tisdag 26 juni 2012

Hur bra är nya plan- och bygglagen?

I morgon ska jag delta i Boverkets Forum Planering 2012 som är en mötesplats för samhällsbyggnadssektorn. Denna så kallade mötesplats består av olika diskussionsdagar och i morgon ska det handla om god planering och nya plan- och bygglagen. Syftet med mötesplatsen är tillvarata ideér och kunskaper för att åstadkomma en effektivare planeringsprocess och bättre planer.

Morgondagens frågeställningar är: "Hur kan vi hjälpas åt att på ett bättre sätt möta utmaningarna i samhällsbyggandet?", "Hur får vi fram goda miljöer?", och "Varför blir inte det tänkta det byggda?"

En av utgångspunkterna är att det är för tidigt att bedöma effekterna av den nya plan- och bygglagen, eftersom det bara har gått ungefär ett år sedan ikraftträdandet. Jag håller inte riktigt med om detta utan vill påstå att det redan nu går att peka på i vart fall ett uppenbart problem, nämligen tillämpningen av regelverket om byggsanktionsavgifter.

Konsekvenserna ska jag inte redovisa ingående här och nu, men vad som är uppenbart är att det nya systemet har lett till orimliga konsekvenser. Om exempelvis en bygglovpliktig åtgärd sätts igång utan startbesked kan konsekvensen bli att en tidigare sanktionsavgift om 1 000 kr med den nya plan- och byggförordningen i stället hamnar på 2 200 000 kr. Vilka konsekvenser detta kan få för enskilda och mindre aktörer, som bostadsrättsföreningar, är inte speciellt svårt att föreställa sig. Problemet bygger bland annat på att byggsanktionsavgifterna regleras i förordning och att det därmed saknas förarbeten till reglerna. Härutöver är reglerna i vissa delar motstridiga och inkonsekventa. Med tillämpning av allmänna rättsprinciper kan man vid rättstillämpningen ändå hamna rätt, men detta fordrar nog domarkompetens. I vart fall klarar inte kommunernas tjänstemän av detta. De orimliga konsekvenserna med de nya byggsanktionsavgifterna är för närvarande föremål för översyn i regeringskansliet. Avsikten är att inkonsekvenserna ska rättas till. Detta brådskar.

Andra saker som jag tycker är viktiga är hanteringen av själva planprocessen. Den är ofta alldeles för fyrkantig och enskilda upplever att de inte får komma till tals, att de inte blir lyssnade på och att de inte får svar på berättigade frågor. Det är här problemet till stora delar ligger med de överklaganden som många ondgör sig över. I första hand ska planprocesser inte hanteras på ett sådant sätt att sakägare överklagar. Det handlar därmed om att överbrygga motstridiga intressen och att lösa konflikter. Det är nästan så att jag överväger att föreslå någon form av medlingsfunktion på samma sätt som jag har gjort när det gäller föräldrar som tvistar om sina barn. Min uppfattning är att man inte ska inskränka talerätten för sakägare. Rätten att överklaga som sakägare är i många fall en fråga om enskildas äganderätt.

Slutligen finns det åtskilliga argument för att avskaffa länsstyrelseledet när planer och bygglov överklagas. Jag ska inte redovisa dessa argument här och nu, utan kan återkomma till dessa frågor vid senare tillfälle.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar