Moderata studenters bostadspolitiska rapport "Fler studenter under riktiga tak" presenterades den 15 september. I samband med presentattionen ägde en paneldiskussion rum.
På Moderata studenters hemsida anges följande:
"I samband med rapportsläppet anordnades ett seminarium med en panel som diskuterade rapporten och dess innehåll.
Paneldeltagre var:
Aron Modig, förbundsordförande Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU)
Lina Glans, ordförande SSCO (Stockholms studentkårers centralorganisation)
Anti Avsan, Moderaternas bostadspolitiske talesperson
Jakop Dalunde, ledamot Stockholms kommunfullmäktige för Miljöpartiet"
Här finns rapporten att ladda ned. Dessutom kan man se hela seminariet på Bambuser.
fredag 30 september 2011
torsdag 29 september 2011
Är det särskilt svårt att bygga energieffektivt i Sverige?
De förs en hel del diskussioner om svårigheterna att bygga energieffektivt i Sverige. Måttstocken är antalet Kwh per kvadratmeter och år. Här kräver Boverkets byggregler 110 kWh per kvadradmeter och år vilket många inom byggbranschen tycker är alldeles för lågt ställda krav. Enligt uppgift har JM därför själva valt att lägga sig på nivån 75 kWh per kvadratmeter och år. Från Boverkets sida är dock en sänkning till 90 kWh per kvadratmeter och år att vänta för södra Sverige.
I de första etapperna av Norra Djurgårdsstaden i Stockholm - som jag för övrigt besökte förra måndagen tillsammans med Moderaternas storstadspolitikutvecklingsgrupp - ligger kraven på just den nivån, men man har i de senare etapperna ställt krav på högre energieffektivitetet, nämligen 55 kWh per kvadratmeter och år. Nu hör det till saken att detta inte heller är särskilt utmanande krav, eftersom det finns uppgifter om att Veidekke, i Farsta strax söder om Stockholm, har räknat hem hyresrätter med en energianvändning om 35 kWh per kvadratmeter och år.
Jag har tidigare - än så länge mycket kortfattat - skrivit här på min blogg om ett besök i Freiburg i södra Tyskland där allting (utom industrilokaler) i dag byggs med passivhusstandard, vilket i deras fall innebär 15 kWh per kvadratmeter och år. I Freiburg har man successivt skärpt kraven på energieffektivit. Jag ställde frågan om vad man sade från byggföretagens sida, för 10 - 15 och 20 år sedan, när kraven successivt höjdes. Svaret var: "Det blir för dyrt". I dag säger ingen att det blir för dyrt tvärtom har man kommit så långt som till industriell produktion av plusenergihus i modullösningar.
Det oroväckande är att det i Sverige finns starka krafter som vill begränsa kommunernas handlingsfrihet när det gäller möjligheterna att i avtal ställa krav på energieffektivitet, något som i vissa sammanhang har kallats kommunala "särkrav". En sådan begränsning skulle vara kontraproduktiv med tanke EU-direktivet om byggnaders energiprestanda som innebär att alla nyproducerade hus från 31 december 2020 ska vara så kallade nära-nollenergihus. För det allmänna, bland annat kommunerna, är motsvarande tidpunkt 31 december 2018, det vill säga inte speciellt långt bort i tiden. Dessutom skulle det innebära en begränsning av kommunernas civilrättsliga handlingsförmåga och därmed ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen och äganderätten.
Att sätta press på byggbranschen driver på utvecklingen i rätt riktining och innebär rimligen en utveckling mot vad som ständigt är de bästa lösningarna, både ur energianvändningssynpunkt och rent ekonomiskt, framförallt i ett livscykelperspektiv.
Avslutningsvis vill jag nämna att om man blickar västerut mot Norge så har den norska kommunal- og regionalministern Liv Signe Navarsete uttalat att "Innan 2020 skal alle nye bygg byggjast med passivhusstandard". Utmaningen är inte att begränsa och motverka den miljömässigt och ekonomiskt önskvärda utvecklingen utan att driva på den. Viktiga ledord för mig personligen är "Så nära målet så fort som möjligt", något som borde vara ganska självklart för alla som är resultatinriktade.
Här finns en länk till norska regeringens hemsida.
I de första etapperna av Norra Djurgårdsstaden i Stockholm - som jag för övrigt besökte förra måndagen tillsammans med Moderaternas storstadspolitikutvecklingsgrupp - ligger kraven på just den nivån, men man har i de senare etapperna ställt krav på högre energieffektivitetet, nämligen 55 kWh per kvadratmeter och år. Nu hör det till saken att detta inte heller är särskilt utmanande krav, eftersom det finns uppgifter om att Veidekke, i Farsta strax söder om Stockholm, har räknat hem hyresrätter med en energianvändning om 35 kWh per kvadratmeter och år.
Jag har tidigare - än så länge mycket kortfattat - skrivit här på min blogg om ett besök i Freiburg i södra Tyskland där allting (utom industrilokaler) i dag byggs med passivhusstandard, vilket i deras fall innebär 15 kWh per kvadratmeter och år. I Freiburg har man successivt skärpt kraven på energieffektivit. Jag ställde frågan om vad man sade från byggföretagens sida, för 10 - 15 och 20 år sedan, när kraven successivt höjdes. Svaret var: "Det blir för dyrt". I dag säger ingen att det blir för dyrt tvärtom har man kommit så långt som till industriell produktion av plusenergihus i modullösningar.
Det oroväckande är att det i Sverige finns starka krafter som vill begränsa kommunernas handlingsfrihet när det gäller möjligheterna att i avtal ställa krav på energieffektivitet, något som i vissa sammanhang har kallats kommunala "särkrav". En sådan begränsning skulle vara kontraproduktiv med tanke EU-direktivet om byggnaders energiprestanda som innebär att alla nyproducerade hus från 31 december 2020 ska vara så kallade nära-nollenergihus. För det allmänna, bland annat kommunerna, är motsvarande tidpunkt 31 december 2018, det vill säga inte speciellt långt bort i tiden. Dessutom skulle det innebära en begränsning av kommunernas civilrättsliga handlingsförmåga och därmed ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen och äganderätten.
Att sätta press på byggbranschen driver på utvecklingen i rätt riktining och innebär rimligen en utveckling mot vad som ständigt är de bästa lösningarna, både ur energianvändningssynpunkt och rent ekonomiskt, framförallt i ett livscykelperspektiv.
Avslutningsvis vill jag nämna att om man blickar västerut mot Norge så har den norska kommunal- og regionalministern Liv Signe Navarsete uttalat att "Innan 2020 skal alle nye bygg byggjast med passivhusstandard". Utmaningen är inte att begränsa och motverka den miljömässigt och ekonomiskt önskvärda utvecklingen utan att driva på den. Viktiga ledord för mig personligen är "Så nära målet så fort som möjligt", något som borde vara ganska självklart för alla som är resultatinriktade.
