onsdag 26 februari 2014

Debatt om våldtäkter och förtroendet för rättsväsendet

I går deltog jag i en interpellationsdebatt gällande frågan om hur domstolar dömer i våldtäktsmål. Debatten som förs är ofta högljudd och enskilda personer - oavsett om det är fråga om privatpersoner eller socialdemokratiska politiker - har många gånger bestämda och tvärsäkra uppfattningar om en domstol har dömt rätt eller inte. Slutsatserna grundas i bästa fall på att man läst och försökt förstå en dom eller annars på uppgifter i media.

Jag känner att jag närmast får en undervisande uppgift i sådana i situationer vilket är nödvändigt om en nyanserad debatt ska kunna föras.

I mitt första inlägg sade jag följande: Jag vill börja med att säga att det egentligen inte är något fel på domstolsväsendets anseende. Sanningen bor i betraktarens ögon. Det finns väldigt många betraktare som har mycket bestämda uppfattningar om saker och ting. De tycks veta bättre vilken bevisning som finns, hur bevisningen ska värderas och vilken bevisning som ska läggas till grund för en fällande dom än domstolen.

Jag kan för egen del säga att jag inte kan ha en bestämd uppfattning om huruvida en domstol har dömt rätt eller inte om jag inte har varit närvarande vid huvudförhandlingen, och då är jag själv domare. Skälet till det är mycket enkelt. Det är under huvudförhandlingen som all bevisning ska presenteras i ett sammanhang. Det som återfinns i domen är vad domstolen har valt att redovisa. Jag kan läsa domen och göra en bedömning om domstolen har resonerat rätt utifrån vad som har redovisats i domen. Däremot kan jag inte med hundraprocentig säkerhet säga huruvida domstolen har dömt rätt eller inte.

Som tur är har vi höga beviskrav i Sverige, och det ska gälla i alla typer av mål, framför allt när människor riskerar långa fängelsestraff. Det absolut viktigaste i en rättsstat är att ingen oskyldig döms, men naturligtvis är det också viktigt att skyldiga lagförs så långt det över huvud taget är möjligt. Så måste det vara. Först och främst ska oskyldiga inte fällas.

Man kan inte göra sig till tolk för en massa olika uppfattningar, som Monica Green gör, och säga att det finns tydliga bevis. Jag kan inte säga det, någon advokat kan inte säga det, kanske inte heller en åklagare som är utomstående betraktare, utan frågan är hur bevisvärderingen sker. Det som ska bevisas ska vara styrkt eller ställt utom rimligt tvivel.

Det som redovisas i domarna är, precis som jag sade, det som domstolen har valt att redovisa. Det som redovisas i medier i stället är mycket mer tendentiöst. Det är en omskrivning av det som journalister har utläst i domar, och det är ännu svårare att ta till sig. Sedan kan det naturligtvis vara fall där ord står mot ord, men det kan ingen domstol egentligen nöja sig med. Man ska värdera målsägandes utsaga, som ska ställas mot de uppgifter som den tilltalade lämnar.

Man kan inte nöja sig med att säga att ord står mot ord i en dom, utan det ska avgöras vem som är trovärdig och om uppgifterna är tillförlitliga. Det man ofta blandar ihop är trovärdighet och tillförlighet. Trovärdighet handlar om person; tillförlitlighet handlar om uppgifterna sig. En trovärdig person kan lämna uppgifter som inte är tillförlitliga därför att man har kunnat missta sig. Personen i fråga har kanske varit alkoholpåverkad, eller så är det någon annan omständighet som gör att man inte kan sätta full tilltro till uppgifterna.

Återigen: Så måste det vara i en rättsstat ... att bevisningen måste hålla så långt att det är ställt utom rimligt tvivel eller med andra ord att det är styrkt att den tilltalade har begått den gärning som åklagaren påstår. Är det inte så kan man inte fälla, och så måste det vara. Och "glappet", när bevisningen inte räcker till, kan man inte fylla med någon form av allmän kunskap. Man kan aldrig veta om det är så som den allmänna kunskapen ger vid handen i det enskilda fallet.

