråga) och ska avse såväl att en energideklaration har upprättats som att deklarationen i fråga anslås, visas, överlämnas och annonseras i enlighet med lagen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.
Som parentes kan nämnas att ett problem föreligger när det gäller möjligheterna att jämföra energideklarationer med varandra. Från energideklarationsbranschen har man påpekat att de tillgängliga - ofta datorbaserade - beräkningsmodellerna leder till resultat som inte utan vidare är jämförbara med varandra. Det kan vara som att jämföra äpplen och päron.
Vidare innebär systemet med energideklarationer att det finns incitament för att energieffektivisera byggnader. Ambitionerna i detta avseende bör korrespondera med den tekniska utvecklingen och med vad som är möjligt och går att räkna hem ekonomiskt. I sistnämnda avseende finns det nog uppfattningar som nog kan uppfattas som onödigt och omotiverat negativa.
Här finns en länk till propositionen.
I propositionen föreslås även ett förtydligande i lagen (2011:1200) om elcertifikat.
måndag 19 mars 2012
Stärkt skydd vid olyckor till sjöss
Regeringen har i dag överlämnat en proposition till riksdagen om obligatorisk ansvarsförsäkring för fartygsredare. Ärendet hör hemma inom ämnesområdet sjörätt och bereds därför i Civilutskottet, där det kommer att behandlas under våren.
I propositionen föreslår regeringen att krav ska ställas på redare för större fartyg, att de ska ha en ansvarsförsäkring. Syftet med ett sådant krav är att säkerställa att de som drabbas av skada vid en fartygsolycka eller ett utsläpp kan få ersättning. Förslagen har sin grund i ett EU-direktiv.
Skyldigheten att ha försäkring föreslås gälla för alla redare för svenska fartyg. Även redare för utländska fartyg ska ha försäkring om fartyget kommer till svensk hamn eller - exempelvis - borrar eller lägger rör på havsbottnen i Sverige. Utländska fartyg som inte uppfyller kraven på ansvarsförsäkring ska kunna förbjudas att komma till svenska hamnar.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.
Här finns en länk till propositionen.
I propositionen föreslår regeringen att krav ska ställas på redare för större fartyg, att de ska ha en ansvarsförsäkring. Syftet med ett sådant krav är att säkerställa att de som drabbas av skada vid en fartygsolycka eller ett utsläpp kan få ersättning. Förslagen har sin grund i ett EU-direktiv.
Skyldigheten att ha försäkring föreslås gälla för alla redare för svenska fartyg. Även redare för utländska fartyg ska ha försäkring om fartyget kommer till svensk hamn eller - exempelvis - borrar eller lägger rör på havsbottnen i Sverige. Utländska fartyg som inte uppfyller kraven på ansvarsförsäkring ska kunna förbjudas att komma till svenska hamnar.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.
Här finns en länk till propositionen.
söndag 18 mars 2012
Huddinge en framgångrik miljökommun
På Moderaternas Sverigemöte i Örebro talade jag om hur vi har blivit framgångsrika på miljöarbete i Huddinge. Mitt anförande handlade i första hand om hur vi har ändrat partiets inställning lokalt men också om intresset av att skydda orörd natur och en del andra frågor.
Som ett kvitto på vad jag talade om kom det - samma dag - information om att Huddinge är Stockholmsregionens framgångsrikaste friluftskommun. Här finns en länk till Naturvårdsverkets rapport.
Richard Vestin - som är anställd som naturguide i Huddinge - säger följande i en kommentar till Huddinges placering: – Att vi är bäst i länet förstärker ytterligare bilden av att Huddinge är en kommun värd att bo i eller besöka på fritiden, vare sig det handlar om alpin skidåkning i Flottsbro, eller att upptäcka ovanliga fåglar vid Lissmasjön.
Här kan man läsa mer:
www.facebook.com/huddingenatur
www.twitter.com/huddingenatur
Webb
www.natur.huddinge.se
torsdag 15 mars 2012
Moderaternas Sverigemöte i Örebro
På Moderaternas Sverigemöte i Örebro (16 - 17 mars) kommer jag att medverka i två seminarier. Jag kommer också att vara moderator för ett seminarium och dessutom kommer den storstadspolitiska utvecklingsgruppens rapport att presenteras på ett seminarium. För egen del har jag ansvarat för de delar i rapporten som lite kortfattat kan sägas avse bostadsbyggande och planprocesser. Jag kommer att återkomma till den rapporten vid ett senare tillfälle.
Jag medverkar i följade två seminarier:
1: Så blir man en framgångsrik miljökommun
Seminariet beskrivs på följande sätt: Hur kan du bedriva miljö- och klimatsmart politik i din kommun? Vilka krav kan politiker ställa i offentliga upphandlingar? Under seminariet kommer några framgångsrika moderata miljökommuner att lyftas fram.
2: Kan vi lösa bostadsmarknadens problem?
Seminariet belyser bostadsmarknadens problem och vilka faktorer som får igång byggandet. Diskussionen ska kretsa kring hur man rustar upp miljonprogramområden, hur de kommunala bostadsbolagen arbetar med sitt bostadsbestånd och vilka fortsatta utmaningar vi står inför?
Jag är moderator för följande seminarium:
Sociala insatsgrupper för unga i riskzonen
Seminariet beskrivs på följande sätt: På regeringens uppdrag pågår en pilotverksamhet på tolv orter med sociala insatsgrupper. I de sociala insatsgrupperna ska polisen, socialtjänsten, skolan, missbruksvården, arbetsförmedlingen med flera samverka i arbetet med unga i riskzon för att inte hamna i grov kriminalitet, dess målgrupp är unga i åldern 15 till 25 år.
Jag medverkar i följade två seminarier:
1: Så blir man en framgångsrik miljökommun
Seminariet beskrivs på följande sätt: Hur kan du bedriva miljö- och klimatsmart politik i din kommun? Vilka krav kan politiker ställa i offentliga upphandlingar? Under seminariet kommer några framgångsrika moderata miljökommuner att lyftas fram.
2: Kan vi lösa bostadsmarknadens problem?
Seminariet belyser bostadsmarknadens problem och vilka faktorer som får igång byggandet. Diskussionen ska kretsa kring hur man rustar upp miljonprogramområden, hur de kommunala bostadsbolagen arbetar med sitt bostadsbestånd och vilka fortsatta utmaningar vi står inför?