Här finns en länk till norska regeringens hemsida.
tisdag 27 september 2011
Bostadsministern studerar ungdomsbostäder
I morgon kommer bostadsminister Stefan Attefall (KD) att besöka Huge Fastigheter AB:s ungdomsbostadshus i Huddinge. Det är organisationen jagvillhabostad.nu som har tagit initiativet till detta och vill visa upp det aktuella huset som ett gott exempel. I egenskap av styrelseordförande i Huge Fastigheter kommer jag att vara närvarande både vid visningen av ungdomsbostadshuset och under det möte som dessförinnan kommer att äga rum hos Stockholmshem.
I detta sammanhang finns det skäl att påpeka att Huge Fastigheter har ytterligare två ungdomsbostadsprojekt som är på väg fram, ett i Trångsund och ett vid Kvarnbergsplan i centrala Huddinge.
Här finns en länk till ett pressmeddelande från Socialdepartementet.
I detta sammanhang finns det skäl att påpeka att Huge Fastigheter har ytterligare två ungdomsbostadsprojekt som är på väg fram, ett i Trångsund och ett vid Kvarnbergsplan i centrala Huddinge.
Här finns en länk till ett pressmeddelande från Socialdepartementet.
måndag 26 september 2011
Stort och smått
I denna veckas upplaga av tidningen Mitt i Huddinge finns ovanstående insändare. Jag har varit på den aktuella platsen vid ett antal olika tillfällen, men av naturliga skäl har jag inte reflekterat över det som Rolf Carlsson (S) tar upp.
När det gäller privaträttslig parkeringsreglering (som det är fråga om här) ingås ett avtal om parkering i enlighet med den skyltning som finns uppsatt vid infarten till en parkering. Den som parkerar har accepterat villkoren genom att ta en parkeringsplats i anspråk.
Jag ska undersöka förhållandena på platsen lite närmare, men spontant har jag svårt att se att annat skulle kunna gälla än det som anges på skylten vid infarten. Om inga undantag anges på den skylten borde 3 timmar gälla på samtliga platser. Om avsikten - av något skäl - är att olika tider för parkering ska gälla för olika parkeringsplatser bör detta enligt min mening anges på skylten vid infarten.
Här finns länken till den aktuella tidningssidan på internet.
söndag 25 september 2011
Fortsatt bostadspolitisk debatt
På Brännpunkt i Svenska Dagbladet (nätupplagan) publicerades i måndags (19/9) en artikel med rubriken "Nya subventioner löser inte bostadsbristen" som jag skrev tillsammans med Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten. I papperstidningen fanns den 20/9 en hänvisning till artikeln.
Veronica Palm (S) replikerade på artiklen den den 21/9. Här finns en länk till den artikeln.
Min slutreplik med rubriken "Vi skapar tydliga spelregler på bostadsmarknaden" publicerades den 22/9. Här finns en länk till den artikeln, i vilken jag bland annat skriver att Socialdemokraterna vägrar acceptera att det är deras subventionspolitik som har skapat de strukturella problem som under lång tid har funnits på den svenska bostadsmarknaden. Det har byggts ungefär hälften så många bostäder per capita i Sverige under de senaste 20 åren jämfört med våra nordiska grannländer.
Vårt fortsatta mål med bostadspolitiken är att ta ansvar för långsiktigt stabila villkor och – naturligtvis – att det ska byggas fler bostäder. Det är företag och inte subventioner som ska bygga framtidens bostäder. I bästa fall fortsätter Socialdemokraterna och Veronica Palm att vända stenar tills dess man inser att subventioner inte löser några problem.
Danielle Zachrisson har på jagvillhabostad.nu:s blogg för övrigt nyanserat vad hon menade när hon uttalade att hon inte trodde på subventioner för studentbostäder. Här finns en länk till hennes blogginlägg.
Veronica Palm (S) replikerade på artiklen den den 21/9. Här finns en länk till den artikeln.
Min slutreplik med rubriken "Vi skapar tydliga spelregler på bostadsmarknaden" publicerades den 22/9. Här finns en länk till den artikeln, i vilken jag bland annat skriver att Socialdemokraterna vägrar acceptera att det är deras subventionspolitik som har skapat de strukturella problem som under lång tid har funnits på den svenska bostadsmarknaden. Det har byggts ungefär hälften så många bostäder per capita i Sverige under de senaste 20 åren jämfört med våra nordiska grannländer.
Vårt fortsatta mål med bostadspolitiken är att ta ansvar för långsiktigt stabila villkor och – naturligtvis – att det ska byggas fler bostäder. Det är företag och inte subventioner som ska bygga framtidens bostäder. I bästa fall fortsätter Socialdemokraterna och Veronica Palm att vända stenar tills dess man inser att subventioner inte löser några problem.
Danielle Zachrisson har på jagvillhabostad.nu:s blogg för övrigt nyanserat vad hon menade när hon uttalade att hon inte trodde på subventioner för studentbostäder. Här finns en länk till hennes blogginlägg.
tisdag 20 september 2011
Det var ett missförstånd att det var ett missförstånd
Ibland blir man rejält förvånad. Ett sådant tillfälle var dagens budgetdebatt och Tommy Waidelichs (S) anförande. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om Håkan Juholts (S) något förvirrade uttalanden om en del EU-frågor under en intervju för Europaportalen.se.
Vad var det som gjorde mig förvånad? Det var Tommy Waidelichs förslag om att EU:s revisionsrätt borde granska medlemsstaternas budgetar.
Inför Europaportalen lämnade Håkan Juholt följande svar:
Uppenbarligen är det så att om en lapp har dragits ur den politiska tombolan så gäller förslaget i fråga om det är Håkan Juholt som har dragit lappen. Detta känner jag igen från en tidigare aktiv moderat partikollega som ansåg att det skulle vara en prestigeförlust att ändra uppfattning även om uppfattningen i sig kunde anses felaktig på något sätt. Jag kan säga att den inställningen inte var någon framgångsfaktor. Dumma beslut och ställningstaganden ska naturligtvis ändras så fort som möjligt.
Slutsatsen av detta är att jag hellre ser att Socialdemokraternas partiledare antar en sådan inställning som jag har beskrivit (vilket han även gjorde i samband med sina förklaringar angående Socialdemokraternas ställningstagande i Libyenfrågan före sommaren) än att någon partikollega gör det, men trots detta blir det ändå lite pinsamt.
Vad var det som gjorde mig förvånad? Det var Tommy Waidelichs förslag om att EU:s revisionsrätt borde granska medlemsstaternas budgetar.
Inför Europaportalen lämnade Håkan Juholt följande svar:
"Om vi tittar på den ekonomiska krisen som dominerar det mesta i Bryssel nu för tiden. Hur tycker du att man på EU-nivå har hanterat situationen?Tommy Waidelich kommenterade detta i Dagens Nyheter där han sade att han trodde att uttalandena i någon del måste ha varit ett missförstånd. I dag framgick det att det var ett missförstånd från Tommy Waidelichs sida att tro att det var ett missförstånd.
