Diskriminering inom rättsväsendet

På Rapport och Aktuellt i dag hamnade en rapport från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) på nyhetsplats. BRÅ:s pressmeddelande hittar du här. I nyhetsrapporteringen var slutsatsen att diskriminering sker genom hela rättskedjan, det sistnämnda är för övrigt ett uttryck som jag ogillar.

I ingressen i BRÅ:s pressmeddelande anges följande: "Generaliserande föreställningar och oflexibla arbetssätt gör att personer med utländsk bakgrund riskerar att missgynnas i rättsprocessen. Breddad rekrytering och ökad status för tolkarna är några sätt att motverka diskriminering. Det konstaterar Brottsförebyggande rådet (Brå) i en ny rapport". Kursiveringen har jag gjort i syfte att belysa nyansskillnaden mellan nyhetsrapporteringen och BRÅ:s pressmeddelande.

Jag tycker att det är bra att frågan om rättstolkarnas ställning och kompetens hamnar i fokus. För egen del har det hänt åtskilliga gånger att jag har blivit upprörd över att tolkar inte har tagit sin uppgift på allvar eller brustit i kompetens och professionalitet. Jag ska nämna några exempel.

Jag kan erinra mig ett tillfälle då en engelskspråkig person biträddes av tolk. I ett sådant fall sitter man ju i viss mån med facit själv. Efter att förhöret hade pågått en tid slutade jag att lyssna på tolkens översättningar eftersom tolken inte lyckades översätta det som förhörspersonen faktiskt sade. Det som slog mig den gången var att jag hela tiden kunde övervaka huruvida tolken klarade översättningsuppgiften eller inte. Hur många liknande fall hade jag varit med om när översättningen skett från ett främmande språk jag inte behärskar? Skrämmande tanke!

Ett annat fall som jag minns särskilt är när en förhörsperson - trots bristande kunskaper i svenska språket - själv började protestera mot tolkens översättningar. Dessförinnan hade jag vid flera tillfällen sagt åt tolken att bara översätta vad förhörspersonen säger och inte referera och dra slutsatser av förhörspersonens utsagor. Tolken hade en benägenhet att säga: XX säger att ...... och XX menar att ...... Förhörspersonen påpekade till slut med viss irritation och uppgivenhet i rösten att "tolken översätter ju inte det jag säger". Jag avbröt förhöret och frågade om förhörspersonen ansåg att översättningen hade blivit fel från början. Jag var beredd att ta om hela förhöret från början och då i första hand med annan mer kompetent tolk. Vi lyckades dock i allt väsentligt - tack vare förhörspersonen själv - att reda ut vad som hade blivit fel översatt och kunde därefter avsluta förhöret. I det fallet ansåg jag att den ifrågavarande tolken var olämplig för sin uppgift.

Ett sista fall jag kan nämna är när handlingar i ett väldigt speciellt mål (i Svea hovrätt), som gällde förhållanden i Estland under andra världskriget, hade översatts till svenska. De rättsregler som var tillämpliga vid det tillfälle som skulle bedömas var något så udda som tsarrysk civilrätt. Eftersom jag talar och förstår estniska kunde jag konstatera ett antal felaktigheter i de översättningar som hade gjorts från estniska till svenska. Detta får ses som en illustration till att det även kan bli fel när handlingar översätts.

Här kan du ladda ner rapporten från BRÅ.