Aktuella rättsfrågor - Tillsyn över polisen

Frågan om hur tillsyn över polisens verksamhet ska ske återkommer ofta i den allmänna debatten. Debatten handlar nog i första hand om hur brott begånga av poliser ska utredas. Senast när den frågan var uppe för en lite mer omfattande diskussion var när beslutet att inte inleda förundersökning beträffande den så kallade Husbyskjutningen meddelades.

Det som bör nämnas i detta sammanhang är att den som påfordrar ”en oberoende utredning” ofta grundar detta på att man vill att poliser ska åtalas därför att man ”tycker” det eller ”känsla” att något – i detta fall polis – har gjort någonting som inte framkommit. De personer som driver på starkast i sådana sammanhang har många gånger en bestämd uppfattning om vad som har skett. Rimligen kan en sådan person i allmänhet inte ha någon eller i vart fall en mycket liten kunskap om sakförhållandena i ett enskildt fall. Sannolikt vet man inte alls vad åklagaren grundar sitt beslut på och känner inte heller till vilka regler som aktualiseras i ett visst fall. Jag har tidigare (exempelvis i Dagens Eko) uttalat att jag inte har anledning att ifrågasätta dagens ordning när det gäller beslut om att inleda eller att inte inleda förundersökning beträffande polisers påstådda brott. Dagens system fungerar väl är min slutsats.   

Det jag nu har berört har kanske inte direkt bäring på Polisorganisationskommitténs uppdrag att utreda om det finns ett behov av ett fristående organ som ska granska polisens verksamhet, inklusive den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver. Detta handlar mer om en övergripande tillsyn.

Polisorganisationskommittén har i ett betänkande gjort bedömningen att tillsyn över den nya polisorganisationen – i en sammanhållen myndighet – bäst utövas av en från polisen fristående myndighet. Därför föreslår man också att granskningsorganet ska vara en från polisen fristående myndighet.

Den nya myndighet som föreslagits har kallats Tillsynsmyndigheten för polisen. Tanken är att den ska utöva tillsyn över polisväsendet. Myndigheten ska också överta de uppgifter som Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden i dag utför. Betänkandet är ute på remiss för närvarande.

Polisorganisationskommittén motiveras i huvudsak på följande sätt:

Polisverksamhetens särart motiverar att en grundlig och fortlöpande tillsyn utövas. Polisen har bland annat långtgående befogenheter att ingripa i människors liv och det är därför viktigt att åtgärder som polisen vidtar i efterhand kan granskas. Tillsynen syftar därför till att kontrollera att polisverksamheten utförs på ett korrekt sätt. Kommittén gör i betänkandet bedömningen att det finns ett betydande utrymme att utöva tillsyn över polisen. Kommitténs uppfattning är att tillsyn över en ny och mer effektiv polisorganisation bäst utövas av en helt fristående myndighet. Organisatorisk åtskillnad mellan handläggning av tillsynsfrågor och den ordinarie polisverksamheten krävs för att polisen ska kunna lösa sina uppgifter med så hög legitimitet som möjligt och för att tillsynsverksamheten i sig ska vara trovärdig.

Polisorganisationskommittén föreslår bland annat att

#  tillsynen ska vara en efterhandskontroll av hur polisen utför sina huvuduppgifter,

#  tillsynen ska avse myndigheterna den nya Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, och inte enskilda befattningshavare,

#  tillsynsmyndigheten ska kunna rikta kritik mot den granskade verksamheten, och

#  ett särskilt beslutsorgan med parlamentarisk förankring ska ges möjlighet att ha inflytande över tillsynens utformning.

Aktuella rättsfrågor - Nämndemannasystemet

En utredning har haft till uppdrag att se över nämndemannasystemet och överväga åtgärder för att skapa ett modernt nämndemannasystem. Målsättningen har varit att nämndemannasystemet även i framtiden ska kunna bidra till att upprätthålla allmänhetens förtroende för domstolarna. Utredningens betänkande Nämndemannauppdraget breddad rekrytering och kvalificerad medverkan (SOU 2013:49) har överlämnats till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen förväntas lämna en proposition till riksdagen i mars 2014.