– Man har gjort det bästa möjliga av situationen, men man har gjort för lite tidigare. Det här handlar om att vi måste säkerställa en oberoende kontroll av de nationella ekonomierna.
Från EU-kommissionens sida?
– Nja, jag tycker att Revisionsrätten i Luxemburg ska kunna ha ett sådant ansvar. Att faktiskt objektivt gå igenom och göra en revision av varje lands ekonomi.
Innan budgeten antas?
– Ja, det är väl lämpligt. Från svensk sida skulle vi välkomna det, vi tycker det är bra med en sådan öppenhet. Det är uppenbart att de länder som i dag är illa ute, framför allt Grekland, inte har haft kunskap om sin ekonomi och än mindre har EU-systemet haft kunskap om deras ekonomi. Det handlar inte bara om att man fört någon bakom ljuset utan om att man saknat kunskap att beräkna sin ekonomi.
För man inte då över makt till experter från politiker?
– Nej, det ska vara en oberoende granskning, det är allt.
Och vad händer sedan – revisionsrätten ska lämna rekommendationer?
– Ja, det måste de naturligtvis göra. Men beslutsfattandet ska vara demokratiskt.
Uppenbarligen är det så att om en lapp har dragits ur den politiska tombolan så gäller förslaget i fråga om det är Håkan Juholt som har dragit lappen. Detta känner jag igen från en tidigare aktiv moderat partikollega som ansåg att det skulle vara en prestigeförlust att ändra uppfattning även om uppfattningen i sig kunde anses felaktig på något sätt. Jag kan säga att den inställningen inte var någon framgångsfaktor. Dumma beslut och ställningstaganden ska naturligtvis ändras så fort som möjligt.
Slutsatsen av detta är att jag hellre ser att Socialdemokraternas partiledare antar en sådan inställning som jag har beskrivit (vilket han även gjorde i samband med sina förklaringar angående Socialdemokraternas ställningstagande i Libyenfrågan före sommaren) än att någon partikollega gör det, men trots detta blir det ändå lite pinsamt.
måndag 19 september 2011
Nya subventioner löser inte bostadsbristen
På Brännpunkt i Svenska Dagbladet (nätupplagan) har i dag publicerats en artikel med rubriken "Nya subventioner löser inte bostadsbristen" som jag har skrivit tillsammans med Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten. Artikeln är en nyansering och breddning av problemet med anledning av den studentbostadsdebatt som har ägt rum under en tid. Problemet med bristen på bostäder för unga är större än problemen för studenter, även om problemen för studenter är nog så allvarliga i sig.
Bostadspolitik ska inte bara handla inte om studentbostäder. Unga människor måste kunna flytta hemifrån för att starta sitt vuxenliv. Utmaningen kvarstår, det har byggts för lite. Nu behövs nytänkande och inte fler rop på nya subventioner.
De försök till bostadspolitiska förslag som på senare tid har kommit från Socialdemokraterna är samma gamla skåpmat som återigen riskerar att skapa ryckighet i bostadsbyggandet och att sänka bostadsproduktionen över tiden. Nu behövs förnyelse, nytänkande och flera olika lösningar för att klara ett stort samhällsproblem.
Här finns en länk till artikeln.
Bostadspolitik ska inte bara handla inte om studentbostäder. Unga människor måste kunna flytta hemifrån för att starta sitt vuxenliv. Utmaningen kvarstår, det har byggts för lite. Nu behövs nytänkande och inte fler rop på nya subventioner.
De försök till bostadspolitiska förslag som på senare tid har kommit från Socialdemokraterna är samma gamla skåpmat som återigen riskerar att skapa ryckighet i bostadsbyggandet och att sänka bostadsproduktionen över tiden. Nu behövs förnyelse, nytänkande och flera olika lösningar för att klara ett stort samhällsproblem.
Här finns en länk till artikeln.
torsdag 15 september 2011
Kommunal förmedling av ... ???
Jag har kommit till det fjärde bostadspolitiska förslaget i min granskning av de förslag som Håkan Juholt och Veronica Palm (båda S) har lämnat. Detta förslag har kallats "kommunal förmedling av andrahandskontrakt". Inledningvis får man nog påpeka att det är lite förvånande att inte heller detta förslag är mer genomtänkt.
De bostadsförmedlingar som finns förmedlar bostäder. Om någon har en ledig lägenhet anmäls detta till bostadsförmedlingen och därefter erbjuds någon i bostadskön lägenheten. Någon förmedling av kontrakt förekommer inte och någon kommunal granskning av hyreskontrakt har nog ännu inte införts någonstans.
Håkan Juholt och Veronica Palm framhåller att "Andrahandsuthyrning sker ofta helt fritt, utan kontroll av seriositet och lämplighet hos uthyrare". Är det upprörande att någon hyr ut i andra hand "helt fritt"? Känner varken Håkan Juholt eller Veronica Palm till vilken roll hyresnämnden har? Det verkar i alla fall inte så.
Man säger vidare att "Det finns exempel där människor systematiskt har lurat andrahandshyresgäster på depositioner utan att det funnits någon bostad". Absolut kan det ha varit så. Detta är exempel på brottslighet. Många människor blir också lurade i samband med bilaffärer. Slutsatsen av det blir knappast att alla köpekontrakt avseende gamla bilar borde granskas av kommunerna. Den viktiga frågan blir om detta förslag leder till att fler bostäder hyrs ut i andra hand eller inte? En kvalificerad gissning är att det inte blir så.
I detta sammanhang bör man nog nämna att det finns privata initiativ som verkar fungera väl. Ett sådant exempel är www.akademiskkvart.se som förmedlar studentbostäder.
De bostadsförmedlingar som finns förmedlar bostäder. Om någon har en ledig lägenhet anmäls detta till bostadsförmedlingen och därefter erbjuds någon i bostadskön lägenheten. Någon förmedling av kontrakt förekommer inte och någon kommunal granskning av hyreskontrakt har nog ännu inte införts någonstans.
Håkan Juholt och Veronica Palm framhåller att "Andrahandsuthyrning sker ofta helt fritt, utan kontroll av seriositet och lämplighet hos uthyrare". Är det upprörande att någon hyr ut i andra hand "helt fritt"? Känner varken Håkan Juholt eller Veronica Palm till vilken roll hyresnämnden har? Det verkar i alla fall inte så.
Man säger vidare att "Det finns exempel där människor systematiskt har lurat andrahandshyresgäster på depositioner utan att det funnits någon bostad". Absolut kan det ha varit så. Detta är exempel på brottslighet. Många människor blir också lurade i samband med bilaffärer. Slutsatsen av det blir knappast att alla köpekontrakt avseende gamla bilar borde granskas av kommunerna. Den viktiga frågan blir om detta förslag leder till att fler bostäder hyrs ut i andra hand eller inte? En kvalificerad gissning är att det inte blir så.
