Är det särskilt svårt att bygga energieffektivt i Sverige?

De förs en hel del diskussioner om svårigheterna att bygga energieffektivt i Sverige. Måttstocken är antalet Kwh per kvadratmeter och år. Här kräver Boverkets byggregler 110 kWh per kvadradmeter och år vilket många inom byggbranschen tycker är alldeles för lågt ställda krav. Enligt uppgift har JM därför själva valt att lägga sig på nivån 75 kWh per kvadratmeter och år. Från Boverkets sida är dock en sänkning till 90 kWh per kvadratmeter och år att vänta för södra Sverige.

I de första etapperna av Norra Djurgårdsstaden i Stockholm - som jag för övrigt besökte förra måndagen tillsammans med Moderaternas storstadspolitikutvecklingsgrupp - ligger kraven på just den nivån, men man har i de senare etapperna ställt krav på högre energieffektivitetet, nämligen 55 kWh per kvadratmeter och år. Nu hör det till saken att detta inte heller är särskilt utmanande krav, eftersom det finns uppgifter om att Veidekke, i Farsta strax söder om Stockholm, har räknat hem hyresrätter med en energianvändning om 35 kWh per kvadratmeter och år.

Jag har tidigare - än så länge mycket kortfattat - skrivit här på min blogg om ett besök i Freiburg i södra Tyskland där allting (utom industrilokaler) i dag byggs med passivhusstandard, vilket i deras fall innebär 15 kWh per kvadratmeter och år. I Freiburg har man successivt skärpt kraven på energieffektivit. Jag ställde frågan om vad man sade från byggföretagens sida, för 10 - 15 och 20 år sedan, när kraven successivt höjdes. Svaret var: "Det blir för dyrt". I dag säger ingen att det blir för dyrt tvärtom har man kommit så långt som till industriell produktion av plusenergihus i modullösningar.

Det oroväckande är att det i Sverige finns starka krafter som vill begränsa kommunernas handlingsfrihet när det gäller möjligheterna att i avtal ställa krav på energieffektivitet, något som i vissa sammanhang har kallats kommunala "särkrav". En sådan begränsning skulle vara kontraproduktiv med tanke EU-direktivet om byggnaders energiprestanda som innebär att alla nyproducerade hus från 31 december 2020 ska vara så kallade nära-nollenergihus. För det allmänna, bland annat kommunerna, är motsvarande tidpunkt 31 december 2018, det vill säga inte speciellt långt bort i tiden. Dessutom skulle det innebära en begränsning av kommunernas civilrättsliga handlingsförmåga och därmed ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen och äganderätten.

Att sätta press på byggbranschen driver på utvecklingen i rätt riktining och innebär rimligen en utveckling mot vad som ständigt är de bästa lösningarna, både ur energianvändningssynpunkt och rent ekonomiskt, framförallt i ett livscykelperspektiv.

Avslutningsvis vill jag nämna att om man blickar västerut mot Norge så har den norska kommunal- og regionalministern Liv Signe Navarsete uttalat att "Innan 2020 skal alle nye bygg byggjast med passivhusstandard". Utmaningen är inte att begränsa och motverka den miljömässigt och ekonomiskt önskvärda utvecklingen utan att driva på den. Viktiga ledord för mig personligen är "Så nära målet så fort som möjligt", något som borde vara ganska självklart för alla som är resultatinriktade.

Här finns en länk till norska regeringens hemsida.