Utredningens förslag innebär bland annat följande:

I tingsrätterna bör nämndemän inte medverka i mål som är av så kallad enkel beskaffenhet. Medverkan av nämndemän är vanligtvis inte heller motiverat i sådana mål som huvudsakligen innefattar komplicerade rättsfrågor. Nämndemännens medverkan bör koncentreras till mål som innefattar mer omfattande utredning eller aktualiserar svårare skälighets- eller bevisbedömningar.

När det gäller nämndemännens medverkan i familjemål har det inte föreslagits några förändringar.

I mål som avgörs i förvaltningsrätten bör rätten som huvudregel bestå av en lagfaren domare. Nämndemän ska delta i rätten när en förvaltningsrätt avgör ett mål slutligt i sak, om någon av parterna är en fysisk person och målet innefattar omfattande skälighets- eller bevisbedömningar som inte avser uttag av skatter, avgifter eller tull eller om målet rör frihetsberövande eller omhändertagande för vård. Nämndemän får också delta i andra mål om det finns skäl för det med hänsyn till målens beskaffenhet.

Nämndemän bör inte delta i hovrätter och kammarrätter. Detta – bland annat – eftersom tyngdpunkten i rättsprocessen bör ligga i första instans. Hovrätternas och kammarrätternas roll är att överpröva underrätternas avgöranden och de grundar vanligtvis sina avgöranden på samma underlag som underrätterna.

 
Här finns en länk till utredningsbetänkandet.

Regeringsförklaringen och rättsväsendet

I går var det åter dags för riksdagens högtidliga öppnande. Detta är något som låter en del förledas att tro att det inte har skett något riksdagsarbete innan dess; att riksdagen har varit "stängd" under sommaren. Så är det inte - i vart fall inte nu längre - eftersom det tidigare riksmötet pågår fram till dess att det nya börjar. Riksdagens högtidliga öppnande är början på det nya riksdagsåret. Detta börjar bland annat med att statsministern läser upp regeringsförklaringen.

Även rättsväsendet omnämndes i regeringsförklaringen i går. Det sammanhang där satsningar på rättsväsendet nämns först är i en allmän överblick. 

Under krisåren har regeringen gjort satsningar som få andra länder i Europa haft möjlighet till. En sådan satsning har varit att rättsväsendet har stärkts.

Sedan sägs uttryckligen att: "Ett väl fungerande rättsväsende är en viktig förutsättning för att befolkningen ska känna trygghet. Regeringen har därför genom stora resurstillskott kraftigt förstärkt rättsväsendets kapacitet. Trots detta fungerar det inte i alla delar tillräckligt effektivt. Fler brott

måste förebyggas och fler brott klaras upp. Det gäller särskilt stölder, bedrägerier och andra brott som drabbar människor i vardagen."

 

Detta handlar naturligtvis i grunden om att polisen måste bli bättre på att hantera sin uppgift, att utredningsresultatet måste förbättras eller med andra ord att andelen uppklarade brott måste öka. Detta kräver i sin tur förmåga att prioritera och fokusera. Här har ledarskapet en viktig roll och kanske särskilt förmågan att se och entusiasmera de anställda inom polisen.

 

Regeringen ser också behov av ytterligare åtgärder som tydliggör att samhället ser allvarligt på våldsbrottslighet. Här har utvecklingen under en lång följd av år gått mot en strängare syn på denna typ av brott. Under tiden sedan 2006 har straffskalorna justerats i skärpande riktning för ett antal olika våldsbrott. Ett bra, aktuellt och välkommet exempel är regeingens förslag om att fängelse på livstid bör bli normalpåföljd för mord. Detta är för övrigt en fråga jag har motionerat om i riksdagen några gånger och där jag har redogjort för anledningen till Högsta domstolens praxisändring för ett antal år sedan. Nu kommer detta att rättas till med lagstiftning.