Här finns en länk till mitt andra inlägg och de övriga inläggen i debatten.

måndag 24 februari 2014

Lättare att förverka egendom som åtkommits genom brott

En sedan tidigare tillsatt utredning om ”utvidgat förverkande” ska:

• analysera behovet av och lämna förslag till de författningsändringar som behövs för att genomföra Europaparlamentets och rådets kommande – men ännu inte formellt antagna – direktiv om frysning och förverkande av utbyte av brott.

Med utvidgat förverkande menas den förverkandeform (36 kap. 1 b § brottsbalken) som innebär att det i vissa fall är möjligt att förverka även utbyte som kommer från annat brottsligt handlande än det som den tilltalade döms för. Detta innebär också att sambandet mellan egendomen och den brottsliga verksamheten inte behöver styrkas fullt ut. I stället är det tillräckligt att ett lägre ställt beviskrav är uppfyllt.

Regeringen gav i februari 2013 en särskild utredare i uppdrag att redovisa hur reglerna om utvidgat förverkande hade tillämpats och mot bakgrund vad som framkommit utvärdera bland annat om tillämpningen hade visat på problem eller svårigheter med regleringen. Med utgångspunkt i resultatet av utvärderingen och regeringens ståndpunkt att utvidgat förverkande ska vara ett kraftfullt redskap i kampen mot organiserad brottslighet skulle utredaren vid behov lämna förslag till författningsändringar.

Den aktuella utredningen har nu fått ett tilläggsuppdrag.

Inom EU pågår förhandlingar om ett direktiv om bland annat förverkande av utbyte av brott. Direktivet syftar till att ytterligare stärka medlemsstaternas system för förverkande av tillgångar som kommer från brottslig verksamhet. Förhandlingarna om direktivet är i allt väsentligt slutförda.

Utredningen har därför fått i uppdrag att även:

• analysera behovet av och lämna förslag till de författningsändringar som behövs för att genomföra det kommande – men ännu inte formellt antagna – EU-direktivet om frysning och förverkande av utbyte av brott.
 
Uppdraget ska i sin helhet redovisas senast den 1 september 2014

tisdag 18 februari 2014

Skärpta straff för vapenbrott

I fredags förra veckan överlämnade utredningen om skärpta straffrättsliga åtgärder mot organiserad brottslighet överlämnade ett delbetänkande ”Skärpta straff för vapenbrott” (SOU 2014:7) till justitieministern.

Utredaren har haft i uppdrag att överväga och föreslå de åtgärder som krävs för att höja straffminimum för grovt vapenbrott från fängelse i sex månader till ett år och införa en särskild straffskala för synnerligen grovt vapenbrott.

Följande förslag lämnas i det aktuella delbetänkandet:

#  Straffskalan för grovt vapenbrott ska ändras så att det för grovt vapenbrott ska dömas till fängelse i lägst ett år och högst fyra år samtidigt som det ska införas ett synnerligen grovt brott där det stadgas fängelse i lägst tre år och högst sex år.

#  Vissa justeringar ska göras av kriterierna för bedömningen av om ett vapenbrott är grovt. Utöver vad som gäller i dag ska det bland annat särskilt beaktas om gärningen varit av särskilt farlig art.
 
#  Vid bedömande av om ett vapenbrott är synnerligen grovt ska särskilt beaktas om innehavet har avsett ett stort antal vapen.

#  Straffskalan för vapenbrott av normalgraden ska ändras på så sätt att straffmaximum höjs till fängelse i två år.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2014.
 
Övriga delar av utredningens uppdrag - som avser en analys av om det straffrättsliga regelverket på vissa särskilt angivna områden kan skärpas för att på ett mer effektivt sätt motverka organiserad brottslighet - ska redovisas senast den 29 augusti 2014.