I detta sammanhang bör man nog nämna att det finns privata initiativ som verkar fungera väl. Ett sådant exempel är www.akademiskkvart.se som förmedlar studentbostäder.
onsdag 14 september 2011
Rapport om studentbostäder
I morgon kommer Moderata studenter att presentera sin rapport om studentbostäder. Presentationen kommer att äga rum i "Blå hörnet" mellan kl. 12.00 och 13.00. Jag kommer att finnas på plats för att delta i en panel som ska svara på frågor om olika förslag som finns i rapporten.
tisdag 13 september 2011
Krav på upplåtelseform i detaljplan - Svar NEJ
Bland de bostadspolitiska förslagen från (S) - närmare bestämt från Håkan Juholt och Veronica Palm - finns det gamla förslaget om att upplåtelseform ska kunna regleras i kommunernas detaljplaner. Detta är en del av den gamla skåpmaten som har dukats fram på ett bord som i övrigt helt saknar förslag som är nya och fräscha. Man har kallat detta för "Kommunalt ansvar för att bygga blandat".
I den Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet som jag håller på att följa upp punktvis skriver man följande som förklaring till förslaget:
En spontan fråga i sammanhanget är varför kommunerna ska tvingas bygga bostadsrätter om man har behov av hyresrätter. Enligt Statens Bostadskreditnämnd saknas det hyresrätter i tre av fyra svenska kommuner. Dessutom är behovet av hyresrätter och bostäder över huvud taget betydligt högre i storstadsregionerna och då framförallt i Stockholm.
En närmast retorisk fråga är: Om upplåtelseform ska regleras i detaljplan ger det då snabbare planprocesser? Knappast! Om ett byggprojekt inte skulle bära sig med ursprunglig upplåtelseform måste detaljplanen ändras vilket ger möjlighet att klaga genom hela systemet ytterligare en gång och kanske omöjliggör bostadsbyggande över huvud taget på grund av för höga produktionskostnader.
I bostadsrättslagen föreskrivs förutsättningar för när hyresgäster kan bilda en bostadsrättsförening. Om detta har skett och en privat hyresvärd vill sälja sin hyresfastighet till föreningen kan detta med Socialdemokraternas förslag stoppas av kommunpolitikerna. Detta sätter bostadsrättslagen ur spel och begränsar parternas civilrättsliga handlingsförmåga. En sådan ordning är en allvarlig begränsning av möjligheterna att förfoga över sin egendom och därmed ett uppenbart och allvarligt ingrepp i äganderätten.
Förslaget är olämpligt och kommer knappast att underlätta bostadsbyggandet.
Här finns - återigen - länken till den aktuella debattartikeln i Svenska Dagbladet.
I den Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet som jag håller på att följa upp punktvis skriver man följande som förklaring till förslaget:
"För att det ska byggas bostäder förutsätts aktiva insatser av kommunerna. Det är på den kommunala nivån som ansvar måste tas så att det byggs mer och att det byggs ett varierat utbud av bostäder med olika upplåtelseformer. Vi vill ge kommunerna verktyg att genom detaljplanerna reglera upplåtelseform. Det bör ställas krav på kommunerna att när det byggs nytt, så ska det också byggas i blandade upplåtelseformer."Även i andra sammanhang har förslaget, som har kallats för Juholts förslag att kommunerna ska tvingas att bygga blandat, omnämts. Jag har exempelvis fått frågor om detta förslag från (S)-tidningen Aktuellt i politiken och jag har lämnat mina svar, men ännu har jag inte sett att någonting om den aktuella frågan skulle ha presenterats.
En spontan fråga i sammanhanget är varför kommunerna ska tvingas bygga bostadsrätter om man har behov av hyresrätter. Enligt Statens Bostadskreditnämnd saknas det hyresrätter i tre av fyra svenska kommuner. Dessutom är behovet av hyresrätter och bostäder över huvud taget betydligt högre i storstadsregionerna och då framförallt i Stockholm.
En närmast retorisk fråga är: Om upplåtelseform ska regleras i detaljplan ger det då snabbare planprocesser? Knappast! Om ett byggprojekt inte skulle bära sig med ursprunglig upplåtelseform måste detaljplanen ändras vilket ger möjlighet att klaga genom hela systemet ytterligare en gång och kanske omöjliggör bostadsbyggande över huvud taget på grund av för höga produktionskostnader.
I bostadsrättslagen föreskrivs förutsättningar för när hyresgäster kan bilda en bostadsrättsförening. Om detta har skett och en privat hyresvärd vill sälja sin hyresfastighet till föreningen kan detta med Socialdemokraternas förslag stoppas av kommunpolitikerna. Detta sätter bostadsrättslagen ur spel och begränsar parternas civilrättsliga handlingsförmåga. En sådan ordning är en allvarlig begränsning av möjligheterna att förfoga över sin egendom och därmed ett uppenbart och allvarligt ingrepp i äganderätten.
Förslaget är olämpligt och kommer knappast att underlätta bostadsbyggandet.
Här finns - återigen - länken till den aktuella debattartikeln i Svenska Dagbladet.
måndag 12 september 2011
(S)-förslag om parkeringsnormer
I en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet för en tid sedan föreslog Håkan Juholt och Veronica Palm (båda S) att parkeringsnormen borde sänkas för studentlägenheter.
Man påstod att det blir billigare att bygga lägenheter om kravet på tillhörande parkeringsplatser mjukas upp. Därför vill (S) att studentlägenheter ska kunna byggas utan andra parkeringsplatser än handikapplatser.
Detta förslag framstår som oinitierat och handlar om att slå in öppna dörrar. Frågan kan hanteras av kommunerna inom ramen för olika tänkbara helhetslösningar. Man kan fråga sig om (S) vill se lagstiftning på detaljnivå som ingriper i det kommunala självstyret och kommunernas planmonopol. Om det skulle vara avsikten är det viktigt att veta att denna typ av statliga ingrepp riskerar att skapa obalanser eftersom kommunerna då kan förfoga över vissa frågor men inte andra.
Det finns anledning att nämna några exempel på parkeringsnormer för studentbostäder: Lund: Studentrum 0,1 P-platser per rum, studentlägenheter 0,13 P-platser per lägenhet. Uppsala: 0,3-0,5 P-platser per lägenhet beroende på avståndet till citykärnan. Örebro: 0,25 P-platser per lägenhet. Malmö: 0,15 P-platser per lägenhet och Huddinge 0,2-0,3 P-platser per lägenhet. Här kan man konstatera att normerna varierar.
Ett exempel på hur parkeringsnormen kan hanteras är ett studentbostadshus i Flemingsberg i Huddinge som färdigställdes av Huge Fastigheter AB i slutet av 2009. Huset innehåller 169 lägenheter och omfattar 5 500 kvadratmeter studentbostäder. Enligt parkeringsnormen hade det behövts mellan 33 och 51 parkeringsplatser. Här kunde dock behovet tillgodoses genom närheten till en centrumparkering i ett garage varför inte en enda ny parkeringsplats tillfördes. (Studentbostadshuset har dock del i en gemensamhetsanläggning och vid en försäljning har fastigheten i fråga rätt till det antalet platser i centrumgaraget som motsvarar parkeringsnormen).