 

Vidare nämns särskilt i regeringsförklaringen att regeringen bedriver ett kontinuerligt arbete för att stärka insatserna mot våld i nära relationer. Som en del i detta arbete föreslår regeringen en permanent förstärkning av resurserna till landets kvinnojourer. Här är det viktigt att framhålla att detta naturligtvis måste förenas med krav på hög kvalitet i den verksamhet som bedrivs. En bra kvinnojour bedriver en verksamhet där drabbade kvinnor verkligen får hjälp och stöd att "komma ut på andra sidan" eller med andra ord ta sig igenom det som har drabbat dem.

 

Här finns en länk till regeringsförklaringen.

Har Stefan Löfven (S)varat på dessa frågor?

I går debatterade statsminister Fredrik Reinfeldt mot Stefan Löfven i Aktuellts 21.00-sändning. En debatt som enligt min bedömning Fredrik Reinfeldt vann överlägset. Detta tycks också vara den gängse bedömningen.
Frågan är i vilken utsträckning Stefan Löfven har svarat på följande frågor eller om han fortfarande är svaret skyldig?

1.  Hur leder 30 miljarder kronor i höjd skatt på jobb och företagande till fler jobb?

2.  Hur leder Socialdemokraternas politik med fördubblade arbetsgivaravgifter för unga, fördubblad restaurangmoms, höjd bolagsskatt och höjda bidrag till lägre arbetslöshet?

3.  Hur blir jobben fler om det blir mindre lönsamt att arbeta? En mycket stor del av satsningarna i Socialdemokraternas budgetalternativ går till höjda ersättningar till dem som inte arbetar, vilket på sikt leder till minskad sysselsättning och färre jobb. Varför vill Stefan Löfven återgå till bidragslinjen?

4.  Hur kan Socialdemokraterna kalla sig företagarvänliga när deras politik bygger på kraftigt höjda skatter på jobb och företagande?

5.  OECD har pekat på att bolagsskattesänkningar kan spela en central roll för ökad tillväxt. Står Socialdemokraterna fast vid att bolagsskatten ska höjas i enlighet med deras budgetmotion för 2013?

6.  Hur ska Socialdemokraterna garantera att deras arbetslöshetsmål inte leder till att människor återigen placeras i åtgärder eller drivs ut från arbetsmarknaden?

7.  Hur kommer fler unga att få jobb, i en tid som präglas av internationell ekonomisk oro, genom att det blir uppemot 30 000 - 45 000 kronor dyrare att anställa unga människor?

8.  Socialdemokraterna framhåller att pengarna kan användas bättre, t ex till en ”90 dagarsgaranti” för unga arbetslösa. Vad exakt skiljer Socialdemokraternas ”90-dagarsgaranti” från det som Arbetsförmedlingen i dag erbjuder unga arbetslösa?

9.  Varför säger Socialdemokraterna nej till vissa jobb? Moderaterna är övertygade om att alla jobb behövs. Trösklarna in på arbetsmarknaden behöver sänkas även fortsättningsvis, exempelvis genom att främja framväxten av jobb inom servicesektorn. Det är bland annat därför den moderatledda Alliansregeringen har infört RUT- och ROT-avdragen och halverat restaurangmomsen. Dessa branscher riskerar att drabbas hårt med Socialdemokraternas politik.

 

Mer pengar i plånboken

I dag har de fyra Allianspartiernas partiledare presenterat ett förslag som ska ge mer pengar i plånboken för dem som jobbar. Förslaget är ytterligare ett steg i riktningen mot att ge framför allt låg- och medelinkomsttagare mer kvar av lönen. I budgeten för 2014 – som präglas av ett fortsatt ansvarstagande för jobb och tillväxt och en förstärkt arbetslinje – är detta ett av förslagen.

Förslaget innebär att jobbskatteavdraget förstärks med 12 miljarder kronor. Samtidigt höjs brytpunkten för statlig inkomstskatt. Satsningen omfattar totalt 15 miljarder kronor och beräknas enligt regeringen leda till 13 000 nya jobb.

Det är viktigt att ytterligare stärka drivkrafterna för jobb genom att ge låg- och medelinkomsttagare mer kvar av lönen. En stark arbetslinje, minskat utanförskap och ordning och reda i ekonomin har bidragit till att Sverige klarat sig bättre än många andra länder genom den globala finans- och skuldkrisen.