Här finns en länk till det aktuella (del)betänkandet.

lördag 15 februari 2014

Nolltolerans har minskat narkotikamissbruket

Det finns ett antal personer som i samhällsdebatten talar starkt för att cannabis ska legaliseras och beskriver svensk narkotikapolitik som ett historiskt misslyckande eller ett historiskt misstag. Påståendet underbyggs med olika argument som exempelvis att den restriktiva hållningen mot narkotika är orsaken till att det finns grov gränsöverskridande brottslighet, att människor i Sverige dör på grund av den restriktiva politiken, och inte minst att cannabis – som diskussionen än så länge handlar om – inte alls är så farligt som många forskningsrapporter visar. Vissa debattörer på sociala medier lägger till och med till att det kan vara så att cannabis är bra ur vissa avseenden och kan bidra till att öka människors kreativitet.

Legalisering av cannabis skulle dock utan tvekan vara fel väg för Sverige och skulle leda till fler narkotikarelaterade problem i samhället. Att den svenska narkotikapolitiken skulle vara ett historiskt misstag stämmer inte. Ser vi på forskningen inom narkotikaområdet kan vi konstatera att narkotikamissbruket är mycket mindre utbrett bland ungdomar i Sverige om man jämför med andra Europeiska länder. Om detta skriver jag tillsammans med min parti- och riksdagskollega Isabella Jernbeck i Dagens samhälle.

Vi pekar också på den utveckling som tidigare har skett i exempelvis Kalifornien, där det sedan en tid tillbaka har varit tillåtet att sälja så kallad medicinsk marijuana, vilken har lett till ökad avsättning av cannabis såväl i dessa som i andra sammanhang. Dessutom har försäljningen och tillgången på andra typer av narkotika också ökat som en följd av detta. Slutsatsen som FBI och narkotikapolisen i Los Angeles har dragit är att försäljningen av medicinsk marijuana har breddat knarkkartellernas verksamheter och därmed ökat förtjänstmöjligheterna för den grova organiserade brottsligheten.
 
Den restriktiva svenska narkotikapolitiken – som utgår från nolltolerans – har lett till att färre ungdomar i Sverige har missbruksproblem jämfört med hur det ser ut i andra länder i Europa. Denna politik har varit framgångsrik, den har ett brett folkligt och politiskt stöd och ska vara utgångspunkten även i fortsättningen.

Här finns en länk till artikeln i Dagens samhälle.

Här finns en länk till den ursprungliga artikeln i Dagens samhälle.

torsdag 13 februari 2014

Högre krav på nämndemän

Regeringen har i dag beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag som syftar till att säkerställa att varje nämndeman är lämplig och kompetent för sitt uppdrag (i vilket bland annat innefattas omdömesförmåga och självständighet). Samtidigt har regeringen också beslutat att ge Statskontoret ett uppdrag om att ytterligare utreda konsekvenserna av ett förändrat rekryteringsförfarande för nämndemän. Nämndamannautredningen har diskuterat en så kallad fri kvot, vilket innebär en rekrytering av nämndemän som inte utgår från att man tillhör eller har nominerats av ett politiskt parti. Detta kommer således inte att genomföras, men däremot belysas ytterligare genom Statskontorets utredning.

Det aktuella förslaget innebär att kraven på varje enskild nämndemans lämplighet skärps. Det ska vara en uppgift för den domstolen där en nämndeman ska tjänstgöra att kontrollera nämndemannes laglydnad genom utdrag ur belastningsregistret. Vidare ska en nämndeman inte kunna vara försatt i konkurs för att få vara behörig att tjänstgöra. Därutöver ska det bli lättare för domstolen att kunna entlediga en nämndeman som genom brott eller på annat sätt har visat sig olämplig för uppdraget.
 
Genom obligatorisk utbildning i bland annat jävs- och sekretessfrågor ska kompetensen hos nämndemännen höjas. Förslaget i denna del har sin grund i vissa uppnmärksammade fall där nämndemäns agerande har varit olämpligt och i vissa fall lett till att huvudförhandlingar har fått tas om. Det mest aktuella exemplet är det så kallade Södertäljemålet. Jag känner för egen del till fall när nämndemän misstänkts för brott mot tystnadsplikten och något fall vill jag minnas också har lett till åtal. Det som har förekommit under enskild överläggning får inte yppas.
 
