I en replik som publicerats på Newsmill invänder jag och min parti- och riksdagskollega Hillevi Engström emot Gyllenhammars inställning att en mammas "instinkt" att skydda sina barn skulle tillåta henne att göra vad hon tycker ”känns rätt”. Det är främmande i ett rättssamhälle.
Vi instämmer dock i att regelverket för hur vårdnadstvister ska lösas behöver ses över och kanske förändras.
Om den så kallade processordningen vid vårdnadstvister skriver vi bland annat:
Det svenska regelverket – eller processordningen, som det formellt heter – kring vårdnadstvister skulle behöva ses över. Som processordningen i dag är utformad så förstärker den i sämsta fall konflikterna mellan föräldrarna i stället för att leda till samförståndslösningar. Regelverket innebär i förekommande fall att en part måste argumentera varför han eller hon vill ha ensam vårdnad, varför han eller hon själv är mer lämpad än den andre och varför den andre är olämplig som vårdnadshavare. Detta skapar inte ett klimat av samförstånd.Läs hela artikeln. I anslutning till vår artikel finns samtliga artiklar i debatten länkade.
Inlägg
Hej
SvaraRaderaJag har läst dina inlägg här och är glad att någon på något "högre" position vågar ta steget för pappor. Jag är mamma, men tillsammans med en pappa som genomgår en uppslitande tid i kampen för hans son.
Han har dessvärre den stora ryggsäcken att han har blivit dömd för grov kvinnofridskränkning mot mamman. Nej inga bevis, märken, sjukhusbesök eller annat utan mammans utsago. Båda slogs lika mycket, men mannen är ju starkast.
Detta var 2 år sen.
Min fråga är, hur länge skall han behöva lida för denna dom, när det kommer till vårdnadstvist och umgänge?
Hur länge skall mamman kunna hävda sin rädsla när båda gått vidare?
Han är den som hela tiden kommunicerar runt sonen, sänder med information vad som gjorts under umgänge, samt frågor om sonen. Hon svarar aldrig.
Hon har sagt att hon inte vill ha någon kommunikation med pappan. INGEN. Allt får gå genom familjerätten.
Är det inte hon som skapar samarbetssvårigheter? Eller är det fortfarande hans fel för den dom som dömdes för 2 år sen och som han avtjänat??
All kommunikation från honom under dessa 2 år har varit enbart om sonen. Han har inte fått några svar.
Varför har hon då ensam vårdnad? Varför kan hon ställa krav?
Varför tillåts hon berätta för sonen 3 år "pappa slog mamma i magen" "pappa är elak mot mamma" "pappa slåss och är dum" ???? Barn lagrar allt. Hon ger honom minnen som han själv inte har och som förmodligen inte ens är verkliga.Är det ok???
Ja familjerätt och sociala är på mammans sida.. det är ju så synd om henne..
Pappan vill inget annat än att ha gemensam vårdnad med normal kommunikation om sonen, eller egen vårdnad om sonen, som fullkomligt älskar att vara med pappa. Men vågar han ens andas tanken till myndigheterna? Han är ju den som kan samarbeta... hon motsätter sig allt.
Är han dömd för alltid????
Jag anser att man mer borde gå in och titta i fler enskilda fall, inte dra alla över en kam. Särskilt de som råkat ut för en kvinna som polisanmäler allt och inget, som hävdar hon är rädd (för vad??), som hotar och förstör. Många män är utsatta för sådana. Varför har inte de ensam vårdnad och låter mamman ha umgänge om hon kan kommunicera på normal nivå?!
Likaså detta av kvinnor förhatliga beteende PAS.
Finns inte säger många, upphovsmannen är pedofil säger andra. Men PAS eller att ge barnen en fientlig inställning till den andre föräldern genom manipulation, det finns!!! MER SVENSK FORSKNING OM DET TACK!!!
Att ta tag i detta för männens sak är något jag starkt börjar överväga.
Herregud Ninni, vad vinklad artikel! Jag förstår att du i ett nytt förhållande tar ställning för den man du träffat. Det brukar vara så när man är nykär och inte vill se några nackdelar hos den partner man träffat. Men en dag kan det vara du som får slagen, du som känner av samma typ av behandling som den kvinna han lämnat. Du kan aldrig vara säker på att det var en engångsföreteelse eller ens att det inte hänt.