Det förstärkta jobbskatteavdraget ger en vanlig inkomsttagare mellan 200 och 300 kronor mer i plånboken varje månad. Förstärkningen blir som störst, 337 kronor i månaden, vid en inkomstnivå som motsvarar genomsnittslönen för en gymnasielärare.

Tillsammans med Alliansregeringens tidigare jobbskatteavdrag innebär dagens förslag att alla som tjänar upp till 38 500 kronor i månaden får behålla mer än en extra månadslön efter skatt om året, jämfört med 2006.

Förslaget innebär i korthet:

#  Förstärkningar till hushållen stöttar tillväxt och jobb

#  Mer kvar av lönen innebär fler jobb

#  En extra månadslön till låg- och medelinkomsttagare

 

#  Höjd brytpunkt ger skattelättnader för en miljon inkomsttagare

Frihandel är viktigt för Sverige

Sverige är ett litet och exportberoende land och för oss och vår välfärd är det viktigt att vi kan sälja våra produkter till andra länder. Protektionism är i grunden skadlig. Om man vill skydda jobb genom att sätta upp handelshinder har man i någon mån lurat sig själv om jobben ändå försvinner. Det finns ett antal exempel på det.

Samhällsförändringar som strukturomvandlingar är svåra att motverka och historiskt sett har det knappast varit framgångsrikt när någon har försökt sig på detta. Den som har hållit fast vid en sådan strategi längst har ofta förlorat mest. Det är aldrig bra att bli ”sittande med svarte Petter”. Handelshinder skapar också globala obalanser och motverkar en gynnsam utveckling ur ett övergripande globalt perspektiv.

Detta är också frågor som har varit uppe för diskussion i kontakter med bland annat USA. Frågorna är också aktuella i ett EU-perspektiv. Glädjande nog tillhör Sverige de länder som inte är så protektionistiska. Frihandel är en viktig fråga för oss.

 
Under början av oktober ska jag återigen medverka i de förhandlingar som ska äga rum i styrgruppen för den parlamentariska delen av WTO-förhandlingarna (den så kallade Doharundan) i Genéve. Då finns möjlighet att driva på i dessa frågor igen.

Polisen får ökad tillgång till Försvarsmaktens helikoptrar

Möjligheten för polisen att få tillgång till Försvarsmaktens helikopterresurser har varit begränsad. Detta har lett till att exempelvis polisens nationella insatsstyrka har tvingats transportera sig i hög hastighet i bilar. Detta har inte varit tillfredsställande i något avseende.

Med anledning av att transportkapaciteten också är avgörande för när och hur en insats kan påbörjas har regeringen uppdragit åt Försvarsmakten att stödja polisen med medeltung helikopterkapacitet i syfte att underlätta vid genomförandet av polisiära insatser. Det kan - exempelvis - handla om bekämpning av terrorism och annan grov brottslighet. Terrordådet i Norge 2011 aktualiserade ånyo behovet av ökad samverkan mellan Försvarsmakten och polisen också i Sverige.

Det är angeläget att polisiära insatser kan sättas in snabbt vid allvarliga händelser. Snabb transport av polisens nationella insatsstyrka eller vissa andra polisiära enheter kan vara avgörande för vad som kan uppnås i olika situationer.

Utvecklingen av Försvarsmaktens stöd till Polisen kommer ske stegvis och inleds den 1 januari 2014.

 

Polisens kostnader vid fotbollsmatcher

Jag intresserade mig för frågan om fotbollshuliganer under förra mandatperioden. Detta ledde till ett antal olika besök och kontakter. Bilden som målades upp från polisens sida var att de personer som gjorde sig skyldiga till våld och allvarligt störde ordningen under fotbollsmatcher ofta var kriminella som annars - om det inte agerade inom ramen för supporterklubbar och i anslutning till fotbollsmatcher - skulle begå brott i andra sammanhang. En iakttagelse var också att påfallande många missbrukade narkotika. Slutsatsen av detta blev för min egen del att en stor del av ordningsproblemen i samband med fotbollsmatcher i grunden var ett polisiärt problem oavsett var dessa personer skulle ha utövat - i första hand - våld.