Regeringen föreslår också att val av nämndemän ska hållas vid en annan tidpunkt än i anslutning till val till kommun- och landstingsfullmäktige för att det ska vara tydligt att nämndemannauppdraget inte är ett politiskt uppdrag. Redan i dag är det alldeles tydligt i alla avseenden att en nämndeman aldrig någonsin får lägga sin politiska uppfattning till grund för dömandet. Även om jag alltid har varit mycket noga med att påpeka detta för alla nämndemän som avlagt domared inför mig som ordförande tror nog tyvärr att detta ändå inte alltid framgått lika tydligt på andra håll.

De nya reglerna beträffande nämndemän föreslås träda i kraft den 1 september 2014.

Här finns en länk till lagrådsremissen.

Här finns en länk till ett inslag i Sveriges Radio.

onsdag 12 februari 2014

Människor i "utsatta områden" har stort behov av trygghet

Dagens Nyheter skriver i sin huvudledare i dag om att det planeras för en stor polis­insats i Stockholmsförorterna Tensta och Rinkeby. Den ursprungliga uppgiften som ledarskribenten hänför sig till kommer från Ekot i Sveriges Radio som på tisdagen avslöjade att 50 ­poliser ska läggas till de 25 som i dag finns i det aktuella området. Deras specifika måltavla blir mellan 200 och 300 unga människor som är yrkeskriminella och ”stör ut ett helt samhälle”.

Under förra året besökte jag den sociala insatsgruppen i Spånga/Tensta och träffade då socialarbetare och poliser. Vid ett senare tillfälle var socialarbetarna och poliserna även på besök hos den moderata justitiekommittén i riksdagen. En del av deras verklighetsbeskrivning handlar om hederliga människor, ofta med annan etnisk bakgrund, som lever på gränsen till utanförskap men samtidigt är hårt ansatta av den kriminalitet som finns i området där de bor.
Jag har ju egen yrkeserfarenhet av sådana problem och vet därför att unga kriminella på andra ställen så att säga ”inte kackar i eget bo”. På den tiden kriminaliteten var högre eller kanske till och med betydligt högre i Flemingsberg i Huddinge var utgångspunkten att man inte begår brott i sitt eget område. Jag tyckte då att det var intressant att notera att busskurerna i Flemingsberg aldrig var sönderslagna efter helgerna till skillnad från hur det var efter nästan varje helg i Segeltorp.

Det som skiljer Spånga/Tensta och Rinkeby från mina tidigare iakttagelser är just detta att här begås brotten till mycket stor del lokalt inom det egna området. Människor som bor i de aktuella förorterna – och som i många fall har flytt från förtryck – utsätts för ett lokalt förtryck av de brottsverksamma kriminella ungdomarna.
De utsatta behärskar i många fall inte det svenska språket bra, har knappa inkomstförhållanden och har svårt att göra sig hörda. Dessa människors utsatthet är därför i många avseenden större än för de allra flesta. Precis som ledarskribenten antyder har jag uppfattningen att de flesta som bor i områden som är ansatta av kriminalitet inte alls står i något motsatsförhållande till polisen utan tiger still av den anledningen att de kanske utgår från att polisen inte kan lösa deras trygghetsproblem och - inte minst - att de särskilt av den anledningen inte vill hamna i konflikt med de kriminella ungdomarna.
I ledarartikeln sägs bland annat att när polisinsatser ”kritiseras gör man gärna en poäng av att det är människor med invandrarbakgrund som drabbas oproportionerligt hårt av ökad polisnärvaro. Men samma bakgrund återfinns hos de flesta brottsoffren. Det verkligt stora sveket mot förorterna och deras invånare vore att lämna dem åt sitt öde. Konflikten står mellan de få som lever kriminellt och de många som vill vara i fred."

Just precis detta är även min poäng och slutsatsen efter att ha träffat socialarbetare och poliser i den sociala insatsgruppen i Spånga/Tensta.
Här finns en länk till Dagens Nyheters huvudledare.

fredag 7 februari 2014

Lättnader från krav på bygglov och andra regelförenklingar

Regeringen har beslutat att lämna över en remiss till lagrådet vars viktigaste förslag är att det – utan att det krävs bygglov – från och med den 2 juli ska bli tillåtet att bygga ett maximalt 25 kvadratmeter stort hus. Till skillnad från dagens friggebodar ska ett sådant hus kunna användas som permanentbostad, men också som garage, förråd eller gäststuga. I normalfallet ska det vara möjligt att bygga ett sådant komplementbostadshus även om det strider mot bestämmelserna i en detaljplan.

Arean för komplementbostadshuset föreslås kunna delas upp i delar, exempelvis 20 kvadratmeter som bostad och 5 kvadratmeter som förråd på ett annat ställe på tomten. Regeringen föreslår också att den högsta tillåtna nockhöjden på ett komplementbostadshus får vara 4 meter till skillnad mot 3 meter som gäller för friggebodar. Om huset ska byggas närmare tomtgränsen än 4,5 meter förutsätts precis som med friggebodarna grannarnas godkännande.

Ett komplementbostadshus förutsätter att en anmälan görs till kommunens byggnadsnämnd.

Nuvarande regler för friggebodar behålls. Det blir således möjligt att bygga både 25 kvadratmeter komplementbostadshus och 15 kvadratmeter friggebodar i anslutning till ett en- eller tvåbostadshus.

Följande förslag finns också i den aktuella lagrådsremissen:

Att tillbyggnad på maximalt 15 kvadratmeter får göras på en- och tvåbostadshus utan krav på bygglov. Om tillbyggnaden är närmare tomtgränsen än 4,5 meter krävs dock grannarnas medgivande. I normalfallet ska en tillbyggnad kunna ske även om det strider mot gällande detaljplan. Tillbyggnaden ska anmälas till byggnadsnämnden.

Att det inte ska behövas bygglov för att inreda ytterligare en bostad i ett enbostadshus, till exempel i källarplanet. I normalfallet ska det vara möjligt att inreda en sådan bostad även om det strider mot bestämmelserna i en detaljplan. Tillbyggnaden ska anmälas till byggnadsnämnden.

Att det varken ska krävas bygglov eller anmälan för att på en- eller tvåbostadshus bygga högst två takkupor som inte innebär ingrepp i den bärande konstruktionen. Antalet takkupor gäller per byggnad och ska få uppta högst halva takfallet.

Att det inte ska finnas något krav på tekniskt samråd när någon gör en tillbyggnad på maximalt 15 kvadratmeter, inreder ytterligare en bostad eller uppför ett komplementbostadshus.
 
Alla förändringar föreslås träda i kraft den 2 juli 2014.

torsdag 6 februari 2014

Räddningstjänsten behöver olika kompetenser - Dagens samhälle

På måndag ska jag delta i en konferens som handlar om jämställdhet och mångfald i räddningstjänsten. Myndigheten för Samhällsskyd och Beredskap är medarrangör av konferensen.

Tidningen Dagens samhälle skriver om detta i dag. I artikeln står bland annat följande:

"MSB driver ett femårigt handlingsprogram för ökad jämställdhet och mångfald i den kommunala räddningstjänsten, som nu går in på sista året. ...

Olika försök har gjorts för att få fler sökande med utländsk bakgrund till den tvååriga, statliga räddningstjänstutbildningen. Men utbildningen är populär och betygskraven för att komma in är höga.

Det finns flera räddningstjänster som insett värdet av en personalstyrka med olika kompetenser och som speglar befolkningens sammansättning. Södertörns brandförsvarsförbund, som täcker tio kommuner i södra Stockholms län, annonserar tydligt att man vill ha medarbetare med olika erfarenheter och etnisk bakgrund, både kvinnliga och manliga.

De senaste åren har Södertörns brandförsvar anställt medarbetare som behärskar något av de utomnordiska språk som talas i medlemskommunerna. Även personer med en yrkesbakgrund som sjuksköterska, ambulanssjukvårdare, sjukgymnast och lärare är eftertraktade.