Jag är moderator för följande seminarium:
Sociala insatsgrupper för unga i riskzonen
Seminariet beskrivs på följande sätt: På regeringens uppdrag pågår en pilotverksamhet på tolv orter med sociala insatsgrupper. I de sociala insatsgrupperna ska polisen, socialtjänsten, skolan, missbruksvården, arbetsförmedlingen med flera samverka i arbetet med unga i riskzon för att inte hamna i grov kriminalitet, dess målgrupp är unga i åldern 15 till 25 år.
onsdag 14 mars 2012
Syrien och FN-systemets brister
Med tanke på den senaste tidens händelser i Syrien, men också de uppgifter om våld mot civilbefolkningen som det har rapporterats om under lång tid, finns det anledning att ställa sig frågan om förutsättningarna inte är uppfyllda för så kallad humanitär intervention. Så som folkrätten har utvecklats finns det gränser för vad en stat kan utsätta sin civilbefolkning för utan att omvärlden reagerar.
Nu är det i och för sig så att en resolution från säkerhetsrådet hade varit en självklar och naturlig utgångspunkt för världssamfundets reaktion mot Syrien. Problemet är att vetosystemet förhindrar detta. Under månadsskiftet november - december förra året var jag på en utfrågning i FN som handlade om dessa problem samt hur FN:s beslut skulle kunna få genomslag i världens länder. Frågan är aktuell i allra högsta grad.
Nu är det i och för sig så att en resolution från säkerhetsrådet hade varit en självklar och naturlig utgångspunkt för världssamfundets reaktion mot Syrien. Problemet är att vetosystemet förhindrar detta. Under månadsskiftet november - december förra året var jag på en utfrågning i FN som handlade om dessa problem samt hur FN:s beslut skulle kunna få genomslag i världens länder. Frågan är aktuell i allra högsta grad.
tisdag 13 mars 2012
Finansinspektionen om bolånetaket
I dag presenterade Finansinspektionen sin rapport ”Den svenska bolånemarknaden”. Det är en glädjande rapport som visar på en god ekonomi för de svenska hushållen och en bolånemarknad som inte längre utgör något som helst hot mot den finansiella stabiliteten.
Det är lite mer än ett år sedan det så kallade bolånetaket infördes. Taket – som innebär att ett lån med bostad som pant inte ska överstiga 85 % av bostadens marknadsvärde – infördes efter flera år med stigande belåningsgrader för hushållen. Sedan mitten på 1990-talet har hushållens skuldsättning stigit kraftigt och från och med 2000-talet steg också belåningsgraden, det vill säga lånens storlek i förhållande till bostadens marknadsvärde. I dag utgör bolån omkring 90 % av de svenska hushållens skulder.
I Finansinspektionens rapport syns det tydligt att belåningsgraden på nya lån har minskat för första gången sedan 2002. Det är glädjande, inte minst med tanke på att belåningsgraden, fram till införandet av bolånetaket, stadigt hade ökat. Siffrorna visar också tydligt att andelen lån med en belåningsgrad över 85 % har minskat sedan taket infördes. Bara omkring 9 % av alla nya bolån har en belåningsgrad över taket. Motsvarande siffra för 2009 var 20 %. Den genomsnittliga belåningsgraden för nya lån landar nu på omkring 70 % av marknadsvärdet. Taket har haft en starkt normerande effekt, hela 14 % av alla nya lån hade en exakt 85-procenting belåningsgrad.
Vid införandet av bolånetaket fanns en oro för att bland annat ungdomar skulle stängas ute från bostadsmarknaden. Det är i vart fall inte något som man kan se i rapporten. I stället visar statistiken att de unga låntagarna (16-25 år) utgör omkring 8 % av dem som har erhållit nya bolån 2011. Detta kan jämföras med samma siffra för 2009 där de yngsta låntagarna stod för drygt 2 % av de nytecknade lånen.
Det är lite mer än ett år sedan det så kallade bolånetaket infördes. Taket – som innebär att ett lån med bostad som pant inte ska överstiga 85 % av bostadens marknadsvärde – infördes efter flera år med stigande belåningsgrader för hushållen. Sedan mitten på 1990-talet har hushållens skuldsättning stigit kraftigt och från och med 2000-talet steg också belåningsgraden, det vill säga lånens storlek i förhållande till bostadens marknadsvärde. I dag utgör bolån omkring 90 % av de svenska hushållens skulder.
I Finansinspektionens rapport syns det tydligt att belåningsgraden på nya lån har minskat för första gången sedan 2002. Det är glädjande, inte minst med tanke på att belåningsgraden, fram till införandet av bolånetaket, stadigt hade ökat. Siffrorna visar också tydligt att andelen lån med en belåningsgrad över 85 % har minskat sedan taket infördes. Bara omkring 9 % av alla nya bolån har en belåningsgrad över taket. Motsvarande siffra för 2009 var 20 %. Den genomsnittliga belåningsgraden för nya lån landar nu på omkring 70 % av marknadsvärdet. Taket har haft en starkt normerande effekt, hela 14 % av alla nya lån hade en exakt 85-procenting belåningsgrad.
Vid införandet av bolånetaket fanns en oro för att bland annat ungdomar skulle stängas ute från bostadsmarknaden. Det är i vart fall inte något som man kan se i rapporten. I stället visar statistiken att de unga låntagarna (16-25 år) utgör omkring 8 % av dem som har erhållit nya bolån 2011. Detta kan jämföras med samma siffra för 2009 där de yngsta låntagarna stod för drygt 2 % av de nytecknade lånen.
söndag 11 mars 2012
Förenklad beskattning vid bostadsförsäljning
Regeringen lämnade i fredags ett uppdrag till Skatteverket som ska se över reglerna för beräkning av kapitalvinst och kapitalförlust vid försäljning av privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter.
Många har upplevt att reglerna för att beräkna vinst eller förlust vid försäljning av en privatbostadsfastighet eller en privatbostadsrätt är krångliga. Dessutom är det ett stort antal som gör fel när försäljningen ska deklareras. Skatteverket har därför fått i uppdrag att se över och lämna förslag på förenklingar av regelverket.
I uppdraget ingår även att undersöka möjligheterna att ytterligare förbättra Skatteverkets service till de skattskyldiga som ska redovisa en försäljning av privatbostad.
Till kategorin privatbostadsfastigheter hör förutom villor, kedjehus, radhus och fritidshus (småhus) även ägarlägenheter. De flesta bostadsrätter i Sverige är privatbostadsrätter.
Skatteverket ska redovisa uppdraget senast den 15 december 2012.
Här finns en länk till regeringsbeslutet avseende uppdraget till Skatteverket.
Många har upplevt att reglerna för att beräkna vinst eller förlust vid försäljning av en privatbostadsfastighet eller en privatbostadsrätt är krångliga. Dessutom är det ett stort antal som gör fel när försäljningen ska deklareras. Skatteverket har därför fått i uppdrag att se över och lämna förslag på förenklingar av regelverket.
I uppdraget ingår även att undersöka möjligheterna att ytterligare förbättra Skatteverkets service till de skattskyldiga som ska redovisa en försäljning av privatbostad.
Till kategorin privatbostadsfastigheter hör förutom villor, kedjehus, radhus och fritidshus (småhus) även ägarlägenheter. De flesta bostadsrätter i Sverige är privatbostadsrätter.
Skatteverket ska redovisa uppdraget senast den 15 december 2012.
Här finns en länk till regeringsbeslutet avseende uppdraget till Skatteverket.
fredag 9 mars 2012
Ny lagstiftning innebär nya förutsättningar
Hem & Hyra skriver i sin webbupplaga om den nya lagstiftningen (som trädde i kraft den 1 januari 2011) och som gäller allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag samt nya hyressättningsregler.
Man anger i ingressen att parterna (på hyresbostadsmarknaden) tyder den nya hyreslagen olika. Därför kärvar hyresförhandlingarna. Man påstår även att utomstående experter är oense om vad lagen innebär.
Hans Lind, som är professor i fastighetsekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, påstår att det är regeringens fel, som har stiftat en luddig lag för att få med alla parter på tåget. Framför allt syftar han - enligt artikeln - på skrivningarna om att allmännyttan ska agera affärsmässigt. Det tolkas av Fastighetsägarna som att hyrorna bör höjas för centrala lägenheter där kötiderna är långa. "– Att man tolkar lagen så fruktansvärt olika är ett underbetyg till lagstiftaren, säger Hans Lind."
Jag skulle naturligtvis ytterst för egen del kunna ha en uppfattning om vad som gäller i varje enskilt fall även om jag inte uttrycker detta i något sammanhang som har med förhandlingar på hyresbostadsmarknaden att göra. I höstas fick jag frågan på Motala Forum om vem av parterna Hyresgästföreningen, riksorganisationen, eller Fastighetsägarna, Sverige, som hade rätt i sin "tolkning" av den nya lagstiftningen. Mitt svar var - lite kortfattat - att lagstiftningen inte ska tolkas av parterna utan i stället tillämpas. Att parterna på hyresbostadsmarknaden underbygger sina förhandlingspositioner med argument om att den nya lagstiftningen innebär det ena eller det andra är inte något märkligt i sig. Dessutom innebär detta inte på något sätt att lagstiftningen skulle vara undermålig. Jag får tyvärr ge Hans Lind underkänt för hans något förenklade slutsats. Vem tror på fullt allvar att parterna skulle kunna hitta svaret på sina skilda partsintressen i en regel i lagen som tillgodoser bådas intressen.
Tvärtemot Hans Linds uppfattning anser Göran Cars, även han professor på KTH, men i samhällsplanering och miljö, att lagen är tydlig: Det affärsmässiga tänkandet ska stå i centrum och ett allmännyttigt bolag ska i stort sett agera som en privat fastighetsägare. Han tilläggger att detta kommer att leda till allt större segregation. Regeringen har inte analyserat konsekvenserna av lagstiftningen tillräckligt säger han.
Reinhold Lennebo, som är vd för Fastighetsägarna Sverige, anger att: "Hans tolkning av den nya lagen är att hyresgästernas värderingar ska få större betydelse. Läge och standard ska ges större genomslag när hyran sätts."
Jag är övertygad om att parterna i grunden är överens om att det gagnar hyresrätten som boendeform om bostadskonsumenternas värderingar får större genomslag på hyrorna. Frågan är dock hur fort detta ska ske och i vilken omfattning. Här kan jag peka på den så kallade Malmömodellen och vad man har åstadkommit där på frivillig grund.
Här finns en länk till den aktuella artikeln.
Man anger i ingressen att parterna (på hyresbostadsmarknaden) tyder den nya hyreslagen olika. Därför kärvar hyresförhandlingarna. Man påstår även att utomstående experter är oense om vad lagen innebär.
Hans Lind, som är professor i fastighetsekonomi vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, påstår att det är regeringens fel, som har stiftat en luddig lag för att få med alla parter på tåget. Framför allt syftar han - enligt artikeln - på skrivningarna om att allmännyttan ska agera affärsmässigt. Det tolkas av Fastighetsägarna som att hyrorna bör höjas för centrala lägenheter där kötiderna är långa. "– Att man tolkar lagen så fruktansvärt olika är ett underbetyg till lagstiftaren, säger Hans Lind."
Jag skulle naturligtvis ytterst för egen del kunna ha en uppfattning om vad som gäller i varje enskilt fall även om jag inte uttrycker detta i något sammanhang som har med förhandlingar på hyresbostadsmarknaden att göra. I höstas fick jag frågan på Motala Forum om vem av parterna Hyresgästföreningen, riksorganisationen, eller Fastighetsägarna, Sverige, som hade rätt i sin "tolkning" av den nya lagstiftningen. Mitt svar var - lite kortfattat - att lagstiftningen inte ska tolkas av parterna utan i stället tillämpas. Att parterna på hyresbostadsmarknaden underbygger sina förhandlingspositioner med argument om att den nya lagstiftningen innebär det ena eller det andra är inte något märkligt i sig. Dessutom innebär detta inte på något sätt att lagstiftningen skulle vara undermålig. Jag får tyvärr ge Hans Lind underkänt för hans något förenklade slutsats. Vem tror på fullt allvar att parterna skulle kunna hitta svaret på sina skilda partsintressen i en regel i lagen som tillgodoser bådas intressen.
Tvärtemot Hans Linds uppfattning anser Göran Cars, även han professor på KTH, men i samhällsplanering och miljö, att lagen är tydlig: Det affärsmässiga tänkandet ska stå i centrum och ett allmännyttigt bolag ska i stort sett agera som en privat fastighetsägare. Han tilläggger att detta kommer att leda till allt större segregation. Regeringen har inte analyserat konsekvenserna av lagstiftningen tillräckligt säger han.
Reinhold Lennebo, som är vd för Fastighetsägarna Sverige, anger att: "Hans tolkning av den nya lagen är att hyresgästernas värderingar ska få större betydelse. Läge och standard ska ges större genomslag när hyran sätts."
Jag är övertygad om att parterna i grunden är överens om att det gagnar hyresrätten som boendeform om bostadskonsumenternas värderingar får större genomslag på hyrorna. Frågan är dock hur fort detta ska ske och i vilken omfattning. Här kan jag peka på den så kallade Malmömodellen och vad man har åstadkommit där på frivillig grund.
Här finns en länk till den aktuella artikeln.
torsdag 8 mars 2012
Moderat förnyelsearbete inleds
Moderaternas partistyrelse har tillsatt fem centrala arbetsgrupper för att förnya, förstärka och utveckla politiken inför valen 2014 och formulera en reformagenda för mandatperioden 2014-2018. Arbetsgrupperna ska inom områdena ekonomi och arbetsmarknad, skola och utbildning, hälsa, brottsbekämpning samt hållbarhet ta fram förslag på ny moderat politik.
De offensiva målen för grupperna är att samtala med människor i hela Sverige och utveckla partiets rekryteringsprocesser. När det gäller samtalen är målet 900 000 genomförda samtal fram till valdagen 2014.
För egen del ingår jag i gruppen som ska utarbeta en förnyad och utvecklad rättspolitik. Gruppen leds av justitieminister Beatrice Ask. Den kortfattade beskrivningen av arbetsgruppens uppgift ser ut på följande sätt.
Bekämpa alla brott
Arbetet med att se över polisens organisation, effektivitet och dimensionering behöver fortsätta. Även uppföljningen kring hur de skärpta straffskalorna efterlevs kan behöva förstärkas. Samtidigt behöver en modern moderat politik för trygghet i högre utsträckning fokusera på förebyggande arbete och brottslighetens orsaker.
Här finns en länk till en kort presentation av arbetsgruppen där man också ser vilka andra som ingår i denna.
Här finns en länk till statsminister Fredrik Reinfeldts presentation av förnyelsearbetet (från en pressfrukost den 6/3).
De offensiva målen för grupperna är att samtala med människor i hela Sverige och utveckla partiets rekryteringsprocesser. När det gäller samtalen är målet 900 000 genomförda samtal fram till valdagen 2014.
För egen del ingår jag i gruppen som ska utarbeta en förnyad och utvecklad rättspolitik. Gruppen leds av justitieminister Beatrice Ask. Den kortfattade beskrivningen av arbetsgruppens uppgift ser ut på följande sätt.
Bekämpa alla brott
Arbetet med att se över polisens organisation, effektivitet och dimensionering behöver fortsätta. Även uppföljningen kring hur de skärpta straffskalorna efterlevs kan behöva förstärkas. Samtidigt behöver en modern moderat politik för trygghet i högre utsträckning fokusera på förebyggande arbete och brottslighetens orsaker.
Här finns en länk till en kort presentation av arbetsgruppen där man också ser vilka andra som ingår i denna.
Här finns en länk till statsminister Fredrik Reinfeldts presentation av förnyelsearbetet (från en pressfrukost den 6/3).
onsdag 7 mars 2012
Så gör kommunerna bostadsbyggande möjligt
Jag har tidigt under förmiddagen medverkat under ett seminarium anordnat av SKL med rubriken "Så gör kommunerna bostadsbyggande möjligt".
Seminariets utgångspunkt var att det byggs för lite bostäder, särskilt där det behövs mest bostäder. Att frågan är angelägen märks på intensiteten i debatten. För att nå ett ökat bostadsbyggande och en hållbar stadsutveckling behövs ett samspel mellan många aktörer. Alla måste överväga vad var och en kan göra bättre. Att frågan är aktuell framgår också av dagens huvudnyhet i DN.
Här finns en länk till dagens artikel i DN och här finns en länk till en upptagning av seminariet som sändes på webben.
Mina inlägg finns efter de fyra presentationer som gjordes under seminariet. Om man börjar lyssna strax före 1.17.00 så kan man höra mina kommentarer.
Seminariets utgångspunkt var att det byggs för lite bostäder, särskilt där det behövs mest bostäder. Att frågan är angelägen märks på intensiteten i debatten. För att nå ett ökat bostadsbyggande och en hållbar stadsutveckling behövs ett samspel mellan många aktörer. Alla måste överväga vad var och en kan göra bättre. Att frågan är aktuell framgår också av dagens huvudnyhet i DN.
Här finns en länk till dagens artikel i DN och här finns en länk till en upptagning av seminariet som sändes på webben.
Mina inlägg finns efter de fyra presentationer som gjordes under seminariet. Om man börjar lyssna strax före 1.17.00 så kan man höra mina kommentarer.
tisdag 6 mars 2012
Duger barnkonventionen som lag?
I dag under kvällen deltog jag i ett "högre seminarium i familjerätt" på juridiska institutionen vid Uppsala universitet med temat "FN:s konvention om barnets rättigheter som svensk lag?".
I inbjudan till seminariet presenteras detta på följande sätt:
"Frågan om att inkorporera FN:s konvention om barnets rättigheter i svensk rätt har varit föremål för diskussion alltsedan Sverige ratificerade konventionen. Inkorporering har dock avvisats och man har istället införlivat konventionen i svensk rätt genom att anpassa svenska bestämmelser på olika sakområden till barnkonventionens krav, vad som kallas transformering. Metoden förutsätter en kontinuerlig anpassning av nationell lagstiftning och rättstillämpning för att säkerställa att Sverige lever upp till sina åtaganden enligt konventionen. Resultaten av den senaste översynen presenterades i november i Ds 2011:37 Hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med rättigheterna i barnkonventionen.
Under senare år har allt oftare framförts krav på att konventionen skall gälla som lag i Sverige. Ett skäl som anförs är att eftersom barnkonventionen är ett grundläggande folkrättsligt instrument som innehåller bestämmelser om barns mänskliga rättigheter måste den få en starkare ställning i Sverige än den har idag. Andra menar att konventionens bestämmelser är alltför generella och vaga för att kunna fungera som lag.
Skäl kan anföras både för och emot en inkorporering och det är dessa som skall granskas närmare vid kvällens seminarium.
Diskussionen inleds av professorn i offentlig rätt Karin Åhman, universitetslektorn i folkrätt jur. dr Rebecca Stern samt tidigare rättschefen vid justitiedepartementet Anders Eriksson."
Närvaron vid seminariet var god och man hade tvingats byta lokal av den anledningen. Här fanns bland andra jurister från juridiska institutionen, advokater, domare och företrädare för ett antal intresseorganisationer (såsom Rädda Barnen och UNICEF). Dessutom företrädare för barnahusverksamheter, Barnombudsmannen och Socialdepartementet samt jag själv som enda politiker, men med fördelen att jag lika gärna kunde spela på den juridiska planhalvan som den politiska.
Jag vill påstå att några mer övertygande eller tunga argument för att anta barnkonventionen som svensk lag inte presenterades. Det som flera åberopade som skäl för direkt inkorporering var SYMBOLVÄRDE!!! Jag invände mot detta och sade att symbolhandlingar är sådant som många - inte minst politiker - tar till när man av något skäl inte mäktar med reella förändringar (jämför gärna med begreppet symbolpolitik). I min politiska gärning vill jag identifiera reella problem och åtgärda dem. Jag påpekade också att politiker vill ha redskap (argument) för sina politiska syften. Man kan säga att barnkonventionen fyller detta syfte oavsett vilken politisk ståndpunkt man har, därför att den är så vag i många delar.
Vad många politiker inte inser är att ett införande av barnkonventionen som svensk lag egentligen vrider redskapet ur händerna på dem (av det skälet att man överlämnar till domstolarna att fylla ut konventionens bestämmelser). Politikerna som är förespråkare för barnkonventionens antagande som svensk lag har nog i stället (tvärt emot de faktiska förhållandena) uppfattningen att de får stärkta verktyg för just sin ståndpunkt.
Vad jag frågade de närvarande om var om man kunde se om det i något enda avseende var bättre för barn i kommuner som (felaktigt) "antagit" barnkonventionen (exempelvis genom beslut i kommunfullmäktige som i Uppsala) eller som "tillämpar" konventionen eller kanske till och med har en kommunal "Barnombudsman". Ingen valde att svara på denna fråga. Jag tror att uppfattningen att barnkonventionen ska "tillämpas" i kommunerna är förhållandevis utbredd. Kommunrevisorerna i min hemkommun Huddinge har exempelvis haft "Barnkonventionens tillämpning" som granskningstema. När jag ifrågasatte detta och ställde frågor till kommunrevisorerna om den rättsliga grunden i fullmäktige fick jag inte något svar. En tid senare skickade kommunrevisorernas ordförande ut ett rättsligt felaktigt "goddag-yxskaft-svar" till alla kommunfullmäktigeledamöter med anledning av mitt ifrågasättande i kommunfullmäktige. Denna typ av okunskap gagnar inte någon.
Vad som framgick mot slutet av seminariet var också att vad många ville åstadkomma var en attitydförändring när det gäller barnfrågor. Jag hade då anledning att påpeka att det är svårt att lagstifta om attityder, sådant handlar i stället om personliga ställningstaganden. Vill man åstakomma attitydförändringar ska man i stället införa regler som tar sikte på verkliga situationer och problem. Att i sådana situationer tvingas tillämpa klara rättsregler (som beaktar barnperspektivet i enlighet med barnkonventionen) tvingar däremot fram rätt attityder i konkreta situationer och ser till att attityderna får genomslag. Jag fick för övrigt medhåll om detta efter seminariet.
Ytterligare en aspekt som bör nämnas i detta sammanhang är svårigheterna om man skulle hantera alla andra av Sverige ratificerade konventioner på samma sätt och införa dessa som svensk lagstiftning på samma sätt som man vill göra med barnkonventionen. Hur blir situationen i domstolarna om dessa skulle tvingas att i samband med alla avgöranden ta ställning till om någon av alla konventioner - med ofta vaga regler - har någon betydelse för det aktuella avgörandet. Detta skulle knappast leda till enklare rättstillämpning och inte heller vara rättsekonomiskt fördelaktigt.
Slutligen kan man inte jämföra barnkonventionen med europakonventionen av den anledningen att europadomstolen och dess omfattande praxis fyller ut konventionsbestämmelserna på ett sätt som FN:s barnrättskommitte inte kan göra. Man kan också ställa sig frågan vilka förhoppningar man kan ställa på domstolarna när det gäller möjligheterna att få genomslag för barnkonventionens regler. Detta kan man göra mot bakgrund av den njugga inställning domstolar många gånger har haft till klara rättsregler från europakonventionens område. Jag tänker här närmast på skattetilläggens ställning som straff i europakonventionens mening och frågan om dubbelbestraffning när enskilda personer har dömts för exempelvis skattebrott och dessutom påförts skattetillägg.
I inbjudan till seminariet presenteras detta på följande sätt:
"Frågan om att inkorporera FN:s konvention om barnets rättigheter i svensk rätt har varit föremål för diskussion alltsedan Sverige ratificerade konventionen. Inkorporering har dock avvisats och man har istället införlivat konventionen i svensk rätt genom att anpassa svenska bestämmelser på olika sakområden till barnkonventionens krav, vad som kallas transformering. Metoden förutsätter en kontinuerlig anpassning av nationell lagstiftning och rättstillämpning för att säkerställa att Sverige lever upp till sina åtaganden enligt konventionen. Resultaten av den senaste översynen presenterades i november i Ds 2011:37 Hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med rättigheterna i barnkonventionen.
Under senare år har allt oftare framförts krav på att konventionen skall gälla som lag i Sverige. Ett skäl som anförs är att eftersom barnkonventionen är ett grundläggande folkrättsligt instrument som innehåller bestämmelser om barns mänskliga rättigheter måste den få en starkare ställning i Sverige än den har idag. Andra menar att konventionens bestämmelser är alltför generella och vaga för att kunna fungera som lag.
Skäl kan anföras både för och emot en inkorporering och det är dessa som skall granskas närmare vid kvällens seminarium.
Diskussionen inleds av professorn i offentlig rätt Karin Åhman, universitetslektorn i folkrätt jur. dr Rebecca Stern samt tidigare rättschefen vid justitiedepartementet Anders Eriksson."
Närvaron vid seminariet var god och man hade tvingats byta lokal av den anledningen. Här fanns bland andra jurister från juridiska institutionen, advokater, domare och företrädare för ett antal intresseorganisationer (såsom Rädda Barnen och UNICEF). Dessutom företrädare för barnahusverksamheter, Barnombudsmannen och Socialdepartementet samt jag själv som enda politiker, men med fördelen att jag lika gärna kunde spela på den juridiska planhalvan som den politiska.
Jag vill påstå att några mer övertygande eller tunga argument för att anta barnkonventionen som svensk lag inte presenterades. Det som flera åberopade som skäl för direkt inkorporering var SYMBOLVÄRDE!!! Jag invände mot detta och sade att symbolhandlingar är sådant som många - inte minst politiker - tar till när man av något skäl inte mäktar med reella förändringar (jämför gärna med begreppet symbolpolitik). I min politiska gärning vill jag identifiera reella problem och åtgärda dem. Jag påpekade också att politiker vill ha redskap (argument) för sina politiska syften. Man kan säga att barnkonventionen fyller detta syfte oavsett vilken politisk ståndpunkt man har, därför att den är så vag i många delar.
Vad många politiker inte inser är att ett införande av barnkonventionen som svensk lag egentligen vrider redskapet ur händerna på dem (av det skälet att man överlämnar till domstolarna att fylla ut konventionens bestämmelser). Politikerna som är förespråkare för barnkonventionens antagande som svensk lag har nog i stället (tvärt emot de faktiska förhållandena) uppfattningen att de får stärkta verktyg för just sin ståndpunkt.
Vad jag frågade de närvarande om var om man kunde se om det i något enda avseende var bättre för barn i kommuner som (felaktigt) "antagit" barnkonventionen (exempelvis genom beslut i kommunfullmäktige som i Uppsala) eller som "tillämpar" konventionen eller kanske till och med har en kommunal "Barnombudsman". Ingen valde att svara på denna fråga. Jag tror att uppfattningen att barnkonventionen ska "tillämpas" i kommunerna är förhållandevis utbredd. Kommunrevisorerna i min hemkommun Huddinge har exempelvis haft "Barnkonventionens tillämpning" som granskningstema. När jag ifrågasatte detta och ställde frågor till kommunrevisorerna om den rättsliga grunden i fullmäktige fick jag inte något svar. En tid senare skickade kommunrevisorernas ordförande ut ett rättsligt felaktigt "goddag-yxskaft-svar" till alla kommunfullmäktigeledamöter med anledning av mitt ifrågasättande i kommunfullmäktige. Denna typ av okunskap gagnar inte någon.
Vad som framgick mot slutet av seminariet var också att vad många ville åstadkomma var en attitydförändring när det gäller barnfrågor. Jag hade då anledning att påpeka att det är svårt att lagstifta om attityder, sådant handlar i stället om personliga ställningstaganden. Vill man åstakomma attitydförändringar ska man i stället införa regler som tar sikte på verkliga situationer och problem. Att i sådana situationer tvingas tillämpa klara rättsregler (som beaktar barnperspektivet i enlighet med barnkonventionen) tvingar däremot fram rätt attityder i konkreta situationer och ser till att attityderna får genomslag. Jag fick för övrigt medhåll om detta efter seminariet.
Ytterligare en aspekt som bör nämnas i detta sammanhang är svårigheterna om man skulle hantera alla andra av Sverige ratificerade konventioner på samma sätt och införa dessa som svensk lagstiftning på samma sätt som man vill göra med barnkonventionen. Hur blir situationen i domstolarna om dessa skulle tvingas att i samband med alla avgöranden ta ställning till om någon av alla konventioner - med ofta vaga regler - har någon betydelse för det aktuella avgörandet. Detta skulle knappast leda till enklare rättstillämpning och inte heller vara rättsekonomiskt fördelaktigt.
Slutligen kan man inte jämföra barnkonventionen med europakonventionen av den anledningen att europadomstolen och dess omfattande praxis fyller ut konventionsbestämmelserna på ett sätt som FN:s barnrättskommitte inte kan göra. Man kan också ställa sig frågan vilka förhoppningar man kan ställa på domstolarna när det gäller möjligheterna att få genomslag för barnkonventionens regler. Detta kan man göra mot bakgrund av den njugga inställning domstolar många gånger har haft till klara rättsregler från europakonventionens område. Jag tänker här närmast på skattetilläggens ställning som straff i europakonventionens mening och frågan om dubbelbestraffning när enskilda personer har dömts för exempelvis skattebrott och dessutom påförts skattetillägg.
söndag 4 mars 2012
Tillsyn av fastighetsmäklare
Civilutskottet behandlade lagstiftningsärendet avseende den nya fastighetsmäklarlagen under förra våren. Därefter trädde den nya lagen i kraft den 1 juli 2011. I lagen ställdes ett antal nya krav på fastighetsmäklare en del av dessa krav var sådant som utvecklats inom ramen för god fastighetsmäklarsed.
Än så länge har Fastighetsmäklarnämnden (FMN) inte avgjort några ärenden där den nya lagens nya regler har tillämpats. I syfte att undersöka hur mäklarbranschen tagit till sig den nya lagen har FMN under december 2011 inlett en så kallad tematisk tillsyn. FMN har begärt in dokumentation från ett antal slumpmässigt utvalda mäklare verksamma inom de största fastighetsmäklarföretagen. Detta för att kunna få en uppfattning om hur nyheterna i fastighetsmäklarlagen hanteras.
I den granskning som genomförs kontrolleras innehållet i objektsbeskrivningar avseende fastigheter och bostadsrätter och hur journalföringen hanteras. Vidare går FMN igenom hur den skriftliga informationen om köparens undersökningsplikt ser ut och vid vilken tidpunkt den överlämnas. Vidare undersöker man hur budgivningen dokumenteras och hanteras. Eftersom det ska framgå i respektive uppdrag hur mäklaren har informerat om sidotjänster inklusive ersättningsfrågor är detta också av intresse. Ett första resultat av denna tematiska tillsyn kan kanske presenteras redan innan sommaren 2012.