Dessutom har det i mina ögon framstått som orimligt att associationsformen ska vara avgörande för vilka kostnader som tas ut av den som arrangerar en fotbollsmatch. Vidare har det varit märkligt att vissa arrangörer av olika offentliga tillställningar och allmänna sammankomster helt varit befriade från skyldigheten att ersätta polisiära kostnader och inte heller varit föremål för någon diskussion angående detta.

Mot bakgrund av min egen personliga uppfattning i dessa frågor anser jag att det är helt rätt att regeringen föreslår att skyldigheten att ersätta polisens kostnader för ordningshållning avskaffas .

Förslaget innebär att skyldigheten att ersätta polisens kostnader för att hålla ordning vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster tas bort. Förslaget kommer att konkretiseras i budgetpropositionen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

De regler som gäller i dag innebär att den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning, till exempel en fotbollsmatch eller en festival, är skyldig - enligt ordningslagen - att ersätta polisens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen.

Bestämmelserna, som har funnits under lång tid, har under senare tid varit föremål för en intensiv debatt. Det är inte bara företrädare för idrottsrörelsen som har varit kritiska till den nuvarande ordningen. Kritiken har bland annat gått ut på att bestämmelserna ger upphov till avgränsnings- och tillämpningsproblem. detta har ju också varit min egen uppfattning. En annan synpunkt, som bland annat framförts av Konkurrensverket, har tagit sikte på att det från konkurrenssynpunkt är väsentligt att alla potentiella arrangörer behandlas lika.

Regeringens bedömning är att nackdelarna med dessa regler överväger fördelarna. Det är mot den bakgrunden som regeringen i dag har presenterat förslaget att avskaffa ersättningsskyldigheten både för arrangörer av idrotts- och kulturevenemang.

Drogfrihet måste vara målet ... DN-debatt

I fredags skrev jag tillsammans med min parti- och riksdagkollega Isabella Jernbeck på DN-debatt om svårigheterna att diskutera behandlingsalternativ inom missbruksvården som innebär att människor ska bli drogfria. Vår uppfattning är att detta borde vara målet för all missbruksvård. Till och med Gerhard Larsson - som jag har debatterat med ett antal gånger - ansåg att drogfrihet borde vara målsättningen när jag debatterade med honom i Aktuellt förra hösten.

Det märkliga i sammanhanget är att reaktionerna blir så starka. Vi har inte sagt att det inte ska få förekomma substutitionsbehandlingar utan pekat på ett antal problem. Ett av problemen är att det handlar om enskilda människor och om den den påstådda vetenskapliga inriktningen inte passar in i det enskilda fallet så får vederbörande inte möjligheten att bli drogfri.

Utifrån mitt eget perspektiv skulle detta kunna jämföras med att någon döms i domstol - inte på vad som förekommit i det enskilda fallet utan på vad som gäller i allmänhet. Detta skulle vara fullständigt rättsvidrigt. Om vad som enligt vissa gäller generellt går före vad som gäller i det enskilda fallet råkar enskilda människor ut för något motsvarande inom sjukvården. Detta är inte rimligt.

Jag har dock inte bara mötts av negativa reaktioner utan också av positiva - i lika stor omfattning. Jag redovisar därför ett av alla positiva gensvar som har framförts.

Inlägget har kortats något och avidentifierats.
     
"Jag vill bara tacka för ert inlägg i dn debatt, det var det bästa jag läst på länge. Jag kommer i nära kontakt med båda grupperna av människor, de som går på substitutionsdroger och de som lever helt drogfritt och jag har känt mig bedrövad över att det som verkar premieras är substitutionsdroger och att det inte ens har funnits en diskussion kring detta.

Jag tror att samhället har allt att vinna i längden på att försöka få människor att bli drogfria, det jag har sett är att människor i 12stegsprogram ofta inte bara blir drogfria utan blir tillgång för samhället.

Så tack för än en gång för ert inlägg, det behövs verkligen diskuteras."