SvaraRaderaDessutom tror jag att det sociala faktiskt är kapabla att avgöra ganska bra, vem av föräldrarna som uppvisar mest ogynnsamt förhållande för barnens del. Det är barnets bästa de ska titta på. Inte vilken förälder som har rätt till barnen.
Naturligtvis ser det från ditt perspektiv ut som om kvinnan faktiskt inte vill samarbeta. Men har du alla korten på bordet? Vet du exakt allt som har hänt? Du var väl inte med utan har väl bara hört mannens ord?
Jag har själv lämnat en mycket destruktiv man, som utåt sett säger att jag fabulerar ihop allt jag säger han har gjort. Jag har få bevis som håller i en rättegång. Han missbrukar myndigheter, är en oerhört duktig manipulatör och mot nya partners gör han sig ynklig och berättar om alla hemskheter kvinnan innan gjort och det får en att vilja hjälpa och ställa upp. Jag gick också på den niten och det har kostat mig åtskilligt.
Om den man du stötter, pratar illa om kvinnan innan, kan du vara säker på att nästa gång är det dig han pratar illa om. Den dag när ni en dag skils åt - och kanske har gemensamma barn som kommer i kläm.
Med tanke på det jag själv varit med om, anser jag precis tvärtom, att kvinnor i utsatta förhållanden MÅSTE få mer hjälp från myndigheter att kunna bryta sig och barnen fria från dessa typer av män. Just nu skyddas männens dåliga beteende, de har lagen på sin sida - och barnen hamnar i ständigt kläm. Dessa pappor som missbrukar lagar och paragrafer till det yttersta, får ofta fortsätta träffa barnen.
Hela systemet slår totalt snett i dessa fall och något måste göras för att ändra på detta.
/En orolig mor som med en förövare har gemensam vårdnad om barn. Det är en mardröm.
Hej! Kunde inte ha sagt det bättre själv. Jag förstår precis vad du går igenom. Det är en riktig mardröm, känns som att det inte finns ett slut på den. Att myndigheter låter det gå till så här på barnens bekostnad sen är det lag på att man ska skydda sitt barn. Mitt barn träffar sin pappa med en kontaktperson en gång i veckan men det är bara en tidsfråga innan han får träffa han själv han är så duktig på att manipulera alla. Jag ligger i en vårdnadstvist med han och är ständigt orolig för att jag inte vet hur det ska bli för mitt barn om han är själv med sin pappa. Ser inte myndigheter och dylikt när det är uppenbart att det inte är barnet dom är intresserade av. Jag kan skydda mig själv från han men kan inte skydda mina barn från han det känns som moment 22. / Orolig mamma
SvaraRaderaJag blir så förbannad på alla dessa kärringar som ser till att papporna skall ha minimalt umgänge, bevakat eller inget alls.
SvaraRaderaVar får ni för er att ni gör ert barns bästa?
Ni får egna ärenden och tänker inte på barnet, det är kvinnan som har samarbetsproblem och är den som borde bli av med vårdnaden.
Av alla män jag har talat med och träffar kring vårdnadsämnet så är alla samstämda och eniga om en sak, det ska vara rättvist.
Lika umgänge, och delad vårdnad - hur kommer det sig att man inte hör om några kvinnor som kämpar för detta?
En kvinna är nöjd när mannen inte finns med i bilden längre, och detta gör hon för barnets bästa heter det. Barnets bästa är att få ta dela av båda föräldrarna lika mycket, men det förstår inte kvinnan.
Antingen klagar kvinnan på att mannen inte finns i närheten och hjälper till. När mannen är i närheten och vill hjälpa till, då får han inte vara delaktig.
Mammans rätt, pappas skyldighet!
Till anonymt svar den 16 okt..
SvaraRaderaMåste bara få fråga kring din kommentar om "alla" män du talat med som pratar om millimeterrättvisa. Var i den kommentaren ligger barnets bästa i fokus!!
Farligt också att hela rättssamhället talar om pappa kontra mamma. Det handlar väl om föräldrar och barnets bästa!! Borde vi inte sluta stirra oss blinda på könet och faktiskt titta på föräldraskapet. Dessutom måste barnets ord tas på större allvar!!