- För att utveckla verksamheten och leva upp till kraven på förebyggande arbete behöver vi många olika kompetenser. Den traditionella rollen med brandmän som rycker ut på larm och ägnar resten av tiden åt att träna och spela innebandy har vi lämnat, säger Anti Avsan (M), som sitter i direktionen för Södertörns brandförsvarsförbund och periodvis även varit ordförande.

Men förändringarna har inte skett utan motstånd, både inifrån och utifrån.

- Det krävs politiker med tillräcklig tyngd som kan stå för besluten. Vi har fattat ett antal tuffa beslut och haft brandmän som tågat in på sammanträden och protesterat, berättar Anti Avsan.

För att förankra besluten bättre bland de anställda bestämde direktionen att fackliga företrädare skulle sitta med på sammanträdena, trots att det enligt vissa kommunjurister stred mot kommunallagen.

Anti Avsan har själv ett förflutet som kustjägare och piketpolis och är väl bekant med föreställningar om att vita, yngre män är mer kompetenta än andra att klara det tuffa jobbet som polis eller brandman.

- Så ser den traditionella hjälterollen ut, men alla behöver inte vara hjältar på det sättet."

Här finns en länk till en presentation av konferensen.

Här finns en länk till programmet för konferensen.

tisdag 4 februari 2014

SVT-Forum om hedersrelaterat våld och förtryck

SVT-Forum har publicerat tre avsnitt från den konferens om hedersrelaterat våld och förtryck som Moderaterna anordnade i samarbete med Riksorganisationen GAPF- Glöm aldrig Pela och Fadime. Det första avsnittet börjar med mitt inledningsanförande i egenskap av ansvarig för konferensen. Därefter följer ytterligare anföranden.

Andra och tredje avsnittet innehåller olika panelsamtal. I slutet av det tredje avsnittet finns ett panelsamtal med politiker där jag också deltar. Allra sist framförs några avslutningsord.

Här finns en länk till avsnitt 1.

Här finns en länk till avsnitt 2.

Här finns en länk till avsnitt 3.

söndag 2 februari 2014

Satsningar mot idrottsvåld

Justitieutskottet kommer strax att påbörja beredningen av ärendet "Förstärkt tillträdesförbud vid idrottarrangemang". Anledningen till att lagstiftningen behöver förstärkas är att det finns behov av ytterligare åtgärder för att motverka ordningsstörningar och våld under och i samband med idrottsarrangemang.

Som ett led i det arbetet föreslås förstärkta möjligheter att besluta om tillträdesförbud enligt lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Förslaget innebär att den längsta tid ett tillträdesförbud får bestämmas till förlängs från ett år till tre år. Härigenom kan tydligare och mer kraftfulla åtgärder vidtas mot personer som genom sitt beteende har visat att de utgör en risk för ordningen och säkerheten vid idrottsarrangemang.

I polisens arbete har det också gjorts särskilda satsningar mot idrottsvåld. Några aktuella åtgärder är att:

Rikspolisstyrelsen har tagit initiativ till, och driver, arbetet med att ta fram en gemensam nationell strategi för att motverka idrottsrelaterad brottslighet. Strategin ska gälla mellan 2014-2017 och involverar samtliga relevanta myndigheter och aktörer från idrottsrörelsen. Syftet är bland annat att skapa ökad förståelse för olika parters roller eller ansvar samt identifiera gemensamma och enskilda åtgärder för att motverka idrottsrelaterad brottslighet.

Supporterpolisen har utvecklats med särskild uppgift att förebygga våld och ordningsstörningar vid idrottsevenemang. Supporterpolisen arbetar främst med underrättelsearbete och utredningar och har särskild kunskap om risksupportrar.

Evenemangspolisen har utvecklats som ett komplement till supporterpolisen och har som särskild uppgift att vara en länk mellan polismyndigheten, arrangörer, supportrar och andra intressenter i samband med idrottsevenemang.

Här finns en länk till propositionen om "Förstärkt tillträdesförbud vid idrottsarrangemang".