Än så länge har Fastighetsmäklarnämnden (FMN) inte avgjort några ärenden där den nya lagens nya regler har tillämpats. I syfte att undersöka hur mäklarbranschen tagit till sig den nya lagen har FMN under december 2011 inlett en så kallad tematisk tillsyn. FMN har begärt in dokumentation från ett antal slumpmässigt utvalda mäklare verksamma inom de största fastighetsmäklarföretagen. Detta för att kunna få en uppfattning om hur nyheterna i fastighetsmäklarlagen hanteras.
I den granskning som genomförs kontrolleras innehållet i objektsbeskrivningar avseende fastigheter och bostadsrätter och hur journalföringen hanteras. Vidare går FMN igenom hur den skriftliga informationen om köparens undersökningsplikt ser ut och vid vilken tidpunkt den överlämnas. Vidare undersöker man hur budgivningen dokumenteras och hanteras. Eftersom det ska framgå i respektive uppdrag hur mäklaren har informerat om sidotjänster inklusive ersättningsfrågor är detta också av intresse. Ett första resultat av denna tematiska tillsyn kan kanske presenteras redan innan sommaren 2012.
lördag 3 mars 2012
Andrahandsuthyrning bättre än soprum till salu
SvD Näringsliv skrev i går om en fastighetsmäklare som varnats av Fastighetsmäklarnämnden för ett minst sagt märkligt försök att sälja en "bostadsrätt". Den aktuella "lägenheten" var egentligen kort sagt ett soprum som hade använts till förvaring av cyklar, barnvagnar och sopor.
Av fastighetsmäklarens marknadsföring skulle det, som nog rätteligen borde ha benämnts "ett utrymme", vara en bostadsrätt om ett rum och kök belägen på Kungsholmen i Stockholm. Enligt annonsen skulle det finnas el, vatten och avlopp. Möjligen lite märkligt kan man tycka ... att en fastighetsmäklare upplyser särskilt om sådant som utan tvivel kan anses som normal standard för en bostad.
Enligt SvD framgick det sedan - några dagar innan handpenningen skulle betalas - att lägenheten inte hade någon egen elförsörjning. De lampor som var uppsatta i utrymmet fick ström från trappuppgången. Enligt spekulanterna som anmälde mäklaren hade denne påstått att det inte behövdes bygglov för nödvändiga ändringar eftersom utrymmet en gång tidigare hade använts som lägenhet. Detta var en felaktig uppgift och spekulanterna fick inte heller någon objektsbeskrivning.
Mäklaren har varnats för bland annat felaktigheter i marknadsföringen och för bristande hantering av frågorna kring el och bygglov.
Man kan nog utgå från att andrahandsuthyrning är bättre än att använda gamla soprum till bostäder, inte minst av det skälet att det som hyrs ut i andra hand redan är någon bostad eller möjligen del av bostad. Ett soprum är något helt annat.
Här finns en länk till SvD-artikeln.
Av fastighetsmäklarens marknadsföring skulle det, som nog rätteligen borde ha benämnts "ett utrymme", vara en bostadsrätt om ett rum och kök belägen på Kungsholmen i Stockholm. Enligt annonsen skulle det finnas el, vatten och avlopp. Möjligen lite märkligt kan man tycka ... att en fastighetsmäklare upplyser särskilt om sådant som utan tvivel kan anses som normal standard för en bostad.
Enligt SvD framgick det sedan - några dagar innan handpenningen skulle betalas - att lägenheten inte hade någon egen elförsörjning. De lampor som var uppsatta i utrymmet fick ström från trappuppgången. Enligt spekulanterna som anmälde mäklaren hade denne påstått att det inte behövdes bygglov för nödvändiga ändringar eftersom utrymmet en gång tidigare hade använts som lägenhet. Detta var en felaktig uppgift och spekulanterna fick inte heller någon objektsbeskrivning.
Mäklaren har varnats för bland annat felaktigheter i marknadsföringen och för bristande hantering av frågorna kring el och bygglov.
Man kan nog utgå från att andrahandsuthyrning är bättre än att använda gamla soprum till bostäder, inte minst av det skälet att det som hyrs ut i andra hand redan är någon bostad eller möjligen del av bostad. Ett soprum är något helt annat.
Här finns en länk till SvD-artikeln.
fredag 2 mars 2012
Försvarsministern besöker Södertörns brandförsvarsförbund
Södertörns Brandförsvarsförbund en framåtsträvande organisation. Jag har suttit i förbundsdirektionen sedan andra halvan av 1990-talet och därigenom varit med när organisationen har utvecklats genom åren. Jag var senast ordförande under år 2009 och kommer att vara det nästa år igen.
I årsredovisningen för år 2009 skrev jag bland annat följande:
"Södertörns brandförsvarsförbund är en modern och dynamisk organisation som ständigt utvecklas. Detta har varit en viktig utgångspunkt för mig under alla år som ledamot i förbundet och inte minst nu som ordförande under år 2009. Förbundsdirektionen har alltid haft en gemensam ambition att vara lyhörd mot det som händer i vår omvärld och särskilt följa det som händer inom räddningstjänstområdet. Den ambitionen har lett till att vi även har hämtat inspiration och intryck från framgångsrika räddningstjänstorganisationer på andra håll i världen. Många av våra intryck har senare också fått genomslag i vår verksamhet.
Vi har särskild anledning att vara stolta över att förbundets personal så ofta utnyttjas för internationella insatser. En förklaring till detta är att vi har kompetenta medarbetare, men också att vi har delegerat ansvar långt ut i organisationen. Det gör våra medarbetare mer självständiga och ansvarstagande jämfört med anställda i många andra räddningstjänstorganisationer.
När en organisation är på väg framåt medför det ibland vissa problem. Gamla sanningar kullkastas, nya arbetsmetoder och strategier tar plats. Förbundet
som organisation med alla dess medarbetare har en sådan förändringsbenägenhet att man till och med blir orolig i andra räddningstjänstorganisationer i vår närhet. Om man är rädd för förändring och utveckling i sig finns det nog alltid en oro, alldeles
oavsett vad som sker, men det som jag tror oroar mest är att vi dessutom har varit framgångsrika i det vi har företagit oss. Det skapar både krav på motsvarande
förändringar och motreaktioner i vår omvärld men har samtidigt lett till utökat samarbete och samgående med andra räddningstjänstorganisationer."
Utvecklingen fortsätter ...
På måndag, den 5 mars, besöker försvarsminstern Södertörns brandförsvarsförbund. Enligt ett utsänt pressmeddelande ska Sten Tolgfors först träffa representanter för Södertörns brandförsvarsförbund som på olika sätt arbetar med att bredda kompetensen inom brandmannayrket genom ökad mångfald.
Därefter kommer han också att träffa brandmän med olika bakgrund och erfarenheter för att höra hur de ser på yrket samt vilka krav som ställs på dagens brandman. Till denna senare del - kl. 14.45 - är även media välkomna.
I årsredovisningen för år 2009 skrev jag bland annat följande:
"Södertörns brandförsvarsförbund är en modern och dynamisk organisation som ständigt utvecklas. Detta har varit en viktig utgångspunkt för mig under alla år som ledamot i förbundet och inte minst nu som ordförande under år 2009. Förbundsdirektionen har alltid haft en gemensam ambition att vara lyhörd mot det som händer i vår omvärld och särskilt följa det som händer inom räddningstjänstområdet. Den ambitionen har lett till att vi även har hämtat inspiration och intryck från framgångsrika räddningstjänstorganisationer på andra håll i världen. Många av våra intryck har senare också fått genomslag i vår verksamhet.
Vi har särskild anledning att vara stolta över att förbundets personal så ofta utnyttjas för internationella insatser. En förklaring till detta är att vi har kompetenta medarbetare, men också att vi har delegerat ansvar långt ut i organisationen. Det gör våra medarbetare mer självständiga och ansvarstagande jämfört med anställda i många andra räddningstjänstorganisationer.
När en organisation är på väg framåt medför det ibland vissa problem. Gamla sanningar kullkastas, nya arbetsmetoder och strategier tar plats. Förbundet
som organisation med alla dess medarbetare har en sådan förändringsbenägenhet att man till och med blir orolig i andra räddningstjänstorganisationer i vår närhet. Om man är rädd för förändring och utveckling i sig finns det nog alltid en oro, alldeles
oavsett vad som sker, men det som jag tror oroar mest är att vi dessutom har varit framgångsrika i det vi har företagit oss. Det skapar både krav på motsvarande
förändringar och motreaktioner i vår omvärld men har samtidigt lett till utökat samarbete och samgående med andra räddningstjänstorganisationer."
Utvecklingen fortsätter ...
På måndag, den 5 mars, besöker försvarsminstern Södertörns brandförsvarsförbund. Enligt ett utsänt pressmeddelande ska Sten Tolgfors först träffa representanter för Södertörns brandförsvarsförbund som på olika sätt arbetar med att bredda kompetensen inom brandmannayrket genom ökad mångfald.
Därefter kommer han också att träffa brandmän med olika bakgrund och erfarenheter för att höra hur de ser på yrket samt vilka krav som ställs på dagens brandman. Till denna senare del - kl. 14.45 - är även media välkomna.
torsdag 1 mars 2012
SvD Brännpunkt: S har bara subventioner kvar
I dag har jag en artikel på SvD Brännpunkt. Artikeln är intagen som slutreplik på Veronica Palms (S) replik på vår alliansgemensamma bostadspolitiska artikel som togs in på SvD Brännpunkt den 23 februari.
Förutom bemötande av tre felaktiga påståenden i artikeln konstaterar jag att som svar på de faktiska problem och utmaningar som finns på bostadsmarknaden har Veronica Palm endast ett enda konkret förslag, nämligen bostadssubventioner. Att subventioner inte kan lösa strukturproblem med krångliga regelverk, långa handläggningstider och utdragna överklagandeprocesser borde stå helt klart för alla med någon kunskap om problembilden.
Slutklämmen i artikeln lyder:
"Den slutsats som ligger nära till hands är att Socialdemokraterna helt enkelt har gett upp hoppet om att komma tillrätta med de problem som finns på bostadsmarknaden och därför bara har subventioner kvar. Det är tråkigt att detta enda halmstrå handlar om att gödsla marknaden med skattebetalarnas pengar.
Genom att ta ett helhetsgrepp om bostadspolitiken och utreda en rad viktiga frågor, exempelvis hur kommunerna tillämpar bestämmelserna om tekniska egenskapskrav, plangenomförandet, hur de olika boendeformernas förutsättningar ser ut och hur hyresrättens villkor kan förbättras, hoppas alliansregeringen kunna komma tillrätta med åtminstone några av de fundamentala problem som alltjämt plågar den svenska bygg-och bostadsmarknaden."
Här finns en länk till min slutreplik och här är en länk till Veronica Palms replik.
Förutom bemötande av tre felaktiga påståenden i artikeln konstaterar jag att som svar på de faktiska problem och utmaningar som finns på bostadsmarknaden har Veronica Palm endast ett enda konkret förslag, nämligen bostadssubventioner. Att subventioner inte kan lösa strukturproblem med krångliga regelverk, långa handläggningstider och utdragna överklagandeprocesser borde stå helt klart för alla med någon kunskap om problembilden.
Slutklämmen i artikeln lyder:
"Den slutsats som ligger nära till hands är att Socialdemokraterna helt enkelt har gett upp hoppet om att komma tillrätta med de problem som finns på bostadsmarknaden och därför bara har subventioner kvar. Det är tråkigt att detta enda halmstrå handlar om att gödsla marknaden med skattebetalarnas pengar.
Genom att ta ett helhetsgrepp om bostadspolitiken och utreda en rad viktiga frågor, exempelvis hur kommunerna tillämpar bestämmelserna om tekniska egenskapskrav, plangenomförandet, hur de olika boendeformernas förutsättningar ser ut och hur hyresrättens villkor kan förbättras, hoppas alliansregeringen kunna komma tillrätta med åtminstone några av de fundamentala problem som alltjämt plågar den svenska bygg-och bostadsmarknaden."
Här finns en länk till min slutreplik och här är en länk till Veronica Palms replik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