Parkeringsnormerna kan och bör hanteras på kommunal nivå och det vore olämpligt att lagstifta om detta eftersom frågan hanteras bäst av kommunerna inom ramen för olika tänkbara helhetslösningar.
Intressant i sammanhanget är att även (SD) har anslutit sig till den aktuella Socialdemokratiska icke-frågan. Detta framgår av vad som sades i riksdagens kammare under den särskilda debatten om studentbostäder den 8 september.
Här finns en länk till den aktuella Brännpunktsartikeln.
Man påstod att det blir billigare att bygga lägenheter om kravet på tillhörande parkeringsplatser mjukas upp. Därför vill (S) att studentlägenheter ska kunna byggas utan andra parkeringsplatser än handikapplatser.
Detta förslag framstår som oinitierat och handlar om att slå in öppna dörrar. Frågan kan hanteras av kommunerna inom ramen för olika tänkbara helhetslösningar. Man kan fråga sig om (S) vill se lagstiftning på detaljnivå som ingriper i det kommunala självstyret och kommunernas planmonopol. Om det skulle vara avsikten är det viktigt att veta att denna typ av statliga ingrepp riskerar att skapa obalanser eftersom kommunerna då kan förfoga över vissa frågor men inte andra.
Det finns anledning att nämna några exempel på parkeringsnormer för studentbostäder: Lund: Studentrum 0,1 P-platser per rum, studentlägenheter 0,13 P-platser per lägenhet. Uppsala: 0,3-0,5 P-platser per lägenhet beroende på avståndet till citykärnan. Örebro: 0,25 P-platser per lägenhet. Malmö: 0,15 P-platser per lägenhet och Huddinge 0,2-0,3 P-platser per lägenhet. Här kan man konstatera att normerna varierar.
Ett exempel på hur parkeringsnormen kan hanteras är ett studentbostadshus i Flemingsberg i Huddinge som färdigställdes av Huge Fastigheter AB i slutet av 2009. Huset innehåller 169 lägenheter och omfattar 5 500 kvadratmeter studentbostäder. Enligt parkeringsnormen hade det behövts mellan 33 och 51 parkeringsplatser. Här kunde dock behovet tillgodoses genom närheten till en centrumparkering i ett garage varför inte en enda ny parkeringsplats tillfördes. (Studentbostadshuset har dock del i en gemensamhetsanläggning och vid en försäljning har fastigheten i fråga rätt till det antalet platser i centrumgaraget som motsvarar parkeringsnormen).
Parkeringsnormerna kan och bör hanteras på kommunal nivå och det vore olämpligt att lagstifta om detta eftersom frågan hanteras bäst av kommunerna inom ramen för olika tänkbara helhetslösningar.
Intressant i sammanhanget är att även (SD) har anslutit sig till den aktuella Socialdemokratiska icke-frågan. Detta framgår av vad som sades i riksdagens kammare under den särskilda debatten om studentbostäder den 8 september.
Här finns en länk till den aktuella Brännpunktsartikeln.
söndag 11 september 2011
Studentbostadsdebatten fortsätter
I tidningen ETC Göteborg skriver Danielle Zachrisson och Cattis Carlén från jagvillhabostad.nu under rubriken "Bostadssökandens perspektiv frånvarande".
För egen del kan jag kommentera med vad jag framhållit tidigare. Naturligtvis måste bostäderna finnas där man ska bedriva studier eller åtminstone på ett rimligt avstånd. Att välja bort en studieplats av det skälet att det inte finns tillgång till studentbostäder eller andra bostäder som kan efterfrågas av unga är inte acceptabelt. Att hyra bostad i andra hand kan vara en lösning i brist på annat, men därmot inte den lösning som är önskvärd på längre sikt. Målsättningen är att tillgången på bostäder ska motsvaras av efterfrågan (eller om man så vill behovet).
Här finns länken till den aktuella artikeln.
För egen del kan jag kommentera med vad jag framhållit tidigare. Naturligtvis måste bostäderna finnas där man ska bedriva studier eller åtminstone på ett rimligt avstånd. Att välja bort en studieplats av det skälet att det inte finns tillgång till studentbostäder eller andra bostäder som kan efterfrågas av unga är inte acceptabelt. Att hyra bostad i andra hand kan vara en lösning i brist på annat, men därmot inte den lösning som är önskvärd på längre sikt. Målsättningen är att tillgången på bostäder ska motsvaras av efterfrågan (eller om man så vill behovet).
Här finns länken till den aktuella artikeln.
lördag 10 september 2011
Kon(S)ekvensen av Juholts förslag - dyrare bostadslån
Håkan Juholts senaste utspel (antagligen efter en ny dragning ur den Socialdemokratiska politik-tombolan) skulle med stor säkerhet innebära höjda räntor på bostadslån.
Alla dessa dragningar ur tombolan i olika frågor är lika märkliga som ofattbara. Under alla förhållanden måste detta vara någonting nytt för svensk Socialdemokrati. Man frågar sig vilka det är som lägger lapparna med olika förslag där? Om man ska tillåta sig att spekulera kan det ju vara så att man samlar in gula notisar från partiinterna fokusgrupper och sedan läggs notisarna utan någon som helst granskning i en tombola ur vilken Håkan Juholt drar olika förslag som ligger till grund för hans utspel.
Ett av de senare utspelen handlar om EU och har lämnats under en intervju för Europaportalen.se. Rubriken är: "Skuldbördan måste vi lösa tillsammans".
I intervjun öppnar Håkan Juholt för euroobligationer och att EU:s revisionsrätt ska granska medlemsstaternas budgetar.
Håkan Juholts utspel innebär att svenska räntor skulle stiga för att vi ska hjälpa de länder som har misskött sina ekonomier. Eller ... är det möjligen så att det Håkan Juholt och Socialdemokratin ser framför sig i dag är att föra en likartad politik som sina partikollegor i Grekland.
Här nedan redovisar jag en del av de frågor som ställdes och Juholts svar på frågorna.
"Om vi tittar på den ekonomiska krisen som dominerar det mesta i Bryssel nu för tiden. Hur tycker du att man på EU-nivå har hanterat situationen?
– Man har gjort det bästa möjliga av situationen, men man har gjort för lite tidigare. Det här handlar om att vi måste säkerställa en oberoende kontroll av de nationella ekonomierna.
Från EU-kommissionens sida?
– Nja, jag tycker att Revisionsrätten i Luxemburg ska kunna ha ett sådant ansvar. Att faktiskt objektivt gå igenom och göra en revision av varje lands ekonomi.
Innan budgeten antas?
– Ja, det är väl lämpligt. Från svensk sida skulle vi välkomna det, vi tycker det är bra med en sådan öppenhet. Det är uppenbart att de länder som i dag är illa ute, framför allt Grekland, inte har haft kunskap om sin ekonomi och än mindre har EU-systemet haft kunskap om deras ekonomi. Det handlar inte bara om att man fört någon bakom ljuset utan om att man saknat kunskap att beräkna sin ekonomi.
För man inte då över makt till experter från politiker?
– Nej, det ska vara en oberoende granskning, det är allt.
Och vad händer sedan – revisionsrätten ska lämna rekommendationer?
– Ja, det måste de naturligtvis göra. Men beslutsfattandet ska vara demokratiskt.
Det talas om ett mycket närmare samarbete i eurogruppen. Förslag finns på en europeisk finansminister, euroobligationer…
– Euroobligationer öppnar vi för. Ser det som ett instrument som kan vara användbart. Vi har släppt vårt motstånd kring detta.
Varför det?
– Jaaa…
Juholt tvekar, lutar sig tillbaka i stolen. Fortsätter:
– …i det läge som nu råder måste vi pröva faktiskt fler instrument än de vi har och har haft. Så vi är öppna för detta, inte passionerat, men vi motsätter oss det inte. Däremot en gemensam finansminister och liknande, det är inte en aktuell fråga.
Men det blir fler och fler som föreslår det, den tidigare tyska förbundskanslern Gerhard Schröder bland andra.
– Ja, men jag har väldigt svårt att se det. Att det tas demokratiska beslut om regelverken, det är nödvändigt. Men sedan sker ju taxeringen i varje enskilt land. Däremot motsätter vi oss inte idén med en finansiell transaktionsskatt. Vi är inte passionerat för den heller, men vi motsätter oss inte. Önskvärt vore om den blir global, men då måste det tas initiativ att driva det och där är EU en tung aktör. Men det är en halvhalt som jag inte är så säker på ger så mycket.
Med euroobligationer ansvarar alla för varandras skulder. Skapar vi inte samma problem igen, att länder kan låna upp mer än de egentligen bör? Och hur ska det koordineras?
– Det bygger på att det finns transparens och att det finns kontrollmekanismer som faktiskt är opartiska. Det är två förutsättningar. Varför jag tror att vi försvarar euroobligationerna är att det inte är hederligt att bara peka på Grekland och säga att ’ni är orsaken till allt detta’. Sanningen är, att det var de stora länderna som Frankrike och Tyskland som började slarva 2003 eller 2004 genom att inte klara sina underskottsmål. Man bluffade om detta. När ryggraden i EU-projektet inte uppträder korrekt och inte följer de regler vi har satt upp, då legitimerar de att andra faktiskt också bryter mot detta. Vi äger detta tillsammans. Skuldbördan och bördan att lösa uppgiften har vi alla tillsammans."
I dagens nummer av DN (papperstidningen) finns en artikel i vilken Juholts EU-utspel sågas av statsminister Fredrik Reinfeldt. En annan märklig sak är att Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelich tror att uttalandena i någon del är ett missförstånd. Är det Håkan Juholt som har missförstått sig själv? Därutöver avvisar Tommy Waidelich farhågorna om om att boräntorna skulle stiga om euroobligationer införs. Måhända är detta också ett missförstånd?
En reflektion i sammanhanget är: Känner jag och andra möjligen igen hanteringen och förvirringen från de uppgifter som Håkan Juholt respektive Urban Ahlin lämnade i frågan om förlängningen av den svenska Libyeninsatsen? ...
Här finns länken till intervjun på Europaportalen.
DN:s ledarsida skriver också om detta i dag. Här finns en länk till ledarsidan.
Alla dessa dragningar ur tombolan i olika frågor är lika märkliga som ofattbara. Under alla förhållanden måste detta vara någonting nytt för svensk Socialdemokrati. Man frågar sig vilka det är som lägger lapparna med olika förslag där? Om man ska tillåta sig att spekulera kan det ju vara så att man samlar in gula notisar från partiinterna fokusgrupper och sedan läggs notisarna utan någon som helst granskning i en tombola ur vilken Håkan Juholt drar olika förslag som ligger till grund för hans utspel.
Ett av de senare utspelen handlar om EU och har lämnats under en intervju för Europaportalen.se. Rubriken är: "Skuldbördan måste vi lösa tillsammans".
I intervjun öppnar Håkan Juholt för euroobligationer och att EU:s revisionsrätt ska granska medlemsstaternas budgetar.
Håkan Juholts utspel innebär att svenska räntor skulle stiga för att vi ska hjälpa de länder som har misskött sina ekonomier. Eller ... är det möjligen så att det Håkan Juholt och Socialdemokratin ser framför sig i dag är att föra en likartad politik som sina partikollegor i Grekland.
Här nedan redovisar jag en del av de frågor som ställdes och Juholts svar på frågorna.
"Om vi tittar på den ekonomiska krisen som dominerar det mesta i Bryssel nu för tiden. Hur tycker du att man på EU-nivå har hanterat situationen?
– Man har gjort det bästa möjliga av situationen, men man har gjort för lite tidigare. Det här handlar om att vi måste säkerställa en oberoende kontroll av de nationella ekonomierna.
Från EU-kommissionens sida?
– Nja, jag tycker att Revisionsrätten i Luxemburg ska kunna ha ett sådant ansvar. Att faktiskt objektivt gå igenom och göra en revision av varje lands ekonomi.
Innan budgeten antas?
– Ja, det är väl lämpligt. Från svensk sida skulle vi välkomna det, vi tycker det är bra med en sådan öppenhet. Det är uppenbart att de länder som i dag är illa ute, framför allt Grekland, inte har haft kunskap om sin ekonomi och än mindre har EU-systemet haft kunskap om deras ekonomi. Det handlar inte bara om att man fört någon bakom ljuset utan om att man saknat kunskap att beräkna sin ekonomi.
För man inte då över makt till experter från politiker?
– Nej, det ska vara en oberoende granskning, det är allt.
Och vad händer sedan – revisionsrätten ska lämna rekommendationer?
– Ja, det måste de naturligtvis göra. Men beslutsfattandet ska vara demokratiskt.
Det talas om ett mycket närmare samarbete i eurogruppen. Förslag finns på en europeisk finansminister, euroobligationer…
– Euroobligationer öppnar vi för. Ser det som ett instrument som kan vara användbart. Vi har släppt vårt motstånd kring detta.
Varför det?
– Jaaa…
Juholt tvekar, lutar sig tillbaka i stolen. Fortsätter:
– …i det läge som nu råder måste vi pröva faktiskt fler instrument än de vi har och har haft. Så vi är öppna för detta, inte passionerat, men vi motsätter oss det inte. Däremot en gemensam finansminister och liknande, det är inte en aktuell fråga.
Men det blir fler och fler som föreslår det, den tidigare tyska förbundskanslern Gerhard Schröder bland andra.
– Ja, men jag har väldigt svårt att se det. Att det tas demokratiska beslut om regelverken, det är nödvändigt. Men sedan sker ju taxeringen i varje enskilt land. Däremot motsätter vi oss inte idén med en finansiell transaktionsskatt. Vi är inte passionerat för den heller, men vi motsätter oss inte. Önskvärt vore om den blir global, men då måste det tas initiativ att driva det och där är EU en tung aktör. Men det är en halvhalt som jag inte är så säker på ger så mycket.
Med euroobligationer ansvarar alla för varandras skulder. Skapar vi inte samma problem igen, att länder kan låna upp mer än de egentligen bör? Och hur ska det koordineras?
– Det bygger på att det finns transparens och att det finns kontrollmekanismer som faktiskt är opartiska. Det är två förutsättningar. Varför jag tror att vi försvarar euroobligationerna är att det inte är hederligt att bara peka på Grekland och säga att ’ni är orsaken till allt detta’. Sanningen är, att det var de stora länderna som Frankrike och Tyskland som började slarva 2003 eller 2004 genom att inte klara sina underskottsmål. Man bluffade om detta. När ryggraden i EU-projektet inte uppträder korrekt och inte följer de regler vi har satt upp, då legitimerar de att andra faktiskt också bryter mot detta. Vi äger detta tillsammans. Skuldbördan och bördan att lösa uppgiften har vi alla tillsammans."
I dagens nummer av DN (papperstidningen) finns en artikel i vilken Juholts EU-utspel sågas av statsminister Fredrik Reinfeldt. En annan märklig sak är att Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Tommy Waidelich tror att uttalandena i någon del är ett missförstånd. Är det Håkan Juholt som har missförstått sig själv? Därutöver avvisar Tommy Waidelich farhågorna om om att boräntorna skulle stiga om euroobligationer införs. Måhända är detta också ett missförstånd?
En reflektion i sammanhanget är: Känner jag och andra möjligen igen hanteringen och förvirringen från de uppgifter som Håkan Juholt respektive Urban Ahlin lämnade i frågan om förlängningen av den svenska Libyeninsatsen? ...
Här finns länken till intervjun på Europaportalen.
DN:s ledarsida skriver också om detta i dag. Här finns en länk till ledarsidan.
torsdag 8 september 2011
Energieffektivt byggande i Tyskland
Efter att under två dagar ha varit i Freiburg i Tyskland för att studera energieffektivt byggande och samhällsplaneringsfrågor, tillsammans med de flesta av mina moderata kollegor i civilkommittén, har jag precis återvänt till Sverige. Förra veckan var jag på studiebesök i Norge. Dessa två studieresor har gett många värdefulla intryck och kunskaper om hur man ser på olika typer av bostadspolitiska problem. Jag kommer att återkomma med rapporter både från Norge och Tyskland.
Vad jag funderar över just nu är den svenska diskussionen om energianvänding i byggnader och kanske framförallt i bosäder. Företrädare för svenska byggföretag framhåller svårigheterna med att bygga lågenergihus, man säger att det blir "för dyrt". Men samtidigt tycker många att Boverket har lagt ribban för högt. I Freiburg ska all nyproduktion av byggnader (utom industribyggnader) hålla lägst passivhusstandard, vilket innebär en energianvändning om högst 15 kwh per kvadratmeter och år.
För ett antal år sedan sade byggföretagen i Tyskland också att det inte går att bygga så energieffektivt eftersom det blir "för dyrt". Det säger man inte i dag. Tvärtom har man i stället kommit igång med industriell produktion av plusenergihus som tillverkas i moduler. Mycket intressant tycker jag.
Vad jag funderar över just nu är den svenska diskussionen om energianvänding i byggnader och kanske framförallt i bosäder. Företrädare för svenska byggföretag framhåller svårigheterna med att bygga lågenergihus, man säger att det blir "för dyrt". Men samtidigt tycker många att Boverket har lagt ribban för högt. I Freiburg ska all nyproduktion av byggnader (utom industribyggnader) hålla lägst passivhusstandard, vilket innebär en energianvändning om högst 15 kwh per kvadratmeter och år.
För ett antal år sedan sade byggföretagen i Tyskland också att det inte går att bygga så energieffektivt eftersom det blir "för dyrt". Det säger man inte i dag. Tvärtom har man i stället kommit igång med industriell produktion av plusenergihus som tillverkas i moduler. Mycket intressant tycker jag.
måndag 5 september 2011
Studentbostäder igen
Frågan om studentbostäder diskuteras på många håll för närvarande. Naturligtvis blir det så när rekordmånga studenter ska påbörja sina utbildningar och många saknar bostad.
När det gäller bostadssituationen för ungdomar menar många att problembilden är bredare än att den bara skulle handla om studentbostäder. Jag håller med om detta. Frågan är lika aktuell oavsett om det handlar om att flytta till arbete eller studier eller om att man helt enkelt vill flytta till ett eget boende.
Under de närmaste åren vet vi att stora ungdomskullar kommer att vara i behov av inte bara studentbostäder utan också bostäder i största allmänhet. Här kan olika tillfälliga lösningar säkert tillgodose akuta behov men det är ändå inte den bästa lösningen. Eftersom behovet av bostäder finns där under alla förhållanden är det rimligt att producera bostäder som kan efterfrågas av ungdomar. Detta talar också emot lösningar där man bygger med lägre standard, så kallade korridorlösningar för studentbostäder.
Om man bygger med tillräckligt hög kvalitet slipper man nya kostnader om användningsområdet ska ändras. Det är typiskt sett ekonomiskt ofördelaktigt att senare tvingas bygga om bostäder till en acceptabel standard.
När det gäller det bredare anslaget i frågan om brist på bostäder för ungdomar diskuteras detta av Danielle Zachrisson i en artikel som publicerades på Newsmill den 29 augusti. Jag håller med om att ett bredare anslag erfordras i frågan. Jag noterar också att även Danielle Zachrisson sågar Håkan Juholts och Veronica Palms (båda S) gamla genomrostiga förslag om ett investeringsstöd för studentbostäder.
Här finns en länk till artikeln på Newsmill.
När det gäller bostadssituationen för ungdomar menar många att problembilden är bredare än att den bara skulle handla om studentbostäder. Jag håller med om detta. Frågan är lika aktuell oavsett om det handlar om att flytta till arbete eller studier eller om att man helt enkelt vill flytta till ett eget boende.
Under de närmaste åren vet vi att stora ungdomskullar kommer att vara i behov av inte bara studentbostäder utan också bostäder i största allmänhet. Här kan olika tillfälliga lösningar säkert tillgodose akuta behov men det är ändå inte den bästa lösningen. Eftersom behovet av bostäder finns där under alla förhållanden är det rimligt att producera bostäder som kan efterfrågas av ungdomar. Detta talar också emot lösningar där man bygger med lägre standard, så kallade korridorlösningar för studentbostäder.
Om man bygger med tillräckligt hög kvalitet slipper man nya kostnader om användningsområdet ska ändras. Det är typiskt sett ekonomiskt ofördelaktigt att senare tvingas bygga om bostäder till en acceptabel standard.
När det gäller det bredare anslaget i frågan om brist på bostäder för ungdomar diskuteras detta av Danielle Zachrisson i en artikel som publicerades på Newsmill den 29 augusti. Jag håller med om att ett bredare anslag erfordras i frågan. Jag noterar också att även Danielle Zachrisson sågar Håkan Juholts och Veronica Palms (båda S) gamla genomrostiga förslag om ett investeringsstöd för studentbostäder.
Här finns en länk till artikeln på Newsmill.
lördag 3 september 2011
Sammanfattning av Alliansens bostadspolitik
Regeringen skriver i ett nyhetsbrev att bostadsbyggandet i Sverige nu börjar ta fart. Under en lång följd av år har det dock byggts alldeles för få bostäder vilket har lett till bostadbrist. Regeringen har genomfört en rad olika åtgärder för att minska bostadsbristen. En väsentlig del av dessa åtgärder finns redovisade i det aktuella nyhetsbrevet.
Regeringens målsättning är att förbättra bostadsmarknaden så att så många som möjligt ska kunna få en bra bostad till en rimlig kostnad. Det enda som på lång sikt kan leda till balans på bostadsmarknaden är ökat bostadsbyggande. Efter finanskrisen ökar nu bostadsbyggandet i Sverige. Boverket bedömer att det år 2012 kommer att påbörjas 32 500 nya bostäder genom ombyggnad eller nyproduktion.
Här finns en länk till nyhetsbrevet.
Regeringens målsättning är att förbättra bostadsmarknaden så att så många som möjligt ska kunna få en bra bostad till en rimlig kostnad. Det enda som på lång sikt kan leda till balans på bostadsmarknaden är ökat bostadsbyggande. Efter finanskrisen ökar nu bostadsbyggandet i Sverige. Boverket bedömer att det år 2012 kommer att påbörjas 32 500 nya bostäder genom ombyggnad eller nyproduktion.
Här finns en länk till nyhetsbrevet.
torsdag 1 september 2011
(S)ubventionsförslag sågas
På Brännpunktssidan i Svenska Dagbladet i lördags skrev Håkan Juholt och Veronica Palm (båda S) om bristen på studentbostäder. Rubriken var "Passiv bostadspolitik drabbar unga".
Jag kommer att kommentera varje punkt i den aktuella artikeln. I dag börjar jag med den första punkten där man säger följande: "Vi vill utforma en statlig investeringsstimulans för ökad produktion av studentlägenheter."
För det första finns det skäl att framhålla att bostadspolitiken sedan 2006 definitvt inte har varit passiv. Däremot har Socialdemokraterna inte förmått att utforma någon ny egen bostadspolitk sedan krisen på 1990-talet vilket Maryam Yazdanfar (tidigare ordförande i Civilutskottet och Socialdemokratisk riksdagsledamot) så riktigt påpekade i (S)-tidningen Aktuellt i politiken innan hon avsattes i samband med Håkan Juholts tillträde som partiledare.
När det gäller den gamla subventionspolitiken hade denna definitivt nått vägs ände enligt en enig byggbransch. Inte ens under den förra finanskrisen och internationella lågkonjunkturen eller därefter har någon efterfrågat nya bostadssubventioner. Man höll således unisont fast vid ambitionen att långsiktigt stabila villkor ska gälla. Tidigare satt man och lurpassade på olika förväntade subventioner vilket skapade en påtaglig ryckighet i bostadsbyggandet. Dessutom - med facit i hand - har det under de senaste 20 åren producerats ungefär hälften så många bostäder per capita i Sverige jämfört med våra nordiska grannländer. Under huvuddelen av dessa år hade vi allehanda subventioner vilket uppenbarligen inte ledde till att bostadbyggandet hamnade på några högre nivåer.
I ett pressmeddelande med rubriken "Samma gamla bo(S)tadspolitik" sågar Sveriges Byggindustrier förslaget om nya byggsubventioner.
Inledningsvis skriver man: "Sveriges Byggindustrier håller inte med om de bostadspolitiska förslag som Håkan Juholt och Veronica Palm presenterade i en debattartikel i SvD den 27 augusti. Socialdemokraterna föreslår bland annat investeringsbidrag för studentbostäder och större kommunalt ansvar vid förmedling av bostäder."
Beträffande nya riktade subventioner anger Sveriges Byggindustrier att man bestämt motsätter sig subventioner för bostadsbyggande. Subventioner riskerar att skapa orealistiska ekonomiska incitament som trissar upp priserna i och med att kostnadsmedvetenheten försvinner hos både konsumenter och producenter.
Här finns en länk till pressmeddelandet.
Jag kommer att kommentera varje punkt i den aktuella artikeln. I dag börjar jag med den första punkten där man säger följande: "Vi vill utforma en statlig investeringsstimulans för ökad produktion av studentlägenheter."
För det första finns det skäl att framhålla att bostadspolitiken sedan 2006 definitvt inte har varit passiv. Däremot har Socialdemokraterna inte förmått att utforma någon ny egen bostadspolitk sedan krisen på 1990-talet vilket Maryam Yazdanfar (tidigare ordförande i Civilutskottet och Socialdemokratisk riksdagsledamot) så riktigt påpekade i (S)-tidningen Aktuellt i politiken innan hon avsattes i samband med Håkan Juholts tillträde som partiledare.
När det gäller den gamla subventionspolitiken hade denna definitivt nått vägs ände enligt en enig byggbransch. Inte ens under den förra finanskrisen och internationella lågkonjunkturen eller därefter har någon efterfrågat nya bostadssubventioner. Man höll således unisont fast vid ambitionen att långsiktigt stabila villkor ska gälla. Tidigare satt man och lurpassade på olika förväntade subventioner vilket skapade en påtaglig ryckighet i bostadsbyggandet. Dessutom - med facit i hand - har det under de senaste 20 åren producerats ungefär hälften så många bostäder per capita i Sverige jämfört med våra nordiska grannländer. Under huvuddelen av dessa år hade vi allehanda subventioner vilket uppenbarligen inte ledde till att bostadbyggandet hamnade på några högre nivåer.
I ett pressmeddelande med rubriken "Samma gamla bo(S)tadspolitik" sågar Sveriges Byggindustrier förslaget om nya byggsubventioner.
Inledningsvis skriver man: "Sveriges Byggindustrier håller inte med om de bostadspolitiska förslag som Håkan Juholt och Veronica Palm presenterade i en debattartikel i SvD den 27 augusti. Socialdemokraterna föreslår bland annat investeringsbidrag för studentbostäder och större kommunalt ansvar vid förmedling av bostäder."
Beträffande nya riktade subventioner anger Sveriges Byggindustrier att man bestämt motsätter sig subventioner för bostadsbyggande. Subventioner riskerar att skapa orealistiska ekonomiska incitament som trissar upp priserna i och med att kostnadsmedvetenheten försvinner hos både konsumenter och producenter.
Här finns en länk till pressmeddelandet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
